Gott Nytt År 2012

önskar

Torsten

Leif Persson, Juholt & Waidelich, Alliansledarna och Tage Erlander

Leif G W Persson. Professor Leif G W Persson, en av landets mesta kändisar, var vinterpratare i Sveriges Radios P1 nu på eftermiddagen. Jag känner honom inte och jag har aldrig träffat honom. Jag har hört honom en enda gång i verkligheten.
Jag vill minnas att det var på Bokens dag i Örebro för rätt många år sedan.

Jag känner en stark valfrändskap med Leif G W Persson. Inte så mycket när det gäller det publikfriande tramsandet som hör till kändisskapet, utan när det gäller innehållet i vad han säger och den referensram som han har. Det beror nog delvis på att vi båda är produkter av samma utbildningssystem. Persson är lite yngre än jag, men ändå är det så. Jag har medelklassbakgrund och kommer från en småstad, han har i princip arbetarbakgrund och kommer från Stockholm. Men det spelar ingen roll.

Som kändis var Leif G W Persson djärv då han vågade göra reklam för Europeiska Unionen. Som svensk kändis ska man som bekant vara motståndare till unionen på det där näpet orealistiska sättet som egentligen bara klär unga vackra kvinnor. Om ens dem.

Håkan Juholt och Tommy Waidelich. Jag känner ingen sådan valfrändskap med de ledande socialdemokraterna Juholt och Waidelich. Men jag har förståelse för en del av det som de säger i debattartikeln Klyftor hotar sammanhållningen på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag den 30 december 2011. Men samtidigt är jag kritisk. De säger exempelvis inte ett ord om den stora invandringen och de ökade klyftor som den kan antas medföra. Vidare vädjar de lite väl öppet till den traditionella 'kungliga svenska avundsjukan'. Annat att förtiga.

Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund. Juholt och Waidelich polemiserar förmodligen mot den framtidskommission med fyra underkommissioner som alliansregeringen har tillsatt den 16 november 2011. Framtidskommissionen har haft sitt första sammanträde den 20 december. Den har redan blivit föremål för kritik. Kommissionen skall redovisa sitt arbete i mars 2013. D.v.s. i god tid före valet 2014.

För min del har jag inte satt mig in i detaljerna. Men jag kan hålla med Bo Ekman, när han kritiserar kommissionen i DN 30/12 2011. Han tycker att det hela är alltför "pompöst". Ekman är också ambitiös nog att ge ett alternativ i fyra punkter till en framtidskommission. Det är inte jag. Som bäst ser jag kommissionen som en sysselsättningsfrämjande åtgärd för diverse ekonomer och statsvetare och sociologer. Ledamöter i huvudkommissionen är de fyra partiledarna och tio andra personer. Alla utom två, Lööf (28) och Saatchi (32), är fyrtio år eller äldre. Kommissionens huvudsekreterare är född 1971.

De fyra underkommissionerna har utredningsområden som delvis överlappar varandra. Syftet med fyra underkommissioner är att var och en av partiledarna skall ha en underkommission att vara ordförande i.

All erfarenhet talar för att en sådan här framtidskommission blir ett kostsamt misslyckande.

Tage Erlander. Jag fortsätter att läsa den senast utkomna delen av Tage Erlanders dagböcker och ska försöka återkomma till den så snart som möjligt. Jag kan inte påminna mig att jag har sett Tage Erlander i verkligheten.

Kungens jultal och Tage Erlanders Dagböcker 1961 - 1962

Kungens jultal i radio och tv. Kung Carl XVI Gustaf höll sitt traditionella jultal i tv idag på Juldagens eftermiddag. Kungen framförde talet på ett bra sätt. Innehållet var också bra. Inte minst var hänvisningen till den förste av den Bernadottska ätten på sin plats. Väldigt många av Sveriges innevånare är okunniga om landets historia. Likaså var påpekandet att kungafamiljens resor utomlands har betydelse för Sverige på sin plats. Kungens tack till dem som visat stöd för honom och hans familj verkade komma från hjärtat.

Tage Erlanders dagböcker 1961 - 1962. Jag fick som vanligt den senast utkomna delen av Tage Erlanders dagböcker i julklapp. Volymen omfattar denna gång två år. Det är en viktig kulturgärning som Tage Erlanders son, professor Sven Erlander f. 1934, utför, när han dechiffrerar och ger ut faderns dagböcker. Som vanligt började jag genast att läsa dagboksvolymen. Jag hoppas kunna kommentera några punkter i innehållet inom kort. En sökning på nätet ger vid handen att dagböckerna numera inte alls nämns eller nämns mycket kortfattat i de ledande tidningarna. Det beror nog bland annat på att händelserna som Tage Erlander refererar till ligger så pass långt tillbaka i tiden att dagens skribenter inte har någon personlig relation till dem.

För min del var jag i militärtjänst på Dalregementet, I 13, när Dag Hammarskjöld omkom. Jag minns att regementschefen ville sätta krusflor på fanorna vid minnesstunden. Men hans expeditionsunderofficer påpekade att detta enligt reglementet - "TjRK" - endast skulle ske då konungen eller drottningen avlidit. Så överste Hjelm avstod.

GOD JUL

                               
GOD JUL TILLÖNSKAR JAG LÄSARNA!

TORSTEN

Våld mot kvinnor, moderna myter, diktaturfjäsk och två divor

Våld mot kvinnor. Statsminister Fredrik Reinfeldt ägnade största delen av sitt jultal den 19 december 2011 åt våldet mot kvinnor och barn i familjer här i Sverige. Det är bra att han 'lyfter' denna fråga som brukar ses som mer eller mindre 'ägd' av vänsterkrafter (SvD 20/12 2011). Man håller givetvis med honom. Problemet är bara att han lätt hamnar i samma situation som Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt har gjort i olika sammanhang på senare tid.

Han pekar på ett allvarligt samhällsproblem men har svårt att komma med trovärdiga förslag till åtgärder. Våld mot kvinnor och barn förekommer tyvärr i alla samhällsgrupper. Så snart det blir fråga om verksamma åtgärder kommer allehanda allmänpolitiska överväganden in i bilden. För att ta ett exempel. Det går väl an att ingripa på ett resolut sätt mot den etniskt svenske medelklassmannen som misshandlar sin sambo. Men när det gäller att ingripa mot en utomeuropeisk gärningsman som dessutom har hela sin klan och förmodligen allra största delen av sin folkgrupp som supporters, ja då är det svårare. Inte att förglömma allehanda andra svårigheter på det här området. Fredrik Reinfeldt antydde en del av dem.

Problemområdet har varit uppmärksammat i decennier. Vare sig socialdemokrater eller andra har lyckats särskilt väl med motåtgärder. Man får hoppas att Moderaterna och Alliansen kan åstadkomma något. Carina Hägg, (S)-riksdagsledamot, tror det förstås inte (Newsmill 20/12 2011), men det är väl närmast hennes skyldighet som oppositionspolitiker.

Moderna myter. En myt håller på att ta form. Det är att General Motors (GM) sänkte Saab. Det är helt allmänt synd om alla de lojala anställda på Saab. De har tillverkat bra bilar. Men man får inte glömma att Saab under sin historia inte har gått med vinst annat än några få år. Det senaste ryktet säger att turkiska staten har för avsikt att köpa hela eller delar av Saab. Den unga näringsministern och den lite mer garvade arbetsmarknadsministern får under alla förhållanden ingen rofylld julhelg. Det får knappast heller alla de anställda och andra som närmast berörs av konkursen. Om Victor Muller och diverse andra inblandade 'finansmän' och liknande får en rofylld julhelg kan kvitta.

Diktaturfjäsk. Det är ett förfärligt fjäskande för diktaturen i Nordkorea. Det har lönat sig för Kim Il Sung-klanen att skaffa sig kärnvapen.

Två divor. Två divor, en god och en ond, är för tillfället aktuella i den svenska kultursvängen. Båda är döda vita män. Den ene är president Havel i Prag, den andre professor Carl Schmitt i Berlin och Plettenberg. Om Havel ska jag inte tala, för alla vet vem det är. Men vem är Carl Schmitt (1888-1985)? Han var en mycket produktiv professor i  statsrätt/statskunskap som när det begav sig kallades 'Tredje rikets kronjurist'. Han hade börjat sitt författarskap långt före nazisttiden och avslutade det efter tredje rikets fall. Han har på olika sätt påverkat snart sagt alla sina yrkesbröder i de tyskspråkiga länderna och även i Spanien.

Carl Schmitt är aktuell på det sättet att ett av hans viktigare arbeten har översatts till svenska. Se dagens understreckare i SvD av idéhistorikern Anders Burman.  Själv har jag vid ett par tillfällen citerat honom i mitt författarskap; det ansågs länge i Tyskland i fackkretsar att man inte kunde citera honom. Jag har i min ägo bl.a. åttonde upplagan av hans Verfassungslehre som utkom i sin första upplaga 1928. Schmitt påpekar i förordet från 1927 att det är fråga om något mer än en kommentar till den då aktuella tyska Weimarförfattningen. Det är ett försök att framställa 'ett system'.

Demokrati, kris, invandring och SAAB-konkurs

Demokrati och kris. Demokratin krisens första offer är rubriken på en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet 18 december 2011. Artikeln är skriven av LO-ekonomen Monika Arvidsson. S-kvinnornas ordförande, professor Lena Sommestad, har genast instämt på sin blogg. Monika Arvidssons artikel tar upp två olika problem. Det ena är att EU: regelverk alltmer tenderar att kräva en samordnad ekonomisk politik i medlemsländerna, oavsett vilken regering som landet har. Arvidsson ger en rad exempel på samordnande regler. Det andra problemet som berörs gäller att parlamentarismen försätts ur spel på det sättet att krisdrabbade EU-länder förses med expertregeringar i stället för regeringar av partipolitiker. Det problemt berörs endast kortfattat.

I fråga om 'expertregeringar' förefaller Monika Arvidsson ha rätt. Både Grekland och Italien har nyligen fått  regeringar av denna karaktär. Ur demokratisk synpunkt är det allvarligt. Monika Arvidsson säger det inte rent ut. Men utvecklingen kan vara inkörsporten till ett autokratiskt styrelseskick. Kanske kan man se det så att det gamla slagordet 'No taxation without representation' åter tagits till heder i ny version. Det är måhända den mest positiva tolkningen av utvecklingen. En mer negativ tolkning är att demokratin mest lämpar sig för solskensväder. I tider av kris och katastrofer måste demokratin-folkstyret modifieras betydligt.

Framför allt tror jag att det är viktigt att de grupper som genom sitt arbete så att säga bär upp samhället också känner att de har ett tillbörligt inflytande. De kommer i längden inte att godta att grupper som ska försörjas av samhället får ett dominerade inflytande exempelvis över beskattningen och välfärdsförmånerna. Men detta får i sin tur inte leda till överdrifter. Socialdemokratin var under sjuttio år den dominerande kraften i den svenska politiken. Under lång tid var Socialdemokraterna i stor utsträckning ett parti för det arbetande folket. Partiets väljarkår dominerades av arbetare och lägre tjänstemän (både män och kvinnor). Till en del är det fortfarande så. Men bara till en del. Partiet har med rätt eller orätt kommit att förknippas med en väljarkår som till en betydande del på ett eller annat sätt lever på det arbetande folkets bekostnad. Därför har Moderaterna med viss rätt kunnat lägga sig till med den av (S) hatade benämningen "Det nya arbetarpartiet".

"Myter om invandring". Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har publicerat en artikel på DN Debatt, 19/12 2011, med rubriken "Myterna om invandringen på nätet måste ifrågasättas". I artikeln konstaterar Ullenhag att det på senare år har skett en dramatisk ökning av antalet rasistiska hemsidor på nätet. Ullenhag säger vidare: "Ett vanligt påstående från de främlingsfientliga är att invandringspolitiken inte får ifrågasättas. Det är trams."

Trams eller inte. I politiskt korrekta massmedia diskuteras sällan eller aldrig den förda politiken på ett verkligt ifrågasättande vis. Debatten gäller delfrågor. På ungefär samma sätt som den teologiska diskussionen till stor del förs både inom kristendomen, islam och andra religioner. Utgångspunkten är given, diskussionen gäller vissa oklara detaljer. Exempelvis: Har Jesus eller Mohammed eller någon annan religiös företrädare menat det ena eller det andra med ett uttalande som kan förefalla dunkelt. Invandring är bra, men visst kan det finnas en eller annan skönhetsfäck som ska tvättas bort eller spacklas över.

I fortsättningen av artikeln berättar statsrådet Ullenhag om en ny hemsida på nätet som heter www.regeringen.se/tolerans .

Erik Ullenhags artikel och den nya hemsidan får kritik från ett håll som kanske är litet oväntat. Det är redaktionssekreteraren på den ledande debattsajten Newsmill, Sakine Madon, som kritiserar Ullenhags "satsning". Sakine Madon är liberal svensk statsvetare av kurdiskt ursprung och född 1980 i Turkiet. Hon kom till Sverige 1985. Hon påpekar bl.a. att det inte är en myt att invandringen numera resulterar i en nettokostnad för vårt land. Hon anser vidare att debatten om invandringens fördelar bör föras av "debattörer och politiska partier" inte på en "statlig propagandasida", "som dessutom sprider felaktigheter".

Jag håller med henne på det generella planet. Det finns säkert också anledning att i detalj kritiskt granska det som sägs på den nya hemsidan och i artikeln. (Sakine Madons artikel heter Myter om invandring kan inte bemötas med skönmålning.)

SAAB i konkurs. SAAB har nu äntligen försatts i konkurs. Det har skett på begäran av Victor Muller som sägs ska lämna företaget nu. Advokaten Mats Emthén blir konkursförvaltare. Han är specialist på konkurser.

Oklarheter, forts. (Assagne och Kungen)

Oklarheter, forts. I.

Assagneaffären. I Assagneaffären har det sensationella inträffat att Englands Supreme Court har gett prövningstillstånd beträffande frågan om "a prosecutor is a judicial authority". Rättegången i Supreme Court beräknas ta två dagar och skall börja den 1 februari 2012. (Expressen 16/12 2011 och The Supreme Court, News and publications, 16/12 2011.) Inte mindre än sju domare kommer att delta i avgörandet, "given the great public importance of the issue raised".

Det bör påpekas att domstolen såvitt man kan förstå inte kommer att ta ställning till om Assagne begått brott eller om den svenska straffbeläggningen av de gärningar som han uppges ha utfört är berättigad. Såvitt jag vet har Assagne hittills inte åtalats för brott i Sverige. Han har heller inte motsatt sig att bli hörd i England om sina förehavanden i Sverige.

Det ska bli intressant att se hur det går i England och vilka ytterligare turer som ödet har i beredskap i denna dyra karusell.

Oklarheter, forts. II.

Kungabild manipulerad. Expressen omtalar att den mycket omtalade bild av den svenske kungen i ett porrsammanhang som diskuterats en lång tid i massmedia är sannolikt är fejkad. Tre bildanalysföretag har på Expressens begäran kommit fram till detta resultat oberoende av varandra. Det skulle konstigt nog [!] kunna vara så att kungen talar sanning, när han dementerar att han figurerar på bilden. Den som har visat bilden för massmedia, Mille Markovic, säger att bilden är äkta och att han har fler bilder som han i sinom tid ska publicera mot betalning. Det är inte lätt att vara kung och inte heller att vara f.d. nattklubbsägare i Sverige. Mille Markovic är dessutom åtalad för ett antal brott som inte har med bilden att göra. Dessa brott avfärdas som småsaker av hans försvarsadvokat. (Artiklar i Expressen 16/12 2011.)

Euronej

Euronej. Statistiska Centralbyrån har gjort en opinionsundersökning som visar att drygt 80 procent av de tillfrågade säger nej till att Sverige skall införa euron som valuta. Det är inte konstigt med tanke på eurokrisen. Men det finns anledning för alla euromotståndare att erinra sig att 82,9 procent röstade nej till högertrafik år 1955. Trots det infördes högertrafik 1967 utan ny folkomröstning. Men det är klart. För politiker som räknar sin tillvaro i mandatperioder är tolv år en evighet.

Invandring och omfördelning. Jimmie Åkesson och Nobelfesten. Optimist Persson

Invandring och omfördelning. Institutet för näringslivsforskning (IFN) redovisar i ett mail 9/12 2011 en forskningsrapport med titeln Ethnic Diversity and Preferences for Redistribution av forskarna Matz Dahlberg, Karin Edmark och Heléne Lundqvist. Rubriken på sammanfattningen på svenska är Ökad invandring minskar preferenserna för omfördelning. Det är alltid trevligt att få sina fördomsfulla åsikter bekräftade. Så är det i detta fall.

Man kan kort och ofullständigt säga att slutsatsen av undersökningen är att ju större antal flyktinginvandrare som en kommun får motta, desto mindre blir benägenheten hos innevånarna i kommunen att 'omfördela' -  ge sociala bidrag - till nykomlingarna. Dessutom verkar tendensen vara starkast hos individer med hög inkomst och förmögenhet. Det sistnämnda är inte konstigt. Det är ju de 'rika' som i första hand känner att de skall försörja människor som inte så sällan efter kort tid i Sverige utan hinder tycks kunna besöka sina hemländer som de flytt ifrån. Samtidigt visar nykomlingarna inte alltid särskilt stor iver att anpassa sig till det nya landet eller skaffa sig ens elementära kunskaper i dess språk. Vidare får de 'rika' höra av en elit av översåtar, som inte så sällan är välbetalda i förhållande till sin utbildning, att de är främlingsfientliga och rasistiska. Som vanligt i sådana här sammanhang berörs inte de verkligt rika. De har under alla förhållanden sitt på det torra.

Det är bra att en sådan här undersökning ännu så länge får publiceras i Sverige. Det finns t.ex. för närvarande krafter som vill att domar i migrationsmål generellt skall vara sekretessbelagda och inte få publiceras. (Jfr Claes Sandgren, "Tidningarnas tipspengar till enskilda poliser är mutbrott", DN 11/12 2011.) Det svenska samhället förändras i rask takt, inte minst p.g.a. den stora invandringen. Det är klart att internet har lett till en helt annan tillgång till information än förut. Men det är inte givet att hänsyn till invandrares krav på skydd för privatlivet skall leda till en generell mörkläggning av migrationsdomar. Jag har aldrig låtit mig imponeras av andra länders långtgående sekretess med hänsyn till privatlivet, men jag är inte det minsta förvånad över att kraven reses här i Sverige. Den svenska offentlighetsprincipen med rötter i upplysningstiden har länge levt farligt. (Jfr också ledaren i samma nummer av DN, Blunda inte för terrorhoten.)

Åkesson inte på nobelfesten. På senare tid har samtliga partiledare för riksdagens partier inbjudits att delta i utdelningen av nobelprisen och efterföljande middag. Nobelstiftelsens styrelse har 2011 gjort ett avsteg från denna tradition. Man har beslutat att inte inbjuda Jimmie Åkesson, riksdagsledamot och ordförande i Sverigedemokraterna (SD). Det kan konstateras att nobelstiftelsen i princip är en privat, icke samhällsägd, institution. Styrelsen fattar de beslut som den anser förenliga med stiftarens vilja och som är förenliga med gällande lagar. När jag säger att jag tycker att beslutet är anmärkningsvärt är det inte fråga om en juridisk bedömning.

Optimist Persson. F.d. statsministern Göran Persson har intervjuats i tidningen Folket. (Referat i nyheter24.se på nätet 12/12 2011.) Han tror att Socialdemokraterna kan ta över makten redan före valet 2014 om oppositionen är ordnad och stark. Risken finns. Det är signifikativt att Persson enligt referatet bara talar om Socialdemokraterna. Inte heller han har riktigt velat inse betydelsen av Jonas Sjöstedt, Åsa Romson och Gustav Fridolin. Göran Persson kanske drömmer sig tillbaka till ett 40-45- procentsparti förstås.

Krisfilmer, Violas död, (S)-läget och Kungakrisen

Två tv-filmer om krisen. I tisdags visade SVT två amerikanska dramadokumentärfilmer om den ekonomiska krisen som pågått sedan 2008. Den ena, Inside job handlar om krisen generellt, den andra, Lehman Brothers sista dagar om investmentföretaget Lehman Brothers konkurs. Man får anta att programmen hade ganska få tittare om man jämför med Idol o. dyl. Jag tittade på de båda programmen med stort intresse. Det var egentligen inte mycket nytt som kom fram. Inside job hade en klar tendens att kritisera Henry 'Hank' Paulson, president Bushs finansminister under den aktuella tiden.

Båda filmerna var av naturliga skäl mycket kritiska mot alla de finansdirektörer m.fl. på Wall Street som varit inblandade. Det luftades förstås också kritik mot höga politiker. Till deras försvar kan sägas att de nog i många fall dels inte var tillräckligt insatta för att förstå riskerna, dels försökte tillgodose sina låginkomstväljares önskningar om villaboende.

För min del fäste jag mig vid en aspekt som inte diskuteras alltför mycket i detta sammanhang, men som togs upp i Inside job. Vetenskapsmän i ekonomi (och någon enstaka kvinna) var enligt Inside job djupt involverade antingen på exekutiva befattningar, som styrelseledamöter eller i sin egentliga egenskap av vetenskapsmän. De hade enligt programmet på alltför lösa grunder i sin vetenskapliga verksamhet intygat det ekonomiska systemets stabilitet, när de i själva verket visste att det inte var stabilt. Orsaken var att deras vetenskapliga författarskap hade betalts av finansföretag eller att vetenskapsmännen hade ytterst välavlönade extraknäck hos företagen. Samma problem har ibland kunnat urskiljas i den medicinska forskningen och på andra håll i forskarvärlden. Liksom i andra sammanhang är det svårt att undvika bindningar av olika slag som inverkar på objektivitieten i forskningen och på forskningsinriktningen. Ulf Bjereld och Tommy Möller är båda professorer i statsvetenskap. Bjereld är socialdemokrat och Möller borgerlig. Det är sannolikt att deras politiska grundsyn inverkar på forskningen, även om de inte alltid själva är medvetna om det.

Viola död. Journalisten och författaren Marianne Zetterström, Viola, är död. Hon blev 99 år. Hon skrev otaliga artiklar och kåserier samt 22 böcker. Enligt en nekrolog i SvD av Carl Otto Werkelid ville hon inte bli 100 år. Det finns allt färre människor som lever idag som är födda före första världskriget. De som har personliga minnen av tiden före 'The Great War', som i Sverige ofta kallades "Förra kriget", finns snart inte.

Socialdemokratisk framtid. Socialdemokraterna kan åter bli det hegemoniska partiet i svensk politik. Men just nu ser det ut som om partiet stabiliserats på en nivå av ungefär en tredjedel av väljarkåren. Det är mycket möjligt att detta beror på sociala förändringar i det svenska samhället. Partiledarna Mona Sahlins och Håkan Juholts mer eller mindre uppenbara personliga tillkortakommanden spelar då inte så stor roll. Den som hade förutspått Moderaterna en lysande framtid under Yngve Holmbergs värsta tid som partiledare hade inte blivit trodd. Det finns två faktorer som kan gynna Socialdemokraterna i kommande val. Stark ökning av arbetslösheten p.g.a. lågkonjunktur i viktiga exportländer är den ena. Ökad röstbenägenhet hos människor med invandrarbakgrund från utomeuropeiska länder, särskilt muslimska, är den andra. Håkan Juholts och andra socialdemokraters demagogi kan i båda fallen bli en tillgång.

Kungen och hans kris. Kungakrisen orkar jag inte kommentera just nu. Jag har för länge sedan utrett den helt avgörande frågan om "Tjabos" titulatur efter en eventuell abdikation. Av Carl XVI Gustaf blir det före detta Konungen II, åtminstone i officiella sammanhang. (Jfr min blogg 11 april 2011.)

Socialdemokratiskt förtroenderådsmöte. Ett års bloggande.

Socialdemokratiskt förtroenderådsmöte. Under lördagen och söndagen höll Socialdemokraterna sitt årliga förtroenderådsmöte. 120 framstående socialdemokrater från hela landet representerade partiet på mötet. Partiordföranden höll igår, lördag, ett tal som möttes med applåder. Ledarskribenten i Aftonbladet Katrine Kielos f. 1983, som är ekonom, har skrivit en lång ledare med anknytning till talet (AB på nätet 4/12 2011.). I ledaren beskriver hon också konspirationen inom partiet mot Juholt på ett sätt som jag inte tänkt på. Kielos menar, att Mona Sahlin ligger bakom herrar Östros' och Österbergs försök att störta Juholt. Man får anta att hon som framstående socialdemokratisk journalist har goda källor, när det gäller konspirationen.

Kielos anser att förtroenderådets beslut att partiet skall arbeta för att staten uppställer ett sysselsättningsmål är bra. Det kan förmodligen alla politiker i princip hålla med om. Men frågan är förstås hur man skall nå målet. Kielos kommenterar inte förtroenderådets beslut om en plan för statliga investeringar. Det befinner sig också på ett så pass skissartat stadium att det är svårt att kommentera.

Som Kielos påpekar har den ekonomiska krisen sedan 2008 mot förmodan inte varit till socialdemokratiska partiers fördel i Europa. Hon ger exempel från olika länder. Enligt Kielos är boten mot detta en "pragmatisk" socialdemokrati. Såvitt jag förstår förordar hon att Socialdemokraterna skall lägga sig närmare mittfåran i den svenska politiken än vad Håkan Juholt ansett vara riktigt. Hon tycks mena att mer mittenbetonade krafter bör framträda och att de inte bör ägna sig åt maktkonspirationer inom partiet, utan i stället delta i nedkämpandet av den borgerliga alliansen.

Kielos anser vidare - i anslutning till vad Juholt sagt i sitt tal - att Socialdemokraterna "måste skola in en ny generation som kan formulera en ny socialdemokrati". "Då kan inte partiordföranden varje gång missa att tala om feminism, miljö, främlingsfientlighet och hela omvärlden." Men allt detta är ju allmängods. Alla partier talar om att engagera unga i partiet, feminism och så vidare. För min del har jag tidigare på min blogg (17/11 2011) noterat att inte en enda invandrare har placerats i Socialdemokraternas nyligen utsedda programkommission. Det är mycket möjligt att jag har fel, men jag tror inte att den saken har kommenterats på något annat ställe i media. Jag tror mig ana att frågan är problematisk för Socialdemokraterna liksom för andra partier. Den eller de som utses kan ställa till problem.

Katrine Kielos förordar inte uttryckligen skattehöjningar  i denna ledare, vilket kanske är värt att notera. Som slutkläm angriper Katrine Kielos finansminister Anders Borg för skattesänkningar. Omedelbart dessförinnan uttalar hon sig på ett sätt som närmast skulle kunna tolkas som att hon önskade att Göran Persson skulle återkomma som ledande (S)-politiker. Om tolkningen är riktig är det anmärkningsvärt.

Ett års bloggande. Jag har nu i början av december 2011 bloggat regelbundet i ett år. Denna sysselsättning har gett mig en viss tillfredsställelse. Vi får se om jag har tid och ork att fortsätta.

Tysklands kansler, USA:s Obama och svenskt 1792

Tysklands kansler och eurokrisen. I Der Spiegel (Spiegel online 2/12 2011) skriver Florian Gathmann och Philipp Wittrock om eurokrisen under rubriken Die rätselhaft coolen Deutschen ['De gåtfullt coola tyskarna']. Det är en lång och tyskt krånglig artikel, trots att meningarna på Spiegel-manér är lite kortare än i övrig tysk seriös press. Författarna anser sig kunna konstatera att tyskarna för ovanlighetens skull intar en rätt tillbakalutad attityd till eurokrisen. Det finns ingen majoritet för en återgång till D-marken; en knapp majoritet vill behålla euron. Författarna redovisar egentligen två linjer i förklaringarna. En linje är uppgivenhet. De enskilda känner sin maktlöshet. En annan och mer utförligt redovisad linje går ut på att tyskarna känner förtroende för sin ledare, förbundskansler Angela Merkel uppfattas ha gjort och sagt rätt saker och tyskarna känner stolthet över henne och över att hon jobbat hårt, slitit (abrackert), med krisen. Samtidigt har tyskarnas nedärvda ångest för inflation tagit sig uttryck i en flykt in i sakvärden, bl.a. fastigheter, ett förhållande som enligt författarna inte uppmärksammats så mycket. Tyskarna accepterar grumsande en gemensam europeisk finanspolitik, men anser att Tyskland skall ha ledarrollen som Betalare. Detta kan leda till problem i förhållande till de andra staterna i euroområdet.

USA:s Obama. Under rubriken Barack Obama - en stor mes skriver Janerik Larsson i Svensk Tidskrift (2/12 2011) om den röra och polarisering som för närvarande råder i amerikansk politik. Larsson skildrar på ett intressant sätt den stenhårda ("brutala") oppositionspolitik som republikanerna i kongressen driver och som kanske, kanske, till slut rentav blir kontraproduktiv.

Svenskt 1792 år 2011? I ett anmärkningsvärt uttalande som återgetts i SR1 idag påstår Sven-Erik Österberg att det finns en konspiration inom Socialdemokraterna. Hemliga sammanträden skall ha hållits. Österberg vet inte vilka som deltagit och vad som avhandlats. Men det hela torde väl gå ut på att avsätta partiledaren och kanske också andra ledande S-politiker.

En tolkning är att Österberg har sett TV-serien 1790 och inte uppmärksammat att den är fiktion. En annan tolkning är förstås att Österberg vet åtskilligt mer än han berättar och att han fått rapporter om ett eller annat hemligt sammanträde i samma stil som det som hölls på Huvudsta Gård i Solna och där Gustav III:s öde beseglades. Vi får hoppas att det denna gång inte gäller livet för offret. Kapten Ankarström var f.ö. liten till växten liksom en just nu aktuell framstående socialdemokratisk skatteutredare/dissident. Men han är ju inte hemlig förstås och gör ett trevligt intryck.

Finansinspektionen och (S)-skatter

Back in business. Som synes är jag tillbaka på nätet. Nu med ny (beg.) dator som jag fått av min svärson som också hjälpt mig att få igång den. Tack Krister!

Finansinspektionen. På Karl XII:s dödsdag, 30/11 2011, höll Nordiska Administrativa Förbundets svenska avdelning sitt höstmöte på Finansinspektionen, som är ett av landets viktigaste centrala ämbetsverk. Chefsjuristen hos inspektionen Per Håkansson höll en intressant föreläsning om myndighetens verksamhet och särskilt om hans och andra juristers arbete. Mötet hade samlat ett trettiotal medlemmar i NAF.

Finansinspektionen har c:a 300 medarbetare, varav inte mindre än femtio jurister. Myndigheten leds av en styrelse, som huvudsakligen består av fackmän. Ordförande är ingen mindre än det moderna Södertäljes näst störste son, f.d. statsrådet Bengt Westerberg (FPL), född i Solna, uppvuxen i Södertälje.

Per Håkansson, som tidigare arbetat hos Riksbanken, berättade mycket initierat om handläggningen av olika slags ärenden hos inspektionen. Han var dock - som sig bör - mycket noga med att inte identifiera parter i pågående ärenden. Till stor del är nämligen myndighetens arbete sekretessbelagt.

Det är uppenbart att även om t.ex. tillståndsgivningen principiellt huvudsakligen har karaktär av laglighetsprövning, så finns ett mycket starkt och ibland dominerande inslag av lämplighetsprövning. Drygt 4.500 företag av olika slag inom finanssektorn berörs direkt av inspektionens verksamhet. Sverige har f.ö. en mycket stor banksektor i förhållande till landets storlek. Endast Schweiz' och Storbritanniens banksektor är större. På detta område är Sverige en regional stormakt och de svenska bankerna dominerar helt i Balticum.

Regelsystemet är komplicerat. Det består dels av svenska regler av olika slag, dels av EU-regler som även de är av olika slag. Föreläsaren gick inte närmare in på deras olika valör.

Av särskilt intresse var Per Håkanssons redovisning av grundläggande juridiska problem i verksamheten. Han påpekade förtjänstfullt att de klassiska juridiska problemen i förvaltningsrätten ofta aktualiseras. Det kan gälla vem som är part i ett ärende, serviceskyldigheten för inspektionen och rätten att överklaga. För mig och andra med erfarenhet från förvaltningsområdet var det ingen nyhet, när Per Håkansson  påpekade att den enskilde juristen hos inspektionen ofta har mer anledning att fundera över vad som egentligen kan anses gälla om handläggningen än vad som är vanligt i domstolarna med sina sedan gammalt fastlagda rutiner.

Sekretessfrågorna blir ofta aktuella i verksamheten. Det gäller i första hand sekretess till förmån för parter hos myndigheten, men också tredjemanssekretess. I fråga om sekretess aktualiseras också vem som är part och därför har partsinsyn.

Myndighetens beslut gäller omedelbart och får i praktiken vittgående verkningar för berörda så snart de blir kända. Besluten kan överklagas. Överklagandereglerna borde förändras. Man borde överväga att inrätta ett speciellt överklagandeorgan eller ha en hemlig domstolsprocess. En tredje möjlighet vore att utöka möjligheterna till skadestånd från staten om ett beslut häves. En svårighet med hemlig process är givetvis att det är mycket svårt att undvika läckor till massmedia och konkurrenter. Dessutom kan det tilläggas att en hemlig process skulle få ett tycke av Englands ökända Star Chamber eller varför inte den svenska vasatidens Höga nämnd. (Den sistnämnda har väl få numera hört talas om.)

I likhet med alla andra statliga och kommunala myndigheter i Sverige i nutid håller Finansinspektionen på att omorganiseras. Den nya organisationen träder i kraft 2012. Per Håkanssons föreläsning refererade såvitt jag kunde förstå i princip till den nya organisationen.

Det borde te sig som en lockande om än ursvår uppgift för unga statsvetare och jurister "vid akademin" att skriva om Finansinspektionen och dess arbete, inte minst i ett komparativt perspektiv. Det kanske redan är så, jag vet inte.

PS! För den som undrar. Södertäljes störste son är förstås tennisspelaren Björn Borg, född och uppvuxen i Södertälje.

Socialdemokratin och skatterna. "Skatteskruven är alltid vänstergängad" stod det på en affisch sanktionerad av högerns Arvid Lindman i 1911 års val. Ingen senare moderatledare har behövt ändra på den texten. Socialdemokraterna har alltid varit anhängare av höga skatter och i regel också förhållandevis höga understöd till behövande. I sitt Första Maj-tal 2011 sade (S)-ledaren att f.d. statsrådet, riksdagsman Leif Pagrotsky skulle göra en omfattande utredning om skatterna för Socialdemokraternas räkning.

Leif Pagrotsky, som tillhör det fåtal politiker som jag har förtroende för som kompetenta, tycks fortfarande vara i ett tidigt skede av utredningen, men har sagt att det inte kan bli tal om omvälvande skatteförändringar (d.v.s. höjningar av skatterna) omedelbart efter valet 2014, om de rödgröna vinner. (Med reservation dock för miljöskatter och alkohol- och tobaksskatter. Men de reservationerna har ju alla riksdagspartierna, mer eller mindre.) Pagrotskys uttalande förefaller inte ha vunnit anklang på alla håll i partiet. (Jfr Claes Arvidsson, ledare i SvD 1/12 2011.) För min del tror jag att uttalandet skall tolkas precis så restriktivt som det är utformat. Det är också anmärkningsvärt att riksdagens största parti använder en så defensiv motivering som den som Leif Pagrotsky använt sig av. Nämligen att skattebetalarna år 2014 vant sig vid den borgerliga skattepolitiken under åtta år. Socialdemokraterna är nog även i fortsättningen mer ett bidragstagarparti än ett arbetarparti. Karriäristparti kan det åter bli om de rödgröna vinner valet.

USA - som vanligt. Republikanske politikern och affärsmannen Herman Cain f. på Luciadagen 1945 är en av dem som aspirerar på att bli USA:s president. Hans kampanj har nu mycket allvarligt skadats av att han påstås ha haft en utomäktenskaplig sexaffär i femton år med en dam i hans bekantskapskrets.

Systemkrasch och Rinkebytankar

Systemkrasch. Nej, det svenska samhället har inte kraschat. Inte ännu. Men min dator har kraschat i helgen. Det är en s.k. systemkrasch och det kommer att ta en tid innan jag kan fortsätta bloggandet som vanligt. Jag har som vanligt en hel del att skriva om, men som sagt, det tar tid innan jag får möjlighet att göra det i vanlig omfattning.

Rinkeby. Nu i eftermiddags var jag på framtidsseminarium i Rinkeby Folkets Hus. Gustav Fridolin (MP) representerade högeridéer i detta sammanhang. Gudrun Schyman (Fi) och numera med titeln frilancefeminist, pläderade för fri invandring m.m. Jag hoppas få tillfälle att rapportera mer om evenemanget.

Stig Malm och Lars Engqvist. Djärva förnyare eller bara "60+"?

Malmklang i Solna. Socialdemokratiska oppositionsrådet Johanna Graf, 50, i Solna kommun, AB-län, har starkt kritiserat partiledaren Håkan Juholt. Hon har tillkännagivit att hon kommer att avgå som kommunalpolitiker i mars 2012. Hon skall mönstra på ett svenskt handelsfartyg som jungman och segla ut i världen. Detta förvånade mig. Men jag blev ännu mer förvånad, när jag fick veta att förre LO-ordföranden Stig Malm f. 1942 tillfälligt skall efterträda henne som oppositionsråd (Expressen 17/11 2011). Vad säger "fittstimmet"?

Lasse Överrock? Socialdemokraterna har tillsatt en programkommission med Håkan Juholt som ordförande, som skall utarbeta ett nytt partiprogram inför partikongressen 2013. Huvudsekreterare i kommissionen blir f.d. statsrådet Lars Engqvist f. 1945 och sekreterare Marika Lindgren Åsbrink f. 1980. Om man får tro den alltid pålitliga kvällstidningen Expressen (17/11 2011) så innebär detta att Lars Engqvist gör politisk comeback.

Det förefaller troligt att Lars E. skall tjänstgöra som s.k. överrock åt Håkan Juholt med den unga Marika Å. som sekundant. Marika Lindgren Åsbrink tjänstgör nu tydligen som ekonomiskpolitisk rådgivare åt Håkan Juholt. Anmärkningsvärt nog är samtliga ledamöter i programkommissionen infödda svenskar och ingen har utomeuropeiskt påbrå, trots att partiet, som är riksdagens största, har åtskilliga företrädare med utomeuropeisk bakgrund. Marika Åsbrink är dessutom född in i partiet. Hon är dotter till f. finansministern Erik Åsbrink.

Det skall bli intressant att se vilken väg programskrivarna väljer. Skall kommissionen välja en socialdemokratisk medelväg, eller gå in för ett mer vänsterbetonat, propagandistiskt, program? Partiprogrammen brukar ju inte betyda så mycket för den praktiska politiken, men de kan trots allt hjälpa till när det gäller röstmaximeringen och partiets sammanhållning.

Italien, Grekland, Antibes och Håkan Juholt och så ett Grönt M

Mario Monti. Italiens konseljpresident, Silvio Berlusconi f. 1936 i Milano i norra Italien, har avgått. Han kommer att ersättas av en Mario, nämligen f.d. EU-kommissionären, professor Mario Monti f. 1943 i Lombardiet i norra Italien. Den mest kände bäraren av namnet Mario i antiken, d.v.s. Gajus Marius (c:a 137 - 85 f Kr), är den romerske fältherre som besegrade cimbrer och teutoner [kanske vi kan säga ‘danskar’ och ‘nordtyskar’] vid Aquae Sextae. Som en sorts förberedelse till posten som statsminister har Italiens president i onsdags utnämnt Mario Monti till livstidssenator. Professor Monti sägs ha visat sig järnhård som EU-kommissionär. Den egenskapen kan säkert behövas.

Den kände svenske journalisten Åke Malm i Rom som är årsbarn med Berlusconi har skrivit en lång initierad artikel på Newsmill (13/11 2011) med rubriken ‘Super-Mario’ skall rädda Italien och euron. Han skall leda en s.k. teknokratregering. Det har för övrigt redan visat sig att han har svårigheter att få stöd av politikerna i det italienska parlamentet.

Fotnot: Jodå, Italiens statsminister tituleras faktiskt officiellt "konseljpresident". Titeln har för oss gamla en omisskänlig doft av tredje och fjärde republikens röriga Frankrike. Nutidens franska statsminister kallas "premiärminister" med femte republikens terminologi. Den italienske presidenten kan utnämna ett litet antal personer till livstidssenator, d.v.s. permanent ledamot av senaten, som är en av parlamentets båda kamrar.

Lukas Papademos. I Grekland försöker Lukas Papademos f. 1947 att få till stånd en liknande regering. Även han har stött på svårigheter i parlamentet. Regeringsbildningen är inte klar. Även i Grekland är det fortfarande oklart om och när regeringen får parlamentets godkännande.

Det är intressant att se att massmedia här i Sverige numera talar om "expertregeringar", inte som var brukligt förr "teknokratregeringar", när man avser regeringar utan klar partipolitisk profil med ett inslag av ekonomiska och administrativa experter.

Ryske premiärministern Vladimir Putin kommenterade Berlusconis avgång (SvD 12/11 2011). Han uttalande sig positivt om Berlusconi och påpekade att det före Berlusconis tid förekommit alltför kortlivade regeringar i Italien, vilket väl vem som helst kan hålla med om. Han uttalande sig också i andra frågor, bl.a. om Libyenkriget, på ett sätt som jag i motsats till SvD inte tycker är tokigt.

En enkel till Antibes. Igår, måndag, hade jag tillfälle att se den svenska filmen En enkel till Antibes med Sven-Bertil Taube f. 1934 i huvudrollen. Antibes ligger som bekant mellan Nice och Cannes på franska Rivieran. Evert Taube bodde under många år i Antibes och skrev ett stort antal av sina böcker där. Men den nu aktuella filmen, från 2011, är en ren spelfilm om en änkeman George Olsson (spelad av Sven-Bertil Taube) som vid 73 års ålder flyttar till sin älskade i Antibes. Det är en vacker, rolig och gripande film.

Håkan Juholt. S-ordföranden Håkan Juholt dundrar i Aftonbladet idag (15/11 2011) om de senaste vårdskandalerna i äldrevården. Moderaterna har insett att massmedias stort uppslagna inslag om brister i äldrevården är livsfarliga i partipolitiskt perspektiv. De har därför tillsatt en arbetsgrupp med en erfaren riksdagsledamot som ordförande för att "se över situationen i välfärdssektorn". Jag tror att sådana initiativ är bra. Det finns en risk att politikerna på nationell nivå inte har riktig kontakt med exempelvis alla de äldrefrågor som hanteras på kommunnivån. Det kan tilläggas att en nära anhörig till mig i samband med en operation tidigare i år hade mycket god hjälp av personal från det nu så kritiserade företaget Carema. Det kan mycket väl förhålla sig som statsminister Fredrik Reinfeldt djärvts säga att vårdskandalerna beträffande enskilda "kunder" vid närmare betraktande visar sig bestå av enstaka fall som inträffat både inom privata företag och i kommundriven verksamhet. Skatteflyktsåtgärderna m.m. är naturligtvis att hänföra till s.k. systemfel.

Grönt M. I samband med Sollentunamoderaternas hundraårsfirande lördagen den 12 november 2011 fick jag reda på att grönt är ny partifärg för De nya Moderaterna. Blått har traditionellt varit Högerns och senare Moderaternas partifärg, utom under Yngve Holmbergs tid då partimärket var - ja gissa - rött!

Hundraårsjubiléet var suveränt välorganiserat av ordföranden Thomas Ardenfors som höll i alla trådar. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och ett flertal andra höll korta anföranden. De övriga Allianspartierna framförde sympatiskt utformade korta, skriftliga, lyckönskningar. Samtliga talare avstod påtagligt från överord. Det gällde inte minst arbetsmarknadsministern. Det är anmärkningsvärt att den ende som berörde förhållandena 1911 var finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl som på ett lättfattligt sätt berörde politiska händelser det året, bl.a striden om pansarskeppsbygget, som nog flertalet unga deltagare var okunniga om. Jag uppskattade särskilt hans anförande. Den högresta partisekreteraren "Fia" Arkelsten ägnade sig helt åt att blicka framåt i sitt anförande, vilket är naturligt för envar partisekreterare.

Håkan Juholt intervjuas i SR1. Sollentunamoderaterna 100 år.

Sollentunamoderaterna 100 år. Moderatföreningen i Sollentuna fyller hundra år i år. Jag skall delta i hundraårsfirandet i kväll. Den som 1961 när Moderaterna firande femtioårsjubileum hade sagt att om femtio år bedöms Moderaterna vara det största partiet i Sagolandet, hade mötts med misstro. Om han eller hon dessutom hade sagt att en moderat spårvägsanhängare då regerar i Fjollträsk hade det framkallat ett leende.

Håkan Juholt intervjuas. Lördagsintervjun idag i SR1 ägnades Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. Juholt klarade sig över förväntan bra. Han kritiserade en del företeelser inom skola, vård och omsorg, som man lite var kan fundera över.

Han försökte särskilt göra intryck på oss ålderspensionärer som jobbat hela vårt vuxna liv. De nya svenskarna, som mycket väl kan avgöra valet 2014, nämndes överhuvudtaget inte. Det kan möjligen vara en besvikelse för de viktiga opinionsbildarna bland dem.

Juholt har tydligen i något tidigare skede sagt att han inte har de egenskaper som en partiledare bör ha, vilket han nu fick äta upp i intervjun. Men om han vinner 2014 års val är det gömt, förstås.

Håkan Juholt vill som bekant inte stå vid sidan av Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson under partiledardebatter i tv. Det enda som något förvånade mig i intervjun var hans upprepade uttalande om sin respekt för Jimmie Åkesson personligen och dem som röstat på Sverigedemokraterna. Det är således en annan ton i den juholtska skällan än i Fredrik Reinfeldts och Mona Sahlins. Denna flört kan naturligtvis tolkas på flera sätt. Främsta syftet är förstås att undergräva Alliansregeringens ställning. Men Jimmie Åkesson och hans "fascister", och vi andra, kan nog också tolka det så att den socialdemokratiska partiledningen numera räknar med Sverigedemokraterna som ett permanent inslag i den svenska riksdagen, och att partiet mycket väl kan fortsätta att vara vågmästare i riksdagen även efter nästa val.

In Fladers Fields

In Fladers Fields. Idag är det i den engelsktalande världen Remembrance Day, "Poppy Day". Det var en kandensisk poet och fältläkare som skrev den berömda dikten In Flanders Fields år 1915 vid västfronten i Flandern. Han talade i dikten bland annat om valmon (poppy) som blommade i stor mängd i frontens sargade, ödesmättade, landskap. Remembrance Day är vapenstilleståndsdagen i första världskriget, 11 november 1918. Poeten som skrivit dikten, John McCrae f. 1872 hade deltagit i kriget på västfronten, men hade dött av lunginflamation redan i början av året 1918. Alla brittiska politiker och många andra, t.ex. Julian Assange, uppträder med en poppy i knapphålet denna dag.

Här i Sverige bidrog SVT:s rapport med en del trams om bröllop denna speciella dag - 11-11-11 - och en liten färgad svensk som fyllde år. Vapenstilleståndsdagen nämndes överhuvudtaget inte, såvitt jag kunde höra.

Vågmästeri. Avpixlat. Stasi-Birgitta. Arkelsten

Militärinsats. Sverigedemokraterna visar återigen att de är vågmästare i riksdagen. Denna gång gäller saken Nordic Battle Group. Regeringen har föreslagit att Sverige år 2014 på nytt skall leda en av EU:s stridsgrupper. Men i riksdagen finns det ingen majoritet för förslaget (SvD 10/11 2011). Det är ävenså intressant att se att det rödgröna samarbetet, trots allt som har sagts om motsatsen, fortfarande fungerar i en sådan här symbolfråga.

Avpixlat. Den nya politiskt inkorrekta sajten Avpixlat tycks börja finna sin form. Den innehåller liksom den dansk-svenska inkorrekta sajten Snaphanen en del intressant information som man förgäves letar efter i politiskt korrekta media.

"Stasi-Birgittas" kamp. Professor em. i tyska Birgitta Almgren f. 1943 fortsätter sin kamp för att offenliggöra uppgifter ur den östtyska säkerhetstjänsten Stasis omfångsrika arkiv som finns hos svenska Säpo. Justitieminister Beatrice Ask (M) har nu tagit initiativ till att förhandla med representanter för de andra partier i riksdagen om offentliggörande av Säpos material. Hon har tidigare motsatt sig att Säpos arkiv öppnas.

Professor Almgren tycks ha lite av den blåögdhet som ibland sägs karakterisera svenskar. Hon vill nämligen att Sverige skall kräva att CIA lämnar ut alla Stasidokument som rör nordiska medborgare (DN.se 10/11 2011). Det är sannerligen inte troligt att CIA skulle bifalla en sådan begäran. Hon kanske skall ringa på dörren till Lubjanka - KGB:s skrämmande högkvarter nära Röda torget i Moskva - och be dem lämna över alla motsvarande uppgifter. Jag tror inte att hon eller ens allas vår Carl Bildt får bifall av tjeckisterna.

Sofia Arkelsten. Moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten har inte bara gift sig med hr Torvestig, hon har också bytt sin randiga, kortärmade sjömanströja mot en svart långärmad skjorta (tidningen Medborgaren 2011:3 sid. 2). Det betyder dock inte, som kanske någon rödgrön tror, att hon andligen anslutit sig till svartskjortorna. Långt därifrån!

Habermas om EU; SAAB-dramat; Afganistan; Götblad

Habermas om EU-krisen. För en gångs skull har en riktig världskändis tagit till orda i en understreckare i Svenska Dagbladet (9/11 2011). Det är filosofen Jürgen Habermas, tysk professor emeritus f. 1929. Under rubriken Europapolitiken förlamad och skräckslagen får vi ta del av ett kapitel i en ny bok av honom, Om Europas författning, som utkommer den 16 november. För en gammal akademiker som jag är det inte så mycket nytt som sägs i understreckaren. Men Habermas text innehåller mycket vida historiska utblickar och referenser som troligen är nya och främmande för de flesta yngre läsare. Jag noterar att Habermas inte ens drar sig för att citera den kontroversielle samhällsfilosofen Carl Schmitt (1888-1985), klokt nog med reservationen att man inte behöver dela Schmitts värderingar. Jürgen Habermas tillhör andra generationen i den mångomtalade vänsterintellektuella s.k. Frankfurterskolan inom samhällsfilosofin. Men jag tycker inte att det är svårt att instämma i det mesta som han säger. Jag hoppas att den optimism som Habermas ger uttryck åt i slutet av sin artikel skall visa sig befogad.

SAAB-cirkusen fortsätter. En ny akt har börjat i SAAB-dramat. General Motors har vägrat att sälja patent som är mer eller mindre nödvändiga för tillverkningen av SAAB-bilar. Detta är inte konstigt och har sin naturliga förklaring. Det konstiga är att alla (?) inblandade experter och politiker m.fl. uppger att de är överraskade av GM:s besked. Spelar de dumma eller är de dumma? Det senare är lika troligt som det förra.

Afganistan. Sverige har som bekant trupp i det krigshärjade Afganistan. Den svenska truppinsatsen i Afganistan skall nu successivt avvecklas med 2014 som tänkt slutår. Förhållandena i Afganistan är på allt sätt förfärliga. Men jag har alltid ansett att Sverige - ett litet land i norra Europa  - inte kan åstadkomma någon bestående förbättring i Afganistan. De svenska trupperna bör dras tillbaka så fort som möjligt.

Länspolismästaren exit. Länspolismästaren Carin Götblad, 55, i Stockholm slutar i maj 2012, när hennes nuvarande förordnande går ut. Hon har då suttit nio år. Hon säger själv att hon velat stanna kvar, men att regeringen gett henne besked att hennes förordnande inte kommer att förlängas. Sverige är ett litet land i Europas periferi. Om saken hade gällt polisprefekten i Paris eller motsvarande befattningshavare i Berlin eller London hade det förekommit vittgående spekulationer i massmedia om orsaken till skeendet. Men inte så i Sverige. Det hela stannar inom en liten krets. Om tjugofem år berättar en memoarskrivare kanske lite för dem som då har tillfälle att läsa memoarerna på någon sorts läsplatta. Är det bra eller dåligt? Beror bristen på spekulationer på att Götblad är kvinna och att journalisterna därför inte vill säga något? Vad vet jag!

Gustav II Adolf och Reinfeldt jr

Gustav Adolfsdagen. Den 6 november 1632 stupade den svenske kungen Gustav II Adolf i strid utanför staden Lützen i Tyskland. Han kom att ägna en stor del av sitt liv åt framgångsrika krig mot grannstaterna och slutligen i Tyskland. Men han var också den som initierade det nuvarande svenska och finska rättsväsendet och påbörjade de reformer som lett till den moderna förvaltningen i både Sverige och Finland. Vidare förnyade han Uppsala universitet och grundade universitet i Dorpat i nuvarande Estland och reformerade det högre skolväsendet. Gustav Adolf hade god utbildning och goda medarbetare. Det finns uttalanden av honom som visar att han var medveten om krigets hemskhet på ett sätt som var före sin tid. Gustav Adolf var född på slottet Nyköpingshus. Man vet att Gustav Adolfs dödsdag högtidlighölls i Nyköpings skola fr.o.m. år 1633 och ända till vår tid. Jag är född och uppvuxen i Nyköping och det skulle vara intressant att veta om Gustav Adolfsdagen högtidlighålls än idag i skolorna i Nyköping. Troligen inte.

I modern tid har Gustav Adolf omvärderats flera gånger av både svenska och utländska historiker. Såvitt jag vet står han högre i kurs idag bland historiker än när jag gick i läroverket på 1940- och 50-talet.

Reinfeldts son. Statsminister Reinfeldts yngste son har åter blivit misshandlad. Förra gången det skedde var det en pojke utan ursvensk bakgrund som misshandlade Reinfeldt junior. Därför var det bara politiskt inkorrekta media som tog upp saken. Denna gång är det förmodligen en eller flera gärningsmän med 'svensk' bakgrund som gett sig på statsministersonen. Därför skriver kvällstidningarna om händelsen, som uppges ha inträffat natten till lördagen vid Stureplan i centrala Stockholm. (Se Aftonbladet och Expressen på nätet 6/11 2011.) Händelsen var tydligen allvarlig och det kunde lätt ha gått för Reinfeldt jr som för riksmarskalken Axel von Fersen år 1810 om inte ett par krogvakter ingripit (jfr min blogg 22/10 2011).

Ana Gina och Melodifestivalen; Tänk om... och så Punsch

Antisemitism. När staten Israel bildades 1948 var tongivande svenska Socialdemokrater mycket positiva till den nya staten. Det israeliska arbetarpartiet, som dominerade politiken i Israel, hade starka band till det svenska Socialdemokratiska Arbetarepartiet. De flesta andra svenska politiker av någon betydelse var också positiva till Israel. Omvärldens inställning till Israel har som bekant ändrats sedan dess. Den palestinska befolkning som fördrevs eller flydde från sina bostäder i den nya staten var av naturliga skäl fientligt inställd till Israel och israelerna.

En mycket ung programledare i den svenska statstelevisionen, Gina Dirawi f. 1990, skall tillsammans med andra leda det populära tvprogrammet Melodifestivalen. Hon har palestinska rötter, men är född i Sverige. Hon bloggar under signaturen Ana Gina. På sin populära blogg har hon vid olika tillfällen jämfört Israel med Hitlertyskland och judarna med nazisterna. (Jfr art. 4/11 2011 av Axess' chefredaktör Johan Lundberg på Newsmill och journalisten Anna Ekströms blogg 'namanula', 2/11 2011.) Lundberg anser att Gina Dirawi har diskvalificerat sig för melodifestivaluppdraget genom sina skriverier på bloggen. Det anser inte den pensionernade mellanösternkorrespondenten Gunnel Werner och inte heller Mats Svegfors.

För min del har jag lite svårt att se att Ana Gina kan diskvalificeras. Men samtidigt uppstår frågan om någon på allvar skulle kunna tänka sig att en svensk eller svenska - kanske med judiska rötter - som på sin blogg framför stark kritik mot staten Palestina och palestinierna skulle komma i fråga som programledare. Jag tror att det är fullständigt uteslutet. Jag undrar förstås också hur rekryteringen till televisionen av Gina Dirawi har gått till. Undra kan vi vanliga människor alltid. Tills vidare är det väl också tillåtet att framföra sin undran offentligt, antar jag.

Tänk om.... Jag skäms att berätta det. Men det var av en ren tillfällighet som jag blev medveten om antologin Tänk om... Nio essäer om historien som den kunde ha blivit. Stockholm 2003. Boken innehåller kontrafaktisk historieskrivning. Jag har nu köpt ett fint exemplar för en billig penning från ett välskött antikvariat i Varberg. Boken har skrivits av kändisar som Kristian Gerner och Dick Harrison för att nämna två av författarna. Jag skall läsa boken och återkomma med reflexioner.

Punsch. Igår kväll drack jag ett litet, litet glas punsch hemma hos mamman till ett par av Sveriges allra mest kända personer. Vi åt också en mycket god middag som hon lagat. Nä, jag skålade inte med drottning Silvia, om ni trodde det. Undra kan ni vanliga människor alltid. Tills vidare är det väl också tillåtet att framföra sin undran offentligt, antar jag.

Carl XVI Gustaf - en krigarkung som ska ersättas med en president?

En krigarkung? Det känns overkligt att kommentera en händelse som på sätt och vis är en bagatell. Europas ekonomiska framtid står på spel och jag kommenterar den svenske monarkens uttalanden under älgjakten på Halle- och Hunneberg. Han uttalade sig kritiskt om bl.a. krishanteringen i Grekland för tidningen Dagens Industri (3/11 2011).

Jag håller med professor em. Olof Ruin, när han säger att kungen inte skall kommentera sådana detaljer i Greklands krishantering som den aviserade (senare inställda) folkomröstningen. Däremot kan han säga att han är allmänt bekymrad över situationen i Grekland och Europa. Jag tycker för min del f. ö. att kungens beröm för Victor Muller är problematiskt. Dagens Industri har för övrigt på vanligt sätt i pressen velat driva med kungen. Man har återgett hans uttalanden utan att normalisera språket. Där han av misstag har sagt ord i fel följd har man låtit den felaktiga ordföljden stå kvar för att visa hur dumt kungen talar och underförstått hur dum han är. Så skulle man inte göra om Gustav Fridolin eller Håkan Juholt i hastigheten skulle råka säga fel.

Men som historiker är jag mer intresserad av att studera utvecklingen över tid när det gäller majestätets uttalanden. Det har så vitt jag vet inte gjorts någon vederhäftig undersökning av detta problem av någon kvalificerad historiker. Men det förefaller tydligt att statschefen från att nära nog ha varit en "operson" har utvecklats till en äldre herre som inte drar sig för att uttala sig om saker som kan väcka debatt både i sak och beträffande hans ställning som enbart dekorativ representant för riket. Jag tror att kungen medvetet eller omedvetet har observerat den sjunkande kunskapsnivån/kulturella nivån hos de svenska politiker och andra svenska makthavare, t.ex. journalister, som han konfronteras med och att han tycker att han - som tidigare kanske kände sig underlägsen - nu anser sig minst lika kunnig och kulturellt högtstående som flertalet av dem. Att hans barn varit framgångsrika i sina studier bidrar nog också till denna utveckling.

Från vänsterhåll är man naturligt nog kritisk mot kungen och monarkin och kräver republik. Ett problem är att det även i sådana republiker där presidenten har huvudsakligen representativa uppgifter kan uppstå konstitutionella problem, när han eller hon uttalar sig i olika frågor. Det har hänt vid olika tillfällen i Tyskland och Italien. I Frankrike eller Ryssland är det inget konstitutionellt problem. Där är det snarare ett statsvetenskapligt maktproblem. Presidenten har i dessa länder i gällande författning tillerkänts exekutiv makt. Detsamma gäller i än högre utsträckning i USA, där det ju inte finns någon premiärminister. Jag har svårt att tänka mig att en svensk president skulle få påtagliga exekutiva befogenheter, utöver att utse statsminister. Halvmesyrerna i Finlands senaste författning manar knappast till efterföljd.

Grekland. Grekland är som bekant i ekonomisk kris. Det är inte säkert att landet i fortsättningen kan tillhöra euro-området. En folkomröstning som aviserats, tycks bli inställd. Det enda positiva tecknet hittills är att regering och opposition kanske kan tänkas samarbeta.

Det moderna Grekland, liksom forntidens Hellas, har en historia av politisk instabilitet. Det har meddelats att militärledningen bytts ut. Det skulle inte förvåna mig om en militärkupp förbereds eller om kung Konstantin kallas hem som statschef med stora befogenheter. Vem i Sverige minns Gustav II Adolf, 'Lejonet från Norden', aktuell den 6 november? Alla greker tycks minnas Miltiades, Temistokles och Leonidas. Vi får hoppas att de också erinrar sig Perikles.

Assagnefallet, Avsikt och rus samt Språkliga dimridåer

Assagnefallet, forts. The High Court i London har idag beslutat att Julian Assagne skall utlämnas till Sverige för att ev. lagföras för sexbrott mot två kvinnor. Jag har tidigare sagt att jag anser att han inte borde utlämnas (se min blogg 10/2 2011). Julian Assagne har förmodligen möjlighet att överklaga High Courts avgörande till Supreme Court, som numera är Englands högsta domstol. Fortsättning följer som sagt. Julian Assagne är en udda, som det vill synas, föga sympatisk person, men det är inte det som det eventuella brottmålet gäller.

Avsikt och rus. Det har utbrutit en professorsfejd mellan två professorer emeritae och två professorer i straffrätt. Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg anser att en dom nyligen i Högsta domstolen innebär en sensationell förändring av straffrätten i Sverige. De anser att HD i domen fastslagit att självförvållat kraftigt rus leder till att ett grovt brott, som en gärningsman begått, inte kan räknas som avsiktligt. Gärningsmannen har s.a.s. inte vetat vad han gjorde och kan då inte dömas för avsiktligt brott. Detta skulle också gälla den som är kraftigt drogpåverkad. Straffrättsprofessorerna Petter Asp och Magnus Ulväng tolkar domen på ett annat sätt. De menar att straffrätten egentligen inte har förändrats genom HD:s avgörande. Den har utvecklats till det bättre. (SvD Brännpunkt 1 och 2 november 2011.) Bekant tyskt akademiskt ordspråk: "Vad som är sanningen i Jena är blott ett dåligt skämt i Heidelberg."

Fotnot 1: De tyska städerna Jena och Heidelberg är båda berömda universitetsstäder. Fotnot 2: Jag är medveten om att frågor om brottets subjektiva sida (avsikt etc.) är mycket svårbedömda.

Språkliga dimridåer. Professorernas strid om avsikt leder mig osökt till docent Lars Melins senaste kolumn i tidskriften Axess (November 2011 s. 65). Kolumnen har titeln Språkliga dimridåer och undertiteln/sammanfattningen Varför uttrycker sig humanistiska forskare ofta så tillkrånglat? Lars Melin förklarar. Han talar på sedvanligt roligt sätt bl.a. om verbala bunkrar, tomma tunnor och cirkelresonemang. Han använder alldeles för vanliga ord. Säkert har han sedan länge skaffat sig så många mäktiga fiender att han aldrig kan räkna med en professorstitel ens i det professorstäta Sverige.

Miljöpartiets 250.000 människor, Lööf:s avregleringar, Slöjorna i rättssalen och Perssons halva miljon

Miljöpartiets 250.000 själar. En stor nyhet just nu är att Miljöpartiet ska försöka engagera en kvarts miljon människor (250.000) att ge förslag om den politik som partiet ska föra i riksdag, landsting och kommuner. Partiet har för närvarande under 20.000 medlemmar, även om medlemsantalet sägs öka starkt. Språkröret Gustav Fridolin och ett par andra framstående miljöpartister har skrivit en debattartikel om saken på DN Debatt 30/10 2011. Ledarskribenten Maria Ludvigsson har kritiskt granskat miljöpartiutspelet och andra liknande partiutspel i Svenska Dagbladets ledare 1/11 2011. Det ligger mycket i hennes kritik. För min del har jag fäst mig vid att språkröret Åsa Romson inte har undertecknat debattartikeln. Jag har svårt att tänka mig att parhästarna Gustav Fridolin och Åsa Romson har olika meningar i en så viktig fråga för partiet. Men jag tycker att det är anmärkningsvärt att inte båda partiledarna skriver under, helst som dubbelkommandot har ansetts som en förebild inom flera andra partier och saken gäller något av en ödesfråga för framtiden. Man kan utgår ifrån att MP-initiativet kommer att få mycket stort utrymme i massmedia, inte minst därför att så många av massmedias medarbetare har stora sympatier för Miljöpartiet eller är miljöpartister.

Om initiativet inte skall ses som ett propagandautspel som inte skall få någon reell inverkan på partiprogrammet, om initiativet verkligen skall tas på allvar i sak, ja då kan man förutse vissa svårigheter. Hur skall man hantera förslag som visar att en bred, med partiet allmänt sympatiserande, allmänhet har åsikter som avsevärt avviker från partiets ståndpunkter? Det kan gälla nyckelområden i politiken t.ex. immigrationen, hälsovården och utbildningen (jag har avsiktligt avstått från termerna invandring och "skola, vård och omsorg"). Eller rent av miljöfrågorna. Och hur skall man hantera skillnader i åsikterna mellan de olika nivåerna nationen, regionen och kommunen? De många sympatisörerna i kommunen vill kanske få köra med dubbdäck på en viss väg, medan de renläriga aktivisterna i partiet vill förbjuda dubbdäcken på den vägen. Eller än värre om åsiktsskillnaderna gäller exempelvis provmedborgarskap, anhöriginvandring eller utvisning p.g.a. grova brott!

Jag vill minnas att det under Olof Palmes tid som partiledare för Socialdemokraterna förekom ett viktigt s.k. rådslag inom partiet. Jag minns nu inte vad frågan gällde. Men Olof Palme "tolkade" offentligt svaren i rådslaget tvärs emot resultatet. Och detta trots att rådslaget gällde medlemmar i partiet, inte en vid krets av utomstående. Man får väl förutsätta att också Miljöpartiet offentliggör resultatet av sin remiss till allmänheten.

Slöjor i rättssal. En modig rådman har vågat avvisa tre muslimska kvinnor som bar slöja för ansiktet - alltså inte enbart huvudduk - när de kom som åhörare till en häktningsförhandling. Han har motiverat avvisningen med att han som rättens ordförande ansvarar för ordningen i rättssalen. En miljöpartistisk hög tjänsteman , jurist, hos Diskrimineringsombudsmannen (DO) har omgående sagt till massmedia att han personligen (?) anser att avvisningen är felaktig. Det har en företrädare för den av skattemedel finansierade organisationen EXPO också sagt. Nu lär avvisningen vara officiellt anmäld till DO och JO. Det skall bli spännande att se vad som sker i ärendet.

Deregulation. Näringsminister Annie Lööf säger sig vara särskilt intresserad av att driva frågan om avreglering i näringslivet (deregulation). Det gäller enkelt uttryckt att minska den företeelse som brukar kallas regelkrångel för näringslivet och särskilt då för småföretagen. Alla riksdagspartier har länge sagt sig i princip vara för deregulation. En hel del har också gjorts. Men när det kommer till kritan finns naturligt nog politiska meningsmotsättningar om vad som är viktigt och oviktigt. Jag skrev en uppsats om avregleringsproblemen i mitten av 1980-talet och var då rätt pessimistisk. Jag anser fortfarande att det stora problemet inte är lagar och förordningar som regering och riksdag beslutar om utan den 'undervegetation' av normer med lite olika namn som andra samhällsorgan producerar. Lagar och förordningar uppmärksammas mycket mer i den allmänna debatten än dessa produkter.

Persson stämd. Godsägare Göran Persson, också känd som f.d. statsminister, har stämts av ett byggnadsföretag som utfört arbeten på hans gård och inte fått betalt för fakturor på sammanlagt en halv miljon kronor (500.000 kr) (se t.ex. AB 31/10 2011, SvD 1/11 2011). Fallet är lärorikt och bör inte föranleda någon skadeglädje. Göran Persson hade låtit utföra ombyggnadsarbeten på en byggnad på löpande räkning. Han har naturligtvis annat att göra än att personligen i detalj övervaka vad som göres och hur lång tid det tagit. Så småningom har det hela blivit avsevärt dyrare än Persson föreställt sig. Det är säkerligen många mycket mindre byggherrar än Persson - villaägare med flera - som upplevt detta. Även om arbeten utförts mot fast pris visar det sig ofta att tilläggsarbeten och reservationer för merkostnader leder till att priset blir avsevärt högre än byggherren tänkt sig. Själv har jag lyckligtvis hittills inte varit med om det. Även om mitt villabygge revolutionsåret 1968 blev något lite dyrare än beräknat p.g.a. att mer berg än beräknat måste sprängas bort.

Avpixlat. Sajten Avpixlat, som efterträtt den invandringskritiska sajten Politiskt Inkorrekt håller på att finna sin form, verkar det. Den gör hittills ett mer 'akademiskt' intryck än PI. Artiklarna har ofta oändligt många enskilda kommentarer. Det skall bli intressant att följa utvecklingen.

Cirkus SAAB, Cirkus Juholt och Dålig reklam

Cirkus SAAB. SAAB-cirkusen fortsätter och snart avslutas den kanske. Det uppges nu att de båda kinesiska företagen Pang Da och Youngman skall köpa SAAB för 100 miljoner euro. Men mycket återstår innan affären är i hamn och SAAB:s hårt prövade anställda kan andas ut. Vad som sades vara ett avtal var en icke-bindande avsiktsförklaring från köparna. Och bland andra skall den kinesiska tillståndsmyndigheten ge sitt medgivande; General Motors skall också medge affären, vilket väl antagligen innebär att den skall godkännas av Vita Huset och Pentagon. Om affären verkligen blir av, kan kondottjären Victor Muller åka hem till Holland med ett stort antal miljoner och ägna sig åt nästa tvivelaktiga projekt.

Cirkus Juholt. Denna Cirkus höll ny föreställning igår, 27 oktober 2011, under riksdagens frågestund. Denna gång lämnade ordföranden för Socialdemokraterna felaktiga uppgifter om antalet socialbidragstagare. Han sade att antalet var det högsta på 36 år. Det riktiga är att det är det högsta på 8 år. Det borde vara livsfarligt för vilket riksdagsparti som helst i en demokrati att ha en ledare som gång på gång lämnar felaktiga uppgifter. Men jag är inte säker på att det skadar partiet i längden. Otillförlitliga demagoger har historiskt sett haft framgång, tyvärr, får man väl säga.

Dålig reklam. Förmodligen i egenskap av villaägare hade jag bjudits in till ett reklammöte på Star Hotell i Sollentuna i går kväll. Det var en av bankerna och med banken lierade företag som stod för inbjudan. Hotellets största sal var full med folk. "Vi bjuder på kvällsfika med kaffebröd" utlovades i programmet. Men så blev det inte. Kaffe fanns, men mjölken var slut och likaså kaffebrödet, när jag äntligen skulle få fika. Jag gick då hem och tittade på Lyxfällan.

Blåsväder: Arabiska revolutionen och Moderaternas idéprogram

Moderat idéprogram i blåsväder. Några formuleringar i moderaternas idéprogram, som antogs på partistämman i helgen, har gett alla partiets motståndare bland rödgröna journalister tillfälle att ösa galla över Moderaterna för historieförfalskning. I huvudsak går kritiken ut på att Moderaterna inte har redovisat sina fäders motstånd mot demokratiseringen, d.v.s. allmän rösträtt med mera, på ett korrekt sätt. De har tvärtom förskönat sin historia. Torbjörn Nilsson som ibland beskrivs som den ende borgerlige professorn i historia har tagit till orda på Newsmill (26/10 2011) för att försvara Moderaterna. Hans artikel har fått rubriken Högerns historia mer komplicerad än kritikerna tror. Han säger bland annat att "gymnasieböcker ger ofta tillräcklig information för att undanröja de flesta missförstånd". Han ger vidare i artikeln en elementär översikt över den allmänna och lika rösträttens framväxt i Sverige. Så långt professor Nilsson.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) har för sin del omgående sagt att han är beredd att se till att ändra på formuleringarna i idéprogrammet om de leder till missförstånd.

Jag tror att de flesta politiskt intresserade i min generation känner till det som professor Nilsson skriver. De har läst om det i skolan. Men en yngre generation vet nästan ingenting, oavsett om de har svensk bakgrund eller invandrarbakgrund. Jag är t.o.m. osäker på hur många av riksdagens alla yngre moderata ledamöter som vet något om detta viktiga och problematiska utvecklingskede i svensk historia. Man kan avfärda saken som en storm i ett vattenglas och som en del i en socialdemokratisk offensiv för att återta partiets fäderneärvda plats vid köttgrytorna - ungefär som skallet mot utrikesminister Carl Bildt. Men samtidigt är den ett tecken på hur kunskaperna om Sveriges historia har urholkats. En lite annan sak är att fakta kan tolkas på olika sätt.

Arabiska revolutionen - och sedan?  Den 26 oktober 2011 deltog jag som åhörare i ett intressant seminarium med den rubriken på Södertörns högskola. Seminariet hade ett liknande tema som Frivärld-seminariet hos Timbro som jag skrev om på min blogg den 20 september 2011. Seminariet var anordnat av Samtidshistoriska institutet vid högskolan. Seminariet hade lockat c:a 25 åhörare, av vilka flera kom med intressanta frågor och synpunkter i den diskussion som följde.

Moderator: fil.dr Johanna Ringarp. Medverkande: journalisten Shora Esmailian och professor Susanne Olsson, religionshistoriker (enligt modern terminologi 'religionsvetare'). Båda behärskar arabiska, vilket onekligen är en stor fördel i sammanhanget. Båda räknas till vänstersidan i politiskt avseende, men av det märktes inte mycket.

Om det berodde på moderatorn eller hade andra orsaker så hade seminariet en opartisk, kritisk, akademisk prägel. De medverkande begränsade sig i sina anföranden tydligt till den närmaste framtiden. De framhöll att det är omöjligt att sia om vilken vändning omvälvningen i arabvärlden kommer att ta på längre sikt. De koncentrerade sig båda på utvecklingen i Egypten och Tunisien, även om Libyen, Syrien, Palestina, Jordanien och Irak och Jemen nämndes i förbigående. Däremot sades ingenting om Libanon, Saudiarabien, Algeriet och Marocko. Inte heller berördes Arabemiraten. Det betyder att de arabiska monarkierna i stort sett lämnades utanför.

Shora Esmailian berättade inledningsvis att hon hade suttit klistrad vid teven under en stor del av våren. Hon konstaterade att det rådde avsevärd skillnad mellan Egypten och Libyen. I Egypten var yttrandefriheten ganska avsevärd redan före revolutionen, i Libyen obefintlig. Hon såg den arbetarstrejk som utbrutit i en stor industristad i Nildeltat som avgörande för regimens fall. Det var ett stort antal textil- och tegelindustriarbetare som strejkat. Den egyptiska revolutionen genomfördes på arton dagar, detta i motsats till det utdragna inbördeskriget i Libyen. Men de som nu styr i Egypten är knutna till den gamla regimen. Hon betonade också militärens betydelse och att militären senare ingripit särskilt hårt mot arbetarprotester. En viktig bakgrund till revolutionen i Egypten är den ekonomiska liberaliseringen under Mubaraks regim under tiden 2006-2009. Den har lett till att många fått det sämre än förut.

Svenska medier har varit oinitierade. De har mest betonat muslimska brödraskapets styrka. De har inte varit riktigt medvetna om att muslimska brödraskapet i Egypten inte alls är så enhetligt som man föreställer sig. Brödraskapet har fått verka som en i huvudsak religiös rörelse också under diktaturen. De cirka tio procent av egypterna som är kristna - kopterna - har setts med oblida ögon av många muslimer och fått tjäna som syndabock. De är av naturliga skäl oroliga för framtiden.

Susanne Olsson sade att i Egypten hade religionen alltid setts som ett politiskt instrument. Olika beräkningar visar att muslimska brödraskapet stöds av 25 - 40 procent av egypterna. De är snarare ett starkt nätverk än ett parti. De hade länge parollen "Islam är lösningen". Numera är parollen "Frihet och jämlikhet är lösningen". Susanne Olsson ser islamismen som ett 'paraplybegrepp'. Man talar inte om ett 'islamistiskt' parti numera utan om ett 'islamskt'. Kvinnor finns i viss utsträckning med i media.

Vi vet inte vad som händer senare. I Tunisien har ett islamskt parti nått över fyrtio procent av rösterna. Folket vill ha en ny regim men inte ett nytt förtryck. De bokstavstrogna muslimerna, salafisterna, har inflytande, men är inte dominerande.

Shora Esmailian, som påpekade att inget demokratiskt val hållits i Egypten ännu, sade att brödraskapet inte riktigt var på arbetarnas sida och att det finns en skillnad mellan yngre och äldre. Ungdomarna är mer radikala än de äldre. Hon tycker att det är bra att valet inte hålls förrän i november. Det ger andra krafter än brödraskapet en viss möjlighet att organisera sig i partier. På en fråga sade hon att många valt religionen för ett definiera sin ståndpunkt. Skolsystemet har körts i botten och ingenting har sagts om åternationaliseringar. Det egyptiska parlamentet väljs på fem år och mycket kan hända under den tiden. Beträffande Libyen är det bra att övergångsrådets medlemmar inte skall kandidera till parlamentet. Ledarna i arabvärlden upplevs överhuvudtaget inte som folkliga.

En publikfråga: Vilken roll spelar utrikespolitiken och särskilt förhållandet till Israel? Shora Esmailian svarade att en majoritet i Egypten är emot Israel, men vill inte riva upp Camp David avtalet. Libyen blir spännande i fråga om utrikespolitiken. Det gäller t.ex. den framtida politiken i fråga om strömmen av afrikanska flyktingar som vill komma till Europa och naturligtvis också oljepolitiken. Syriens diktaturregim har länge fått stöd både inrikes och utrikes inom arabvärlden för sitt klara motstånd mot Israel. Det är därför förvånande att det finns ett så starkt motstånd mot regimen inom Syrien.

Båda medverkande var ense om att revolutionen kan medföra problem ur kvinnosynpunkt. I Tunisien är polygami förbjuden, ett förbud som nu ifrågasätts. I Egypten försökte diktaturen avskaffa kvinnlig omskärelse [som är förbjuden i svensk lag liksom polygami], men den ståndpunkten ifrågasätts nu.

Flera andra problem behandlades i anslutning till publikfrågor. Jag kände en kall vind blåsa då båda dessa experter förklarade att befolkningen i arabstaterna fortfarande utan reservationer kräver att palestinierna skall få återvända till de områden som de eller snarare deras förfäder fördrevs ifrån när staten Israel bildades. För mig är det ungefär som att höra suddettyska krav på 1950-talet eller varför inte det som mina föräldrar läste i den berömda Carlssons geografibok i gymnasiet. Där stod att många familjer i Marocko än i dag [på 1920-talet] på sin vägg förvarade nycken till det hus i Granada som deras förfäder tvingats fly ifrån, när Ferdinand och Isabella erövrade Granada på 1400-talet.

Ett par av de problem som berördes på Frivärld-seminariet berördes inte på detta seminarium. Det är den allomfattande korruptionen i arabstaterna och det stora problemet att så många unga skaffar sig kvalificerad utbildning och därefter hamnar i arbetslöshet som är ägnad att leda till hopplöshet och extremism. Seminarierna kompletterade varandra. Det kan vara skäl för den som sålunda vill skaffa sig en mer komplett bild att läsa Frivärldrapporten som finns lätt tillgänglig på nätet.

Västsahara och Libyen

William Petzäll. Riksdagsledamoten William Petzäll f. 1988, f.d. Sverigedemokrat, har omhändertagits för tvångsvård enligt Lagen om vård av missbrukare (LVM). Det meddelar Expressen m.fl. massmedia 24/10 2011.

Kanske hade politiskt korrekta massmedia inte sagt något, om det hade varit en riksdagsledamot från något annat riksdagsparti som hade omhändertagits. Men bortsett från det, kan man med Expressen konstatera att Petzäll inte kan avlägsnas från sitt uppdrag som riksdagsledamot p.g.a. tvångsomhändertagandet. En riksdagsledamot kan avsättas av domstol, om han begår mycket allvarliga brott. Det har hänt i ett par fall under de senaste decennierna och då gällt två moderata riksdagsledamöter. Det finns ingen möjlighet för riksdagen att själv besluta att en ledamot skall "utstötas" ur riksdagen. Sådana regler finns i vissa andra länder. Ett exempel är Danmark.

William Petzäll är ett tragiskt exempel på det förfall som drabbat den svenska politiken. En alldeles för ung och oprövad politiker har fått en framskjuten ställning i ett av riksdagens partier. Det visar sig sorgligt nog att han har mycket allvarliga och av omgivningen väl kända drogproblem. Ett annat minst lika gott exempel på demokratins kris har jag tidigare påtalat (25/9 2011). Det är att Annie Lööf, f. 1983, valts till partiledare för Centerpartiet och numera ingår i regeringen som näringsminister.

Västsahara - Marocko. På Newsmill har skribenter kritserat Marockos ockupation av Västsahara. Området som ligger vid Afrikas västkust omedelbart söder om Marocko var spansk koloni fram till 1975. Då var den spanske diktatorn Franco klok nog att låta Spanien dra sig tillbaka från sin koloni. Området besattes omedelbart av Marocko. Sedan dess har det rått mycket starka motsättningar mellan Marocko och den fåtaliga, inhemska befolkningen. Befolkningen är liksom marockanerna muslimer. I samband med den s.k. arabiska våren försöker nu människor här i Sverige som vill se Västsahara befriat från Marocko att få européerna att intressera sig för frågan. Hittills har både politikernas och den stora allmänhetens intresse varit svagt eller obefintligt. För min del har jag som vanligt svårt att engagera mig.

Libyen. Svenska Dagbladet Näringsliv har idag en översikt över de utländska oljebolagens verksamhet Libyen. Det tycks i stort sett vara business as usual efter inbördeskriget och lynchmordet på Gaddafi. Prognosen för västerländsk demokrati i Libyen, som förmodligen önskas av en del akademiskt utbildade libyer, är inte god. En son till Muammar Gaddafi som fortfarande befinner sig på fri fot har i faderns anda kallat motståndarna "råttor", som han skall döda om tillfälle ges.

Det är troligt att de utländska oljebolagen kommer att ha ett avgörande inflytande på Libyens ekonomiska politik efter Gaddafi. Av en notis i Svenska Dagbladet framgår att övergångsrådet hittills bara fått en liten del av de libyska tillgångar som frysts i de europeiska länderna. Som jag skrev den 22/10 skall det bli intressant att se hur resten av tillgångarna i praktiken kommer att behandlas av de olika europeiska staterna, inklusive Sverige, och av EU.

De svenska partiernas identitetsproblem

Partiernas identitetsproblem. Professor em. Olof Ruin, Stockholm, som är en av Sveriges främsta forskare i statsvetenskap, har skrivit en mycket intressant artikel på Dagens Nyheters debattsida (2011-10-23). Rubriken lyder: "Osäkerheten kvarstår om socialdemokratins identitet". Olof Ruin tar upp en hel rad olika problem i artikeln. Han skänker därmed yngre statsvetare en hel rad ansatser för doktorsavhandlingar och liknande arbeten.  Olof Ruin brukar f.ö. ha kunskap och känsla för vad som rör sig inom statsvetenskapen utanför den svenska ankdammen. Som utomstående skall jag nöja mig med att beröra ett par aspekter.

Olof Ruin menar att Håkan Juholt har visat sig otillräcklig som partiledare. Han menar att "Socialdemokratins traditionella identitet är i gungning". Partiet har inte gjort den nystart som det talats om sedan Mona Sahlin avgick som partiordförande. Men Ruin anser att det även på den borgerliga sidan råder osäkerhet om partiernas identitet. Brist på identitet, definierad som "brist på visioner om framtiden och ovilja att öppet saluföra vad man vill på lång sikt", kännetecknar också de borgerliga partierna.

Socialdemokraterna borde inte ha överlåtit det reeella valet av partiledare till en liten grupp - valberedningen. De borde låtit partikongressen ha flera kandidater att välja mellan och låtit kongressen välja den som majoriteten ansett bäst lämpad att företräda partiet. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna har gjort rätt, när deras partistämmor tillåts göra ett reellt val mellan olika kandidater.

Må så vara i ett teoretiskt demokratiperspektiv. Men det är långt till nästa riksdagsval och mycket kan hända. Håkan Juholt har en uppenbar talang som demagog. Det är inte säkert att den stora del av väljarkåren, som bara ger partipolitiken ett förstrött intresse, ser motsättningarna i budskapet. Det är lätt att glömma att Socialdemokraterna låg mycket bra till i opinionsundersökningarna närmast före Aftonbladets angrepp på Håkan Juholt med anledning av hans ersättning för dubbel bosättning som riksdagsledamot. Det finns en del som talar för att Socialdemokraterna återigen kan bli det dominerande partiet i svensk politik. Liksom det finns en del som talar för att Sverigedemokraterna kommer att växa.

Professor Ruin säger att även de just nu framgångsrika Moderaterna har svagheter. Även de har svårigheter med sin identitet. Han säger bl.a. att Moderaterna presenterar sig som ett nytt arbetarparti, samtidigt som partiet "särskilt gynnar de välbärgade". I fråga om det sistnämnda har jag lite svårt att följa professor Ruins tankar. Är det rut- och rot-avdragen som avses? Det kan ju knappast vara förbättringarna för fattigpensionärerna. För min del tycker jag mig också märka att Miljöpartiet har vissa svårigheter med sin identitet. Jag gissar att det kan bero på att partiet lockat människor med rötter utanför Europa både som företrädare och väljare och att de kanske har mindre intresse för miljöfrågorna än partiets ursprungliga "kärnväljare".

Samtidigt som flera andra partier har uttalade problem, är det sällsamt att kunna konstatera att Moderaterna för en gångs skull kan hålla en partistämma, när opinionssiffrorna ger dem ställningen som största parti. Måtte det inte ge Fredrik Reinfeldt och hans hustru hybris!

Lynchningar och Frysningar

Lynchningar. Överste Muhammar Gaddafi lynchades som bekant av rebeller när han försökte fly från sin hemstad Sirte. Termen lynchning brukar man i vår tid främst förknippa med den amerikanska Södern, men lynchningar  har också förekommit på andra håll, t.ex. när kung Faisal II av Irak bragtes om livet i Bagdad 1958. Vi i Sverige bör erinra oss lynchningen av riksmarskalken Axel von Fersen år 1810, för drygt tvåhundra år sedan. Den iscensattets mitt i Stockholm, på samma barbariska sätt som mordet på Gaddafi. Politiska motståndare till von Fersen och de s.k. Gustavianerna låg sannolikt bakom händelsen. Under alla förhållanden ingrep inte de trupper som uppehöll sig alldeles i närheten av platsen. En omfattande utredning gjordes, men den ledde bara till begränsade juridiska åtgärder.

Det är inte troligt att utredningen av händelserna i Libyen kommer att leda till långtgående åtgärder. Det finns alltför många inflytelserika personer och personkretsar som inte önskar att man rör alltför mycket i lynchningen. Lynchningen är inte någon bra början på en västerländsk, demokratisk utveckling i Libyen.

Ett skeende som det skall bli intressant att följa, är, hur EU:s organ och medlemsländer hanterar de stora tillgångar som av Gaddafi m.fl. placerats i olika EU-länder, bland annat Sverige, och som frysts enligt beslut av unionen. Det finns nog regler om hanteringen, som i verklighetens värld inte kommer att tillämpas på det sätt som är tänkt.

al-Gaddafi 1942-2011

Muammar al-Gaddafi död. Libyens diktator sedan mer än 40 år, Muammar Gaddafi, uppges ha dödats i närheten av Sirte. Det finns utförliga uppgifter om honom i Wikipedia. Statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt hälsar nyheten om att Gaddafi eliminerats med tillfredsställelse.

Det hade givetvis varit bättre ur modern västerländsk rättvisesynpunkt om Gaddafi hade kunnat ställas inför domstolen i Haag, som behandlar brott mot mänskligheten, och dömas till livstids fängelse av domstolen. Men jag tycker att det är lika bra att han dödades vid gripandet, även om det är mer eller mindre politiskt inkorrekt att tycka så.

FRIVÄRLD: Svensk militär solidaritet kring Östersjön: Tre scenarier

Militärt vid Östersjön. Det nya opinions- och debattforumet Frivärld (Stockholm Free World Forum) ordnande den 18 oktober 2011 ett seminarium på grundval av en rapport med ovanstående titel (12 s., ISBN 91-7566-847-5). Rapporten (se mer nedan) är författad av generalmajor Karlis Neretnieks f. 1962, som haft viktiga poster i den svenska försvarsmakten. Moderator var riksdagsledamoten Mats Johansson (M) f. 1951. Inbjudna diskussionsdeltagare var överste Bo Hugemark f. 1936 och riksdagsledamoten docent Björn von Sydow (S) f. 1945, som bl.a. varit försvarsminister och riksdagens talman. Dessa fyra inte helt unga herrar mötte en fulltalig publik som till stor del torde ha bestått av f.d. officerare och en del damer av det slag som förknippas med Östermalm och chefsuppgifter inom det frivilliga försvaret. För egen del har jag för mycket länge sedan gjort värnplikt som civilmilitär tjänsteman med löjtnants tjänsteställning.

Bakgrunden till rapporten är att den välkända svenska formeln om alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig sedan 2008/2010 kompletterats med en 'solidaritetsförklaring' som syftar på de nordiska länderna och Baltikum. Solidaritetsförklaringen innehåller inga konkreta åtaganden av samma typ som Natofördraget och andra välkända äldre fördrag mellan stormakter. Den har mer karaktären av deklarationen vid det kända trekungamötet i Malmö 1914 och andra liknande avsiktsförklaringar.

Rapporten innehåller som titeln anger en diskussion om olika militära åtgärder i tre fall som alla gäller Baltikum. Alla tre fallen gäller det ryska jätteriket, vars politik som vanligt betraktas som närmast omöjlig att få ett säkert grepp om. I det första fallet sker en begränsad incident. I det andra uppfattas ett militärt hot mot en eller flera stater i Baltikum. I det tredje och verkligt 'skarpa' fallet anfaller Ryssland Baltikum. Det tredje fallet är förstås det verkligt allvarliga. General Neretnieks diskuterar i rapporten olika åtgärder som Sverige kan och bör vidta i de tre fallen. För min del blev jag skrämd av redogörelsen för hur få förband som Sverige förfogar över i en nära framtid. Flyget och marinen är kanske någorlunda rustade för sina uppgifter. Men armén är det knappast. Den lilla armén är tänkt att 'modulariseras', d.v.s. delas upp i smärre delar med lämplig sammansättning för ett visst eller vissa företag, t.ex. försvar av Gotland.  Debattdeltagarna var ense om att Gotland intar en nyckelställning och att Gotlands försvar måste stärkas vad gäller marktrupp och luftvärn. I annat fall finns risken att Ryssland och Nato startar en kapplöpning om ön. Marinen måste också förstärkas med luftvärn.

Särskilt intressant var att höra docent von Sydows inlägg. Han var i stort sett överens med general Neretnieks och underströk ännu mer än övriga det oförutsägbara i den ryska politiken. Han betonade speciellt att ryska historiker aldrig förmått att riktigt kritiskt bearbeta vare sig Stalinepoken eller den senare tsartiden fr.o.m. tsar Peter den Stores tid och att det bland tongivande ryssar fortfarande finns en nostalgi för den senare tsartiden, som bland annat innebär att man har svårt att godta att det ryska imperiet förminskats, t.ex. genom frigörelsen av Baltikum. Björn von Sydow ansåg att det i praktiken bara var USA som kunde vara berett att ingripa militärt till stöd för de baltiska länderna. Ingen av de västeuropeiska staterna skulle i praktiken vara beredd att ingripa. Ett problem i Sverige är att den allmänna opinionen inte är medveten om den av riksdagen beslutade solidaritetsförklaringen och vad den skulle kunna medföra för landet. Man kan i sammanhanget erinra sig en beryktad rubrik över en tidningsartikel av en fransk högerextremist år 1939: "Jag är inte beredd att dö för Danzig."

För min del är jag mer pessimistisk än Björn von Sydow. Jag är mindre säker på att USA är berett att ingripa. Det skulle, som von Sydow också sade, betyda att kärnvapenkrig aktualiseras, även om det inte går så långt. Jag tror att om Ryssland skulle ockupera mindre delar av Baltikum så skulle det leda till kalabalik i Västeuropa och få återverkningar i hela världen. Men efter en tid skulle oron lägga sig. Sverige skulle vara upptaget av de flyktingproblem som man kan förvänta sig skulle uppkomma.

Jag har medvetet sagt 'mindre delar av Baltikum'. Om ockupationen gäller hela Baltikum som ju efter kort tid blev fallet på 1940-talet kommer saken kanske i ett annat läge.

Mats Johansson tog upp ett särskilt problem: den gasledning som drages i Östersjön från Ryssland förbi Gotland till Tyskland. Slite på Gotland skall tjäna som bas för vissa underhållsarbeten på ledningen. Mats Johansson sade att han var motståndare till ledningen, som i stället hade bort dras på land genom de baltiska staterna och Polen. För min del förstår jag ryssarna. En ledning på land skulle sannolikt leda till en rad tvister med baltiska och polska politiker som av naturliga skäl är avogt inställda till den store grannen. Det är sannolikt mycket lättare att komma överens med svenska politiker, oavsett partifärg. Sverige och Ryssland har trots allt inte varit i krig med varandra sedan 1809.

Fotnot.
Rapporten är en förkortad version av avsnitt 9 "Militärstrategiska handlingsmöjligheter" i antologin Till bröders hjälp. Med sikte på svensk solidarisk strategi. Red. Bo Hugemark. Stockholm 2011. (ISBN 978-91-633-8797-5.) Boken har getts ut av Kungl. Krigsvetenskapsakademien.
_____________________________________________________________

Rapporten finns här: http://www.frivärld.se/nyheter-3244229
Seminariet finns bandat här: http://vimeo.com/30838668
En 'kort-kort' version av rapporten har publicerats som artikel i nättidskriften Svensk Tidskrift, 21/10 2011. Artikeln som är författad av general Karlis Neretnieks har rubriken Solidaritet kring Östersjön: Kan vi hjälpa balterna?

Ganna räddar (S)?

Ganna räddar (S)? I politiken är en vecka en lång tid. Det ordspråksartade uttalandet tillskrivs bland andra den engelske premiärministern Harold Wilson (Labour). Den verkligt stora nyheten i Sverige just nu är den hemska historien om utvisningen till Ukraina av Ganna Chyzhevska, 91 år gammal, som vistas hos anhöriga här i landet. Politiskt Inkorrekt som snart skall upphöra, anser att utvisningen, som nu uppskjutits, är upprörande. Politiskt Inkorrekt säger sig före sitt uttalande ha undersökt fallet, för att se efter om det inte innehåller uppgifter som de politiskt korrekta medierna förtigit. Migrationsminister Tobias Billström och statsminister Fredrik Reinfeldt uppges ha sagt att det skulle bli för dyrt att ändra lagstiftningen med anledning av fallet. Inte minst deras uttalanden har upprört allmänheten. (Aftonbladet, nätuppl. 19/10 2011.) Frågan är om inte detta fall verksamt kan bidra till att Socialdemokraterna åter får hopp om framtiden. För min del undrar jag om inte de nuvarande reglerna helt enkelt har tillämpats felaktigt. Vad det nu kan bero på.

Av en notis i samma tidning framgår att den s.k. rullstolsmannen, en 47-årig invandrare, nu åtalas tillsammans med ett par anhöriga för bedrägeri och bidragsbrott. De har tillskansat sig totalt 13,5 miljoner kronor. Mannen har spelat handikappad och de anhöriga har varit hans personliga assistenter. Kontrollen av användningen av skattepengar kan inte ha varit särskilt ingående i detta fall. Vad det nu kan bero på.

Stora Socialdemokrater, Tyra, Euro-skadeglädje, Politiskt Inkorrekt och Styckning

Det är mycket just nu. Det finns ovanligt mycket att kommentera, både stort och smått.

Socialdemokraterna. Både ledande socialdemokrater och andra partivänner är naturligt nog angelägna att se till att partiet åter blir statsbärande. I dag på morgonen (17/10 2011) intervjuades partisekreteraren, f.d. statsrådet Carin Jämtin. Hon talar bra, om än i kulsprutetakt, vilket måhända kan tolkas som lätt nervositet. Men värre är, att inte ens hon tycks ha riktigt fattat vad som hänt i det senaste valet - alltså den senaste verkliga kraftmätningen mellan de olika partierna. Hon sade att Socialdemokraterna är det "ojämförligt största partiet i landet". Och visst var Socialdemokraterna några tiondels procent större än Moderaterna i 2010 års val. Skall man se Carin Jämtins uttalande som en freudiansk felsägelse eller en besvärjelse eller vad annat? Det är möjligt att Socialdemokraterna med över 100.000 medlemmar är mycket större än Moderaterna och alla andra. Men jag tror inte att Carin Jämtin syftade på det. Jag tror att hon liksom övriga ledande socialdemokrater fortfarande lever i sin ungdoms just för tillfället felaktiga världsuppfattning att partiet får åtminstone 45 procent av rösterna i valen. Det kan mycket väl bli så på nytt, bland annat om den utomeuropeiska invandringen fortsätter i samma takt som hittills och andra stora samhällsförändringar sker. Men nu är nu. Det som nu är verkligt intressant med Jämtins uttalande är att det antyder hur svårt det är att reformera det socialdemokratiska partiet, om ledande partiföreträdare ser Allians för Sverige som en illegitim regim som regerar mot folkets flertal. Det är också lite konstigt att Jämtin inte ville svara på frågan i vilka hänseenden som partiledaren Håkan Juholts stab skall förstärkas. Det är ju inte fråga om ett privat storföretags interna organisation. Eller är det? Ett tips till Carin Jämtin och mina fåtaliga läsare. Läs och begrunda professor Jonas Hinnfors insiktsfulla brännpunktsartikel om (S). Den har rubriken Partiet måste hitta sin riktning (SvD 15/10 2011) och är lätt att hitta på nätet. Jonas Hinnfors är professor i statsvetenskap i Göteborg.

I övrigt sade partisekreterare Carin Jämtin två gånger i intervjun i radions P1 att partiordföranden Håkan Juholt brutit mot regler som inte finns. Därmed antydde hon förstås att han inte gjort något fel beträffande ersättningen för dubbel bosättning. I förlängningen ligger, som hånfulla kommentatorer redan sagt efter åklagarens klargörande om rättsläget, att Juholt borde få tillbaka sina återbetalda 160.000 kronor. Kanske det. Problemet kan formuleras så att Håkan Juholt är en medelålders, framstående, nutida, s.k. svenne och en sådan skall ha en partner som betalar för sig. Han skall inte ha hemmafru eller något ditåt. Om Håkan Juholt till exempel hade varit från Mellersta östern hade saken kunnat komma i ett annat läge, får man tänka sig.

Tyra. Mona Sahlin blir föremål för en stor hyllningsartikel (!) i söndagsnumret av Aftonbladet (16/10 2011). Mona Sahlin, som är 54 år, framställs som en arbetande pensionär. Det berättas bland mycket annat att ‘Mona’ helt nyligen fått ett barnbarn som fått namnet Tyra. För mig är det ett utmanande förnamn. Det är ungefär som att heta Torsten e.dyl. i förnamn om man är kille i det nya Sverige. Jag skulle kunna tänka mig att en dotter till Jimmie Åkesson fick namnet Tyra.

Euro-skadeglädje. Jag tillhörde dem som för exakt sju år sedan röstade för att Sverige skulle införa euron som valuta. Sjuårsdagen firas av nästan alla journalister - inte minst kulturjournalister - som en sorts segerdag. Svenska folkets majoritet sade som bekant nej till euron, som nu är i kris. Jag får trösta mig och andra med att Danmark, som inte infört euron, också befinner sig i kris och att Sverige inte kommer att gå oskadat ur eurokrisen. Den som vanligt mycket seriöse f. näringsministern m.m. Leif Pagrotsky talade i radions P1 om eurokrisen på ett pedagogiskt, lågmält, sätt, utan skadeglädje. Han gick som bekant offentligt emot (S)-regeringens officiella linje och röstade nej till euron. Leif Pagrotsky är en av de få politiker som jag anser pålitliga.

Henning Sjöström avliden. Advokat Henning Sjöström, 89 år, har avlidit. Advokatsamfundets ordförande, Anne Ramberg, tecknade hans bild i påfallande ljusa färger i radions P1. Hon påminde bl.a. om att han uppträtt som advokat i många stora, uppmärksammade, processer, t.ex. neurosedynmålet. Hans första uppmärksammade mål var processen mot Kurt Haijby (1897-1965), som åtalats för utpressning mot kung Gustav V. Vi är snart inga jurister kvar som minns den affären.

Politiskt Inkorrekt. Websajten PI, Politiskt Inkorrekt, upphör efter tre år. Händelsen hälsas med tillfredsställelse av politiskt korrekta massmedia. Rubriken Sajt nära SD läggs ned över en notis i Svenska Dagbladet 17/10 2011 av Tobias Brandel är talande. Vi är många som saknar PI. Där fanns ofta nyheter och kompletteringar till nyheter av betydande intresse. I regel var det fråga om sådant som de centrala nyhetsorganen av olika skäl inte ville omtala. Främst rörde det sig förstås om brott där gärningsmännen var invandrare. Inte så sällan publicerade PI information som meddelare funnit i lokalpress o. dyl. I sina bästa stunder påminde verksamheten i dessa fall lite om Arvid Fredborgs rapportering i Svenska Dagbladet från Berlin under andra världskriget. Han skaffade sig diverse lokaltidningar från olika städer i Tredje riket, där han hittade artiklar och notiser om sådant som massmedia i Berlin av politiska skäl inte berörde.

Styckning. För en gångs skull nämner jag ett lokalt problem i Sollentuna kommun. Lokaltidningen Mitt i Sollentuna (11/10 2011, årg. 25, nr 41 s. 5) har som huvudrubrik på första sidan Färre får stycka av sina tomter. Det har under senare år blivit alltmer vanligt att ägare av större tomter fått lov av kommunen att klämma in allt större bostadshus med plats för allt fler boende på sina tomter eller att de har fått stycka sina tomter i en eller flera nya som bebyggts med bostäder för allt fler människor. Det betyder naturligtvis att berörda villaområdens karaktär gradvis förändras på ett sätt som villaägare i området upplever som negativt. Nu skall reglerna för avstyckning stramas upp och sakkunniga tjänstemän har fått i uppdrag att utreda vad som skall gälla för de områden som saknar föreskrifter om antal bostäder på samma tomt o.dyl.

Det är givetvis angeläget att nya bostäder byggs i storstadsområdet, men protester från villaägare och andra fäster uppmärksamheten på de problem som s.k. förtätning av bostadsområden medför. Tidigare var det ofta den s.k. kontoriseringen som innebar problem. Villaområden och liknande utnyttjades allt mer och mer för kontors- och liknande verksamhet, utan att det hade tillåtits genom planläggning. Inte minst torde det vara bilparkering som utgör ett praktiskt problem både vid kontorisering och förtätning för bostadsbyggande. Det är som sagt ett lokalt problem i Sollentuna, men problemet finns säkert lite varstans i Sveriges få storstadsområden och på andra håll också.