Sofia Arkelsten är moderaternas partisekreterare. Hon skriver ett elektroniskt nyhetsbrev, som jag prenumererar på. Det senaste nyhetsbrevet (# 13, 28/1 2011) är både långt och intressant. Hon berättar bland annat om ett toppmöte mellan premiärministrarna i de nordiska och baltiska länderna och England. Det har säkert omtalats i våra vanligaste massmedia, men med rätt små bokstäver, förstås, så jag har inte uppmärksammat det. Ett bra grepp av Sofia Arkelsten är att göra hänvisningar till andra texter.
Veronica Palm, 38, är riksdagsledamot och en av dem som omtalats som kandidat till ordförandeposten i Socialdemokraterna. Hon intervjuades i lördagsintervjun idag (29/1 2011).
Hon håller helt enkelt inte som ordförande i landets största politiska parti. Hon uttalande sig ungefär som en 20-årig kommunisttjej i maj 68. Hon står uppenbarligen långt till vänster och tycks påtagligt okunnig. Mycket riktigt har hon i likhet med många andra svenska politiker ingen kvalificerad utbildning efter gymnasiet. Det märks. Inte minst när hon skulle svara på frågor om skatter och ekonomi gav hon svar som bestod av rena floskler.
För min del fick jag kalla kårar, när jag hörde henne gå på. Det finns en uppenbar risk att hon kan få betydande inflytande i svensk politik, även om hon inte blir statsminister.
Förre kulturchefen i SvD Carl Otto Werkelid har varit osynlig en tid. Nu dyker han upp i Svensk Tidskrift (nätet, 28/1 2011). Han skriver om den sevärda filmen The King's Speech. Den handlar om Edward VIII och George VI. Den sistnämnde led som bekant av svår stamning. Werkelid säger att filmen handlar om ett intressant ämne. "Filmiskt, däremot, är The King's Speech inte märkvärdig: ...".
lördag 29 januari 2011
torsdag 27 januari 2011
Våldsbejakande extremism i riksdagen
Sverigedemokraterna har åter hamnat i rampljuset. Igår onsdag, 26/1 2011, förekom partiledaren Jimmie Åkesson både i radio och tv. Riksdagsdebatten om terrorism under onsdagsförmiddagen sändes i tv2. Jimmie mötte flera kända riksdagspolitiker. Han vann både riksdagsdebatten och debatterna i radio- och tv-programmen. Representanterna för de andra sju partierna i riksdagen anpassade sig på ett eller annat sätt till Jimmie Åkesson, även om de inte vill erkänna det.
Bäst gick det för Johan Pehrson (FP), även om han på sätt och vis framstod som mest anpassad. Justitieminister Beatrice Ask gjorde en rätt bra insats. Det gjorde också [blivande (S)-ordföranden?] Sven-Erik Österberg. I mina ögon drogs dock intrycket av Österberg ner av att han använde sig av det urgamla debattknepet att medvetet vanställa motståndarens uttalanden och därefter polemisera mot den felaktiga versionen! Socialdemokrater har sen gammalt en obehaglig vana att göra på det sättet. Österberg sade att Jimmie Åkesson ville skuldbelägga alla muslimer, trots att Åkesson minuten innan hade sagt att det var just det han i n t e ville göra. I Kvällsöppet i tv4 ingrep programledaren Lennart Ekdal, vilket var positivt. Försvarare av Österberg har sagt att andra ledande sverigedemokrater än Åkesson vill kasta skulden på alla muslimer, vilket skulle berättiga Österbergs debattknep.
Ett problem är att Jimmie Åkesson har rätt, när det gäller farligheten hos den extrema islamismen. Våldsbenägna politiska högerextremister och vänsterextremister i Sverige ger sig i regel på enskilda personer som de uppfattar som sina motståndare. Men våldsbenägna islamister är inte främmande för bombdåd och liknande som urskillningslöst drabbar ett stort antal människor. Den här distinktionen vill Jimmie Åkessons motståndare i regel inte kännas vid. Inte heller vill de acceptera att den religiösa extremismen är farlig just på grund av sin världsvida utbredning, som Åkesson hävdar.
Svenska politiskt korrekta politiker har nog i allmänhet - kanske delvis omedvetet - i all tysthet utgått ifrån idén att "ingen fågel kackar i eget bo". D.v.s. att våldsbenägna islamister känt sig så lite störda av myndigheterna att de avstått från aktioner i Sverige.
Bäst gick det för Johan Pehrson (FP), även om han på sätt och vis framstod som mest anpassad. Justitieminister Beatrice Ask gjorde en rätt bra insats. Det gjorde också [blivande (S)-ordföranden?] Sven-Erik Österberg. I mina ögon drogs dock intrycket av Österberg ner av att han använde sig av det urgamla debattknepet att medvetet vanställa motståndarens uttalanden och därefter polemisera mot den felaktiga versionen! Socialdemokrater har sen gammalt en obehaglig vana att göra på det sättet. Österberg sade att Jimmie Åkesson ville skuldbelägga alla muslimer, trots att Åkesson minuten innan hade sagt att det var just det han i n t e ville göra. I Kvällsöppet i tv4 ingrep programledaren Lennart Ekdal, vilket var positivt. Försvarare av Österberg har sagt att andra ledande sverigedemokrater än Åkesson vill kasta skulden på alla muslimer, vilket skulle berättiga Österbergs debattknep.
Ett problem är att Jimmie Åkesson har rätt, när det gäller farligheten hos den extrema islamismen. Våldsbenägna politiska högerextremister och vänsterextremister i Sverige ger sig i regel på enskilda personer som de uppfattar som sina motståndare. Men våldsbenägna islamister är inte främmande för bombdåd och liknande som urskillningslöst drabbar ett stort antal människor. Den här distinktionen vill Jimmie Åkessons motståndare i regel inte kännas vid. Inte heller vill de acceptera att den religiösa extremismen är farlig just på grund av sin världsvida utbredning, som Åkesson hävdar.
Svenska politiskt korrekta politiker har nog i allmänhet - kanske delvis omedvetet - i all tysthet utgått ifrån idén att "ingen fågel kackar i eget bo". D.v.s. att våldsbenägna islamister känt sig så lite störda av myndigheterna att de avstått från aktioner i Sverige.
tisdag 25 januari 2011
(S)-ordförande och Moskvaterror
Sven-Erik Österberg tycks fortfarande ligga bäst till för posten som ordförande för Socialdemokraterna.
Av betydligt större betydelse är terrordådet på moskvaflygplatsen, som hittills krävt 35 liv. För den som är föga insatt i ryska förhållanden förefaller det som om det antingen är stenhård, grym, repression eller ingen kontroll alls som gäller i vårt stora grannland. "Lagom" tycks inte finnas. Det är intressant att president Medvedev inte signalerade skärpta lagar, men att befintliga lagar skulle följas. Medvedev försöker trots allt upprätthålla sin linje som måttfull statschef. För egen del kan jag bidra med en upplevelse från ett besök i Moskva på 1990-talet. Det var ingen som helst utpasseringskontroll på flygplatsen i Moskva dit jag kom! Vem som helst hade kunnat passera in bakvägen så att säga.
Politiskt inkorrekt har före moskvadådet intervjuat den danske psykologen Nicolai Sennels. Intervjun är värd att läsa. Han menar att kulturen i Mellersta östern sedan gammalt bland annat innefattar att människor därifrån reagerar mycket hårdare på kränkningar än moderna västeuropeer. Detta i sin tur medför att människor från Mellersta östern har extra svårt att anpassa sig till Västeuropa och USA. Hans åsikter och slutsatser måste säkert tas med en stor nypa salt.
Av betydligt större betydelse är terrordådet på moskvaflygplatsen, som hittills krävt 35 liv. För den som är föga insatt i ryska förhållanden förefaller det som om det antingen är stenhård, grym, repression eller ingen kontroll alls som gäller i vårt stora grannland. "Lagom" tycks inte finnas. Det är intressant att president Medvedev inte signalerade skärpta lagar, men att befintliga lagar skulle följas. Medvedev försöker trots allt upprätthålla sin linje som måttfull statschef. För egen del kan jag bidra med en upplevelse från ett besök i Moskva på 1990-talet. Det var ingen som helst utpasseringskontroll på flygplatsen i Moskva dit jag kom! Vem som helst hade kunnat passera in bakvägen så att säga.
Politiskt inkorrekt har före moskvadådet intervjuat den danske psykologen Nicolai Sennels. Intervjun är värd att läsa. Han menar att kulturen i Mellersta östern sedan gammalt bland annat innefattar att människor därifrån reagerar mycket hårdare på kränkningar än moderna västeuropeer. Detta i sin tur medför att människor från Mellersta östern har extra svårt att anpassa sig till Västeuropa och USA. Hans åsikter och slutsatser måste säkert tas med en stor nypa salt.
måndag 24 januari 2011
Uje, Pär, Jimmie och ett par andra
Solsidan.Uje Brandelius, 39, är pressekreterare hos Vänsterpartiet. (Hans farfar var bror till Harry Brandelius (1910-1994), om ni undrar.) Uje Brandelius har skrivit en artikel i AB (23/1 2011) om den populära tv-serien "Solsidan". Huvudpersoner är Mickan och Fredde som bor i ett fiktivt Saltsjöbaden.
Brandelius skriver roligt. Han är på sedvanligt vänstersätt hatisk: Mickan och Fredde är de nya moderaterna. De är "ängsliga, skitnödiga f-skattare - Stockholm har blivit M:s egen tomteverkstad". Uje Brandelius hat mot moderaterna är som sig bör ursinnigt, men också socialdemokraterna får sig en liten släng av sleven, men inte miljöpartisterna. Hans artikel ger en bra bild av ‘vänstertänket’.
(S)-ordföranden. Pär Nuder har återigen sagt att han inte kandiderar till posten som ordförande för socialdemokraterna. Veronica Palm försöker nu att framstå som lite mindre vänsterbetonad än tidigare. Men Sven-Erik Österberg tycks fortfarande vara favorit.
Irakinvandringen. Jimmie Åkesson har på sitt vanliga lugna och sansade sätt kommenterat Bildt/Billström-affären.
Brandelius skriver roligt. Han är på sedvanligt vänstersätt hatisk: Mickan och Fredde är de nya moderaterna. De är "ängsliga, skitnödiga f-skattare - Stockholm har blivit M:s egen tomteverkstad". Uje Brandelius hat mot moderaterna är som sig bör ursinnigt, men också socialdemokraterna får sig en liten släng av sleven, men inte miljöpartisterna. Hans artikel ger en bra bild av ‘vänstertänket’.
(S)-ordföranden. Pär Nuder har återigen sagt att han inte kandiderar till posten som ordförande för socialdemokraterna. Veronica Palm försöker nu att framstå som lite mindre vänsterbetonad än tidigare. Men Sven-Erik Österberg tycks fortfarande vara favorit.
Irakinvandringen. Jimmie Åkesson har på sitt vanliga lugna och sansade sätt kommenterat Bildt/Billström-affären.
lördag 22 januari 2011
Bildt/Billström-affären och (S)-ordförande, forts.
Statsråden Bildt och Billström uppges 2007 ha sagt till den amerikanske ambassadören i Bagdad att många invandrare från Irak är svåra att assimilera (Wikileaks). De är ofta utblottade när de kommer till Sverige och har dålig utbildning och saknar både yrkes- och språkkunskaper. "Bildt and Billstrom also mentioned several high profile honor killings as prompting more calls for stronger immigration policies from the Swedish public."
Det är uppseendeväckande att ett par svenska ministrar uttalar sig på det sättet till en främmande stormakts representant. Det är sådant som inte kan sägas offentligt i Sverige i politiskt korrekta sammanhang, även om det är troligt att en stor grupp etniska svenskar (kanske rentav en majoritet) i privata sammanhang kan ge uttryck åt samma tankegångar om anpassningssvårigheterna.
Hittills har reaktionerna varit något lite måttligare än man kunnat förvänta (jfr om majoritet, ovan). Från rödgrönt håll har de båda statsråden och regeringen givetvis kritiserats starkt. Stark kritik har även hörts från Luf, Liberala ungdomsförbundet, som rentav kräver Billströms avgång. Statsråden har KU-anmälts och det ska bli intressant att se hur det hela avlöper, både i riksdagen och i media. Inte minst ska det bli intressant att se hur Jimmie Åkesson agerar.
För min del tycker jag att uttalandena var förvånansvärt obetänksamma med tanke på Bildts stora erfarenhet på det utrikespolitiska området. Bortsett från de nu aktuella Wikileaks-läckorna finns det alltid risk att den här typen av dokument kommer till massmedias kännedom. I sak har Bildt och Billström rätt. Billström menar att det han sagt till ambassadören är sådant som han tidigare sagt offentligt i Sverige, d.v.s. ingenting nytt.
Socialdemokraterna fortsätter sitt sökande efter en partiordförande som kan vinna 2014 års val. K G Bergström skriver i Expressen (22/1 2011) att Sven-Erik Österberg är favorit. Han konstaterar att Österberg i likhet med Bildt, Mona Sahlin och en del andra framträdande politiker har låg formell utbildning. Beträffande partisekreterare Baylan så tänker sig Lena Mellin (AB, samma dag) att denne ersätts med en kvinna [Veronica Palm?], om en man blir partiordförande. Baylan blir i så fall gruppledare för (S) i riksdagen, tror Lena Mellin. Det skulle innebära att både socialdemokraterna och miljöpartiet får en gruppledare med rötter i Mellersta östern. Det är anmärkningsvärt.
Det är uppseendeväckande att ett par svenska ministrar uttalar sig på det sättet till en främmande stormakts representant. Det är sådant som inte kan sägas offentligt i Sverige i politiskt korrekta sammanhang, även om det är troligt att en stor grupp etniska svenskar (kanske rentav en majoritet) i privata sammanhang kan ge uttryck åt samma tankegångar om anpassningssvårigheterna.
Hittills har reaktionerna varit något lite måttligare än man kunnat förvänta (jfr om majoritet, ovan). Från rödgrönt håll har de båda statsråden och regeringen givetvis kritiserats starkt. Stark kritik har även hörts från Luf, Liberala ungdomsförbundet, som rentav kräver Billströms avgång. Statsråden har KU-anmälts och det ska bli intressant att se hur det hela avlöper, både i riksdagen och i media. Inte minst ska det bli intressant att se hur Jimmie Åkesson agerar.
För min del tycker jag att uttalandena var förvånansvärt obetänksamma med tanke på Bildts stora erfarenhet på det utrikespolitiska området. Bortsett från de nu aktuella Wikileaks-läckorna finns det alltid risk att den här typen av dokument kommer till massmedias kännedom. I sak har Bildt och Billström rätt. Billström menar att det han sagt till ambassadören är sådant som han tidigare sagt offentligt i Sverige, d.v.s. ingenting nytt.
Socialdemokraterna fortsätter sitt sökande efter en partiordförande som kan vinna 2014 års val. K G Bergström skriver i Expressen (22/1 2011) att Sven-Erik Österberg är favorit. Han konstaterar att Österberg i likhet med Bildt, Mona Sahlin och en del andra framträdande politiker har låg formell utbildning. Beträffande partisekreterare Baylan så tänker sig Lena Mellin (AB, samma dag) att denne ersätts med en kvinna [Veronica Palm?], om en man blir partiordförande. Baylan blir i så fall gruppledare för (S) i riksdagen, tror Lena Mellin. Det skulle innebära att både socialdemokraterna och miljöpartiet får en gruppledare med rötter i Mellersta östern. Det är anmärkningsvärt.
torsdag 20 januari 2011
Juristetik och (S)-ödet
Ett besök i den fina världen. Tisdagskvällen (18/1 2011) tillbringade jag i den fina världen. Föreningen för lagstiftningslära hade inbjudit "f.d. justitierådet och professorn" Bertil Bengtsson (f. 1926) att tala över ämnet "Juridik och politik". Sammankomsten ägde som sig bör rum i högsta domstolens sessionssal. Bertil Bengtsson, som jag träffade för första gången omkring 1960, är en av de få jurister i Sverige som jag tar på riktigt allvar. Trots det kan jag inte erinra mig att jag hört honom föreläsa tidigare. Han är fortfarande aktiv som professor, nu vid Luleå tekniska högskola. Han har en enorm vetenskaplig produktion.
Bertil Bengtsson hade klokt nog begänsat sin föreläsning om det väldiga ämnet till att gälla de etiska problem som kan möta svenska jurister på nationell toppnivå, när de medverkar i lagstiftningsarbetet i rollen som utredare (författare av utredningar) eller departementstjänstemän (författare av lagrådsremisser och propositioner). Bertil Bengtsson syftade främst på de problem som möter den jurist som har en annan politisk uppfattning än regeringen. Dessa problem har sällan diskuterats, i varje fall inte i Sverige. I långliga tider har Sverige styrts av socialdemokratiska regeringar som hela tiden kunnat räkna med juristernas lojalitet, även om de till stor del varit borgerliga. Det skulle föra för långt att återge Bengtssons diskussion och exempel på kontroversiell lagstiftning. Jag får nöja mig med att nämna lagstiftningen om skärpt föräldraansvar och ändringarna i fråga om strandskyddet. Under diskussionen efter föreläsningen kom det fram en rad exempel från olika håll. Skatterättsprofessorn Sven-Olof Lodin hade förstås ett flertal exempel att komma med. Men det är nästan fusk, när man är professor i skatterätt! Alltför lätt fråga!
Bertil Bengtsson berörde också lagrådets nutida roll i detta sammanhang. Han konstaterade inte oväntat att de föreskrifter om lagrådsgranskningens inriktning som finns i Regeringsformen inte till alla delar är klara. Av egen erfarenhet visste han att granskningen i främsta rummet avsåg lagtexten och specialmotiveringarna, inte de allmänna motiven. (Och jodå, mycket riktigt. Statsvetaren Karl-Göran Algotsson tackar särskilt varmt Bertil Bengtsson för hans medverkan i Algotssons bok om lagrådet; en medverkan som tydligen var mycket omfattande och positiv för författaren. Boken har den magistrala titeln "Lagrådet, rättsstaten och demokratin under 1900-talet". Den utkom 1993.)
Ödets man. Jag har inte sett partiledardebatten i riksdagen som sänts i tv. Avtackningarna av Mona och Maria får andra ägna sin tid åt. En ny opinionsundersökning visar att socialdemokraternas kräftgång i väljarkåren tycks ha avstannat. Om undersökningen speglar verkligheten betyder det att (S) för närvarande ligger mellan 25 och 30 procent, oavsett hur partiet löser sin ledarfråga och oavsett partiets politik. Mycket tyder på det. Det är verkligen inget dåligt utgångsläge för en ny partiledare. Är Sven-Erik Österberg ödets man när allt kommer omkring? Att s-märkta redaktörer inte tycker det, spelar kanske mindre roll för väljarna. Jag tror inte heller att mp-väljarna bryr sig så mycket om vem som blir Gustav Fridolins partner som språkrör.
Widar Andersson är välkänd debattör. Han är politisk redaktör för Folkbladet (S). Han tillhör som bekant (S) högerflygel. Hans skriver på Newsmill (20/1 2011) under rubriken "S måste uppträda som ett regeringsparti". Han understryker att Mona Sahlin förordar samarbete med regeringen och anser att det är bra för det socialdemokratiska partiet. För min del tror jag att han har rätt. Det betyder att partikongressen inte bör välja en klart vänsterbetonad efterträdare till Mona Sahlin. Samtidigt kvarstår problemet att hålla ihop partiet, när det är i opposition.
Bertil Bengtsson hade klokt nog begänsat sin föreläsning om det väldiga ämnet till att gälla de etiska problem som kan möta svenska jurister på nationell toppnivå, när de medverkar i lagstiftningsarbetet i rollen som utredare (författare av utredningar) eller departementstjänstemän (författare av lagrådsremisser och propositioner). Bertil Bengtsson syftade främst på de problem som möter den jurist som har en annan politisk uppfattning än regeringen. Dessa problem har sällan diskuterats, i varje fall inte i Sverige. I långliga tider har Sverige styrts av socialdemokratiska regeringar som hela tiden kunnat räkna med juristernas lojalitet, även om de till stor del varit borgerliga. Det skulle föra för långt att återge Bengtssons diskussion och exempel på kontroversiell lagstiftning. Jag får nöja mig med att nämna lagstiftningen om skärpt föräldraansvar och ändringarna i fråga om strandskyddet. Under diskussionen efter föreläsningen kom det fram en rad exempel från olika håll. Skatterättsprofessorn Sven-Olof Lodin hade förstås ett flertal exempel att komma med. Men det är nästan fusk, när man är professor i skatterätt! Alltför lätt fråga!
Bertil Bengtsson berörde också lagrådets nutida roll i detta sammanhang. Han konstaterade inte oväntat att de föreskrifter om lagrådsgranskningens inriktning som finns i Regeringsformen inte till alla delar är klara. Av egen erfarenhet visste han att granskningen i främsta rummet avsåg lagtexten och specialmotiveringarna, inte de allmänna motiven. (Och jodå, mycket riktigt. Statsvetaren Karl-Göran Algotsson tackar särskilt varmt Bertil Bengtsson för hans medverkan i Algotssons bok om lagrådet; en medverkan som tydligen var mycket omfattande och positiv för författaren. Boken har den magistrala titeln "Lagrådet, rättsstaten och demokratin under 1900-talet". Den utkom 1993.)
Ödets man. Jag har inte sett partiledardebatten i riksdagen som sänts i tv. Avtackningarna av Mona och Maria får andra ägna sin tid åt. En ny opinionsundersökning visar att socialdemokraternas kräftgång i väljarkåren tycks ha avstannat. Om undersökningen speglar verkligheten betyder det att (S) för närvarande ligger mellan 25 och 30 procent, oavsett hur partiet löser sin ledarfråga och oavsett partiets politik. Mycket tyder på det. Det är verkligen inget dåligt utgångsläge för en ny partiledare. Är Sven-Erik Österberg ödets man när allt kommer omkring? Att s-märkta redaktörer inte tycker det, spelar kanske mindre roll för väljarna. Jag tror inte heller att mp-väljarna bryr sig så mycket om vem som blir Gustav Fridolins partner som språkrör.
Widar Andersson är välkänd debattör. Han är politisk redaktör för Folkbladet (S). Han tillhör som bekant (S) högerflygel. Hans skriver på Newsmill (20/1 2011) under rubriken "S måste uppträda som ett regeringsparti". Han understryker att Mona Sahlin förordar samarbete med regeringen och anser att det är bra för det socialdemokratiska partiet. För min del tror jag att han har rätt. Det betyder att partikongressen inte bör välja en klart vänsterbetonad efterträdare till Mona Sahlin. Samtidigt kvarstår problemet att hålla ihop partiet, när det är i opposition.
söndag 16 januari 2011
Kaos, socialdemokraternas framtida politik samt Estlands gräns
Agenda i SVT2 har säsongpremiär i kväll kl. 21.15. "Säsongpremiären kommer mitt i ett politiskt kaos. Röster höjs om Lars Ohlys avgång och vem ska efterträda Mona Sahlin?" Så beskriver en rubriksättare i SvD:s kulturdel situationen i Sverige. Politiskt kaos? Verkligen? Har Reinfeldt avgått? Har Alliansen brustit? - Nä, inte ännu. - Men för alla de rödgröna i media framstår läget förstås som kaotiskt. Mona och Gudrun har avgått, Lasse är på fallrepet och Maria och Peter ska bytas ut. Visst är det kaos! Men vi andra kan med jämnmod fördraga att en kommunist byts ut mot en annan och ett par språkrör ersätts av ett par liknande extremister. Det enda intressanta är valet av Monas efterträdare.
Fredagen den 14 januari 2011 skrev Per Gudmundson en intressant ledare i SvD. Den har rubriken "Få förnyare men fler reportrar när S krisar". Socialdemokraternas kriskommission hade haft ett seminarium. "Alla" var med. Alla som yttrade sig hade i grunden väldigt olika uppfattning om den framtida politiken. Att Gudmundsons iakttagelser är riktiga framgår av en Brännpunktsartikel av Thomas Östros samma dag i samma tidning. "Reformer går före sänkt skatt". Östros säger nej till nya skattesänkningar. I stället ska mer satsas på utbildning, vägar, järnvägar och välfärd. Visst ligger det en hel del i vad Östros säger. - "S i länet vill se skattestopp" lyder rubriken på en artikel i SvD idag, söndag den 16/1. Det är partidistriktet i Stocholms län som gjort en valanalys. I länet var det bara 13 % av de förvärvsarbetande med jobb som röstade på socialdemokraterna. Det är klart att man kan säga att Östros och s-länstopparna formellt har nästan samma budskap. Men den viktiga medelklassen är nog lite svår att övertyga om att inte s-politiken i praktiken betyder höjda skatter.
För dem som permanent lever på försörjningsstöd e.dyl. betyder detta mindre. Förhållandevis många människor som är invandrare eller har invandrarbakgrund lever på bidrag. Om de röstar, så röstar de i regel på de rödgröna partierna. Dessa viktiga väljare måste (S) också ta hänsyn till inför 2014.
Som sagt: Berit Andnor och hennes bisittare i den socialdemokratiska valberedningen får ett svårt arbete.
(SD)-ordföranden Jimmie Åkesson intervjuades i lördagsintervjun i SR:s P1 igår. Vad man än tycker om hans politik kan man inte låta bli att beundra hans skicklighet. Intervjuarens misstag beträffande namnet på en annan sd-riksdagsman, som citerades, gav inget gott intryck. I övrigt bekräftade intervjun (både frågor och svar) att den högljudda kritiken från de sju övriga riksdagspartierna och journalister har avtagit något lite. Det bekräftas också av att SvD Brännpunkt (14/1) tagit in en kort artikel av Jimmie Åkesson m.fl. "Vi säger ja [till ett femte jobbskatteavdrag] om alliansen förhandlar om invandringen". Förhandlingsinviten har givetvis redan avvisats, vilket dessutom förenklas av att partierna i alliansen inte är överens om det femte jobbskatteavdraget.
För min del trodde jag att Estland var ungefär som Finland. De styrande undviker att reta den store grannen i öster, trots allt hemskt och oförlåtligt som land och folk fått utstå från rysk sida. Men nu har tydligen Estlands gräns på de nya euromynten angivits i enlighet med vad som gällde före den ryska ockupationen. D.v.s. en remsa av nuvarande Ryssland har angivits som estniskt territorium. Ryssland har förstås protesterat. Man undrar vad en omdömesgill svensk politiker med anknytning till Estland som Pär Nuder tycker om det skedda. Tänk om Finland hade sträckt sig till Systerbäck och Petsamo på de finska euromynten!
Fredagen den 14 januari 2011 skrev Per Gudmundson en intressant ledare i SvD. Den har rubriken "Få förnyare men fler reportrar när S krisar". Socialdemokraternas kriskommission hade haft ett seminarium. "Alla" var med. Alla som yttrade sig hade i grunden väldigt olika uppfattning om den framtida politiken. Att Gudmundsons iakttagelser är riktiga framgår av en Brännpunktsartikel av Thomas Östros samma dag i samma tidning. "Reformer går före sänkt skatt". Östros säger nej till nya skattesänkningar. I stället ska mer satsas på utbildning, vägar, järnvägar och välfärd. Visst ligger det en hel del i vad Östros säger. - "S i länet vill se skattestopp" lyder rubriken på en artikel i SvD idag, söndag den 16/1. Det är partidistriktet i Stocholms län som gjort en valanalys. I länet var det bara 13 % av de förvärvsarbetande med jobb som röstade på socialdemokraterna. Det är klart att man kan säga att Östros och s-länstopparna formellt har nästan samma budskap. Men den viktiga medelklassen är nog lite svår att övertyga om att inte s-politiken i praktiken betyder höjda skatter.
För dem som permanent lever på försörjningsstöd e.dyl. betyder detta mindre. Förhållandevis många människor som är invandrare eller har invandrarbakgrund lever på bidrag. Om de röstar, så röstar de i regel på de rödgröna partierna. Dessa viktiga väljare måste (S) också ta hänsyn till inför 2014.
Som sagt: Berit Andnor och hennes bisittare i den socialdemokratiska valberedningen får ett svårt arbete.
(SD)-ordföranden Jimmie Åkesson intervjuades i lördagsintervjun i SR:s P1 igår. Vad man än tycker om hans politik kan man inte låta bli att beundra hans skicklighet. Intervjuarens misstag beträffande namnet på en annan sd-riksdagsman, som citerades, gav inget gott intryck. I övrigt bekräftade intervjun (både frågor och svar) att den högljudda kritiken från de sju övriga riksdagspartierna och journalister har avtagit något lite. Det bekräftas också av att SvD Brännpunkt (14/1) tagit in en kort artikel av Jimmie Åkesson m.fl. "Vi säger ja [till ett femte jobbskatteavdrag] om alliansen förhandlar om invandringen". Förhandlingsinviten har givetvis redan avvisats, vilket dessutom förenklas av att partierna i alliansen inte är överens om det femte jobbskatteavdraget.
För min del trodde jag att Estland var ungefär som Finland. De styrande undviker att reta den store grannen i öster, trots allt hemskt och oförlåtligt som land och folk fått utstå från rysk sida. Men nu har tydligen Estlands gräns på de nya euromynten angivits i enlighet med vad som gällde före den ryska ockupationen. D.v.s. en remsa av nuvarande Ryssland har angivits som estniskt territorium. Ryssland har förstås protesterat. Man undrar vad en omdömesgill svensk politiker med anknytning till Estland som Pär Nuder tycker om det skedda. Tänk om Finland hade sträckt sig till Systerbäck och Petsamo på de finska euromynten!
onsdag 12 januari 2011
Jätte
Stig Strömholm har skrivit ett upprop i Svenska Dagbladets kulturdel den 8/1 2011 med rubriken "Upp till språklig kamp mot jättarna!" Han vill ersätta förstärkningsprefixet "jätte-" som används i tid och otid. Jag ansluter mig utan reservationer. Det är jättebra! Dessutom skulle jag vilja rekommendera yngre forskare i juridik och samhällsvetenskaper att låta kunniga äldre personer läsa igenom sina texter och rätta de värsta språkliga onöjaktigheterna. Det är ofta ett språkligt lidande att läsa forskarnas doktorsavhandlingar och bidrag i SvJT, JT med flera tidskrifter.
I tidskriften Universitetsläraren 09/2010 s. 10f. intervjuas Sara Kjellberg, Lund, under rubriken "Allt fler forskare har börjat blogga". Hon har skrivit ett doktorsavhandling om bloggande forskare. En av de bloggande forskarna är en arkeolog vid Uppsala universitet som heter Åsa Larsson. Hon säger att anledningen till att hon började blogga var att hon ville skriva på svenska. Hon pekar på ett problem. I ett par decennier skrev jag praktiskt taget alltid på engelska. Men jag ansåg aldrig att jag behärskade språket fullt ut, trots att mina texter mycket sällan ändrades av engelsktalande kolleger.
Kaj Schueler har på ett bra sätt kommenterat striden mellan Peter Englund och Björn Ranelid i en notis i SvD 12/1 2011. För min del har jag aldrig kunnat bestämma mig för om Peter Englund är historiker eller skönlitterär författare. I samma SvD finns en notis av Lina Kalmteg om Elin Wägner, som blev den andra kvinnan i Svenska akademien. Jag har flera gånger försökt läsa "Norrtullsligan" men aldrig orkat.
"Stalins sista brott" är en (halvbra) fransk dokumentär som gavs i TV 1 den 11/1 2011. Den handlar om Stalins terror mot judiska läkare. En del av läkarna överlevde Stalins död. De blev omgående frisläppta ur fängelset av Beria (!). Vänsterpartiledaren Lars Ohly sägs fortfarande beundra Stalin. Tänkvärt.
I tidskriften Universitetsläraren 09/2010 s. 10f. intervjuas Sara Kjellberg, Lund, under rubriken "Allt fler forskare har börjat blogga". Hon har skrivit ett doktorsavhandling om bloggande forskare. En av de bloggande forskarna är en arkeolog vid Uppsala universitet som heter Åsa Larsson. Hon säger att anledningen till att hon började blogga var att hon ville skriva på svenska. Hon pekar på ett problem. I ett par decennier skrev jag praktiskt taget alltid på engelska. Men jag ansåg aldrig att jag behärskade språket fullt ut, trots att mina texter mycket sällan ändrades av engelsktalande kolleger.
Kaj Schueler har på ett bra sätt kommenterat striden mellan Peter Englund och Björn Ranelid i en notis i SvD 12/1 2011. För min del har jag aldrig kunnat bestämma mig för om Peter Englund är historiker eller skönlitterär författare. I samma SvD finns en notis av Lina Kalmteg om Elin Wägner, som blev den andra kvinnan i Svenska akademien. Jag har flera gånger försökt läsa "Norrtullsligan" men aldrig orkat.
"Stalins sista brott" är en (halvbra) fransk dokumentär som gavs i TV 1 den 11/1 2011. Den handlar om Stalins terror mot judiska läkare. En del av läkarna överlevde Stalins död. De blev omgående frisläppta ur fängelset av Beria (!). Vänsterpartiledaren Lars Ohly sägs fortfarande beundra Stalin. Tänkvärt.
tisdag 11 januari 2011
Socialdemokraternas partiledarval och teologi
Före detta statsrådet Berit Andnor är ordförande i socialdemokraternas valberedning inför extrakongressen 25-27 mars 2011. Hon har uttalat sig om valberedningens arbete (art. av Lova Olsson, SvD 10/1 2011). Berit Andnor försöker sig på att tillämpa en sorts vetenskaplig socialism på partiledarvalet. Först ska man i partidistrikten diskutera "vilka kriterier som ska ligga till grund för det kommande partiledarskapet". Sen ska man diskutera vem som ska utses till partiledare. Det låter bra. Men så kan det förstås inte gå till i praktiken. Om det funnes hundra tänkbara kandidater så kanske det gick. Men i själva verket finns det kanske högst fem - tio stycken.
Dessutom är det som kristne Peter Weiderud säger i artikeln på oefterhärmlig politikerrotvälska: den högsta partiledningen kan inte enbart bestå av män. (Eller kvinnor för den delen.) Så valet kan inte bara gälla partiordförande.
Partiordföranden för riksdagens största oppositionsparti måste rimligtvis sitta i riksdagen. Det utesluter Anna Johansson och Åsa Westlund som framförs av kvinnoförbundet som partiledarkandidater enligt artikeln. Även om de är "jätteduktiga". (S)-väljarkårens sammansättning gör det också svårt att utesluta Ibrahim Baylan ur partiledningen, om man inte hittar någon annan lämplig person med utomeuropeiska rötter.
Under strecket i SvD (11/1 2011) skriver Svante Nordin en rolig artikel om teologiprofessorn Gustaf Wingren (1910-2000). Wingren var stridbar professor i Lund, som så småningom hamnade långt ut på vänsterkanten. Nordin återger vad Ingemar Hedenius skrev om Wingrens bok Predikan. "Dess innehåll är så förvirrat, att ett referat med syfte att fastställa utgångspunkter, slutsatser eller ens undersökningsobjekt och grundtanke knappast är möjligt". Detta är inte ett ovanligt intryck, när det gäller teologisk litteratur. Även för mig som alltid varit medlem av svenska kyrkan.
Dessutom är det som kristne Peter Weiderud säger i artikeln på oefterhärmlig politikerrotvälska: den högsta partiledningen kan inte enbart bestå av män. (Eller kvinnor för den delen.) Så valet kan inte bara gälla partiordförande.
Partiordföranden för riksdagens största oppositionsparti måste rimligtvis sitta i riksdagen. Det utesluter Anna Johansson och Åsa Westlund som framförs av kvinnoförbundet som partiledarkandidater enligt artikeln. Även om de är "jätteduktiga". (S)-väljarkårens sammansättning gör det också svårt att utesluta Ibrahim Baylan ur partiledningen, om man inte hittar någon annan lämplig person med utomeuropeiska rötter.
Under strecket i SvD (11/1 2011) skriver Svante Nordin en rolig artikel om teologiprofessorn Gustaf Wingren (1910-2000). Wingren var stridbar professor i Lund, som så småningom hamnade långt ut på vänsterkanten. Nordin återger vad Ingemar Hedenius skrev om Wingrens bok Predikan. "Dess innehåll är så förvirrat, att ett referat med syfte att fastställa utgångspunkter, slutsatser eller ens undersökningsobjekt och grundtanke knappast är möjligt". Detta är inte ett ovanligt intryck, när det gäller teologisk litteratur. Även för mig som alltid varit medlem av svenska kyrkan.
lördag 8 januari 2011
Nytt från (S) och lite gammalt (C)
I nätupplagan av SvD (7/1 2011) publicerar två unga göteborgssocialdemokrater sina önskemål om socialdemokraternas nya ledning under rubriken "Vi tycker att dessa tre ska leda Socialdemokraterna".
Skribenternas utgångspunkt är sammanfattningsvis: "Vi [socialdemokraterna] upplevs inte längre som det självklara valet för vanliga löntagare och deras möjligheter i livet och på jobbet. Det är ett gigantiskt problem."
De föreslår en ledartrojka bestående av Mikael Damberg (partiordförande), Lena Sommestad (ekonomisk-politisk talesperson) och Katrine Kielos (partisekreterare). Det är enligt förslagsställarna ett dreamteam som bestås översvallande lovord. Med andra ord, om inte svenska folket accepterar denna trojka, så bör svenska folket bytas ut. Något för Berit Andnor och de andra i (S)-valberedningen att fundera över.
Marika Lindgren-Åsbrink intervjuades i P1:s lördagsintervju. Hon har just valts till ordförande i grundskole- och gymnasienämnden i Sundbyberg och anses vara en av socialdemokraternas yngre "Parteigrössen" och är sekreterare i socialdemokraternas kriskommission. Hon får nog stå på tillväxt ytterligare en tid. Hon skriver betydligt bättre på sin blogg Storstad än hon pratade i intervjun.
Så långt (S). Nils G. Åsling (C) har skrivit en lång artikel på Newsmill (7/1 2011) med rubriken "Förenklad bild av politiken i Palmebiografier". Jag fick den senaste Palmebiografin, av Henrik Berggren, i julklapp av min sons flickvän, men har inte hunnit läsa denna tjocka bok ännu. Men jag hoppas att kunna återkomma till ämnet inom kort.
Skribenternas utgångspunkt är sammanfattningsvis: "Vi [socialdemokraterna] upplevs inte längre som det självklara valet för vanliga löntagare och deras möjligheter i livet och på jobbet. Det är ett gigantiskt problem."
De föreslår en ledartrojka bestående av Mikael Damberg (partiordförande), Lena Sommestad (ekonomisk-politisk talesperson) och Katrine Kielos (partisekreterare). Det är enligt förslagsställarna ett dreamteam som bestås översvallande lovord. Med andra ord, om inte svenska folket accepterar denna trojka, så bör svenska folket bytas ut. Något för Berit Andnor och de andra i (S)-valberedningen att fundera över.
Marika Lindgren-Åsbrink intervjuades i P1:s lördagsintervju. Hon har just valts till ordförande i grundskole- och gymnasienämnden i Sundbyberg och anses vara en av socialdemokraternas yngre "Parteigrössen" och är sekreterare i socialdemokraternas kriskommission. Hon får nog stå på tillväxt ytterligare en tid. Hon skriver betydligt bättre på sin blogg Storstad än hon pratade i intervjun.
Så långt (S). Nils G. Åsling (C) har skrivit en lång artikel på Newsmill (7/1 2011) med rubriken "Förenklad bild av politiken i Palmebiografier". Jag fick den senaste Palmebiografin, av Henrik Berggren, i julklapp av min sons flickvän, men har inte hunnit läsa denna tjocka bok ännu. Men jag hoppas att kunna återkomma till ämnet inom kort.
Generalklausuler, berättelser, viral spridning och sanktionsavgifter
God fortsättning på det nya året!
Språkspalten i SvD (Olle Josephson 3/1 2010) har äntligen tagit upp modeordet berättelse "i betydelsen ‘budskap’, ‘bärande idé’". Ordet förekommer i snart sagt alla kolumner och börjar bli tjatigt. Uttrycket viral spridning förefaller ännu inte lika vanligt, men det kommer kanske. Det betyder ‘snabb spridning’ av budskap av olika slag.
Advokaten Lennart Hane, f. 1931, avled den 10 december 2010. Brita Sundberg-Weitman skrev en dödsruna om honom i SvD (31/12 2010). Hon påpekade bland annat att Lennart Hane så sent som i juli 2010 publicerat en artikel på Newsmill (uppdaterad 7/7 2010). Den hade rubriken "Generalkalusulen en fara för rätt och stat". Den var inte mindre än fem sidor lång. Jag hade konstigt nog inte uppmärksammat den förrän den omtalades i dödsrunan. Jag har nu läst artikeln, som väl får anses sammanfatta Lennart Hanes berättelse. Hane är lidelsefull. Han är utomordentligt kritisk mot bland andra statsrådet Carl Lidbom (1926-2004). För egen del har jag aldrig varit någon okritisk beundrare av Lidbom, men jag har alltid tyckt att man inte kan komma ifrån att det ligger en hel del i Lidboms inställning att lagarna är ett instrument för att få igenom politiska mål. Visst är väl den yttrandefrihet som proklameras i regeringsformen och andra grundlagar avsedd att förverkliga ett politiskt mål. Liksom den (för närvarande) avskaffade lagstiftningen om förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt var avsedd att förverkliga ett politiskt mål. I övrigt är Hane mycket kritisk mot domstolsverket. Kritiken gäller både att domstolsverket finns och hur verket bedriver sitt arbete. Lennart Hane menar att domstolsverket och dess verksamhet utgör ett hinder för domstolarnas självständighet.
I fråga om generalklausulerna (lagregler som ger domstolar och andra rättstillämpande myndigheter betydande frihet till skönsmässiga avgöranden) är Lennart Hanes historieskrivning missvisande. De så att säga klassiska generalklausulerna på förmögenhetsrättens område infördes i avtalslagen som trädde i kraft 1915 och hade tillkommit i nordiskt samarbete mellan Danmark, Norge och Sverige. På straffrättens område kritiserades redan 1864 års strafflag för att ge domstolarna alltför stor makt till skönsmässiga avgöranden. Varifrån Lennart Hane fått siffran 10.000 generalklausuler är oklart. Troligt är att han liksom andra kritiker räknar in ett stort antal mer eller mindre vaga regler i kategorin generalklausuler.
Lennart Hanes artikel om generalklausuler och domstolarnas självständighet kommer mig osökt att tänka på en rättsfallsanalys som professor Wiweka Warnling-Nerep publicerat i senaste numret av Juridisk Tidskrift (2010-11 [häfte 2] s. 476).
Wiweka Warnling-Nerep analyserar med stark kritik en dom av Miljööverdomstolen (14/9 2010 i mål 7801-09). Domstolen har inte ansett sig ha möjlighet att jämka en miljörättslig s.k. sanktionsavgift med anknytning till EU-rätten, som påförts ett företag i företagets näringsrättsliga verksamhet. Wiweka Warnling-Nerep anser att en sådan jämkningsmöjlighet generellt gäller enligt EU-rätten. Hennes motivering är mycket intressant, enär den utgör aktuell en bedömning av det komplicerade förhållandet mellan EU:s rättstradition och inhemsk svensk rättstradition av en ledande forskare i fråga om sanktionsavgifter. Man kan bland annat fråga sig om det helt enkelt är så att sanktionsavgifter av olika slag alltid kan jämkas, även om det inte finns någon uttrycklig jämkningsregel inskriven i lagen. Och vad gäller om förarbetena till en icke EU-anknuten sanktionsavgift skulle innefatta ett jämkningsförbud som av olika anledningar inte har influtit i lagtexten? Och ska en uttrycklig författningsföreskrift (en sorts ‘rektaklausul’) om jämkningsförbud alltid respekteras av rättstillämparen? - Det finns säkert anledning att återkomma till problemen, vilket Wiweka Warnling-Nerep också antyder.
Språkspalten i SvD (Olle Josephson 3/1 2010) har äntligen tagit upp modeordet berättelse "i betydelsen ‘budskap’, ‘bärande idé’". Ordet förekommer i snart sagt alla kolumner och börjar bli tjatigt. Uttrycket viral spridning förefaller ännu inte lika vanligt, men det kommer kanske. Det betyder ‘snabb spridning’ av budskap av olika slag.
Advokaten Lennart Hane, f. 1931, avled den 10 december 2010. Brita Sundberg-Weitman skrev en dödsruna om honom i SvD (31/12 2010). Hon påpekade bland annat att Lennart Hane så sent som i juli 2010 publicerat en artikel på Newsmill (uppdaterad 7/7 2010). Den hade rubriken "Generalkalusulen en fara för rätt och stat". Den var inte mindre än fem sidor lång. Jag hade konstigt nog inte uppmärksammat den förrän den omtalades i dödsrunan. Jag har nu läst artikeln, som väl får anses sammanfatta Lennart Hanes berättelse. Hane är lidelsefull. Han är utomordentligt kritisk mot bland andra statsrådet Carl Lidbom (1926-2004). För egen del har jag aldrig varit någon okritisk beundrare av Lidbom, men jag har alltid tyckt att man inte kan komma ifrån att det ligger en hel del i Lidboms inställning att lagarna är ett instrument för att få igenom politiska mål. Visst är väl den yttrandefrihet som proklameras i regeringsformen och andra grundlagar avsedd att förverkliga ett politiskt mål. Liksom den (för närvarande) avskaffade lagstiftningen om förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt var avsedd att förverkliga ett politiskt mål. I övrigt är Hane mycket kritisk mot domstolsverket. Kritiken gäller både att domstolsverket finns och hur verket bedriver sitt arbete. Lennart Hane menar att domstolsverket och dess verksamhet utgör ett hinder för domstolarnas självständighet.
I fråga om generalklausulerna (lagregler som ger domstolar och andra rättstillämpande myndigheter betydande frihet till skönsmässiga avgöranden) är Lennart Hanes historieskrivning missvisande. De så att säga klassiska generalklausulerna på förmögenhetsrättens område infördes i avtalslagen som trädde i kraft 1915 och hade tillkommit i nordiskt samarbete mellan Danmark, Norge och Sverige. På straffrättens område kritiserades redan 1864 års strafflag för att ge domstolarna alltför stor makt till skönsmässiga avgöranden. Varifrån Lennart Hane fått siffran 10.000 generalklausuler är oklart. Troligt är att han liksom andra kritiker räknar in ett stort antal mer eller mindre vaga regler i kategorin generalklausuler.
Lennart Hanes artikel om generalklausuler och domstolarnas självständighet kommer mig osökt att tänka på en rättsfallsanalys som professor Wiweka Warnling-Nerep publicerat i senaste numret av Juridisk Tidskrift (2010-11 [häfte 2] s. 476).
Wiweka Warnling-Nerep analyserar med stark kritik en dom av Miljööverdomstolen (14/9 2010 i mål 7801-09). Domstolen har inte ansett sig ha möjlighet att jämka en miljörättslig s.k. sanktionsavgift med anknytning till EU-rätten, som påförts ett företag i företagets näringsrättsliga verksamhet. Wiweka Warnling-Nerep anser att en sådan jämkningsmöjlighet generellt gäller enligt EU-rätten. Hennes motivering är mycket intressant, enär den utgör aktuell en bedömning av det komplicerade förhållandet mellan EU:s rättstradition och inhemsk svensk rättstradition av en ledande forskare i fråga om sanktionsavgifter. Man kan bland annat fråga sig om det helt enkelt är så att sanktionsavgifter av olika slag alltid kan jämkas, även om det inte finns någon uttrycklig jämkningsregel inskriven i lagen. Och vad gäller om förarbetena till en icke EU-anknuten sanktionsavgift skulle innefatta ett jämkningsförbud som av olika anledningar inte har influtit i lagtexten? Och ska en uttrycklig författningsföreskrift (en sorts ‘rektaklausul’) om jämkningsförbud alltid respekteras av rättstillämparen? - Det finns säkert anledning att återkomma till problemen, vilket Wiweka Warnling-Nerep också antyder.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)