onsdag 23 november 2011

Systemkrasch och Rinkebytankar

Systemkrasch. Nej, det svenska samhället har inte kraschat. Inte ännu. Men min dator har kraschat i helgen. Det är en s.k. systemkrasch och det kommer att ta en tid innan jag kan fortsätta bloggandet som vanligt. Jag har som vanligt en hel del att skriva om, men som sagt, det tar tid innan jag får möjlighet att göra det i vanlig omfattning.

Rinkeby. Nu i eftermiddags var jag på framtidsseminarium i Rinkeby Folkets Hus. Gustav Fridolin (MP) representerade högeridéer i detta sammanhang. Gudrun Schyman (Fi) och numera med titeln frilancefeminist, pläderade för fri invandring m.m. Jag hoppas få tillfälle att rapportera mer om evenemanget.

torsdag 17 november 2011

Stig Malm och Lars Engqvist. Djärva förnyare eller bara "60+"?

Malmklang i Solna. Socialdemokratiska oppositionsrådet Johanna Graf, 50, i Solna kommun, AB-län, har starkt kritiserat partiledaren Håkan Juholt. Hon har tillkännagivit att hon kommer att avgå som kommunalpolitiker i mars 2012. Hon skall mönstra på ett svenskt handelsfartyg som jungman och segla ut i världen. Detta förvånade mig. Men jag blev ännu mer förvånad, när jag fick veta att förre LO-ordföranden Stig Malm f. 1942 tillfälligt skall efterträda henne som oppositionsråd (Expressen 17/11 2011). Vad säger "fittstimmet"?

Lasse Överrock? Socialdemokraterna har tillsatt en programkommission med Håkan Juholt som ordförande, som skall utarbeta ett nytt partiprogram inför partikongressen 2013. Huvudsekreterare i kommissionen blir f.d. statsrådet Lars Engqvist f. 1945 och sekreterare Marika Lindgren Åsbrink f. 1980. Om man får tro den alltid pålitliga kvällstidningen Expressen (17/11 2011) så innebär detta att Lars Engqvist gör politisk comeback.

Det förefaller troligt att Lars E. skall tjänstgöra som s.k. överrock åt Håkan Juholt med den unga Marika Å. som sekundant. Marika Lindgren Åsbrink tjänstgör nu tydligen som ekonomiskpolitisk rådgivare åt Håkan Juholt. Anmärkningsvärt nog är samtliga ledamöter i programkommissionen infödda svenskar och ingen har utomeuropeiskt påbrå, trots att partiet, som är riksdagens största, har åtskilliga företrädare med utomeuropeisk bakgrund. Marika Åsbrink är dessutom född in i partiet. Hon är dotter till f. finansministern Erik Åsbrink.

Det skall bli intressant att se vilken väg programskrivarna väljer. Skall kommissionen välja en socialdemokratisk medelväg, eller gå in för ett mer vänsterbetonat, propagandistiskt, program? Partiprogrammen brukar ju inte betyda så mycket för den praktiska politiken, men de kan trots allt hjälpa till när det gäller röstmaximeringen och partiets sammanhållning.

tisdag 15 november 2011

Italien, Grekland, Antibes och Håkan Juholt och så ett Grönt M

Mario Monti. Italiens konseljpresident, Silvio Berlusconi f. 1936 i Milano i norra Italien, har avgått. Han kommer att ersättas av en Mario, nämligen f.d. EU-kommissionären, professor Mario Monti f. 1943 i Lombardiet i norra Italien. Den mest kände bäraren av namnet Mario i antiken, d.v.s. Gajus Marius (c:a 137 - 85 f Kr), är den romerske fältherre som besegrade cimbrer och teutoner [kanske vi kan säga ‘danskar’ och ‘nordtyskar’] vid Aquae Sextae. Som en sorts förberedelse till posten som statsminister har Italiens president i onsdags utnämnt Mario Monti till livstidssenator. Professor Monti sägs ha visat sig järnhård som EU-kommissionär. Den egenskapen kan säkert behövas.

Den kände svenske journalisten Åke Malm i Rom som är årsbarn med Berlusconi har skrivit en lång initierad artikel på Newsmill (13/11 2011) med rubriken ‘Super-Mario’ skall rädda Italien och euron. Han skall leda en s.k. teknokratregering. Det har för övrigt redan visat sig att han har svårigheter att få stöd av politikerna i det italienska parlamentet.

Fotnot: Jodå, Italiens statsminister tituleras faktiskt officiellt "konseljpresident". Titeln har för oss gamla en omisskänlig doft av tredje och fjärde republikens röriga Frankrike. Nutidens franska statsminister kallas "premiärminister" med femte republikens terminologi. Den italienske presidenten kan utnämna ett litet antal personer till livstidssenator, d.v.s. permanent ledamot av senaten, som är en av parlamentets båda kamrar.

Lukas Papademos. I Grekland försöker Lukas Papademos f. 1947 att få till stånd en liknande regering. Även han har stött på svårigheter i parlamentet. Regeringsbildningen är inte klar. Även i Grekland är det fortfarande oklart om och när regeringen får parlamentets godkännande.

Det är intressant att se att massmedia här i Sverige numera talar om "expertregeringar", inte som var brukligt förr "teknokratregeringar", när man avser regeringar utan klar partipolitisk profil med ett inslag av ekonomiska och administrativa experter.

Ryske premiärministern Vladimir Putin kommenterade Berlusconis avgång (SvD 12/11 2011). Han uttalande sig positivt om Berlusconi och påpekade att det före Berlusconis tid förekommit alltför kortlivade regeringar i Italien, vilket väl vem som helst kan hålla med om. Han uttalande sig också i andra frågor, bl.a. om Libyenkriget, på ett sätt som jag i motsats till SvD inte tycker är tokigt.

En enkel till Antibes. Igår, måndag, hade jag tillfälle att se den svenska filmen En enkel till Antibes med Sven-Bertil Taube f. 1934 i huvudrollen. Antibes ligger som bekant mellan Nice och Cannes på franska Rivieran. Evert Taube bodde under många år i Antibes och skrev ett stort antal av sina böcker där. Men den nu aktuella filmen, från 2011, är en ren spelfilm om en änkeman George Olsson (spelad av Sven-Bertil Taube) som vid 73 års ålder flyttar till sin älskade i Antibes. Det är en vacker, rolig och gripande film.

Håkan Juholt. S-ordföranden Håkan Juholt dundrar i Aftonbladet idag (15/11 2011) om de senaste vårdskandalerna i äldrevården. Moderaterna har insett att massmedias stort uppslagna inslag om brister i äldrevården är livsfarliga i partipolitiskt perspektiv. De har därför tillsatt en arbetsgrupp med en erfaren riksdagsledamot som ordförande för att "se över situationen i välfärdssektorn". Jag tror att sådana initiativ är bra. Det finns en risk att politikerna på nationell nivå inte har riktig kontakt med exempelvis alla de äldrefrågor som hanteras på kommunnivån. Det kan tilläggas att en nära anhörig till mig i samband med en operation tidigare i år hade mycket god hjälp av personal från det nu så kritiserade företaget Carema. Det kan mycket väl förhålla sig som statsminister Fredrik Reinfeldt djärvts säga att vårdskandalerna beträffande enskilda "kunder" vid närmare betraktande visar sig bestå av enstaka fall som inträffat både inom privata företag och i kommundriven verksamhet. Skatteflyktsåtgärderna m.m. är naturligtvis att hänföra till s.k. systemfel.

Grönt M. I samband med Sollentunamoderaternas hundraårsfirande lördagen den 12 november 2011 fick jag reda på att grönt är ny partifärg för De nya Moderaterna. Blått har traditionellt varit Högerns och senare Moderaternas partifärg, utom under Yngve Holmbergs tid då partimärket var - ja gissa - rött!

Hundraårsjubiléet var suveränt välorganiserat av ordföranden Thomas Ardenfors som höll i alla trådar. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och ett flertal andra höll korta anföranden. De övriga Allianspartierna framförde sympatiskt utformade korta, skriftliga, lyckönskningar. Samtliga talare avstod påtagligt från överord. Det gällde inte minst arbetsmarknadsministern. Det är anmärkningsvärt att den ende som berörde förhållandena 1911 var finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl som på ett lättfattligt sätt berörde politiska händelser det året, bl.a striden om pansarskeppsbygget, som nog flertalet unga deltagare var okunniga om. Jag uppskattade särskilt hans anförande. Den högresta partisekreteraren "Fia" Arkelsten ägnade sig helt åt att blicka framåt i sitt anförande, vilket är naturligt för envar partisekreterare.

lördag 12 november 2011

Håkan Juholt intervjuas i SR1. Sollentunamoderaterna 100 år.

Sollentunamoderaterna 100 år. Moderatföreningen i Sollentuna fyller hundra år i år. Jag skall delta i hundraårsfirandet i kväll. Den som 1961 när Moderaterna firande femtioårsjubileum hade sagt att om femtio år bedöms Moderaterna vara det största partiet i Sagolandet, hade mötts med misstro. Om han eller hon dessutom hade sagt att en moderat spårvägsanhängare då regerar i Fjollträsk hade det framkallat ett leende.

Håkan Juholt intervjuas. Lördagsintervjun idag i SR1 ägnades Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt. Juholt klarade sig över förväntan bra. Han kritiserade en del företeelser inom skola, vård och omsorg, som man lite var kan fundera över.

Han försökte särskilt göra intryck på oss ålderspensionärer som jobbat hela vårt vuxna liv. De nya svenskarna, som mycket väl kan avgöra valet 2014, nämndes överhuvudtaget inte. Det kan möjligen vara en besvikelse för de viktiga opinionsbildarna bland dem.

Juholt har tydligen i något tidigare skede sagt att han inte har de egenskaper som en partiledare bör ha, vilket han nu fick äta upp i intervjun. Men om han vinner 2014 års val är det gömt, förstås.

Håkan Juholt vill som bekant inte stå vid sidan av Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson under partiledardebatter i tv. Det enda som något förvånade mig i intervjun var hans upprepade uttalande om sin respekt för Jimmie Åkesson personligen och dem som röstat på Sverigedemokraterna. Det är således en annan ton i den juholtska skällan än i Fredrik Reinfeldts och Mona Sahlins. Denna flört kan naturligtvis tolkas på flera sätt. Främsta syftet är förstås att undergräva Alliansregeringens ställning. Men Jimmie Åkesson och hans "fascister", och vi andra, kan nog också tolka det så att den socialdemokratiska partiledningen numera räknar med Sverigedemokraterna som ett permanent inslag i den svenska riksdagen, och att partiet mycket väl kan fortsätta att vara vågmästare i riksdagen även efter nästa val.

fredag 11 november 2011

In Fladers Fields

In Fladers Fields. Idag är det i den engelsktalande världen Remembrance Day, "Poppy Day". Det var en kandensisk poet och fältläkare som skrev den berömda dikten In Flanders Fields år 1915 vid västfronten i Flandern. Han talade i dikten bland annat om valmon (poppy) som blommade i stor mängd i frontens sargade, ödesmättade, landskap. Remembrance Day är vapenstilleståndsdagen i första världskriget, 11 november 1918. Poeten som skrivit dikten, John McCrae f. 1872 hade deltagit i kriget på västfronten, men hade dött av lunginflamation redan i början av året 1918. Alla brittiska politiker och många andra, t.ex. Julian Assange, uppträder med en poppy i knapphålet denna dag.

Här i Sverige bidrog SVT:s rapport med en del trams om bröllop denna speciella dag - 11-11-11 - och en liten färgad svensk som fyllde år. Vapenstilleståndsdagen nämndes överhuvudtaget inte, såvitt jag kunde höra.

torsdag 10 november 2011

Vågmästeri. Avpixlat. Stasi-Birgitta. Arkelsten

Militärinsats. Sverigedemokraterna visar återigen att de är vågmästare i riksdagen. Denna gång gäller saken Nordic Battle Group. Regeringen har föreslagit att Sverige år 2014 på nytt skall leda en av EU:s stridsgrupper. Men i riksdagen finns det ingen majoritet för förslaget (SvD 10/11 2011). Det är ävenså intressant att se att det rödgröna samarbetet, trots allt som har sagts om motsatsen, fortfarande fungerar i en sådan här symbolfråga.

Avpixlat. Den nya politiskt inkorrekta sajten Avpixlat tycks börja finna sin form. Den innehåller liksom den dansk-svenska inkorrekta sajten Snaphanen en del intressant information som man förgäves letar efter i politiskt korrekta media.

"Stasi-Birgittas" kamp. Professor em. i tyska Birgitta Almgren f. 1943 fortsätter sin kamp för att offenliggöra uppgifter ur den östtyska säkerhetstjänsten Stasis omfångsrika arkiv som finns hos svenska Säpo. Justitieminister Beatrice Ask (M) har nu tagit initiativ till att förhandla med representanter för de andra partier i riksdagen om offentliggörande av Säpos material. Hon har tidigare motsatt sig att Säpos arkiv öppnas.

Professor Almgren tycks ha lite av den blåögdhet som ibland sägs karakterisera svenskar. Hon vill nämligen att Sverige skall kräva att CIA lämnar ut alla Stasidokument som rör nordiska medborgare (DN.se 10/11 2011). Det är sannerligen inte troligt att CIA skulle bifalla en sådan begäran. Hon kanske skall ringa på dörren till Lubjanka - KGB:s skrämmande högkvarter nära Röda torget i Moskva - och be dem lämna över alla motsvarande uppgifter. Jag tror inte att hon eller ens allas vår Carl Bildt får bifall av tjeckisterna.

Sofia Arkelsten. Moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten har inte bara gift sig med hr Torvestig, hon har också bytt sin randiga, kortärmade sjömanströja mot en svart långärmad skjorta (tidningen Medborgaren 2011:3 sid. 2). Det betyder dock inte, som kanske någon rödgrön tror, att hon andligen anslutit sig till svartskjortorna. Långt därifrån!

onsdag 9 november 2011

Habermas om EU; SAAB-dramat; Afganistan; Götblad

Habermas om EU-krisen. För en gångs skull har en riktig världskändis tagit till orda i en understreckare i Svenska Dagbladet (9/11 2011). Det är filosofen Jürgen Habermas, tysk professor emeritus f. 1929. Under rubriken Europapolitiken förlamad och skräckslagen får vi ta del av ett kapitel i en ny bok av honom, Om Europas författning, som utkommer den 16 november. För en gammal akademiker som jag är det inte så mycket nytt som sägs i understreckaren. Men Habermas text innehåller mycket vida historiska utblickar och referenser som troligen är nya och främmande för de flesta yngre läsare. Jag noterar att Habermas inte ens drar sig för att citera den kontroversielle samhällsfilosofen Carl Schmitt (1888-1985), klokt nog med reservationen att man inte behöver dela Schmitts värderingar. Jürgen Habermas tillhör andra generationen i den mångomtalade vänsterintellektuella s.k. Frankfurterskolan inom samhällsfilosofin. Men jag tycker inte att det är svårt att instämma i det mesta som han säger. Jag hoppas att den optimism som Habermas ger uttryck åt i slutet av sin artikel skall visa sig befogad.

SAAB-cirkusen fortsätter. En ny akt har börjat i SAAB-dramat. General Motors har vägrat att sälja patent som är mer eller mindre nödvändiga för tillverkningen av SAAB-bilar. Detta är inte konstigt och har sin naturliga förklaring. Det konstiga är att alla (?) inblandade experter och politiker m.fl. uppger att de är överraskade av GM:s besked. Spelar de dumma eller är de dumma? Det senare är lika troligt som det förra.

Afganistan. Sverige har som bekant trupp i det krigshärjade Afganistan. Den svenska truppinsatsen i Afganistan skall nu successivt avvecklas med 2014 som tänkt slutår. Förhållandena i Afganistan är på allt sätt förfärliga. Men jag har alltid ansett att Sverige - ett litet land i norra Europa  - inte kan åstadkomma någon bestående förbättring i Afganistan. De svenska trupperna bör dras tillbaka så fort som möjligt.

Länspolismästaren exit. Länspolismästaren Carin Götblad, 55, i Stockholm slutar i maj 2012, när hennes nuvarande förordnande går ut. Hon har då suttit nio år. Hon säger själv att hon velat stanna kvar, men att regeringen gett henne besked att hennes förordnande inte kommer att förlängas. Sverige är ett litet land i Europas periferi. Om saken hade gällt polisprefekten i Paris eller motsvarande befattningshavare i Berlin eller London hade det förekommit vittgående spekulationer i massmedia om orsaken till skeendet. Men inte så i Sverige. Det hela stannar inom en liten krets. Om tjugofem år berättar en memoarskrivare kanske lite för dem som då har tillfälle att läsa memoarerna på någon sorts läsplatta. Är det bra eller dåligt? Beror bristen på spekulationer på att Götblad är kvinna och att journalisterna därför inte vill säga något? Vad vet jag!

söndag 6 november 2011

Gustav II Adolf och Reinfeldt jr

Gustav Adolfsdagen. Den 6 november 1632 stupade den svenske kungen Gustav II Adolf i strid utanför staden Lützen i Tyskland. Han kom att ägna en stor del av sitt liv åt framgångsrika krig mot grannstaterna och slutligen i Tyskland. Men han var också den som initierade det nuvarande svenska och finska rättsväsendet och påbörjade de reformer som lett till den moderna förvaltningen i både Sverige och Finland. Vidare förnyade han Uppsala universitet och grundade universitet i Dorpat i nuvarande Estland och reformerade det högre skolväsendet. Gustav Adolf hade god utbildning och goda medarbetare. Det finns uttalanden av honom som visar att han var medveten om krigets hemskhet på ett sätt som var före sin tid. Gustav Adolf var född på slottet Nyköpingshus. Man vet att Gustav Adolfs dödsdag högtidlighölls i Nyköpings skola fr.o.m. år 1633 och ända till vår tid. Jag är född och uppvuxen i Nyköping och det skulle vara intressant att veta om Gustav Adolfsdagen högtidlighålls än idag i skolorna i Nyköping. Troligen inte.

I modern tid har Gustav Adolf omvärderats flera gånger av både svenska och utländska historiker. Såvitt jag vet står han högre i kurs idag bland historiker än när jag gick i läroverket på 1940- och 50-talet.

Reinfeldts son. Statsminister Reinfeldts yngste son har åter blivit misshandlad. Förra gången det skedde var det en pojke utan ursvensk bakgrund som misshandlade Reinfeldt junior. Därför var det bara politiskt inkorrekta media som tog upp saken. Denna gång är det förmodligen en eller flera gärningsmän med 'svensk' bakgrund som gett sig på statsministersonen. Därför skriver kvällstidningarna om händelsen, som uppges ha inträffat natten till lördagen vid Stureplan i centrala Stockholm. (Se Aftonbladet och Expressen på nätet 6/11 2011.) Händelsen var tydligen allvarlig och det kunde lätt ha gått för Reinfeldt jr som för riksmarskalken Axel von Fersen år 1810 om inte ett par krogvakter ingripit (jfr min blogg 22/10 2011).

lördag 5 november 2011

Ana Gina och Melodifestivalen; Tänk om... och så Punsch

Antisemitism. När staten Israel bildades 1948 var tongivande svenska Socialdemokrater mycket positiva till den nya staten. Det israeliska arbetarpartiet, som dominerade politiken i Israel, hade starka band till det svenska Socialdemokratiska Arbetarepartiet. De flesta andra svenska politiker av någon betydelse var också positiva till Israel. Omvärldens inställning till Israel har som bekant ändrats sedan dess. Den palestinska befolkning som fördrevs eller flydde från sina bostäder i den nya staten var av naturliga skäl fientligt inställd till Israel och israelerna.

En mycket ung programledare i den svenska statstelevisionen, Gina Dirawi f. 1990, skall tillsammans med andra leda det populära tvprogrammet Melodifestivalen. Hon har palestinska rötter, men är född i Sverige. Hon bloggar under signaturen Ana Gina. På sin populära blogg har hon vid olika tillfällen jämfört Israel med Hitlertyskland och judarna med nazisterna. (Jfr art. 4/11 2011 av Axess' chefredaktör Johan Lundberg på Newsmill och journalisten Anna Ekströms blogg 'namanula', 2/11 2011.) Lundberg anser att Gina Dirawi har diskvalificerat sig för melodifestivaluppdraget genom sina skriverier på bloggen. Det anser inte den pensionernade mellanösternkorrespondenten Gunnel Werner och inte heller Mats Svegfors.

För min del har jag lite svårt att se att Ana Gina kan diskvalificeras. Men samtidigt uppstår frågan om någon på allvar skulle kunna tänka sig att en svensk eller svenska - kanske med judiska rötter - som på sin blogg framför stark kritik mot staten Palestina och palestinierna skulle komma i fråga som programledare. Jag tror att det är fullständigt uteslutet. Jag undrar förstås också hur rekryteringen till televisionen av Gina Dirawi har gått till. Undra kan vi vanliga människor alltid. Tills vidare är det väl också tillåtet att framföra sin undran offentligt, antar jag.

Tänk om.... Jag skäms att berätta det. Men det var av en ren tillfällighet som jag blev medveten om antologin Tänk om... Nio essäer om historien som den kunde ha blivit. Stockholm 2003. Boken innehåller kontrafaktisk historieskrivning. Jag har nu köpt ett fint exemplar för en billig penning från ett välskött antikvariat i Varberg. Boken har skrivits av kändisar som Kristian Gerner och Dick Harrison för att nämna två av författarna. Jag skall läsa boken och återkomma med reflexioner.

Punsch. Igår kväll drack jag ett litet, litet glas punsch hemma hos mamman till ett par av Sveriges allra mest kända personer. Vi åt också en mycket god middag som hon lagat. Nä, jag skålade inte med drottning Silvia, om ni trodde det. Undra kan ni vanliga människor alltid. Tills vidare är det väl också tillåtet att framföra sin undran offentligt, antar jag.

fredag 4 november 2011

Carl XVI Gustaf - en krigarkung som ska ersättas med en president?

En krigarkung? Det känns overkligt att kommentera en händelse som på sätt och vis är en bagatell. Europas ekonomiska framtid står på spel och jag kommenterar den svenske monarkens uttalanden under älgjakten på Halle- och Hunneberg. Han uttalade sig kritiskt om bl.a. krishanteringen i Grekland för tidningen Dagens Industri (3/11 2011).

Jag håller med professor em. Olof Ruin, när han säger att kungen inte skall kommentera sådana detaljer i Greklands krishantering som den aviserade (senare inställda) folkomröstningen. Däremot kan han säga att han är allmänt bekymrad över situationen i Grekland och Europa. Jag tycker för min del f. ö. att kungens beröm för Victor Muller är problematiskt. Dagens Industri har för övrigt på vanligt sätt i pressen velat driva med kungen. Man har återgett hans uttalanden utan att normalisera språket. Där han av misstag har sagt ord i fel följd har man låtit den felaktiga ordföljden stå kvar för att visa hur dumt kungen talar och underförstått hur dum han är. Så skulle man inte göra om Gustav Fridolin eller Håkan Juholt i hastigheten skulle råka säga fel.

Men som historiker är jag mer intresserad av att studera utvecklingen över tid när det gäller majestätets uttalanden. Det har så vitt jag vet inte gjorts någon vederhäftig undersökning av detta problem av någon kvalificerad historiker. Men det förefaller tydligt att statschefen från att nära nog ha varit en "operson" har utvecklats till en äldre herre som inte drar sig för att uttala sig om saker som kan väcka debatt både i sak och beträffande hans ställning som enbart dekorativ representant för riket. Jag tror att kungen medvetet eller omedvetet har observerat den sjunkande kunskapsnivån/kulturella nivån hos de svenska politiker och andra svenska makthavare, t.ex. journalister, som han konfronteras med och att han tycker att han - som tidigare kanske kände sig underlägsen - nu anser sig minst lika kunnig och kulturellt högtstående som flertalet av dem. Att hans barn varit framgångsrika i sina studier bidrar nog också till denna utveckling.

Från vänsterhåll är man naturligt nog kritisk mot kungen och monarkin och kräver republik. Ett problem är att det även i sådana republiker där presidenten har huvudsakligen representativa uppgifter kan uppstå konstitutionella problem, när han eller hon uttalar sig i olika frågor. Det har hänt vid olika tillfällen i Tyskland och Italien. I Frankrike eller Ryssland är det inget konstitutionellt problem. Där är det snarare ett statsvetenskapligt maktproblem. Presidenten har i dessa länder i gällande författning tillerkänts exekutiv makt. Detsamma gäller i än högre utsträckning i USA, där det ju inte finns någon premiärminister. Jag har svårt att tänka mig att en svensk president skulle få påtagliga exekutiva befogenheter, utöver att utse statsminister. Halvmesyrerna i Finlands senaste författning manar knappast till efterföljd.

torsdag 3 november 2011

Grekland. Grekland är som bekant i ekonomisk kris. Det är inte säkert att landet i fortsättningen kan tillhöra euro-området. En folkomröstning som aviserats, tycks bli inställd. Det enda positiva tecknet hittills är att regering och opposition kanske kan tänkas samarbeta.

Det moderna Grekland, liksom forntidens Hellas, har en historia av politisk instabilitet. Det har meddelats att militärledningen bytts ut. Det skulle inte förvåna mig om en militärkupp förbereds eller om kung Konstantin kallas hem som statschef med stora befogenheter. Vem i Sverige minns Gustav II Adolf, 'Lejonet från Norden', aktuell den 6 november? Alla greker tycks minnas Miltiades, Temistokles och Leonidas. Vi får hoppas att de också erinrar sig Perikles.

onsdag 2 november 2011

Assagnefallet, Avsikt och rus samt Språkliga dimridåer

Assagnefallet, forts. The High Court i London har idag beslutat att Julian Assagne skall utlämnas till Sverige för att ev. lagföras för sexbrott mot två kvinnor. Jag har tidigare sagt att jag anser att han inte borde utlämnas (se min blogg 10/2 2011). Julian Assagne har förmodligen möjlighet att överklaga High Courts avgörande till Supreme Court, som numera är Englands högsta domstol. Fortsättning följer som sagt. Julian Assagne är en udda, som det vill synas, föga sympatisk person, men det är inte det som det eventuella brottmålet gäller.

Avsikt och rus. Det har utbrutit en professorsfejd mellan två professorer emeritae och två professorer i straffrätt. Madeleine Leijonhufvud och Suzanne Wennberg anser att en dom nyligen i Högsta domstolen innebär en sensationell förändring av straffrätten i Sverige. De anser att HD i domen fastslagit att självförvållat kraftigt rus leder till att ett grovt brott, som en gärningsman begått, inte kan räknas som avsiktligt. Gärningsmannen har s.a.s. inte vetat vad han gjorde och kan då inte dömas för avsiktligt brott. Detta skulle också gälla den som är kraftigt drogpåverkad. Straffrättsprofessorerna Petter Asp och Magnus Ulväng tolkar domen på ett annat sätt. De menar att straffrätten egentligen inte har förändrats genom HD:s avgörande. Den har utvecklats till det bättre. (SvD Brännpunkt 1 och 2 november 2011.) Bekant tyskt akademiskt ordspråk: "Vad som är sanningen i Jena är blott ett dåligt skämt i Heidelberg."

Fotnot 1: De tyska städerna Jena och Heidelberg är båda berömda universitetsstäder. Fotnot 2: Jag är medveten om att frågor om brottets subjektiva sida (avsikt etc.) är mycket svårbedömda.

Språkliga dimridåer. Professorernas strid om avsikt leder mig osökt till docent Lars Melins senaste kolumn i tidskriften Axess (November 2011 s. 65). Kolumnen har titeln Språkliga dimridåer och undertiteln/sammanfattningen Varför uttrycker sig humanistiska forskare ofta så tillkrånglat? Lars Melin förklarar. Han talar på sedvanligt roligt sätt bl.a. om verbala bunkrar, tomma tunnor och cirkelresonemang. Han använder alldeles för vanliga ord. Säkert har han sedan länge skaffat sig så många mäktiga fiender att han aldrig kan räkna med en professorstitel ens i det professorstäta Sverige.

tisdag 1 november 2011

Miljöpartiets 250.000 människor, Lööf:s avregleringar, Slöjorna i rättssalen och Perssons halva miljon

Miljöpartiets 250.000 själar. En stor nyhet just nu är att Miljöpartiet ska försöka engagera en kvarts miljon människor (250.000) att ge förslag om den politik som partiet ska föra i riksdag, landsting och kommuner. Partiet har för närvarande under 20.000 medlemmar, även om medlemsantalet sägs öka starkt. Språkröret Gustav Fridolin och ett par andra framstående miljöpartister har skrivit en debattartikel om saken på DN Debatt 30/10 2011. Ledarskribenten Maria Ludvigsson har kritiskt granskat miljöpartiutspelet och andra liknande partiutspel i Svenska Dagbladets ledare 1/11 2011. Det ligger mycket i hennes kritik. För min del har jag fäst mig vid att språkröret Åsa Romson inte har undertecknat debattartikeln. Jag har svårt att tänka mig att parhästarna Gustav Fridolin och Åsa Romson har olika meningar i en så viktig fråga för partiet. Men jag tycker att det är anmärkningsvärt att inte båda partiledarna skriver under, helst som dubbelkommandot har ansetts som en förebild inom flera andra partier och saken gäller något av en ödesfråga för framtiden. Man kan utgår ifrån att MP-initiativet kommer att få mycket stort utrymme i massmedia, inte minst därför att så många av massmedias medarbetare har stora sympatier för Miljöpartiet eller är miljöpartister.

Om initiativet inte skall ses som ett propagandautspel som inte skall få någon reell inverkan på partiprogrammet, om initiativet verkligen skall tas på allvar i sak, ja då kan man förutse vissa svårigheter. Hur skall man hantera förslag som visar att en bred, med partiet allmänt sympatiserande, allmänhet har åsikter som avsevärt avviker från partiets ståndpunkter? Det kan gälla nyckelområden i politiken t.ex. immigrationen, hälsovården och utbildningen (jag har avsiktligt avstått från termerna invandring och "skola, vård och omsorg"). Eller rent av miljöfrågorna. Och hur skall man hantera skillnader i åsikterna mellan de olika nivåerna nationen, regionen och kommunen? De många sympatisörerna i kommunen vill kanske få köra med dubbdäck på en viss väg, medan de renläriga aktivisterna i partiet vill förbjuda dubbdäcken på den vägen. Eller än värre om åsiktsskillnaderna gäller exempelvis provmedborgarskap, anhöriginvandring eller utvisning p.g.a. grova brott!

Jag vill minnas att det under Olof Palmes tid som partiledare för Socialdemokraterna förekom ett viktigt s.k. rådslag inom partiet. Jag minns nu inte vad frågan gällde. Men Olof Palme "tolkade" offentligt svaren i rådslaget tvärs emot resultatet. Och detta trots att rådslaget gällde medlemmar i partiet, inte en vid krets av utomstående. Man får väl förutsätta att också Miljöpartiet offentliggör resultatet av sin remiss till allmänheten.

Slöjor i rättssal. En modig rådman har vågat avvisa tre muslimska kvinnor som bar slöja för ansiktet - alltså inte enbart huvudduk - när de kom som åhörare till en häktningsförhandling. Han har motiverat avvisningen med att han som rättens ordförande ansvarar för ordningen i rättssalen. En miljöpartistisk hög tjänsteman , jurist, hos Diskrimineringsombudsmannen (DO) har omgående sagt till massmedia att han personligen (?) anser att avvisningen är felaktig. Det har en företrädare för den av skattemedel finansierade organisationen EXPO också sagt. Nu lär avvisningen vara officiellt anmäld till DO och JO. Det skall bli spännande att se vad som sker i ärendet.

Deregulation. Näringsminister Annie Lööf säger sig vara särskilt intresserad av att driva frågan om avreglering i näringslivet (deregulation). Det gäller enkelt uttryckt att minska den företeelse som brukar kallas regelkrångel för näringslivet och särskilt då för småföretagen. Alla riksdagspartier har länge sagt sig i princip vara för deregulation. En hel del har också gjorts. Men när det kommer till kritan finns naturligt nog politiska meningsmotsättningar om vad som är viktigt och oviktigt. Jag skrev en uppsats om avregleringsproblemen i mitten av 1980-talet och var då rätt pessimistisk. Jag anser fortfarande att det stora problemet inte är lagar och förordningar som regering och riksdag beslutar om utan den 'undervegetation' av normer med lite olika namn som andra samhällsorgan producerar. Lagar och förordningar uppmärksammas mycket mer i den allmänna debatten än dessa produkter.

Persson stämd. Godsägare Göran Persson, också känd som f.d. statsminister, har stämts av ett byggnadsföretag som utfört arbeten på hans gård och inte fått betalt för fakturor på sammanlagt en halv miljon kronor (500.000 kr) (se t.ex. AB 31/10 2011, SvD 1/11 2011). Fallet är lärorikt och bör inte föranleda någon skadeglädje. Göran Persson hade låtit utföra ombyggnadsarbeten på en byggnad på löpande räkning. Han har naturligtvis annat att göra än att personligen i detalj övervaka vad som göres och hur lång tid det tagit. Så småningom har det hela blivit avsevärt dyrare än Persson föreställt sig. Det är säkerligen många mycket mindre byggherrar än Persson - villaägare med flera - som upplevt detta. Även om arbeten utförts mot fast pris visar det sig ofta att tilläggsarbeten och reservationer för merkostnader leder till att priset blir avsevärt högre än byggherren tänkt sig. Själv har jag lyckligtvis hittills inte varit med om det. Även om mitt villabygge revolutionsåret 1968 blev något lite dyrare än beräknat p.g.a. att mer berg än beräknat måste sprängas bort.

Avpixlat. Sajten Avpixlat, som efterträtt den invandringskritiska sajten Politiskt Inkorrekt håller på att finna sin form, verkar det. Den gör hittills ett mer 'akademiskt' intryck än PI. Artiklarna har ofta oändligt många enskilda kommentarer. Det skall bli intressant att följa utvecklingen.