Gott Nytt År 2012
önskar
Torsten
lördag 31 december 2011
fredag 30 december 2011
Leif Persson, Juholt & Waidelich, Alliansledarna och Tage Erlander
Leif G W Persson. Professor Leif G W Persson, en av landets mesta kändisar, var vinterpratare i Sveriges Radios P1 nu på eftermiddagen. Jag känner honom inte och jag har aldrig träffat honom. Jag har hört honom en enda gång i verkligheten.
Jag vill minnas att det var på Bokens dag i Örebro för rätt många år sedan.
Jag känner en stark valfrändskap med Leif G W Persson. Inte så mycket när det gäller det publikfriande tramsandet som hör till kändisskapet, utan när det gäller innehållet i vad han säger och den referensram som han har. Det beror nog delvis på att vi båda är produkter av samma utbildningssystem. Persson är lite yngre än jag, men ändå är det så. Jag har medelklassbakgrund och kommer från en småstad, han har i princip arbetarbakgrund och kommer från Stockholm. Men det spelar ingen roll.
Som kändis var Leif G W Persson djärv då han vågade göra reklam för Europeiska Unionen. Som svensk kändis ska man som bekant vara motståndare till unionen på det där näpet orealistiska sättet som egentligen bara klär unga vackra kvinnor. Om ens dem.
Håkan Juholt och Tommy Waidelich. Jag känner ingen sådan valfrändskap med de ledande socialdemokraterna Juholt och Waidelich. Men jag har förståelse för en del av det som de säger i debattartikeln Klyftor hotar sammanhållningen på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag den 30 december 2011. Men samtidigt är jag kritisk. De säger exempelvis inte ett ord om den stora invandringen och de ökade klyftor som den kan antas medföra. Vidare vädjar de lite väl öppet till den traditionella 'kungliga svenska avundsjukan'. Annat att förtiga.
Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund. Juholt och Waidelich polemiserar förmodligen mot den framtidskommission med fyra underkommissioner som alliansregeringen har tillsatt den 16 november 2011. Framtidskommissionen har haft sitt första sammanträde den 20 december. Den har redan blivit föremål för kritik. Kommissionen skall redovisa sitt arbete i mars 2013. D.v.s. i god tid före valet 2014.
För min del har jag inte satt mig in i detaljerna. Men jag kan hålla med Bo Ekman, när han kritiserar kommissionen i DN 30/12 2011. Han tycker att det hela är alltför "pompöst". Ekman är också ambitiös nog att ge ett alternativ i fyra punkter till en framtidskommission. Det är inte jag. Som bäst ser jag kommissionen som en sysselsättningsfrämjande åtgärd för diverse ekonomer och statsvetare och sociologer. Ledamöter i huvudkommissionen är de fyra partiledarna och tio andra personer. Alla utom två, Lööf (28) och Saatchi (32), är fyrtio år eller äldre. Kommissionens huvudsekreterare är född 1971.
De fyra underkommissionerna har utredningsområden som delvis överlappar varandra. Syftet med fyra underkommissioner är att var och en av partiledarna skall ha en underkommission att vara ordförande i.
All erfarenhet talar för att en sådan här framtidskommission blir ett kostsamt misslyckande.
Tage Erlander. Jag fortsätter att läsa den senast utkomna delen av Tage Erlanders dagböcker och ska försöka återkomma till den så snart som möjligt. Jag kan inte påminna mig att jag har sett Tage Erlander i verkligheten.
Jag vill minnas att det var på Bokens dag i Örebro för rätt många år sedan.
Jag känner en stark valfrändskap med Leif G W Persson. Inte så mycket när det gäller det publikfriande tramsandet som hör till kändisskapet, utan när det gäller innehållet i vad han säger och den referensram som han har. Det beror nog delvis på att vi båda är produkter av samma utbildningssystem. Persson är lite yngre än jag, men ändå är det så. Jag har medelklassbakgrund och kommer från en småstad, han har i princip arbetarbakgrund och kommer från Stockholm. Men det spelar ingen roll.
Som kändis var Leif G W Persson djärv då han vågade göra reklam för Europeiska Unionen. Som svensk kändis ska man som bekant vara motståndare till unionen på det där näpet orealistiska sättet som egentligen bara klär unga vackra kvinnor. Om ens dem.
Håkan Juholt och Tommy Waidelich. Jag känner ingen sådan valfrändskap med de ledande socialdemokraterna Juholt och Waidelich. Men jag har förståelse för en del av det som de säger i debattartikeln Klyftor hotar sammanhållningen på Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag den 30 december 2011. Men samtidigt är jag kritisk. De säger exempelvis inte ett ord om den stora invandringen och de ökade klyftor som den kan antas medföra. Vidare vädjar de lite väl öppet till den traditionella 'kungliga svenska avundsjukan'. Annat att förtiga.
Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund. Juholt och Waidelich polemiserar förmodligen mot den framtidskommission med fyra underkommissioner som alliansregeringen har tillsatt den 16 november 2011. Framtidskommissionen har haft sitt första sammanträde den 20 december. Den har redan blivit föremål för kritik. Kommissionen skall redovisa sitt arbete i mars 2013. D.v.s. i god tid före valet 2014.
För min del har jag inte satt mig in i detaljerna. Men jag kan hålla med Bo Ekman, när han kritiserar kommissionen i DN 30/12 2011. Han tycker att det hela är alltför "pompöst". Ekman är också ambitiös nog att ge ett alternativ i fyra punkter till en framtidskommission. Det är inte jag. Som bäst ser jag kommissionen som en sysselsättningsfrämjande åtgärd för diverse ekonomer och statsvetare och sociologer. Ledamöter i huvudkommissionen är de fyra partiledarna och tio andra personer. Alla utom två, Lööf (28) och Saatchi (32), är fyrtio år eller äldre. Kommissionens huvudsekreterare är född 1971.
De fyra underkommissionerna har utredningsområden som delvis överlappar varandra. Syftet med fyra underkommissioner är att var och en av partiledarna skall ha en underkommission att vara ordförande i.
All erfarenhet talar för att en sådan här framtidskommission blir ett kostsamt misslyckande.
Tage Erlander. Jag fortsätter att läsa den senast utkomna delen av Tage Erlanders dagböcker och ska försöka återkomma till den så snart som möjligt. Jag kan inte påminna mig att jag har sett Tage Erlander i verkligheten.
söndag 25 december 2011
Kungens jultal och Tage Erlanders Dagböcker 1961 - 1962
Kungens jultal i radio och tv. Kung Carl XVI Gustaf höll sitt traditionella jultal i tv idag på Juldagens eftermiddag. Kungen framförde talet på ett bra sätt. Innehållet var också bra. Inte minst var hänvisningen till den förste av den Bernadottska ätten på sin plats. Väldigt många av Sveriges innevånare är okunniga om landets historia. Likaså var påpekandet att kungafamiljens resor utomlands har betydelse för Sverige på sin plats. Kungens tack till dem som visat stöd för honom och hans familj verkade komma från hjärtat.
Tage Erlanders dagböcker 1961 - 1962. Jag fick som vanligt den senast utkomna delen av Tage Erlanders dagböcker i julklapp. Volymen omfattar denna gång två år. Det är en viktig kulturgärning som Tage Erlanders son, professor Sven Erlander f. 1934, utför, när han dechiffrerar och ger ut faderns dagböcker. Som vanligt började jag genast att läsa dagboksvolymen. Jag hoppas kunna kommentera några punkter i innehållet inom kort. En sökning på nätet ger vid handen att dagböckerna numera inte alls nämns eller nämns mycket kortfattat i de ledande tidningarna. Det beror nog bland annat på att händelserna som Tage Erlander refererar till ligger så pass långt tillbaka i tiden att dagens skribenter inte har någon personlig relation till dem.
För min del var jag i militärtjänst på Dalregementet, I 13, när Dag Hammarskjöld omkom. Jag minns att regementschefen ville sätta krusflor på fanorna vid minnesstunden. Men hans expeditionsunderofficer påpekade att detta enligt reglementet - "TjRK" - endast skulle ske då konungen eller drottningen avlidit. Så överste Hjelm avstod.
Tage Erlanders dagböcker 1961 - 1962. Jag fick som vanligt den senast utkomna delen av Tage Erlanders dagböcker i julklapp. Volymen omfattar denna gång två år. Det är en viktig kulturgärning som Tage Erlanders son, professor Sven Erlander f. 1934, utför, när han dechiffrerar och ger ut faderns dagböcker. Som vanligt började jag genast att läsa dagboksvolymen. Jag hoppas kunna kommentera några punkter i innehållet inom kort. En sökning på nätet ger vid handen att dagböckerna numera inte alls nämns eller nämns mycket kortfattat i de ledande tidningarna. Det beror nog bland annat på att händelserna som Tage Erlander refererar till ligger så pass långt tillbaka i tiden att dagens skribenter inte har någon personlig relation till dem.
För min del var jag i militärtjänst på Dalregementet, I 13, när Dag Hammarskjöld omkom. Jag minns att regementschefen ville sätta krusflor på fanorna vid minnesstunden. Men hans expeditionsunderofficer påpekade att detta enligt reglementet - "TjRK" - endast skulle ske då konungen eller drottningen avlidit. Så överste Hjelm avstod.
fredag 23 december 2011
tisdag 20 december 2011
Våld mot kvinnor, moderna myter, diktaturfjäsk och två divor
Våld mot kvinnor. Statsminister Fredrik Reinfeldt ägnade största delen av sitt jultal den 19 december 2011 åt våldet mot kvinnor och barn i familjer här i Sverige. Det är bra att han 'lyfter' denna fråga som brukar ses som mer eller mindre 'ägd' av vänsterkrafter (SvD 20/12 2011). Man håller givetvis med honom. Problemet är bara att han lätt hamnar i samma situation som Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt har gjort i olika sammanhang på senare tid.
Han pekar på ett allvarligt samhällsproblem men har svårt att komma med trovärdiga förslag till åtgärder. Våld mot kvinnor och barn förekommer tyvärr i alla samhällsgrupper. Så snart det blir fråga om verksamma åtgärder kommer allehanda allmänpolitiska överväganden in i bilden. För att ta ett exempel. Det går väl an att ingripa på ett resolut sätt mot den etniskt svenske medelklassmannen som misshandlar sin sambo. Men när det gäller att ingripa mot en utomeuropeisk gärningsman som dessutom har hela sin klan och förmodligen allra största delen av sin folkgrupp som supporters, ja då är det svårare. Inte att förglömma allehanda andra svårigheter på det här området. Fredrik Reinfeldt antydde en del av dem.
Problemområdet har varit uppmärksammat i decennier. Vare sig socialdemokrater eller andra har lyckats särskilt väl med motåtgärder. Man får hoppas att Moderaterna och Alliansen kan åstadkomma något. Carina Hägg, (S)-riksdagsledamot, tror det förstås inte (Newsmill 20/12 2011), men det är väl närmast hennes skyldighet som oppositionspolitiker.
Moderna myter. En myt håller på att ta form. Det är att General Motors (GM) sänkte Saab. Det är helt allmänt synd om alla de lojala anställda på Saab. De har tillverkat bra bilar. Men man får inte glömma att Saab under sin historia inte har gått med vinst annat än några få år. Det senaste ryktet säger att turkiska staten har för avsikt att köpa hela eller delar av Saab. Den unga näringsministern och den lite mer garvade arbetsmarknadsministern får under alla förhållanden ingen rofylld julhelg. Det får knappast heller alla de anställda och andra som närmast berörs av konkursen. Om Victor Muller och diverse andra inblandade 'finansmän' och liknande får en rofylld julhelg kan kvitta.
Diktaturfjäsk. Det är ett förfärligt fjäskande för diktaturen i Nordkorea. Det har lönat sig för Kim Il Sung-klanen att skaffa sig kärnvapen.
Två divor. Två divor, en god och en ond, är för tillfället aktuella i den svenska kultursvängen. Båda är döda vita män. Den ene är president Havel i Prag, den andre professor Carl Schmitt i Berlin och Plettenberg. Om Havel ska jag inte tala, för alla vet vem det är. Men vem är Carl Schmitt (1888-1985)? Han var en mycket produktiv professor i statsrätt/statskunskap som när det begav sig kallades 'Tredje rikets kronjurist'. Han hade börjat sitt författarskap långt före nazisttiden och avslutade det efter tredje rikets fall. Han har på olika sätt påverkat snart sagt alla sina yrkesbröder i de tyskspråkiga länderna och även i Spanien.
Carl Schmitt är aktuell på det sättet att ett av hans viktigare arbeten har översatts till svenska. Se dagens understreckare i SvD av idéhistorikern Anders Burman. Själv har jag vid ett par tillfällen citerat honom i mitt författarskap; det ansågs länge i Tyskland i fackkretsar att man inte kunde citera honom. Jag har i min ägo bl.a. åttonde upplagan av hans Verfassungslehre som utkom i sin första upplaga 1928. Schmitt påpekar i förordet från 1927 att det är fråga om något mer än en kommentar till den då aktuella tyska Weimarförfattningen. Det är ett försök att framställa 'ett system'.
Han pekar på ett allvarligt samhällsproblem men har svårt att komma med trovärdiga förslag till åtgärder. Våld mot kvinnor och barn förekommer tyvärr i alla samhällsgrupper. Så snart det blir fråga om verksamma åtgärder kommer allehanda allmänpolitiska överväganden in i bilden. För att ta ett exempel. Det går väl an att ingripa på ett resolut sätt mot den etniskt svenske medelklassmannen som misshandlar sin sambo. Men när det gäller att ingripa mot en utomeuropeisk gärningsman som dessutom har hela sin klan och förmodligen allra största delen av sin folkgrupp som supporters, ja då är det svårare. Inte att förglömma allehanda andra svårigheter på det här området. Fredrik Reinfeldt antydde en del av dem.
Problemområdet har varit uppmärksammat i decennier. Vare sig socialdemokrater eller andra har lyckats särskilt väl med motåtgärder. Man får hoppas att Moderaterna och Alliansen kan åstadkomma något. Carina Hägg, (S)-riksdagsledamot, tror det förstås inte (Newsmill 20/12 2011), men det är väl närmast hennes skyldighet som oppositionspolitiker.
Moderna myter. En myt håller på att ta form. Det är att General Motors (GM) sänkte Saab. Det är helt allmänt synd om alla de lojala anställda på Saab. De har tillverkat bra bilar. Men man får inte glömma att Saab under sin historia inte har gått med vinst annat än några få år. Det senaste ryktet säger att turkiska staten har för avsikt att köpa hela eller delar av Saab. Den unga näringsministern och den lite mer garvade arbetsmarknadsministern får under alla förhållanden ingen rofylld julhelg. Det får knappast heller alla de anställda och andra som närmast berörs av konkursen. Om Victor Muller och diverse andra inblandade 'finansmän' och liknande får en rofylld julhelg kan kvitta.
Diktaturfjäsk. Det är ett förfärligt fjäskande för diktaturen i Nordkorea. Det har lönat sig för Kim Il Sung-klanen att skaffa sig kärnvapen.
Två divor. Två divor, en god och en ond, är för tillfället aktuella i den svenska kultursvängen. Båda är döda vita män. Den ene är president Havel i Prag, den andre professor Carl Schmitt i Berlin och Plettenberg. Om Havel ska jag inte tala, för alla vet vem det är. Men vem är Carl Schmitt (1888-1985)? Han var en mycket produktiv professor i statsrätt/statskunskap som när det begav sig kallades 'Tredje rikets kronjurist'. Han hade börjat sitt författarskap långt före nazisttiden och avslutade det efter tredje rikets fall. Han har på olika sätt påverkat snart sagt alla sina yrkesbröder i de tyskspråkiga länderna och även i Spanien.
Carl Schmitt är aktuell på det sättet att ett av hans viktigare arbeten har översatts till svenska. Se dagens understreckare i SvD av idéhistorikern Anders Burman. Själv har jag vid ett par tillfällen citerat honom i mitt författarskap; det ansågs länge i Tyskland i fackkretsar att man inte kunde citera honom. Jag har i min ägo bl.a. åttonde upplagan av hans Verfassungslehre som utkom i sin första upplaga 1928. Schmitt påpekar i förordet från 1927 att det är fråga om något mer än en kommentar till den då aktuella tyska Weimarförfattningen. Det är ett försök att framställa 'ett system'.
måndag 19 december 2011
Demokrati, kris, invandring och SAAB-konkurs
Demokrati och kris. Demokratin krisens första offer är rubriken på en Brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet 18 december 2011. Artikeln är skriven av LO-ekonomen Monika Arvidsson. S-kvinnornas ordförande, professor Lena Sommestad, har genast instämt på sin blogg. Monika Arvidssons artikel tar upp två olika problem. Det ena är att EU: regelverk alltmer tenderar att kräva en samordnad ekonomisk politik i medlemsländerna, oavsett vilken regering som landet har. Arvidsson ger en rad exempel på samordnande regler. Det andra problemet som berörs gäller att parlamentarismen försätts ur spel på det sättet att krisdrabbade EU-länder förses med expertregeringar i stället för regeringar av partipolitiker. Det problemt berörs endast kortfattat.
I fråga om 'expertregeringar' förefaller Monika Arvidsson ha rätt. Både Grekland och Italien har nyligen fått regeringar av denna karaktär. Ur demokratisk synpunkt är det allvarligt. Monika Arvidsson säger det inte rent ut. Men utvecklingen kan vara inkörsporten till ett autokratiskt styrelseskick. Kanske kan man se det så att det gamla slagordet 'No taxation without representation' åter tagits till heder i ny version. Det är måhända den mest positiva tolkningen av utvecklingen. En mer negativ tolkning är att demokratin mest lämpar sig för solskensväder. I tider av kris och katastrofer måste demokratin-folkstyret modifieras betydligt.
Framför allt tror jag att det är viktigt att de grupper som genom sitt arbete så att säga bär upp samhället också känner att de har ett tillbörligt inflytande. De kommer i längden inte att godta att grupper som ska försörjas av samhället får ett dominerade inflytande exempelvis över beskattningen och välfärdsförmånerna. Men detta får i sin tur inte leda till överdrifter. Socialdemokratin var under sjuttio år den dominerande kraften i den svenska politiken. Under lång tid var Socialdemokraterna i stor utsträckning ett parti för det arbetande folket. Partiets väljarkår dominerades av arbetare och lägre tjänstemän (både män och kvinnor). Till en del är det fortfarande så. Men bara till en del. Partiet har med rätt eller orätt kommit att förknippas med en väljarkår som till en betydande del på ett eller annat sätt lever på det arbetande folkets bekostnad. Därför har Moderaterna med viss rätt kunnat lägga sig till med den av (S) hatade benämningen "Det nya arbetarpartiet".
"Myter om invandring". Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har publicerat en artikel på DN Debatt, 19/12 2011, med rubriken "Myterna om invandringen på nätet måste ifrågasättas". I artikeln konstaterar Ullenhag att det på senare år har skett en dramatisk ökning av antalet rasistiska hemsidor på nätet. Ullenhag säger vidare: "Ett vanligt påstående från de främlingsfientliga är att invandringspolitiken inte får ifrågasättas. Det är trams."
Trams eller inte. I politiskt korrekta massmedia diskuteras sällan eller aldrig den förda politiken på ett verkligt ifrågasättande vis. Debatten gäller delfrågor. På ungefär samma sätt som den teologiska diskussionen till stor del förs både inom kristendomen, islam och andra religioner. Utgångspunkten är given, diskussionen gäller vissa oklara detaljer. Exempelvis: Har Jesus eller Mohammed eller någon annan religiös företrädare menat det ena eller det andra med ett uttalande som kan förefalla dunkelt. Invandring är bra, men visst kan det finnas en eller annan skönhetsfäck som ska tvättas bort eller spacklas över.
I fortsättningen av artikeln berättar statsrådet Ullenhag om en ny hemsida på nätet som heter www.regeringen.se/tolerans .
Erik Ullenhags artikel och den nya hemsidan får kritik från ett håll som kanske är litet oväntat. Det är redaktionssekreteraren på den ledande debattsajten Newsmill, Sakine Madon, som kritiserar Ullenhags "satsning". Sakine Madon är liberal svensk statsvetare av kurdiskt ursprung och född 1980 i Turkiet. Hon kom till Sverige 1985. Hon påpekar bl.a. att det inte är en myt att invandringen numera resulterar i en nettokostnad för vårt land. Hon anser vidare att debatten om invandringens fördelar bör föras av "debattörer och politiska partier" inte på en "statlig propagandasida", "som dessutom sprider felaktigheter".
Jag håller med henne på det generella planet. Det finns säkert också anledning att i detalj kritiskt granska det som sägs på den nya hemsidan och i artikeln. (Sakine Madons artikel heter Myter om invandring kan inte bemötas med skönmålning.)
SAAB i konkurs. SAAB har nu äntligen försatts i konkurs. Det har skett på begäran av Victor Muller som sägs ska lämna företaget nu. Advokaten Mats Emthén blir konkursförvaltare. Han är specialist på konkurser.
I fråga om 'expertregeringar' förefaller Monika Arvidsson ha rätt. Både Grekland och Italien har nyligen fått regeringar av denna karaktär. Ur demokratisk synpunkt är det allvarligt. Monika Arvidsson säger det inte rent ut. Men utvecklingen kan vara inkörsporten till ett autokratiskt styrelseskick. Kanske kan man se det så att det gamla slagordet 'No taxation without representation' åter tagits till heder i ny version. Det är måhända den mest positiva tolkningen av utvecklingen. En mer negativ tolkning är att demokratin mest lämpar sig för solskensväder. I tider av kris och katastrofer måste demokratin-folkstyret modifieras betydligt.
Framför allt tror jag att det är viktigt att de grupper som genom sitt arbete så att säga bär upp samhället också känner att de har ett tillbörligt inflytande. De kommer i längden inte att godta att grupper som ska försörjas av samhället får ett dominerade inflytande exempelvis över beskattningen och välfärdsförmånerna. Men detta får i sin tur inte leda till överdrifter. Socialdemokratin var under sjuttio år den dominerande kraften i den svenska politiken. Under lång tid var Socialdemokraterna i stor utsträckning ett parti för det arbetande folket. Partiets väljarkår dominerades av arbetare och lägre tjänstemän (både män och kvinnor). Till en del är det fortfarande så. Men bara till en del. Partiet har med rätt eller orätt kommit att förknippas med en väljarkår som till en betydande del på ett eller annat sätt lever på det arbetande folkets bekostnad. Därför har Moderaterna med viss rätt kunnat lägga sig till med den av (S) hatade benämningen "Det nya arbetarpartiet".
"Myter om invandring". Integrationsminister Erik Ullenhag (FP) har publicerat en artikel på DN Debatt, 19/12 2011, med rubriken "Myterna om invandringen på nätet måste ifrågasättas". I artikeln konstaterar Ullenhag att det på senare år har skett en dramatisk ökning av antalet rasistiska hemsidor på nätet. Ullenhag säger vidare: "Ett vanligt påstående från de främlingsfientliga är att invandringspolitiken inte får ifrågasättas. Det är trams."
Trams eller inte. I politiskt korrekta massmedia diskuteras sällan eller aldrig den förda politiken på ett verkligt ifrågasättande vis. Debatten gäller delfrågor. På ungefär samma sätt som den teologiska diskussionen till stor del förs både inom kristendomen, islam och andra religioner. Utgångspunkten är given, diskussionen gäller vissa oklara detaljer. Exempelvis: Har Jesus eller Mohammed eller någon annan religiös företrädare menat det ena eller det andra med ett uttalande som kan förefalla dunkelt. Invandring är bra, men visst kan det finnas en eller annan skönhetsfäck som ska tvättas bort eller spacklas över.
I fortsättningen av artikeln berättar statsrådet Ullenhag om en ny hemsida på nätet som heter www.regeringen.se/tolerans .
Erik Ullenhags artikel och den nya hemsidan får kritik från ett håll som kanske är litet oväntat. Det är redaktionssekreteraren på den ledande debattsajten Newsmill, Sakine Madon, som kritiserar Ullenhags "satsning". Sakine Madon är liberal svensk statsvetare av kurdiskt ursprung och född 1980 i Turkiet. Hon kom till Sverige 1985. Hon påpekar bl.a. att det inte är en myt att invandringen numera resulterar i en nettokostnad för vårt land. Hon anser vidare att debatten om invandringens fördelar bör föras av "debattörer och politiska partier" inte på en "statlig propagandasida", "som dessutom sprider felaktigheter".
Jag håller med henne på det generella planet. Det finns säkert också anledning att i detalj kritiskt granska det som sägs på den nya hemsidan och i artikeln. (Sakine Madons artikel heter Myter om invandring kan inte bemötas med skönmålning.)
SAAB i konkurs. SAAB har nu äntligen försatts i konkurs. Det har skett på begäran av Victor Muller som sägs ska lämna företaget nu. Advokaten Mats Emthén blir konkursförvaltare. Han är specialist på konkurser.
fredag 16 december 2011
Oklarheter, forts. (Assagne och Kungen)
Oklarheter, forts. I.
Assagneaffären. I Assagneaffären har det sensationella inträffat att Englands Supreme Court har gett prövningstillstånd beträffande frågan om "a prosecutor is a judicial authority". Rättegången i Supreme Court beräknas ta två dagar och skall börja den 1 februari 2012. (Expressen 16/12 2011 och The Supreme Court, News and publications, 16/12 2011.) Inte mindre än sju domare kommer att delta i avgörandet, "given the great public importance of the issue raised".
Det bör påpekas att domstolen såvitt man kan förstå inte kommer att ta ställning till om Assagne begått brott eller om den svenska straffbeläggningen av de gärningar som han uppges ha utfört är berättigad. Såvitt jag vet har Assagne hittills inte åtalats för brott i Sverige. Han har heller inte motsatt sig att bli hörd i England om sina förehavanden i Sverige.
Det ska bli intressant att se hur det går i England och vilka ytterligare turer som ödet har i beredskap i denna dyra karusell.
Oklarheter, forts. II.
Kungabild manipulerad. Expressen omtalar att den mycket omtalade bild av den svenske kungen i ett porrsammanhang som diskuterats en lång tid i massmedia är sannolikt är fejkad. Tre bildanalysföretag har på Expressens begäran kommit fram till detta resultat oberoende av varandra. Det skulle konstigt nog [!] kunna vara så att kungen talar sanning, när han dementerar att han figurerar på bilden. Den som har visat bilden för massmedia, Mille Markovic, säger att bilden är äkta och att han har fler bilder som han i sinom tid ska publicera mot betalning. Det är inte lätt att vara kung och inte heller att vara f.d. nattklubbsägare i Sverige. Mille Markovic är dessutom åtalad för ett antal brott som inte har med bilden att göra. Dessa brott avfärdas som småsaker av hans försvarsadvokat. (Artiklar i Expressen 16/12 2011.)
Assagneaffären. I Assagneaffären har det sensationella inträffat att Englands Supreme Court har gett prövningstillstånd beträffande frågan om "a prosecutor is a judicial authority". Rättegången i Supreme Court beräknas ta två dagar och skall börja den 1 februari 2012. (Expressen 16/12 2011 och The Supreme Court, News and publications, 16/12 2011.) Inte mindre än sju domare kommer att delta i avgörandet, "given the great public importance of the issue raised".
Det bör påpekas att domstolen såvitt man kan förstå inte kommer att ta ställning till om Assagne begått brott eller om den svenska straffbeläggningen av de gärningar som han uppges ha utfört är berättigad. Såvitt jag vet har Assagne hittills inte åtalats för brott i Sverige. Han har heller inte motsatt sig att bli hörd i England om sina förehavanden i Sverige.
Det ska bli intressant att se hur det går i England och vilka ytterligare turer som ödet har i beredskap i denna dyra karusell.
Oklarheter, forts. II.
Kungabild manipulerad. Expressen omtalar att den mycket omtalade bild av den svenske kungen i ett porrsammanhang som diskuterats en lång tid i massmedia är sannolikt är fejkad. Tre bildanalysföretag har på Expressens begäran kommit fram till detta resultat oberoende av varandra. Det skulle konstigt nog [!] kunna vara så att kungen talar sanning, när han dementerar att han figurerar på bilden. Den som har visat bilden för massmedia, Mille Markovic, säger att bilden är äkta och att han har fler bilder som han i sinom tid ska publicera mot betalning. Det är inte lätt att vara kung och inte heller att vara f.d. nattklubbsägare i Sverige. Mille Markovic är dessutom åtalad för ett antal brott som inte har med bilden att göra. Dessa brott avfärdas som småsaker av hans försvarsadvokat. (Artiklar i Expressen 16/12 2011.)
tisdag 13 december 2011
Euronej
Euronej. Statistiska Centralbyrån har gjort en opinionsundersökning som visar att drygt 80 procent av de tillfrågade säger nej till att Sverige skall införa euron som valuta. Det är inte konstigt med tanke på eurokrisen. Men det finns anledning för alla euromotståndare att erinra sig att 82,9 procent röstade nej till högertrafik år 1955. Trots det infördes högertrafik 1967 utan ny folkomröstning. Men det är klart. För politiker som räknar sin tillvaro i mandatperioder är tolv år en evighet.
måndag 12 december 2011
Invandring och omfördelning. Jimmie Åkesson och Nobelfesten. Optimist Persson
Invandring och omfördelning. Institutet för näringslivsforskning (IFN) redovisar i ett mail 9/12 2011 en forskningsrapport med titeln Ethnic Diversity and Preferences for Redistribution av forskarna Matz Dahlberg, Karin Edmark och Heléne Lundqvist. Rubriken på sammanfattningen på svenska är Ökad invandring minskar preferenserna för omfördelning. Det är alltid trevligt att få sina fördomsfulla åsikter bekräftade. Så är det i detta fall.
Man kan kort och ofullständigt säga att slutsatsen av undersökningen är att ju större antal flyktinginvandrare som en kommun får motta, desto mindre blir benägenheten hos innevånarna i kommunen att 'omfördela' - ge sociala bidrag - till nykomlingarna. Dessutom verkar tendensen vara starkast hos individer med hög inkomst och förmögenhet. Det sistnämnda är inte konstigt. Det är ju de 'rika' som i första hand känner att de skall försörja människor som inte så sällan efter kort tid i Sverige utan hinder tycks kunna besöka sina hemländer som de flytt ifrån. Samtidigt visar nykomlingarna inte alltid särskilt stor iver att anpassa sig till det nya landet eller skaffa sig ens elementära kunskaper i dess språk. Vidare får de 'rika' höra av en elit av översåtar, som inte så sällan är välbetalda i förhållande till sin utbildning, att de är främlingsfientliga och rasistiska. Som vanligt i sådana här sammanhang berörs inte de verkligt rika. De har under alla förhållanden sitt på det torra.
Det är bra att en sådan här undersökning ännu så länge får publiceras i Sverige. Det finns t.ex. för närvarande krafter som vill att domar i migrationsmål generellt skall vara sekretessbelagda och inte få publiceras. (Jfr Claes Sandgren, "Tidningarnas tipspengar till enskilda poliser är mutbrott", DN 11/12 2011.) Det svenska samhället förändras i rask takt, inte minst p.g.a. den stora invandringen. Det är klart att internet har lett till en helt annan tillgång till information än förut. Men det är inte givet att hänsyn till invandrares krav på skydd för privatlivet skall leda till en generell mörkläggning av migrationsdomar. Jag har aldrig låtit mig imponeras av andra länders långtgående sekretess med hänsyn till privatlivet, men jag är inte det minsta förvånad över att kraven reses här i Sverige. Den svenska offentlighetsprincipen med rötter i upplysningstiden har länge levt farligt. (Jfr också ledaren i samma nummer av DN, Blunda inte för terrorhoten.)
Åkesson inte på nobelfesten. På senare tid har samtliga partiledare för riksdagens partier inbjudits att delta i utdelningen av nobelprisen och efterföljande middag. Nobelstiftelsens styrelse har 2011 gjort ett avsteg från denna tradition. Man har beslutat att inte inbjuda Jimmie Åkesson, riksdagsledamot och ordförande i Sverigedemokraterna (SD). Det kan konstateras att nobelstiftelsen i princip är en privat, icke samhällsägd, institution. Styrelsen fattar de beslut som den anser förenliga med stiftarens vilja och som är förenliga med gällande lagar. När jag säger att jag tycker att beslutet är anmärkningsvärt är det inte fråga om en juridisk bedömning.
Optimist Persson. F.d. statsministern Göran Persson har intervjuats i tidningen Folket. (Referat i nyheter24.se på nätet 12/12 2011.) Han tror att Socialdemokraterna kan ta över makten redan före valet 2014 om oppositionen är ordnad och stark. Risken finns. Det är signifikativt att Persson enligt referatet bara talar om Socialdemokraterna. Inte heller han har riktigt velat inse betydelsen av Jonas Sjöstedt, Åsa Romson och Gustav Fridolin. Göran Persson kanske drömmer sig tillbaka till ett 40-45- procentsparti förstås.
Man kan kort och ofullständigt säga att slutsatsen av undersökningen är att ju större antal flyktinginvandrare som en kommun får motta, desto mindre blir benägenheten hos innevånarna i kommunen att 'omfördela' - ge sociala bidrag - till nykomlingarna. Dessutom verkar tendensen vara starkast hos individer med hög inkomst och förmögenhet. Det sistnämnda är inte konstigt. Det är ju de 'rika' som i första hand känner att de skall försörja människor som inte så sällan efter kort tid i Sverige utan hinder tycks kunna besöka sina hemländer som de flytt ifrån. Samtidigt visar nykomlingarna inte alltid särskilt stor iver att anpassa sig till det nya landet eller skaffa sig ens elementära kunskaper i dess språk. Vidare får de 'rika' höra av en elit av översåtar, som inte så sällan är välbetalda i förhållande till sin utbildning, att de är främlingsfientliga och rasistiska. Som vanligt i sådana här sammanhang berörs inte de verkligt rika. De har under alla förhållanden sitt på det torra.
Det är bra att en sådan här undersökning ännu så länge får publiceras i Sverige. Det finns t.ex. för närvarande krafter som vill att domar i migrationsmål generellt skall vara sekretessbelagda och inte få publiceras. (Jfr Claes Sandgren, "Tidningarnas tipspengar till enskilda poliser är mutbrott", DN 11/12 2011.) Det svenska samhället förändras i rask takt, inte minst p.g.a. den stora invandringen. Det är klart att internet har lett till en helt annan tillgång till information än förut. Men det är inte givet att hänsyn till invandrares krav på skydd för privatlivet skall leda till en generell mörkläggning av migrationsdomar. Jag har aldrig låtit mig imponeras av andra länders långtgående sekretess med hänsyn till privatlivet, men jag är inte det minsta förvånad över att kraven reses här i Sverige. Den svenska offentlighetsprincipen med rötter i upplysningstiden har länge levt farligt. (Jfr också ledaren i samma nummer av DN, Blunda inte för terrorhoten.)
Åkesson inte på nobelfesten. På senare tid har samtliga partiledare för riksdagens partier inbjudits att delta i utdelningen av nobelprisen och efterföljande middag. Nobelstiftelsens styrelse har 2011 gjort ett avsteg från denna tradition. Man har beslutat att inte inbjuda Jimmie Åkesson, riksdagsledamot och ordförande i Sverigedemokraterna (SD). Det kan konstateras att nobelstiftelsen i princip är en privat, icke samhällsägd, institution. Styrelsen fattar de beslut som den anser förenliga med stiftarens vilja och som är förenliga med gällande lagar. När jag säger att jag tycker att beslutet är anmärkningsvärt är det inte fråga om en juridisk bedömning.
Optimist Persson. F.d. statsministern Göran Persson har intervjuats i tidningen Folket. (Referat i nyheter24.se på nätet 12/12 2011.) Han tror att Socialdemokraterna kan ta över makten redan före valet 2014 om oppositionen är ordnad och stark. Risken finns. Det är signifikativt att Persson enligt referatet bara talar om Socialdemokraterna. Inte heller han har riktigt velat inse betydelsen av Jonas Sjöstedt, Åsa Romson och Gustav Fridolin. Göran Persson kanske drömmer sig tillbaka till ett 40-45- procentsparti förstås.
torsdag 8 december 2011
Krisfilmer, Violas död, (S)-läget och Kungakrisen
Två tv-filmer om krisen. I tisdags visade SVT två amerikanska dramadokumentärfilmer om den ekonomiska krisen som pågått sedan 2008. Den ena, Inside job handlar om krisen generellt, den andra, Lehman Brothers sista dagar om investmentföretaget Lehman Brothers konkurs. Man får anta att programmen hade ganska få tittare om man jämför med Idol o. dyl. Jag tittade på de båda programmen med stort intresse. Det var egentligen inte mycket nytt som kom fram. Inside job hade en klar tendens att kritisera Henry 'Hank' Paulson, president Bushs finansminister under den aktuella tiden.
Båda filmerna var av naturliga skäl mycket kritiska mot alla de finansdirektörer m.fl. på Wall Street som varit inblandade. Det luftades förstås också kritik mot höga politiker. Till deras försvar kan sägas att de nog i många fall dels inte var tillräckligt insatta för att förstå riskerna, dels försökte tillgodose sina låginkomstväljares önskningar om villaboende.
För min del fäste jag mig vid en aspekt som inte diskuteras alltför mycket i detta sammanhang, men som togs upp i Inside job. Vetenskapsmän i ekonomi (och någon enstaka kvinna) var enligt Inside job djupt involverade antingen på exekutiva befattningar, som styrelseledamöter eller i sin egentliga egenskap av vetenskapsmän. De hade enligt programmet på alltför lösa grunder i sin vetenskapliga verksamhet intygat det ekonomiska systemets stabilitet, när de i själva verket visste att det inte var stabilt. Orsaken var att deras vetenskapliga författarskap hade betalts av finansföretag eller att vetenskapsmännen hade ytterst välavlönade extraknäck hos företagen. Samma problem har ibland kunnat urskiljas i den medicinska forskningen och på andra håll i forskarvärlden. Liksom i andra sammanhang är det svårt att undvika bindningar av olika slag som inverkar på objektivitieten i forskningen och på forskningsinriktningen. Ulf Bjereld och Tommy Möller är båda professorer i statsvetenskap. Bjereld är socialdemokrat och Möller borgerlig. Det är sannolikt att deras politiska grundsyn inverkar på forskningen, även om de inte alltid själva är medvetna om det.
Viola död. Journalisten och författaren Marianne Zetterström, Viola, är död. Hon blev 99 år. Hon skrev otaliga artiklar och kåserier samt 22 böcker. Enligt en nekrolog i SvD av Carl Otto Werkelid ville hon inte bli 100 år. Det finns allt färre människor som lever idag som är födda före första världskriget. De som har personliga minnen av tiden före 'The Great War', som i Sverige ofta kallades "Förra kriget", finns snart inte.
Socialdemokratisk framtid. Socialdemokraterna kan åter bli det hegemoniska partiet i svensk politik. Men just nu ser det ut som om partiet stabiliserats på en nivå av ungefär en tredjedel av väljarkåren. Det är mycket möjligt att detta beror på sociala förändringar i det svenska samhället. Partiledarna Mona Sahlins och Håkan Juholts mer eller mindre uppenbara personliga tillkortakommanden spelar då inte så stor roll. Den som hade förutspått Moderaterna en lysande framtid under Yngve Holmbergs värsta tid som partiledare hade inte blivit trodd. Det finns två faktorer som kan gynna Socialdemokraterna i kommande val. Stark ökning av arbetslösheten p.g.a. lågkonjunktur i viktiga exportländer är den ena. Ökad röstbenägenhet hos människor med invandrarbakgrund från utomeuropeiska länder, särskilt muslimska, är den andra. Håkan Juholts och andra socialdemokraters demagogi kan i båda fallen bli en tillgång.
Kungen och hans kris. Kungakrisen orkar jag inte kommentera just nu. Jag har för länge sedan utrett den helt avgörande frågan om "Tjabos" titulatur efter en eventuell abdikation. Av Carl XVI Gustaf blir det före detta Konungen II, åtminstone i officiella sammanhang. (Jfr min blogg 11 april 2011.)
Båda filmerna var av naturliga skäl mycket kritiska mot alla de finansdirektörer m.fl. på Wall Street som varit inblandade. Det luftades förstås också kritik mot höga politiker. Till deras försvar kan sägas att de nog i många fall dels inte var tillräckligt insatta för att förstå riskerna, dels försökte tillgodose sina låginkomstväljares önskningar om villaboende.
För min del fäste jag mig vid en aspekt som inte diskuteras alltför mycket i detta sammanhang, men som togs upp i Inside job. Vetenskapsmän i ekonomi (och någon enstaka kvinna) var enligt Inside job djupt involverade antingen på exekutiva befattningar, som styrelseledamöter eller i sin egentliga egenskap av vetenskapsmän. De hade enligt programmet på alltför lösa grunder i sin vetenskapliga verksamhet intygat det ekonomiska systemets stabilitet, när de i själva verket visste att det inte var stabilt. Orsaken var att deras vetenskapliga författarskap hade betalts av finansföretag eller att vetenskapsmännen hade ytterst välavlönade extraknäck hos företagen. Samma problem har ibland kunnat urskiljas i den medicinska forskningen och på andra håll i forskarvärlden. Liksom i andra sammanhang är det svårt att undvika bindningar av olika slag som inverkar på objektivitieten i forskningen och på forskningsinriktningen. Ulf Bjereld och Tommy Möller är båda professorer i statsvetenskap. Bjereld är socialdemokrat och Möller borgerlig. Det är sannolikt att deras politiska grundsyn inverkar på forskningen, även om de inte alltid själva är medvetna om det.
Viola död. Journalisten och författaren Marianne Zetterström, Viola, är död. Hon blev 99 år. Hon skrev otaliga artiklar och kåserier samt 22 böcker. Enligt en nekrolog i SvD av Carl Otto Werkelid ville hon inte bli 100 år. Det finns allt färre människor som lever idag som är födda före första världskriget. De som har personliga minnen av tiden före 'The Great War', som i Sverige ofta kallades "Förra kriget", finns snart inte.
Socialdemokratisk framtid. Socialdemokraterna kan åter bli det hegemoniska partiet i svensk politik. Men just nu ser det ut som om partiet stabiliserats på en nivå av ungefär en tredjedel av väljarkåren. Det är mycket möjligt att detta beror på sociala förändringar i det svenska samhället. Partiledarna Mona Sahlins och Håkan Juholts mer eller mindre uppenbara personliga tillkortakommanden spelar då inte så stor roll. Den som hade förutspått Moderaterna en lysande framtid under Yngve Holmbergs värsta tid som partiledare hade inte blivit trodd. Det finns två faktorer som kan gynna Socialdemokraterna i kommande val. Stark ökning av arbetslösheten p.g.a. lågkonjunktur i viktiga exportländer är den ena. Ökad röstbenägenhet hos människor med invandrarbakgrund från utomeuropeiska länder, särskilt muslimska, är den andra. Håkan Juholts och andra socialdemokraters demagogi kan i båda fallen bli en tillgång.
Kungen och hans kris. Kungakrisen orkar jag inte kommentera just nu. Jag har för länge sedan utrett den helt avgörande frågan om "Tjabos" titulatur efter en eventuell abdikation. Av Carl XVI Gustaf blir det före detta Konungen II, åtminstone i officiella sammanhang. (Jfr min blogg 11 april 2011.)
söndag 4 december 2011
Socialdemokratiskt förtroenderådsmöte. Ett års bloggande.
Socialdemokratiskt förtroenderådsmöte. Under lördagen och söndagen höll Socialdemokraterna sitt årliga förtroenderådsmöte. 120 framstående socialdemokrater från hela landet representerade partiet på mötet. Partiordföranden höll igår, lördag, ett tal som möttes med applåder. Ledarskribenten i Aftonbladet Katrine Kielos f. 1983, som är ekonom, har skrivit en lång ledare med anknytning till talet (AB på nätet 4/12 2011.). I ledaren beskriver hon också konspirationen inom partiet mot Juholt på ett sätt som jag inte tänkt på. Kielos menar, att Mona Sahlin ligger bakom herrar Östros' och Österbergs försök att störta Juholt. Man får anta att hon som framstående socialdemokratisk journalist har goda källor, när det gäller konspirationen.
Kielos anser att förtroenderådets beslut att partiet skall arbeta för att staten uppställer ett sysselsättningsmål är bra. Det kan förmodligen alla politiker i princip hålla med om. Men frågan är förstås hur man skall nå målet. Kielos kommenterar inte förtroenderådets beslut om en plan för statliga investeringar. Det befinner sig också på ett så pass skissartat stadium att det är svårt att kommentera.
Som Kielos påpekar har den ekonomiska krisen sedan 2008 mot förmodan inte varit till socialdemokratiska partiers fördel i Europa. Hon ger exempel från olika länder. Enligt Kielos är boten mot detta en "pragmatisk" socialdemokrati. Såvitt jag förstår förordar hon att Socialdemokraterna skall lägga sig närmare mittfåran i den svenska politiken än vad Håkan Juholt ansett vara riktigt. Hon tycks mena att mer mittenbetonade krafter bör framträda och att de inte bör ägna sig åt maktkonspirationer inom partiet, utan i stället delta i nedkämpandet av den borgerliga alliansen.
Kielos anser vidare - i anslutning till vad Juholt sagt i sitt tal - att Socialdemokraterna "måste skola in en ny generation som kan formulera en ny socialdemokrati". "Då kan inte partiordföranden varje gång missa att tala om feminism, miljö, främlingsfientlighet och hela omvärlden." Men allt detta är ju allmängods. Alla partier talar om att engagera unga i partiet, feminism och så vidare. För min del har jag tidigare på min blogg (17/11 2011) noterat att inte en enda invandrare har placerats i Socialdemokraternas nyligen utsedda programkommission. Det är mycket möjligt att jag har fel, men jag tror inte att den saken har kommenterats på något annat ställe i media. Jag tror mig ana att frågan är problematisk för Socialdemokraterna liksom för andra partier. Den eller de som utses kan ställa till problem.
Katrine Kielos förordar inte uttryckligen skattehöjningar i denna ledare, vilket kanske är värt att notera. Som slutkläm angriper Katrine Kielos finansminister Anders Borg för skattesänkningar. Omedelbart dessförinnan uttalar hon sig på ett sätt som närmast skulle kunna tolkas som att hon önskade att Göran Persson skulle återkomma som ledande (S)-politiker. Om tolkningen är riktig är det anmärkningsvärt.
Ett års bloggande. Jag har nu i början av december 2011 bloggat regelbundet i ett år. Denna sysselsättning har gett mig en viss tillfredsställelse. Vi får se om jag har tid och ork att fortsätta.
Kielos anser att förtroenderådets beslut att partiet skall arbeta för att staten uppställer ett sysselsättningsmål är bra. Det kan förmodligen alla politiker i princip hålla med om. Men frågan är förstås hur man skall nå målet. Kielos kommenterar inte förtroenderådets beslut om en plan för statliga investeringar. Det befinner sig också på ett så pass skissartat stadium att det är svårt att kommentera.
Som Kielos påpekar har den ekonomiska krisen sedan 2008 mot förmodan inte varit till socialdemokratiska partiers fördel i Europa. Hon ger exempel från olika länder. Enligt Kielos är boten mot detta en "pragmatisk" socialdemokrati. Såvitt jag förstår förordar hon att Socialdemokraterna skall lägga sig närmare mittfåran i den svenska politiken än vad Håkan Juholt ansett vara riktigt. Hon tycks mena att mer mittenbetonade krafter bör framträda och att de inte bör ägna sig åt maktkonspirationer inom partiet, utan i stället delta i nedkämpandet av den borgerliga alliansen.
Kielos anser vidare - i anslutning till vad Juholt sagt i sitt tal - att Socialdemokraterna "måste skola in en ny generation som kan formulera en ny socialdemokrati". "Då kan inte partiordföranden varje gång missa att tala om feminism, miljö, främlingsfientlighet och hela omvärlden." Men allt detta är ju allmängods. Alla partier talar om att engagera unga i partiet, feminism och så vidare. För min del har jag tidigare på min blogg (17/11 2011) noterat att inte en enda invandrare har placerats i Socialdemokraternas nyligen utsedda programkommission. Det är mycket möjligt att jag har fel, men jag tror inte att den saken har kommenterats på något annat ställe i media. Jag tror mig ana att frågan är problematisk för Socialdemokraterna liksom för andra partier. Den eller de som utses kan ställa till problem.
Katrine Kielos förordar inte uttryckligen skattehöjningar i denna ledare, vilket kanske är värt att notera. Som slutkläm angriper Katrine Kielos finansminister Anders Borg för skattesänkningar. Omedelbart dessförinnan uttalar hon sig på ett sätt som närmast skulle kunna tolkas som att hon önskade att Göran Persson skulle återkomma som ledande (S)-politiker. Om tolkningen är riktig är det anmärkningsvärt.
Ett års bloggande. Jag har nu i början av december 2011 bloggat regelbundet i ett år. Denna sysselsättning har gett mig en viss tillfredsställelse. Vi får se om jag har tid och ork att fortsätta.
fredag 2 december 2011
Tysklands kansler, USA:s Obama och svenskt 1792
Tysklands kansler och eurokrisen. I Der Spiegel (Spiegel online 2/12 2011) skriver Florian Gathmann och Philipp Wittrock om eurokrisen under rubriken Die rätselhaft coolen Deutschen ['De gåtfullt coola tyskarna']. Det är en lång och tyskt krånglig artikel, trots att meningarna på Spiegel-manér är lite kortare än i övrig tysk seriös press. Författarna anser sig kunna konstatera att tyskarna för ovanlighetens skull intar en rätt tillbakalutad attityd till eurokrisen. Det finns ingen majoritet för en återgång till D-marken; en knapp majoritet vill behålla euron. Författarna redovisar egentligen två linjer i förklaringarna. En linje är uppgivenhet. De enskilda känner sin maktlöshet. En annan och mer utförligt redovisad linje går ut på att tyskarna känner förtroende för sin ledare, förbundskansler Angela Merkel uppfattas ha gjort och sagt rätt saker och tyskarna känner stolthet över henne och över att hon jobbat hårt, slitit (abrackert), med krisen. Samtidigt har tyskarnas nedärvda ångest för inflation tagit sig uttryck i en flykt in i sakvärden, bl.a. fastigheter, ett förhållande som enligt författarna inte uppmärksammats så mycket. Tyskarna accepterar grumsande en gemensam europeisk finanspolitik, men anser att Tyskland skall ha ledarrollen som Betalare. Detta kan leda till problem i förhållande till de andra staterna i euroområdet.
USA:s Obama. Under rubriken Barack Obama - en stor mes skriver Janerik Larsson i Svensk Tidskrift (2/12 2011) om den röra och polarisering som för närvarande råder i amerikansk politik. Larsson skildrar på ett intressant sätt den stenhårda ("brutala") oppositionspolitik som republikanerna i kongressen driver och som kanske, kanske, till slut rentav blir kontraproduktiv.
Svenskt 1792 år 2011? I ett anmärkningsvärt uttalande som återgetts i SR1 idag påstår Sven-Erik Österberg att det finns en konspiration inom Socialdemokraterna. Hemliga sammanträden skall ha hållits. Österberg vet inte vilka som deltagit och vad som avhandlats. Men det hela torde väl gå ut på att avsätta partiledaren och kanske också andra ledande S-politiker.
En tolkning är att Österberg har sett TV-serien 1790 och inte uppmärksammat att den är fiktion. En annan tolkning är förstås att Österberg vet åtskilligt mer än han berättar och att han fått rapporter om ett eller annat hemligt sammanträde i samma stil som det som hölls på Huvudsta Gård i Solna och där Gustav III:s öde beseglades. Vi får hoppas att det denna gång inte gäller livet för offret. Kapten Ankarström var f.ö. liten till växten liksom en just nu aktuell framstående socialdemokratisk skatteutredare/dissident. Men han är ju inte hemlig förstås och gör ett trevligt intryck.
USA:s Obama. Under rubriken Barack Obama - en stor mes skriver Janerik Larsson i Svensk Tidskrift (2/12 2011) om den röra och polarisering som för närvarande råder i amerikansk politik. Larsson skildrar på ett intressant sätt den stenhårda ("brutala") oppositionspolitik som republikanerna i kongressen driver och som kanske, kanske, till slut rentav blir kontraproduktiv.
Svenskt 1792 år 2011? I ett anmärkningsvärt uttalande som återgetts i SR1 idag påstår Sven-Erik Österberg att det finns en konspiration inom Socialdemokraterna. Hemliga sammanträden skall ha hållits. Österberg vet inte vilka som deltagit och vad som avhandlats. Men det hela torde väl gå ut på att avsätta partiledaren och kanske också andra ledande S-politiker.
En tolkning är att Österberg har sett TV-serien 1790 och inte uppmärksammat att den är fiktion. En annan tolkning är förstås att Österberg vet åtskilligt mer än han berättar och att han fått rapporter om ett eller annat hemligt sammanträde i samma stil som det som hölls på Huvudsta Gård i Solna och där Gustav III:s öde beseglades. Vi får hoppas att det denna gång inte gäller livet för offret. Kapten Ankarström var f.ö. liten till växten liksom en just nu aktuell framstående socialdemokratisk skatteutredare/dissident. Men han är ju inte hemlig förstås och gör ett trevligt intryck.
torsdag 1 december 2011
Finansinspektionen och (S)-skatter
Back in business. Som synes är jag tillbaka på nätet. Nu med ny (beg.) dator som jag fått av min svärson som också hjälpt mig att få igång den. Tack Krister!
Finansinspektionen. På Karl XII:s dödsdag, 30/11 2011, höll Nordiska Administrativa Förbundets svenska avdelning sitt höstmöte på Finansinspektionen, som är ett av landets viktigaste centrala ämbetsverk. Chefsjuristen hos inspektionen Per Håkansson höll en intressant föreläsning om myndighetens verksamhet och särskilt om hans och andra juristers arbete. Mötet hade samlat ett trettiotal medlemmar i NAF.
Finansinspektionen har c:a 300 medarbetare, varav inte mindre än femtio jurister. Myndigheten leds av en styrelse, som huvudsakligen består av fackmän. Ordförande är ingen mindre än det moderna Södertäljes näst störste son, f.d. statsrådet Bengt Westerberg (FPL), född i Solna, uppvuxen i Södertälje.
Per Håkansson, som tidigare arbetat hos Riksbanken, berättade mycket initierat om handläggningen av olika slags ärenden hos inspektionen. Han var dock - som sig bör - mycket noga med att inte identifiera parter i pågående ärenden. Till stor del är nämligen myndighetens arbete sekretessbelagt.
Det är uppenbart att även om t.ex. tillståndsgivningen principiellt huvudsakligen har karaktär av laglighetsprövning, så finns ett mycket starkt och ibland dominerande inslag av lämplighetsprövning. Drygt 4.500 företag av olika slag inom finanssektorn berörs direkt av inspektionens verksamhet. Sverige har f.ö. en mycket stor banksektor i förhållande till landets storlek. Endast Schweiz' och Storbritanniens banksektor är större. På detta område är Sverige en regional stormakt och de svenska bankerna dominerar helt i Balticum.
Regelsystemet är komplicerat. Det består dels av svenska regler av olika slag, dels av EU-regler som även de är av olika slag. Föreläsaren gick inte närmare in på deras olika valör.
Av särskilt intresse var Per Håkanssons redovisning av grundläggande juridiska problem i verksamheten. Han påpekade förtjänstfullt att de klassiska juridiska problemen i förvaltningsrätten ofta aktualiseras. Det kan gälla vem som är part i ett ärende, serviceskyldigheten för inspektionen och rätten att överklaga. För mig och andra med erfarenhet från förvaltningsområdet var det ingen nyhet, när Per Håkansson påpekade att den enskilde juristen hos inspektionen ofta har mer anledning att fundera över vad som egentligen kan anses gälla om handläggningen än vad som är vanligt i domstolarna med sina sedan gammalt fastlagda rutiner.
Sekretessfrågorna blir ofta aktuella i verksamheten. Det gäller i första hand sekretess till förmån för parter hos myndigheten, men också tredjemanssekretess. I fråga om sekretess aktualiseras också vem som är part och därför har partsinsyn.
Myndighetens beslut gäller omedelbart och får i praktiken vittgående verkningar för berörda så snart de blir kända. Besluten kan överklagas. Överklagandereglerna borde förändras. Man borde överväga att inrätta ett speciellt överklagandeorgan eller ha en hemlig domstolsprocess. En tredje möjlighet vore att utöka möjligheterna till skadestånd från staten om ett beslut häves. En svårighet med hemlig process är givetvis att det är mycket svårt att undvika läckor till massmedia och konkurrenter. Dessutom kan det tilläggas att en hemlig process skulle få ett tycke av Englands ökända Star Chamber eller varför inte den svenska vasatidens Höga nämnd. (Den sistnämnda har väl få numera hört talas om.)
I likhet med alla andra statliga och kommunala myndigheter i Sverige i nutid håller Finansinspektionen på att omorganiseras. Den nya organisationen träder i kraft 2012. Per Håkanssons föreläsning refererade såvitt jag kunde förstå i princip till den nya organisationen.
Det borde te sig som en lockande om än ursvår uppgift för unga statsvetare och jurister "vid akademin" att skriva om Finansinspektionen och dess arbete, inte minst i ett komparativt perspektiv. Det kanske redan är så, jag vet inte.
PS! För den som undrar. Södertäljes störste son är förstås tennisspelaren Björn Borg, född och uppvuxen i Södertälje.
Socialdemokratin och skatterna. "Skatteskruven är alltid vänstergängad" stod det på en affisch sanktionerad av högerns Arvid Lindman i 1911 års val. Ingen senare moderatledare har behövt ändra på den texten. Socialdemokraterna har alltid varit anhängare av höga skatter och i regel också förhållandevis höga understöd till behövande. I sitt Första Maj-tal 2011 sade (S)-ledaren att f.d. statsrådet, riksdagsman Leif Pagrotsky skulle göra en omfattande utredning om skatterna för Socialdemokraternas räkning.
Leif Pagrotsky, som tillhör det fåtal politiker som jag har förtroende för som kompetenta, tycks fortfarande vara i ett tidigt skede av utredningen, men har sagt att det inte kan bli tal om omvälvande skatteförändringar (d.v.s. höjningar av skatterna) omedelbart efter valet 2014, om de rödgröna vinner. (Med reservation dock för miljöskatter och alkohol- och tobaksskatter. Men de reservationerna har ju alla riksdagspartierna, mer eller mindre.) Pagrotskys uttalande förefaller inte ha vunnit anklang på alla håll i partiet. (Jfr Claes Arvidsson, ledare i SvD 1/12 2011.) För min del tror jag att uttalandet skall tolkas precis så restriktivt som det är utformat. Det är också anmärkningsvärt att riksdagens största parti använder en så defensiv motivering som den som Leif Pagrotsky använt sig av. Nämligen att skattebetalarna år 2014 vant sig vid den borgerliga skattepolitiken under åtta år. Socialdemokraterna är nog även i fortsättningen mer ett bidragstagarparti än ett arbetarparti. Karriäristparti kan det åter bli om de rödgröna vinner valet.
USA - som vanligt. Republikanske politikern och affärsmannen Herman Cain f. på Luciadagen 1945 är en av dem som aspirerar på att bli USA:s president. Hans kampanj har nu mycket allvarligt skadats av att han påstås ha haft en utomäktenskaplig sexaffär i femton år med en dam i hans bekantskapskrets.
Finansinspektionen. På Karl XII:s dödsdag, 30/11 2011, höll Nordiska Administrativa Förbundets svenska avdelning sitt höstmöte på Finansinspektionen, som är ett av landets viktigaste centrala ämbetsverk. Chefsjuristen hos inspektionen Per Håkansson höll en intressant föreläsning om myndighetens verksamhet och särskilt om hans och andra juristers arbete. Mötet hade samlat ett trettiotal medlemmar i NAF.
Finansinspektionen har c:a 300 medarbetare, varav inte mindre än femtio jurister. Myndigheten leds av en styrelse, som huvudsakligen består av fackmän. Ordförande är ingen mindre än det moderna Södertäljes näst störste son, f.d. statsrådet Bengt Westerberg (FPL), född i Solna, uppvuxen i Södertälje.
Per Håkansson, som tidigare arbetat hos Riksbanken, berättade mycket initierat om handläggningen av olika slags ärenden hos inspektionen. Han var dock - som sig bör - mycket noga med att inte identifiera parter i pågående ärenden. Till stor del är nämligen myndighetens arbete sekretessbelagt.
Det är uppenbart att även om t.ex. tillståndsgivningen principiellt huvudsakligen har karaktär av laglighetsprövning, så finns ett mycket starkt och ibland dominerande inslag av lämplighetsprövning. Drygt 4.500 företag av olika slag inom finanssektorn berörs direkt av inspektionens verksamhet. Sverige har f.ö. en mycket stor banksektor i förhållande till landets storlek. Endast Schweiz' och Storbritanniens banksektor är större. På detta område är Sverige en regional stormakt och de svenska bankerna dominerar helt i Balticum.
Regelsystemet är komplicerat. Det består dels av svenska regler av olika slag, dels av EU-regler som även de är av olika slag. Föreläsaren gick inte närmare in på deras olika valör.
Av särskilt intresse var Per Håkanssons redovisning av grundläggande juridiska problem i verksamheten. Han påpekade förtjänstfullt att de klassiska juridiska problemen i förvaltningsrätten ofta aktualiseras. Det kan gälla vem som är part i ett ärende, serviceskyldigheten för inspektionen och rätten att överklaga. För mig och andra med erfarenhet från förvaltningsområdet var det ingen nyhet, när Per Håkansson påpekade att den enskilde juristen hos inspektionen ofta har mer anledning att fundera över vad som egentligen kan anses gälla om handläggningen än vad som är vanligt i domstolarna med sina sedan gammalt fastlagda rutiner.
Sekretessfrågorna blir ofta aktuella i verksamheten. Det gäller i första hand sekretess till förmån för parter hos myndigheten, men också tredjemanssekretess. I fråga om sekretess aktualiseras också vem som är part och därför har partsinsyn.
Myndighetens beslut gäller omedelbart och får i praktiken vittgående verkningar för berörda så snart de blir kända. Besluten kan överklagas. Överklagandereglerna borde förändras. Man borde överväga att inrätta ett speciellt överklagandeorgan eller ha en hemlig domstolsprocess. En tredje möjlighet vore att utöka möjligheterna till skadestånd från staten om ett beslut häves. En svårighet med hemlig process är givetvis att det är mycket svårt att undvika läckor till massmedia och konkurrenter. Dessutom kan det tilläggas att en hemlig process skulle få ett tycke av Englands ökända Star Chamber eller varför inte den svenska vasatidens Höga nämnd. (Den sistnämnda har väl få numera hört talas om.)
I likhet med alla andra statliga och kommunala myndigheter i Sverige i nutid håller Finansinspektionen på att omorganiseras. Den nya organisationen träder i kraft 2012. Per Håkanssons föreläsning refererade såvitt jag kunde förstå i princip till den nya organisationen.
Det borde te sig som en lockande om än ursvår uppgift för unga statsvetare och jurister "vid akademin" att skriva om Finansinspektionen och dess arbete, inte minst i ett komparativt perspektiv. Det kanske redan är så, jag vet inte.
PS! För den som undrar. Södertäljes störste son är förstås tennisspelaren Björn Borg, född och uppvuxen i Södertälje.
Socialdemokratin och skatterna. "Skatteskruven är alltid vänstergängad" stod det på en affisch sanktionerad av högerns Arvid Lindman i 1911 års val. Ingen senare moderatledare har behövt ändra på den texten. Socialdemokraterna har alltid varit anhängare av höga skatter och i regel också förhållandevis höga understöd till behövande. I sitt Första Maj-tal 2011 sade (S)-ledaren att f.d. statsrådet, riksdagsman Leif Pagrotsky skulle göra en omfattande utredning om skatterna för Socialdemokraternas räkning.
Leif Pagrotsky, som tillhör det fåtal politiker som jag har förtroende för som kompetenta, tycks fortfarande vara i ett tidigt skede av utredningen, men har sagt att det inte kan bli tal om omvälvande skatteförändringar (d.v.s. höjningar av skatterna) omedelbart efter valet 2014, om de rödgröna vinner. (Med reservation dock för miljöskatter och alkohol- och tobaksskatter. Men de reservationerna har ju alla riksdagspartierna, mer eller mindre.) Pagrotskys uttalande förefaller inte ha vunnit anklang på alla håll i partiet. (Jfr Claes Arvidsson, ledare i SvD 1/12 2011.) För min del tror jag att uttalandet skall tolkas precis så restriktivt som det är utformat. Det är också anmärkningsvärt att riksdagens största parti använder en så defensiv motivering som den som Leif Pagrotsky använt sig av. Nämligen att skattebetalarna år 2014 vant sig vid den borgerliga skattepolitiken under åtta år. Socialdemokraterna är nog även i fortsättningen mer ett bidragstagarparti än ett arbetarparti. Karriäristparti kan det åter bli om de rödgröna vinner valet.
USA - som vanligt. Republikanske politikern och affärsmannen Herman Cain f. på Luciadagen 1945 är en av dem som aspirerar på att bli USA:s president. Hans kampanj har nu mycket allvarligt skadats av att han påstås ha haft en utomäktenskaplig sexaffär i femton år med en dam i hans bekantskapskrets.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)