Pennalism. Plötsligt diskuterar journalistkåren en företeelse som är urgammal. Alla som tillhört skeppsgossekåren i Karlskrona och andra liknande äldre utbildningsanstalter, och även de som gått i det berömda Skara läroverk, har i mer eller mindre klara ordalag vittnat om pennalism. Ett känt vittne om denna vidriga företeelse är som bekant Jan Guillou, som upplevt den på Solbacka internatläroverk i Sörmland. Det har såvitt jag förstår präglat hela hans liv. I utlandet florerar pennalismen som bekant bland annat på de engelska public schools.
För min del har jag alltid haft en sorts grundläggande aversion mot dem som genomgått dylika internatskolor. Jag vet att det är fel. De kan inte hjälpa att de har placerats där i unga år. Men jag reagerar irrationellt mot deras speciella sätt att tala och uttrycka sig och har svårt att ta till mig sakinnehållet, när de säger något.
I det nu aktuella fallet som gäller Sigtuna Humanistiska Läroverk prövar allmän åklagare om fem elever vid läroverket har gjort sig skyldiga till ett eller flera allvarliga brott mot en yngre elev. Jag hoppas att det inte är trixande stjärnadvokater som hindrar avskräckande påföljder. Det räcker med den mesiga svenska straffrätten i sådana här fall.
Löfven (S) talar. Det går bra för Socialdemokraterna i väljaropinionen. Partiordföranden Stefan Löfven har naturligt nog inte haft bråttom att tala om vad som förestår oss på politikens område om vi lever efter valet 2014. Ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson (S) har också varit försiktig. Nu har Stefan Löfven tagit till orda i en brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet (27/4 2012). Jag har varit sjuk på senaste tiden och har inte orkat läsa artikeln. Men jag skall försöka mig på en kommentar så snart som möjligt.
lördag 28 april 2012
torsdag 26 april 2012
Utrikesutskottet och hedersmord
Utrikesutskottet. Fler än jag blev förvånade när f. d. moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten föreslås (= utses) till ordförande i riksdagens utrikesutskott. Vi får väl hoppas att hon klarar det uppdraget bättre än uppdraget som partisekreterare.
Hedersmord. Politiskt korrekta massmedia har omsider blivit mer utförliga om det senaste hedersmordet. Det som skedde i Landskrona. Jag har flera gånger bl.a. påpekat hur försagda olika framstående feminister är i sådana här fall. Men det verkliga problemet är att den liberala västerländska demokratin i Sverige och andra länder inte har något att sätta emot, när utomeuropeiska invandrare följer tusenåriga kulturmönster. I många fall kan man räkna med att många individer är inblandade i brotten. Det är säkert ingen tillfällighet att någon av klanens yngsta män utför eller tar på sig dådet. De riskerar korta straff och det är ofta svårt att bevisa andra klanmedlemmars straffbara inblandning. I ett tv-program igår i SVT sades att det begås ett hedersbrott varje dag året runt i Sverige. Det är som tur är i regel inte hedersmord, utan andra mindre allvarliga hedersbrott.
I praktiken går det inte att använda den enda verkligt avskräckande metoden: att en stor del av de inblandade utan dröjsmål tvingas att lämna Sverige för alltid.
Hedersmord. Politiskt korrekta massmedia har omsider blivit mer utförliga om det senaste hedersmordet. Det som skedde i Landskrona. Jag har flera gånger bl.a. påpekat hur försagda olika framstående feminister är i sådana här fall. Men det verkliga problemet är att den liberala västerländska demokratin i Sverige och andra länder inte har något att sätta emot, när utomeuropeiska invandrare följer tusenåriga kulturmönster. I många fall kan man räkna med att många individer är inblandade i brotten. Det är säkert ingen tillfällighet att någon av klanens yngsta män utför eller tar på sig dådet. De riskerar korta straff och det är ofta svårt att bevisa andra klanmedlemmars straffbara inblandning. I ett tv-program igår i SVT sades att det begås ett hedersbrott varje dag året runt i Sverige. Det är som tur är i regel inte hedersmord, utan andra mindre allvarliga hedersbrott.
I praktiken går det inte att använda den enda verkligt avskräckande metoden: att en stor del av de inblandade utan dröjsmål tvingas att lämna Sverige för alltid.
tisdag 24 april 2012
Arkelsten ordförande i utrikesutskottet
Utrikesutskottet. SvD uppger idag på nätet att f.d. moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten skall bli ordförande i riksdagens utrikesutskott. Posten råkar just nu vara vakant efter nya försvarsministern. Nu återstår bara att tilldela f.d. försvarsministern Sten Tolgfors ett fint jobb så är förhoppningsvis alla översåtarna nöjda och glada. Sverige är fantastiskt, tycker ni inte det?
måndag 23 april 2012
Lärarlegitimation; Bjereld; Löfven och Andersson samt Feldt
Hägglund och Björklund i KU. Jag hade tänkt ta en promenad i det vackra vädret, men fastnade framför tvn, som sände SVT Forum. Göran Hägglund gjorde ett osäkert intryck när han skulle besvara frågor om apoteksreformen i KU. Men det var ingenting mot Jan Björklund. Han skulle besvara frågor om den s.k. lärarlegitimationen. Båda förhören sändes i SVT Forum idag. Efter en kort stund tyckte jag synd om Björklund. Han kunde inte tala på ett sammanhängande sätt utan rörde till sitt tal med ideliga nyanseringar och inskränkningar och sidodiskussioner som gjorde det svårt att följa hans resonemang. Hur han kunnat avancera till major i armén är en gåta och hur han kunnat bli FP-ledare är en ytterligare gåta. Ordföranden i KU, miljöpartiets Peter Eriksson, hade till slut svårt att hålla sig för skratt. F.d. näringsministern Maud Olofsson besvarade frågor om SAAB-affären. Hon talade bra, men hade nog svårt att övertyga KU:s ledamöter att att den moraliska supermakten Sveriges synpunkter väger lätt hos de bestämmande i USA.
Den stora reformen angående s.k. lärarlegitimation har som bekant skjutits på framtiden. Idén är att bara lärare som har s.k. legitimation ska få sätta betyg i skolan. Man behöver inte vara särskilt bevandrad i lärarutbildningens irrgångar de senaste fyrtio åren för att förstå att en sådan här reform är mycket, mycket krånglig. Dels har man att ta hänsyn till att lärarutbildningarna ändrats ett stort antal gånger under perioden, dels till att många lärare som arbetat i skolväsendet i åratal, ja decennier, inte har fullständig lärarutbildning, d.v.s. slutbetyg eller motsvarande.
Om man får tro Jan Björklund hade ingen enda remissinstans påpekat svårigheterna, när reformen förbereddes. Varför ingen av utbildningsministerns egna medarbetare påpekat svårigheterna eller han själv förstått dem framgick inte. Björklund ville på fullt allvar påstå att om ingen remissinstans sagt något så kunde han och hans medarbetare inte ta upp dem, tycktes det.
PS! 24/4 2012. Min fru har i efterhand sett Jan Björklunds framträdande i KU. Hon är gammal skolstyrelseledamot och tycker att hans framträdande var mycket bra och klargörande. DS!
Ulf Bjerelds blogg. Det är trevligt att kommentera inlägg av en så kvalificerad bloggare som professorn i statsvetenskap i Göteborg Ulf Bjereld (S). Bjereld har betydligt mer förståelse för kulturminister Lena Adelsohns dilemma i tårtgateaffären än vad jag kan uppbåda. Han säger i ett nyanserat inlägg (19/4 2012) att han inte riktigt vet hur han själv skulle ha agerat i hastigheten.
För min del menar jag att ett statsråd i en borgerlig regering och inte minst en kulturminister måste vara medveten om att hon/han befinner sig i fiendeland så snart hen vistas bland s.k. kulturarbetare och även i regel när hen är bland journalister.
Ulf Bjereld har också (17/4 2012) kommenterat Löfven/Anderssons debattartikel i DN samma dag, där de nämnde den enskildes eget ansvar på arbetsmarknaden. I detta fall håller jag med Bjereld att Löfven/Andersson eventuellt kan försvåra för socialdemokratiska valarbetare. Men för mig är det positivt att de högsta företrädarna för socialdemokratin vågar säga sådant som är eller mindre självklart (jfr min blogg 17/4 2012).
Det som är mer eller mindre självklart säger också f. finansministern Kjell-Olof Feldt, 80, i sin nya bok En kritisk betraktelse: återinförd förmögenhetsskatt och återinförd fastighetsskatt och andra höjda skatter blir en nödvändighet för att "rädda välfärden". Att många av oss som har värdefulla obelånade fastigheter inte har särskilt höga inkomster, har tydligen gått denne högavlönade f.d. toppolitiker förbi. Men det är han inte ensam om. Frågan till Magdalena Andersson kvarstår: får jag behålla min bostad? Jag jobbade i Sverige från 18 års ålder till 67, allra mesta tiden på heltid.
lördag 21 april 2012
Lööf (C) och Persson (M)
Lööf (C) och Persson (M). Centerledaren och näringsministern Annie Lööf intervjuades i SR1:s lördagsintervju idag. Hon gjorde ett hyfsat bra intryck. Hon var påläst och besvarade tålmodigt de rätt tjatiga frågorna. I Nyhetsmorgon Lördag i tv 4 intervjuades moderaternas nye partisekreterare Kent Persson. Han är förvisso ett oprövat kort, men ger så här långt ett professionellt intryck av partisekreterare. Lite i stil med Sten Andersson (S) på sin tid, om någon fortfarande minns honom. Vi får hoppas att Kent Persson har bättre lycka än partisekreteraren Yngve Holmberg (h). Han som blev misslyckad partiledare, om någon minns honom.
Jag har tidigare vågat mig på gissningen att Annie Lööf blir justitieminister i Löfvens regering hösten 2014 och att Bramstorp-Eskilsson sitter kvar som landsbygdsminister i samma ministär. Däremot tror jag inte att Kent Persson blir partisekreterare (S). Det återstår att se vilket fint jobb Sten Tolgfors och Sofia Arkelsten ska få i en nära framtid. I Arkelstens fall räcker det tydligen inte alls med riksdagsledamot.
Jag har tidigare vågat mig på gissningen att Annie Lööf blir justitieminister i Löfvens regering hösten 2014 och att Bramstorp-Eskilsson sitter kvar som landsbygdsminister i samma ministär. Däremot tror jag inte att Kent Persson blir partisekreterare (S). Det återstår att se vilket fint jobb Sten Tolgfors och Sofia Arkelsten ska få i en nära framtid. I Arkelstens fall räcker det tydligen inte alls med riksdagsledamot.
fredag 20 april 2012
Likvideringar, Separation och Nystart [?]
Likvideringar, separation och nystart. Det händer mycket i moderattoppen just nu. Försvarsminister Sten Tolgfors och partisekreterare Sofia Arkelsten har likviderats. Nåja. Det är lyckligtvis inte fråga om nackskott på klassiskt kommunistmanér. Statsminister Fredrik Reinfeldt och landstingsrådet Filippa Reinfeldt har separerat. Kent Persson, 41 år, från Örebro har utsetts till ny partisekreterare med uppgift att leda moderaterna till seger i valet 2014. Kent Persson har hittills varit inriktad på välfärdsfrågor och sysselsättningsfrågor säger han. Han har hittills varit oppositionsledare i Örebro kommun och har även en blogg.
Fredrik Reinfeldt sammanfattade den politiska situationen på ett bra sätt på en presskonferens i tv på förmiddagen idag. Det var inte svårt att förstå att Sofia Arkelsten hade fått sparken. Hon var inte närvarande på presskonferensen och det var oklart vilka politiska uppgifter hon skulle få i framtiden. Som partisekreterare gjorde hon generellt sett ett alldeles för blekt intryck. Det bekräftades den gång jag hade tillfälle att träffa denna högresta dam som har en något aristokratisk framtoning. Arkelsten f. 1976 är rikdagsledamot så det går ingen nöd på henne.
Statsminister Reinfeldt framhöll på presskonferensen särskilt ett par saker som man som iakttagare kan hålla med om. Nämligen att Socialdemokraterna fått en ny partiledning som till stor del accepterat de förändringar ("reformer") som alliansregeringen genomfört, men samtidigt i skymundan håller fast vid traditionella socialdemokratiska förslag i riksdagen som innebär stora skattehöjningar. Vidare konstaterade Reinfeldt att många aktiva socialdemokrater ute i landet, som han själv träffat, starkt påverkats av Håkan Juholts och Mona Sahlins budskap om "allt åt alla", d.v.s. kostsamma ofinansierade välfärdsreformer.
Vänsterperspektiv. Jag lyssnade på radions P1 i morse efter klockan 6. Det var mest nyhetsrapportering från utlandet. I flertalet fall hade rapporteringen ett vänsterperspektiv. Därmed inte sagt att rapporteringen i sak var felaktig. Inte alls. Men nästan allt sågs i ett vänsterperspektiv. Därmed menas t.ex. att politiska ledare som Sarkozy och Merkel ses som i grunden illegitima. Jag förvånar mig över att Sverige trots allt har kunnat ha en alliansregering under några år.
onsdag 18 april 2012
SAAB-gräl; Tårtstrid, forts.; Franskt val
SAAB-gräl. Om jag inte hade tänkt på alla SAAB-anställda som har förlorat sin anställning och som gör att man kan hålla sig för skratt, ja då hade jag skrattat åt herrar Mullers och Lofalks sandlådeuppträde i tingsrätten. Jag har i bland tyckt att en stor del av de kvinnliga journalisterna i våra ledande massmedia under hela sitt yrkesverksamma liv uppträder som om de vore tolv år på det trettonde. Men herrar Muller och Lofalk förefaller vara tre år på det fjärde. (SvD Näringsliv 18/4 2012.)
Tårtgate, forts. Tårtstriden fortsätter. Kulturministern har gjort en slät figur, även fortsättningsvis. Men kvinnlig omskärelse, som är straffbar i svensk rätt, är en alltför allvarlig sak för att bli föremål för diverse löjliga kommentarer. Det ska bli intressant att se vad JO eventuellt kommer fram till. Troligen kommer JO att svara att statsråden inte står under JO:s tillsyn. Frågan är om riksdagens konstitutionsutskott har någon större lust att ta upp händelsen.
Presidentvalet i Frankrike. Enligt SVT är valet avgjort. Högersidans Sarkozy har redan besegrats av vänstersidans Hollande. Men valet sker på söndag 22/4 (första omgången). Det är anmärkningsvärt nog inte SVT:s journalister som avgör valet. Det ska bli spännande att se hur det går.
Tårtgate, forts. Tårtstriden fortsätter. Kulturministern har gjort en slät figur, även fortsättningsvis. Men kvinnlig omskärelse, som är straffbar i svensk rätt, är en alltför allvarlig sak för att bli föremål för diverse löjliga kommentarer. Det ska bli intressant att se vad JO eventuellt kommer fram till. Troligen kommer JO att svara att statsråden inte står under JO:s tillsyn. Frågan är om riksdagens konstitutionsutskott har någon större lust att ta upp händelsen.
Presidentvalet i Frankrike. Enligt SVT är valet avgjort. Högersidans Sarkozy har redan besegrats av vänstersidans Hollande. Men valet sker på söndag 22/4 (första omgången). Det är anmärkningsvärt nog inte SVT:s journalister som avgör valet. Det ska bli spännande att se hur det går.
tisdag 17 april 2012
Löfven och Andersson har talat. Tårtproblem.
Löfven och Andersson talar. Socialdemokraterna har mycket stor framgång i opinionen. Samtidigt har det varit oklart i vad mån den nya partiledningen haft nya idéer jämfört med partiledningen under Mona Sahlin och Håkan Juholt. Partiordföranden Stefan Löfven och ekonomisk-politiska talespersonen Magdalena Andersson har publicerat en debattartikel i Dagens Nyheter (17/4 2012) med rubriken "Människor har eget ansvar för att bli anställningsbara".
För mig som är gammal och inte alltför väl insatt i detaljerna i arbetsmarknadspolitiken är det svårt att se att Löfvens och Anderssons text skiljer sig avsevärt från vad ledande företrädare för alliansregeringen skulle kunna skriva, om man bortser från den allmänt hållna kritiken mot alliansregeringen. För Löfven och Andersson kritiserar naturligt nog alliansregeringen i hårda ordalag för bristande "idéer och initiativ för fler jobb", inte minst när det gäller ungdomsarbetslösheten. I övrigt innehåller artikeln mest väl inarbetade politiska floskler av samma slag som nästan alla svenska politiker tar till samt en rad självklarheter som också är väl inarbetade på nästan alla håll. Inte bara bland rena yrkespolitiker. Ibland undrar jag om vi inte alla har haft fel för oss. Stefan Löfven var inte metallordförande. Han var nog ordförande i Svenskt Näringsliv innan han blev S-ordförande.
På ett par punkter överraskar artikelförfattarna. "Vi socialdemokrater har ibland varit dåliga på att betona människornas eget ansvar för att göra sig anställningsbara. Samhället ska skapa förutsättningar och möjligheter, men för att det ska fungera måste den enskilde ta sitt ansvar. Alla ska kunna kräva sin rätt, men också göra sin plikt."
Det låter bra. Så uppfattade jag socialdemokraternas grundläggande ståndpunkt i min ungdom. Men sedan betonades tycka-synd-om-aspekterna alldeles för mycket. Självklart kan man inte begära att svårt handikappade eller kroppsligt och/eller mentalt svårt sjuka människor ska "ta sitt ansvar". Men det finns en hel del både äldre och yngre, både infödda svenskar och s.k. nya svenskar, som det egentligen inte är något större fel på, men som på goda grunder fått föreställningen att de inte behöver ta ett eget ansvar.
Betoningen på hur viktigt det är att näringslivet fungerar bra känns också lite ny. Visst har socialdemokraterna ofta fört en näringslivsvänlig politik. Men att som Löfven och Andersson gjort, så uttryckligt betona hur viktig den är, känns nytt.
Ett problem för socialdemokraterna blir om det går att upprätthålla de nya och nygamla parollerna i valtider. Dels har Löfven och Andersson att hantera en vänsterflygel inom det egna partiet som nog inte alls vill skriva under på allt som de sagt, dels har de kanske ett rött och ett rödgrönt stödparti att ta hänsyn till. De partierna gör säkert andra prioriteringar. Man kan t.ex. konstatera att ordet "miljö" inte nämns i artikeln. Men inte heller ordet "pension" nämns. Artikeln avser vare sig miljö- eller pensionsfrågor.
Det blir enklast att bilda en socialdemokratisk enpartiregering, eventuellt med stöd från småpartier som nu finns i alliansregeringen. Men det är ju förstås möjligt att de nya parollerna bara ska göra tjänst just nu. I morgon är en ny dag.
Opinionsbildarotur mitt i tårtsmeten. Ibland har även professionella opinionsbildare otur. I Norge har rättegången mot den mentalsjuke massmördaren Breivik inletts, i Sverige har Socialdemokraternas rekorduppgång i väljaropinionen och arbetsmarknadspolitiska förslag fått stort utrymme. Just då kräver Afrosvenskarnas riksförbund att kulturministern i den hårt trängda alliansregeringen, Lena Adelsohn Liljeroth skall avgå. Motiveringen är att hon har skurit upp och ätit en tårtbit på ett evenemang som heter World Art Day den 15 april 2012! Hon borde i stället omedelbart ha lämnat evenemanget under protest, när hon såg tårtan.
Tårtan hade designats av en av dessa vänsterkonstnärer som vårt land har en uppsjö på. Den var dekorerad med en bild av en afrikansk kvinna i choklad. Dekorationen - visade det sig senare - skulle utgöra en protest mot könsstympning. För min del tycker jag att tårtdekorationen var olämplig. Jag tycker också att Afrosvenskarnas riksförbund på lämpligt sätt kunde framföra kritik mot tårtan och mot att kulturministern inte reagerade. Men det visar typisk vänsteristisk omognad hos statsrådet Sabunis bror och andra i riksförbundets styrelse att kräva ministerns avgång. Radio, tv och andra massmedier har visserligen mer eller mindre understött kravet, men den stora allmänheten har skrattat. Det hela betraktas som en struntsak jämfört med Breivikrättegången och S-framgångarna och mycket annat. (SvD 17/4 2012.)
För mig som är gammal och inte alltför väl insatt i detaljerna i arbetsmarknadspolitiken är det svårt att se att Löfvens och Anderssons text skiljer sig avsevärt från vad ledande företrädare för alliansregeringen skulle kunna skriva, om man bortser från den allmänt hållna kritiken mot alliansregeringen. För Löfven och Andersson kritiserar naturligt nog alliansregeringen i hårda ordalag för bristande "idéer och initiativ för fler jobb", inte minst när det gäller ungdomsarbetslösheten. I övrigt innehåller artikeln mest väl inarbetade politiska floskler av samma slag som nästan alla svenska politiker tar till samt en rad självklarheter som också är väl inarbetade på nästan alla håll. Inte bara bland rena yrkespolitiker. Ibland undrar jag om vi inte alla har haft fel för oss. Stefan Löfven var inte metallordförande. Han var nog ordförande i Svenskt Näringsliv innan han blev S-ordförande.
På ett par punkter överraskar artikelförfattarna. "Vi socialdemokrater har ibland varit dåliga på att betona människornas eget ansvar för att göra sig anställningsbara. Samhället ska skapa förutsättningar och möjligheter, men för att det ska fungera måste den enskilde ta sitt ansvar. Alla ska kunna kräva sin rätt, men också göra sin plikt."
Det låter bra. Så uppfattade jag socialdemokraternas grundläggande ståndpunkt i min ungdom. Men sedan betonades tycka-synd-om-aspekterna alldeles för mycket. Självklart kan man inte begära att svårt handikappade eller kroppsligt och/eller mentalt svårt sjuka människor ska "ta sitt ansvar". Men det finns en hel del både äldre och yngre, både infödda svenskar och s.k. nya svenskar, som det egentligen inte är något större fel på, men som på goda grunder fått föreställningen att de inte behöver ta ett eget ansvar.
Betoningen på hur viktigt det är att näringslivet fungerar bra känns också lite ny. Visst har socialdemokraterna ofta fört en näringslivsvänlig politik. Men att som Löfven och Andersson gjort, så uttryckligt betona hur viktig den är, känns nytt.
Ett problem för socialdemokraterna blir om det går att upprätthålla de nya och nygamla parollerna i valtider. Dels har Löfven och Andersson att hantera en vänsterflygel inom det egna partiet som nog inte alls vill skriva under på allt som de sagt, dels har de kanske ett rött och ett rödgrönt stödparti att ta hänsyn till. De partierna gör säkert andra prioriteringar. Man kan t.ex. konstatera att ordet "miljö" inte nämns i artikeln. Men inte heller ordet "pension" nämns. Artikeln avser vare sig miljö- eller pensionsfrågor.
Det blir enklast att bilda en socialdemokratisk enpartiregering, eventuellt med stöd från småpartier som nu finns i alliansregeringen. Men det är ju förstås möjligt att de nya parollerna bara ska göra tjänst just nu. I morgon är en ny dag.
Opinionsbildarotur mitt i tårtsmeten. Ibland har även professionella opinionsbildare otur. I Norge har rättegången mot den mentalsjuke massmördaren Breivik inletts, i Sverige har Socialdemokraternas rekorduppgång i väljaropinionen och arbetsmarknadspolitiska förslag fått stort utrymme. Just då kräver Afrosvenskarnas riksförbund att kulturministern i den hårt trängda alliansregeringen, Lena Adelsohn Liljeroth skall avgå. Motiveringen är att hon har skurit upp och ätit en tårtbit på ett evenemang som heter World Art Day den 15 april 2012! Hon borde i stället omedelbart ha lämnat evenemanget under protest, när hon såg tårtan.
Tårtan hade designats av en av dessa vänsterkonstnärer som vårt land har en uppsjö på. Den var dekorerad med en bild av en afrikansk kvinna i choklad. Dekorationen - visade det sig senare - skulle utgöra en protest mot könsstympning. För min del tycker jag att tårtdekorationen var olämplig. Jag tycker också att Afrosvenskarnas riksförbund på lämpligt sätt kunde framföra kritik mot tårtan och mot att kulturministern inte reagerade. Men det visar typisk vänsteristisk omognad hos statsrådet Sabunis bror och andra i riksförbundets styrelse att kräva ministerns avgång. Radio, tv och andra massmedier har visserligen mer eller mindre understött kravet, men den stora allmänheten har skrattat. Det hela betraktas som en struntsak jämfört med Breivikrättegången och S-framgångarna och mycket annat. (SvD 17/4 2012.)
lördag 14 april 2012
Tunisisk islamisering; Outbildade svenska politiker
Tunisien - arabisk vår. Svenska medier missar att Tunisien är på väg mot en religiös diktatur är rubriken på en artikel av svenskan Madeleine Eriksson, som bott i Tunisien i över tjugo år (Newsmill 13/4 2012).
Det är en bra artikel, som anknyter till vad som länge framgått av internationella media. Men det är nog inte så att svenska media förbisett utvecklingen. Det är betydligt mer troligt att medarbetarna i politiskt korrekta svenska media inte vill tala om utvecklingen. Det skulle nämligen kunna leda till att den stora okunniga massan i Sverige får fel föreställningar om islam och de sociala och ekonomiska förhållanden som kan förknippas med islam. Ungefär som för länge, länge sedan när kommunistledaren Hilding Hagberg m.fl. bara hade gott att säga om Sovjet och dess satellitstater.
Outbildade svenska politiker. Sverige går mot trenden i Europa med allt lägre utbildning bland politiker skriver Bengt Ljung i tidskriften Sunt Förnuft 2012 nr 2, s. 25 - 29. Vad han syftar på är förstås den formella utbildningen, akademiska examina och liknande. (Jag har tidigare berört frågan på min blogg och får nu vatten på min kvarn, Värdet av kunskap 3/4 2012 ang. Harrison - Harrison-Lindberghs brännpunktsartikel.)
Jag avstår från att i detalj kritisera artikeln. Men ett par detaljanmärkningar är på sin plats. När förf. jämför svenska doktorsexamina med t.ex. tyska hoppas man att kraven fortfarande trots allt är betydligt högre i Sverige än i Tyskland. Förf. har inte klart redovisat hur stora kraven är i Frankrike för att ens få tillträde till de stora högskolorna. Sarkozy, Hollande och andra topp-politiker har en helt annan nivå på sin formella utbildning än politiker i Sverige och andra länder.
Det är en bra artikel, som anknyter till vad som länge framgått av internationella media. Men det är nog inte så att svenska media förbisett utvecklingen. Det är betydligt mer troligt att medarbetarna i politiskt korrekta svenska media inte vill tala om utvecklingen. Det skulle nämligen kunna leda till att den stora okunniga massan i Sverige får fel föreställningar om islam och de sociala och ekonomiska förhållanden som kan förknippas med islam. Ungefär som för länge, länge sedan när kommunistledaren Hilding Hagberg m.fl. bara hade gott att säga om Sovjet och dess satellitstater.
Outbildade svenska politiker. Sverige går mot trenden i Europa med allt lägre utbildning bland politiker skriver Bengt Ljung i tidskriften Sunt Förnuft 2012 nr 2, s. 25 - 29. Vad han syftar på är förstås den formella utbildningen, akademiska examina och liknande. (Jag har tidigare berört frågan på min blogg och får nu vatten på min kvarn, Värdet av kunskap 3/4 2012 ang. Harrison - Harrison-Lindberghs brännpunktsartikel.)
Jag avstår från att i detalj kritisera artikeln. Men ett par detaljanmärkningar är på sin plats. När förf. jämför svenska doktorsexamina med t.ex. tyska hoppas man att kraven fortfarande trots allt är betydligt högre i Sverige än i Tyskland. Förf. har inte klart redovisat hur stora kraven är i Frankrike för att ens få tillträde till de stora högskolorna. Sarkozy, Hollande och andra topp-politiker har en helt annan nivå på sin formella utbildning än politiker i Sverige och andra länder.
torsdag 12 april 2012
Bramstorp + Adlercreutz = sant; Tyskt vågspel
Fänrik Ståls sägner. För intellektuella svenskar i min generation är namnet Adlercreutz för evigt förknippat med Runebergs diktsamling Fänrik Ståls sägner. Diktsamlingen inleds med den dikt som blev Finlands nationalsång, Vårt land, och avslutas med dikten Adlercreutz. Visst vet jag att namnet fortlever i vår tid. Jag har en gång i tiden haft en bärare av namnet som tingsnotariekollega.
Men ändå. Ett av alliansregeringens mest annonyma statsråd (C) med en tydlig bondeförbundare-Bramstorp-look, landsbygdsminister Eskil Erlandsson, 55 år, skall nu gifta sig med Susanne Adlercreutz, 36 år ( Aftonbladet 12/4 2012). Jag ber att få gratulera de tu. Så långt händelser i Fjollträsk.
Jag kunde inte låta bli att bläddra i mitt exemplar av Runebergs diktsamling, när jag letade efter dikten Adlercreutz. Jag brukar vara stark motståndare till alla vänsterbetonade innovationer på undervisningsområdet. Men jag har nu faktiskt svårt att förstå att Runebergs "Fänrik Stål" kunde vara den tongivande diktsamlingen i de svenska läroverken i nästan hundra år. Men visst lärde man sig namnen på den finlandssvenska eliten. Alla finns ju med från löjtnant Zidén till gamle Lode.
Tyskt vågspel. SvD Näringsliv berättar i en stor artikel 8 april 2012 om Tysklands övergång till förnybar energi. Sammanfattningen lyder: Tyskt vågspel. I ett gigantiskt och riskfyllt projekt går Tyskland från kärnkraft till förnybar energi. Rubriken lyder: En jätte gör helt om. Vind sol och biomassa skall i fortsättningen dominera den tyska energiförsörjningen. Kärnkraft och kolkraft skall avvecklas. I artikeln, som skrivits av Tomas Lundin, påpekas att få andra länder gör som Tyskland. Kina bygger sålunda 26 nya kärnreaktorer. Tyskland investerar 200 miljarder euro i energiskiftet. Man behöver inte vara någon framstående energiexpert för att förstå att det hela är ett vågspel. Om det lyckas ger det Tyskland ett försprång framför övriga stora industrinationer. Om det misslyckas skakas hela världsekonomin.
Men ändå. Ett av alliansregeringens mest annonyma statsråd (C) med en tydlig bondeförbundare-Bramstorp-look, landsbygdsminister Eskil Erlandsson, 55 år, skall nu gifta sig med Susanne Adlercreutz, 36 år ( Aftonbladet 12/4 2012). Jag ber att få gratulera de tu. Så långt händelser i Fjollträsk.
Jag kunde inte låta bli att bläddra i mitt exemplar av Runebergs diktsamling, när jag letade efter dikten Adlercreutz. Jag brukar vara stark motståndare till alla vänsterbetonade innovationer på undervisningsområdet. Men jag har nu faktiskt svårt att förstå att Runebergs "Fänrik Stål" kunde vara den tongivande diktsamlingen i de svenska läroverken i nästan hundra år. Men visst lärde man sig namnen på den finlandssvenska eliten. Alla finns ju med från löjtnant Zidén till gamle Lode.
Tyskt vågspel. SvD Näringsliv berättar i en stor artikel 8 april 2012 om Tysklands övergång till förnybar energi. Sammanfattningen lyder: Tyskt vågspel. I ett gigantiskt och riskfyllt projekt går Tyskland från kärnkraft till förnybar energi. Rubriken lyder: En jätte gör helt om. Vind sol och biomassa skall i fortsättningen dominera den tyska energiförsörjningen. Kärnkraft och kolkraft skall avvecklas. I artikeln, som skrivits av Tomas Lundin, påpekas att få andra länder gör som Tyskland. Kina bygger sålunda 26 nya kärnreaktorer. Tyskland investerar 200 miljarder euro i energiskiftet. Man behöver inte vara någon framstående energiexpert för att förstå att det hela är ett vågspel. Om det lyckas ger det Tyskland ett försprång framför övriga stora industrinationer. Om det misslyckas skakas hela världsekonomin.
tisdag 10 april 2012
Det arbetande folkets pensioner
Bo Könberg i pensionsdebatten. På DN Debatt 8/4 2012 skriver landshövding Bo Könberg om pensionsåldern. Den ökade livslängden gör enligt Könberg, som själv är född 1945, att pensionsåldern nu bör höjas till 69 år och i fortsättningen knytas till den ökade livslängden och antaganden om fler friska år för gamla människor.
Jag är fortfarande ingen räknenisse vid 74 års ålder. Därför kan jag inte begripa hur pensionssystemet skall kunna fungera i fortsättningen, när makthavarna skapar ett samhälle med många hemmafruar som inte bidrar till pensionssystemet med eget förvärvsarbete och många män som inte heller redovisar särskilt lång tid av förvärvsarbete i Sverige. Men båda dessa grupper skall så vitt jag kan förstå få pension (eller motsv.) som betalas av det arbetande folket oavsett om det sker i ett mer eller mindre utpräglat premiereservsystem eller fördelningssystem.
Det måste rimligen leda till orättvist låga pensioner och hög pensionsålder för det arbetande folket. Men det berättar inte Bo Könberg och väldigt få andra.
Jag är fortfarande ingen räknenisse vid 74 års ålder. Därför kan jag inte begripa hur pensionssystemet skall kunna fungera i fortsättningen, när makthavarna skapar ett samhälle med många hemmafruar som inte bidrar till pensionssystemet med eget förvärvsarbete och många män som inte heller redovisar särskilt lång tid av förvärvsarbete i Sverige. Men båda dessa grupper skall så vitt jag kan förstå få pension (eller motsv.) som betalas av det arbetande folket oavsett om det sker i ett mer eller mindre utpräglat premiereservsystem eller fördelningssystem.
Det måste rimligen leda till orättvist låga pensioner och hög pensionsålder för det arbetande folket. Men det berättar inte Bo Könberg och väldigt få andra.
söndag 8 april 2012
Bellman; Bildt; EU-domstolen
Bellman. Carl Michael Bellman som dog 1795 är fortfarande aktuell i Sverige. Det har han varit ända sedan han levde. Han har bedömts på olika sätt. Litteraturprofessorn Lars Lönnroth skriver i en understreckare om en färsk doktorsavhandling om Bellman (SvD 7/4 2012). Den är framlagd vid Stockholms universitet av Jennie Nell och heter Vivat vår monark! Carl Michael Bellmans panegyrik över Gustaf III 1771-1792 (370 s).
Lönnroth har givit sin understreckare titeln Bellman som hovpoet och kunglig pr-man, och det är det som doktorsavhandlingen handlar om. Lönnroth ger avhandlingen ett mycket gott betyg. Att Bellman bland annat skall ses som hovpoet och pr-man har alla som skrivit om honom vetat, även om det betonats mer eller mindre starkt. Esaias Tegners ord år 1836 om Bellman som en "sorg i rosenrött" betonar inte dessa aspekter. Jennie Nell har tydligen koncentrerat sig på och lyckats mycket väl med textanalyser, men hon har inte så mycket berört Bellmans drivkrafter för sin pr-mannaverksamhet. (Att det helt enkelt var ett sätt att försöja sig tror sig alla veta.)
Lars Lönnroth visar sin egen överblick över Bellman och hans tid och förhållande till kung Gustav genom att göra understreckaren till en lysande exposé över litteraturhistorisk litteratur i ämnet. Däremot har han kanske av utrymmesskäl inte nämnt historisk litteratur. På det sättet har han medvetet eller omedvetet undvikit att nämna sin fars, Erik Lönnroth, mycket kritiska bok om Gustav III: Den stora rollen. Kung Gustaf III spelad av honom själv (1986), som jag och många med mig ansåg mindre lyckad i förhållande till hans eminenta insatser i andra sammanhang.
Carl Bildt i Sarajevo 2012. Den 6 april 2012 deltog utrikesminister Carl Bildt i hedrandet av krigsoffren på 1990-talet i Bosnien, då han var medlare i konflikten. Ett par kontroversiella journalister, en från Frankrike, och en från England, uttryckte vid tillfället sitt hat mot Bildt för hans brist på insatser för att förhindra dödandet. Företrädare för olika muslimsk-bosniska organisationer i Sverige har därefter instämt i kritiken.
Det är mycket möjligt att kritiken har framförts tidigare. Men det är anmärkningsvärt att den blir allmänt omskriven just nu. Den som har lite anlag för konspirationstänkande skulle rent av kunna tänka sig att 'kritikstormen' ingår i den pågående vänsteroffensiven mot alliansregimen. Att massmedia i Bosnien uppmärksammat händelsen stort är naturligt eftersom den skedde i landets huvudstad och i ett betydelsefullt sammanhang.
Man vågar nog påstå att Carl Bildt hade små möjligheter att agera effektivt på 1990-talet. Det är till syvende och sist bara USA på västsidan som har tillräckliga maktmedel till sitt förfogande.
Slutligen. Vilken kritikstorm skulle inte ha utbrutit om Carl Bildt avstått från att delta i Sarajevo 2012. Då skulle det från samma kritikerhåll ha sagts att Bildt inte bryr sig om dödandet och offren.
Förhandsavgörande av EU-domstolen. Det kan tyckas säreget att från det politiska tyckandet övergå till en detalj i den svenska rätten. Men i själva verket är det fråga om ett spörsmål med med politiska aspekter.
Ulf Bernitz kommenterar i Europarättslig Tidskrift 2012 nr 1 s. 91-95 ett slutligt beslut av Hovrätten för Övre Norrland den 1 september 2011. Rubriken på Bernitz artikel är Högre instans får inte stoppa en lägre instans begäran om förhandsavgörande av EU-domstolen. Förenklat uttryckt kan man beskriva det hela på följande sätt. En tingsrätt hade i ett brottmål beslutat att begära s.k. förhandsavgörande från EU-domstolen angående den rätta tolkningen av EU-rätten i ett visst fall. Ett sådant förhandsavgörande är bindande för de nationella domstolarna. Åklagaren i målet överklagade tingsrättens beslut att begära förhandsavgörande. Hovrätten svarade i ett beslut att tingsrättens beslut inte kunde överklagas. (När en dom meddelats i målet får den förstås på vanligt sätt överklagas.)
Ulf Bernitz visar med hänvisning till bland åtskilligt annat ett rättsfall i EU-domstolen 2006 och dansk rätt att det är fråga om en praktiskt viktig ändring av EU-rätten. Den synes också vara av konstitutionellt intresse eftersom den innebär ett befästande av EU-rättens överhöghet. Lagt kort ligger så att säga för de nationella organen, när begäran om förhandsbesked framställts. Högre eller högsta domstolsinstans, som kanske finns närmare den politiska makten, kan inte lagligen ändra på det skedda.
Ulf Bernitz avslutar med att konstatera att det finns komplicerade frågor som gäller fall där en underinstans inte har begärt förhandsbesked, men att de ligger utanför hans artikel.
Lönnroth har givit sin understreckare titeln Bellman som hovpoet och kunglig pr-man, och det är det som doktorsavhandlingen handlar om. Lönnroth ger avhandlingen ett mycket gott betyg. Att Bellman bland annat skall ses som hovpoet och pr-man har alla som skrivit om honom vetat, även om det betonats mer eller mindre starkt. Esaias Tegners ord år 1836 om Bellman som en "sorg i rosenrött" betonar inte dessa aspekter. Jennie Nell har tydligen koncentrerat sig på och lyckats mycket väl med textanalyser, men hon har inte så mycket berört Bellmans drivkrafter för sin pr-mannaverksamhet. (Att det helt enkelt var ett sätt att försöja sig tror sig alla veta.)
Lars Lönnroth visar sin egen överblick över Bellman och hans tid och förhållande till kung Gustav genom att göra understreckaren till en lysande exposé över litteraturhistorisk litteratur i ämnet. Däremot har han kanske av utrymmesskäl inte nämnt historisk litteratur. På det sättet har han medvetet eller omedvetet undvikit att nämna sin fars, Erik Lönnroth, mycket kritiska bok om Gustav III: Den stora rollen. Kung Gustaf III spelad av honom själv (1986), som jag och många med mig ansåg mindre lyckad i förhållande till hans eminenta insatser i andra sammanhang.
Carl Bildt i Sarajevo 2012. Den 6 april 2012 deltog utrikesminister Carl Bildt i hedrandet av krigsoffren på 1990-talet i Bosnien, då han var medlare i konflikten. Ett par kontroversiella journalister, en från Frankrike, och en från England, uttryckte vid tillfället sitt hat mot Bildt för hans brist på insatser för att förhindra dödandet. Företrädare för olika muslimsk-bosniska organisationer i Sverige har därefter instämt i kritiken.
Det är mycket möjligt att kritiken har framförts tidigare. Men det är anmärkningsvärt att den blir allmänt omskriven just nu. Den som har lite anlag för konspirationstänkande skulle rent av kunna tänka sig att 'kritikstormen' ingår i den pågående vänsteroffensiven mot alliansregimen. Att massmedia i Bosnien uppmärksammat händelsen stort är naturligt eftersom den skedde i landets huvudstad och i ett betydelsefullt sammanhang.
Man vågar nog påstå att Carl Bildt hade små möjligheter att agera effektivt på 1990-talet. Det är till syvende och sist bara USA på västsidan som har tillräckliga maktmedel till sitt förfogande.
Slutligen. Vilken kritikstorm skulle inte ha utbrutit om Carl Bildt avstått från att delta i Sarajevo 2012. Då skulle det från samma kritikerhåll ha sagts att Bildt inte bryr sig om dödandet och offren.
Förhandsavgörande av EU-domstolen. Det kan tyckas säreget att från det politiska tyckandet övergå till en detalj i den svenska rätten. Men i själva verket är det fråga om ett spörsmål med med politiska aspekter.
Ulf Bernitz kommenterar i Europarättslig Tidskrift 2012 nr 1 s. 91-95 ett slutligt beslut av Hovrätten för Övre Norrland den 1 september 2011. Rubriken på Bernitz artikel är Högre instans får inte stoppa en lägre instans begäran om förhandsavgörande av EU-domstolen. Förenklat uttryckt kan man beskriva det hela på följande sätt. En tingsrätt hade i ett brottmål beslutat att begära s.k. förhandsavgörande från EU-domstolen angående den rätta tolkningen av EU-rätten i ett visst fall. Ett sådant förhandsavgörande är bindande för de nationella domstolarna. Åklagaren i målet överklagade tingsrättens beslut att begära förhandsavgörande. Hovrätten svarade i ett beslut att tingsrättens beslut inte kunde överklagas. (När en dom meddelats i målet får den förstås på vanligt sätt överklagas.)
Ulf Bernitz visar med hänvisning till bland åtskilligt annat ett rättsfall i EU-domstolen 2006 och dansk rätt att det är fråga om en praktiskt viktig ändring av EU-rätten. Den synes också vara av konstitutionellt intresse eftersom den innebär ett befästande av EU-rättens överhöghet. Lagt kort ligger så att säga för de nationella organen, när begäran om förhandsbesked framställts. Högre eller högsta domstolsinstans, som kanske finns närmare den politiska makten, kan inte lagligen ändra på det skedda.
Ulf Bernitz avslutar med att konstatera att det finns komplicerade frågor som gäller fall där en underinstans inte har begärt förhandsbesked, men att de ligger utanför hans artikel.
fredag 6 april 2012
Unga våldsmän i Göteborg
Misshandeln i Göteborg. Det är långfredag. En passande dag att kommentera tv-programmet Debatts (5/4, Skärtorsdagen 2012) behandling av invandrargängets misshandel av en äldre man i Kortedala, Göteborg. Det dröjde en oändlighet innan programledaren i en bisats nämnde att det var ett antal invandrare i tonåren som utfört misshandeln på den försvarslöse mannen. Men det visste de flesta tittare redan.
Debatten präglades av den vanliga hjälplösheten i sådana här fall. Bland annat diskuterades varför människor som bevittnade händelsen inte ingrep. (Det sägs numera att en man - en invandrare - försökt ingripa. Om det är sant vet jag inte.)
Tänk om några åskådare ingripit och med något tillhygge råkat döda eller allvarligt skada någon av de unga våldsmännen. Vilka skrik i massmedia. Allehanda invandrare och talesmän/taleskvinnor för dem hade fått massor av tid att utspy sitt hat. Polis och andra rättsvårdande myndigheter hade koncentrerat sig på att klara ut vilken eller vilka åskådare som hade gjort sig skyldiga till nödvärnsexess eller liknande och vad detta skulle få för konsekvenser.
Den seriöse socialdemokratiske lokalpolitiker som deltog i Debatt hade små chanser att nå ut med sitt budskap.
Det är möjligt att den stora invandringen till Europa gör att hittillsvarande västerländska straffrättsliga normer med rötter i upplysningstiden kommer att ses över. Men den frågan är av sådan karaktär att jag ryser vid blotta tanken.
Debatten präglades av den vanliga hjälplösheten i sådana här fall. Bland annat diskuterades varför människor som bevittnade händelsen inte ingrep. (Det sägs numera att en man - en invandrare - försökt ingripa. Om det är sant vet jag inte.)
Tänk om några åskådare ingripit och med något tillhygge råkat döda eller allvarligt skada någon av de unga våldsmännen. Vilka skrik i massmedia. Allehanda invandrare och talesmän/taleskvinnor för dem hade fått massor av tid att utspy sitt hat. Polis och andra rättsvårdande myndigheter hade koncentrerat sig på att klara ut vilken eller vilka åskådare som hade gjort sig skyldiga till nödvärnsexess eller liknande och vad detta skulle få för konsekvenser.
Den seriöse socialdemokratiske lokalpolitiker som deltog i Debatt hade små chanser att nå ut med sitt budskap.
Det är möjligt att den stora invandringen till Europa gör att hittillsvarande västerländska straffrättsliga normer med rötter i upplysningstiden kommer att ses över. Men den frågan är av sådan karaktär att jag ryser vid blotta tanken.
torsdag 5 april 2012
Lärpengar i bilindustrin
Lärpengar. Carl-Henric Svanberg f. 1952 har nyligen utsetts till styrelseordförande i Volvo personvagnar. Han har som bekant gjort en lysande internationell karriär och är både civilingenjör och civilekonom. Nu säger han att han har mycket att lära för att klara sitt nya uppdrag. Så bra. Vilken svensk i 60-årsåldern skulle inte vilja lära sig lite nytt om han eller hon fick ett årsarvode på drygt två miljoner kronor för besväret. Ett gratistips till docent Lars Melin för en ny upplaga av hans bok Corporate Bullshit.
tisdag 3 april 2012
Värdet av kunskap
Värdet av kunskap. Professor Dick Harrison och hans fru författarinnan Katarina Harrison Lindbergh har publicerat en tänkvärd artikel på Svenska Dagbladet Brännpunkt 1/4 2012. Den är sannerligen inget aprilskämt. Rubriken lyder Vi måste sluta nedvärdera kunskap.
"Alltför många i vårt land avskyr kunskap. Tycker den är jobbig, snobbig eller bara onödig. Nu behövs en folkrörelse för bildning."
I artikeln påpekar de båda författarna att i Sverige frågar lärarstudenterna vilka frågor som kommer på tentamen och vilka delar av kurslitteraturen som man de utan risk kan hoppa över. Studenterna hoppar över obligatoriska seminarier, "varefter de anser sig orättvist behandlade när de blir underkända".
Författarna anser sig kunna konstatera att svenska studenter "befinner sig i internationell strykklass". Lärarna görs till "lekledare".
"Ett land som föraktar kunskap förtjänar inga bra lärare eller goda resultat i skolan."
Författarna har enligt min mening rätt. Bra rutet! Men de blandar lite väl egensinnigt ihop skolan och högskolan i sin artikel.
Jag har ingen personlig erfarenhet av läget i skolan, men väl av läget i högskolan. I fråga om högskolan kan jag bekräfta att det sedan långliga tider förhåller sig på samma sätt i fråga om flertalet studenter på jurist- och socionomutbildningarna som makarna Harrison uppger i fråga om lärarstudenterna. Det gäller inte alla studerande, men det stora flertalet. Förmodligen är de alltför ivrigt sysselsatta med att utvecka sin sociala kompetens. Eftersom många av landets framstående politiker inte lyckats med konststycket att ta en akademisk examen (se t.ex. f.d. socionomstuderanden Stefan Löfven, f.d. juris studeranden Carl Bildt och f.d. fil. stud. Beatrice Ask, för att nämna tre kända politiker som det gått bra för) kan makarna Harrison i realiteten inte räkna med särskilt stort stöd från politikerhåll.
Det är i sammanhanget anmärkningsvärt att de tre kungabarnen alla tycks ha fullföljt sina postgymnasiala studier.
Det ter sig för oss svenskar överdrivet när vi får klart för oss att nästan alla ledande franska politiker gått ut någon av prestigehögskolorna i i Paris, som på sina hemsidor publicerar namnen på alla som tagit examen ett visst år och deras plats i rangordningen av examinerade!
Ledarskribenten i SvD Daniel Persson kompletterar framställningen beträffande högskolestudenterna med egna erfarenheter i artikeln Kunskapens frukt är den bästa dieten (SvD Opinion 3/4 2012).
Han påpekar att han under sina studieår i Uppsala funnit att studenterna i regel bara haft kurslitteratur "och därutöver möjligen en spänningsroman i pocketutgåva" i sina studentrum. Han påpekar också lite orättvist att tv-utbudet mest består av program av typen Big Brother, talangjakter och "tuggummipop".
Nu får det vara slutgnällt, för jag fyller 74 år idag.
"Alltför många i vårt land avskyr kunskap. Tycker den är jobbig, snobbig eller bara onödig. Nu behövs en folkrörelse för bildning."
I artikeln påpekar de båda författarna att i Sverige frågar lärarstudenterna vilka frågor som kommer på tentamen och vilka delar av kurslitteraturen som man de utan risk kan hoppa över. Studenterna hoppar över obligatoriska seminarier, "varefter de anser sig orättvist behandlade när de blir underkända".
Författarna anser sig kunna konstatera att svenska studenter "befinner sig i internationell strykklass". Lärarna görs till "lekledare".
"Ett land som föraktar kunskap förtjänar inga bra lärare eller goda resultat i skolan."
Författarna har enligt min mening rätt. Bra rutet! Men de blandar lite väl egensinnigt ihop skolan och högskolan i sin artikel.
Jag har ingen personlig erfarenhet av läget i skolan, men väl av läget i högskolan. I fråga om högskolan kan jag bekräfta att det sedan långliga tider förhåller sig på samma sätt i fråga om flertalet studenter på jurist- och socionomutbildningarna som makarna Harrison uppger i fråga om lärarstudenterna. Det gäller inte alla studerande, men det stora flertalet. Förmodligen är de alltför ivrigt sysselsatta med att utvecka sin sociala kompetens. Eftersom många av landets framstående politiker inte lyckats med konststycket att ta en akademisk examen (se t.ex. f.d. socionomstuderanden Stefan Löfven, f.d. juris studeranden Carl Bildt och f.d. fil. stud. Beatrice Ask, för att nämna tre kända politiker som det gått bra för) kan makarna Harrison i realiteten inte räkna med särskilt stort stöd från politikerhåll.
Det är i sammanhanget anmärkningsvärt att de tre kungabarnen alla tycks ha fullföljt sina postgymnasiala studier.
Det ter sig för oss svenskar överdrivet när vi får klart för oss att nästan alla ledande franska politiker gått ut någon av prestigehögskolorna i i Paris, som på sina hemsidor publicerar namnen på alla som tagit examen ett visst år och deras plats i rangordningen av examinerade!
Ledarskribenten i SvD Daniel Persson kompletterar framställningen beträffande högskolestudenterna med egna erfarenheter i artikeln Kunskapens frukt är den bästa dieten (SvD Opinion 3/4 2012).
Han påpekar att han under sina studieår i Uppsala funnit att studenterna i regel bara haft kurslitteratur "och därutöver möjligen en spänningsroman i pocketutgåva" i sina studentrum. Han påpekar också lite orättvist att tv-utbudet mest består av program av typen Big Brother, talangjakter och "tuggummipop".
Nu får det vara slutgnällt, för jag fyller 74 år idag.
måndag 2 april 2012
Internationella rötter
Internationella rötter. "Andelen utrikesfödda universitetslärare och forskare ökar kraftigt och är nu 23 procent." förkunnar en artikel i Universitetsläraren 2012 nr 6 s. 6-7.
Enligt artikeln är detta enbart positivt. Jag har heller inte något vägande skäl att anföra emot det. Men det borde vara ett mene tekel för oss svenskar. Handen på hjärtat, hur står det till med vår kompetens att vara lärare vid universitet och högskolor? Det har jag länge frågat mig och det borde fler göra. Det är det ena problemet.
Att rekrytera lärare med problematiska kunskaper i svenska språkets nyanser är förmodligen inget problem i olika naturvetenskapliga ämnen, t.ex. fysik och kemi. Men när det gäller humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen blir det svårare. Jag hörde igår den erkände vältalaren Göran Persson på tv. Jag undrar hur många som uppfattade alla de fina nyanserna i hans språk. Professor Pieter Bevelander, som är född i Holland, säger att språket inte är ett problem, för vi har en rad utbildningar på engelska. Jag hoppas att han syftar på sitt eget ämne och liknande ämnen. I humanistiska och juridiska ämnen är det lätt att nyanserna går förlorade. Det är det andra problemet. Det finns fler, men dem får vi beröra en annan gång.
Ibrahim Baylan. Ibrahim Baylan är född i Turkiet i en kristen familj. Han var skolminister i den senaste socialdemokratiska regeringen. Han har helt smält in i det svenska politikersamhället på det sättet att han aldrig fullföljt sina akademiska studier. Han är nu skolpolitisk talesman för Socialdemokraterna, men däri ingår också högre utbildning och forskning. Han blir troligen utbildningsminister om Socialdemokraterna vinner valet 2014. Det han säger i intervjun i Universitetsläraren 2012 nr 6 s. 8-9 är inte alls tokigt.
Enligt artikeln är detta enbart positivt. Jag har heller inte något vägande skäl att anföra emot det. Men det borde vara ett mene tekel för oss svenskar. Handen på hjärtat, hur står det till med vår kompetens att vara lärare vid universitet och högskolor? Det har jag länge frågat mig och det borde fler göra. Det är det ena problemet.
Att rekrytera lärare med problematiska kunskaper i svenska språkets nyanser är förmodligen inget problem i olika naturvetenskapliga ämnen, t.ex. fysik och kemi. Men när det gäller humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen blir det svårare. Jag hörde igår den erkände vältalaren Göran Persson på tv. Jag undrar hur många som uppfattade alla de fina nyanserna i hans språk. Professor Pieter Bevelander, som är född i Holland, säger att språket inte är ett problem, för vi har en rad utbildningar på engelska. Jag hoppas att han syftar på sitt eget ämne och liknande ämnen. I humanistiska och juridiska ämnen är det lätt att nyanserna går förlorade. Det är det andra problemet. Det finns fler, men dem får vi beröra en annan gång.
Ibrahim Baylan. Ibrahim Baylan är född i Turkiet i en kristen familj. Han var skolminister i den senaste socialdemokratiska regeringen. Han har helt smält in i det svenska politikersamhället på det sättet att han aldrig fullföljt sina akademiska studier. Han är nu skolpolitisk talesman för Socialdemokraterna, men däri ingår också högre utbildning och forskning. Han blir troligen utbildningsminister om Socialdemokraterna vinner valet 2014. Det han säger i intervjun i Universitetsläraren 2012 nr 6 s. 8-9 är inte alls tokigt.
söndag 1 april 2012
Sovjetmode; Åsa Romson; Lars Leijonborg/AstraZeneka
Sovjetmode. I SvD Kultur 31/3 2012 berättar Kristin Lundell att en ung framgångsrik modeskapare i Moskva, Ulyana Sergenko, redan förra året i sin första damkollektion anknöt till sovjetmodet.
Varför inte låta herrmodet följa samma trend? Tänk er president Vladimir Putin vid nästa toppmöte klädd i sovjetstil. Antingen som kamrat Stalin i i rysk bondrock, pösiga byxor och stövlar eller kanske ännu hellre som kamrat Beria i svart överrock, pincenez och slokhatt.
Åsa Romson. MP-språkröret jur.kand. Åsa Romson har talat. Vapenavtalet med Saudiarabien bör omedelbart sägas upp. Det går att säga upp avtal innan de löper ut. Men Åsa vill inte låtsas om att det hela är fråga om politik och ekonomi, inte juridik. Visst kan det aktuella avtalet sägas upp. Men vilka politiska och ekonomiska återverkningar får det på kortare och längre sikt?
Det är nog ingen tillfällighet att de socialdemokratiska valstrategerna har sett till att godsägare Göran Persson fått framträda i statstelevisionen den 1 april 2012 och hävda sin gamla tes att socialdemokraterna inte bör binda sig för det ena eller andra samarbetet före valet. Först ska man se hur den nya riksdagen är sammansatt och vilka möjligheter som finns till samverkan. Varför inte Annie Lööf (C) som justitieminister eller Göran Hägglund (KD) som socialförsäkringsminister i ministären Löfden? Och så (V) som det eviga stödpartiet utanför regeringen.
Leijonborg och AstraZeneka. Leijonborg måste bytas ut är rubriken på en debattartikel på Brännpunkt i SvD 31/3 2012. Den är författad av två fackliga förtroendemän på AstraZeneka i Södertälje. Lars Leijonborg har åtagit sig självmordsuppdraget att vara regeringens (statens) samordnare för att hantera AstraZenekas mycket stora och ödesdigra nedläggning av läkemedelsforskning i Södertälje. Att ha varit forskningsminister är inte detsamma som att ha erforderliga kvalifikationer för ett samordnaruppdrag av denna sort.
Det förefaller mindre troligt att den pressade Fredrik Reinfeldt just nu skulle ge efter för ett sådant krav. Kanske ska man se kravet som en puzzlebit i den pågående sociademokratiska offensiven, även om artikeln inte alls är formulerad som en politisk pamflett.
Jag har tidigare sagt att neddragningen av läkemedelsforskningen i Sverige är mycket allvarlig. Jag har också talat om vad jag tror är en bidragande orsak till förändringen och det jag sagt är så kontroversiellt att jag knappt vågar säga det. (Se denna blogg 4/2 2012.)
Krympade ekonomi. Leif Petersen, som är reporter på SvD Näringsliv, bidrar med en artikel 31/3 2012 som är ägnad att spä på oron för framtiden. Rubriken lyder: Svensk ekonomi krymper. Staten får i fortsättningen underskott i budgeten, sysselsättningen sjunker och utrymmet för välfärden blir följaktligen mindre. Petersens slutrader är dock lite mer optimistiska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)