Melodifestival och ILO-nej

Melodifestivalen. Ett av senare års värsta magplask i politiken stod Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder för när han kritiserade att melodifestivalen nästa år skall anordnas i Sverige därför att den vunnits av den svenska sångerska som bär artistnamnet Loreen. Hon heter egentligen Lorine Zineb Noka Talhaoui och är född 1983 i Västerås och har delvis marockanskt ursprung. Det hör till saken att Loreen var den enda av artisterna som tog kontakt med oppositionen i Baku och därmed kritiserade diktaturregimen. Loreen är verkligen värd att gratuleras av oss övriga svenskar. Det gäller även den promille som jag själv tillhör och som är genuint ointresserad av melodifestivalen.

Loreens ställningstagande lovordas av ledarskribenter och mänskorättsaktivister i Sverige och Västeuropa. Jag är tyvärr inte säker på att det uppskattas av arrangörer av sång- och musikframträdanden i t.ex. Mellanöstern och Nordafrika. Loreen är förmodligen lite väl kontroversiell för att framträda i MENA-länderna. Att hon är en typisk svensk kulturarbetare framgår av en intervju i Dagens Nyheter, där hon använder ett språk som är späckat med svordomar för att framföra synpunkter som i sak är vettiga.

ILO-nej. Mona Sahlin blev inte chef för ILO, trots att Sverige är en av de stora bidragsgivarna till organisationen. Hon har som bekant en rejält tilltagen pension och får väl i värsta fall vänta till 2014 då hon koras till arbetsmarknadsminister i Stefan Löfvens regering. Att Mona Sahlin inte fick arbetet som chef för ILO är inget att vara skadeglad över. Hon är säkert inte sämre än övriga kandidater. Det är tydligen lite svårt att placera henne utomlands. Ett begränsat uppdrag i Palestina, som var aktuellt efter hennes avgång som partiledare för Socialdemokraterna, hör man numera inte talas om.

Egyptens presidentval och MP-kongressen

Egyptens presidentval. I den avgörande valomgången 16-17 juni 2012 kommer egypterna att få välja mellan muslimska brödraskapets Mursi och mubarakregimens Shafiq om man får tro de uppgifter som hittills har lämnats. När jag besökte Egypten på 1960-talet såg man ytterst få kvinnor med huvudduk och knappast någon med slöja i centrala Kairo. Egypten framstod som en sekulariserad diktatur.

Egypten har för närvarande ingen giltig grundlag. Det är ovisst vilka befogenheter som presidenten får. Att islam kommer att spela en stor roll är klart. Egyptiska kvinnor som strävar efter jämställdhet har anledning att vara pessimistiska. Den kristna minoriteten har anledning att se framtiden an med bävan.

Studentfirandet. De stora problemen i Sverige tenderar att vara lite mindre, sedda i internationellt perspektiv. Det har beräknats att studentfirandet kostar 16.500 kronor per student (kläder, festande etc.). Majblomman och Stadsmissionen ger på begäran smärre bidrag till deltagande i firandet för fattiga.

Miljöpartiets kongress i Umeå. Kongressen pågår just nu och sänds i tv. Jag hörde jur.dr Åsa Romson tala. Det gav inte mersmak. Hon är cirka 40 år och har en flytande svada, men verkar tankemässigt vara tolv på det trettonde. Att tänka sig henne avlösa Beatrice Ask 2014 är som att tänka sig att avlösa en nämndeman med en annan som ordförande i lagrådet.

Estelle och Betnér

Prinsessan Estelle döpt. Prinsessan Estelle, 0 år, har döpts i Slottskyrkan i Stockolm idag under stor pomp och ståt. Hon önskas ett lyckligt liv. Dopet aktualiserar frågan om Sveriges statsskick. För min del förordar jag republik. Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på vilka dötrista figurer som i praktiken skulle komma i fråga för presidentposten. Att Jonas Sjöstedt (V) uteblev från dopet känns faktiskt bra. Hans närvaro hade ytterligare bidragit till känslan av teater i dessa strindbergsdagar.

Miljöpartiets varning till Socialdemokraterna. Enligt SvD idag 22 maj 2012 varnar Miljöpartiet socialdemokraterna inför valet 2014. Om Stefan Löfven och andra i (S)-toppen tror att de kan få Miljöpartiet att rösta fram en (S)-regering utan miljöpartistiska statsråd, tror de fel. Morskheten förutsätter förstås att Miljöpartiet har en vågmästarställning i riksdagen efter valet 2014.

Betnér i TV 5. En mycket vulgär journalist och komiker med otrevlig framtoning som heter Magnus Betnér f. 1974 ledde en rannsakan med bl.a. Jimmie Åkesson och ett par andra i TV 5 i går kväll. Jimmie Åkesson klarade sig rätt bra, trots att han hade både programledaren och publiken emot sig.

Imamers råd och Raoul Wallenberg

Imamers råd. Det har brutit ut en mediastorm om de råd som imamer i Sverige i SVT gett en kvinna som sagt att hennes man har tagit sig en andra hustru och misshandlat henne själv. Flera imamer har sagt till kvinnan att hon borde be mannen om ursäkt för det beteende som lett till att han slagit henne och att hon som muslim bör godta att mannen tagit sig en andra hustru.

Det har sagts i media att imamernas råd är lagstridiga, vilket man väl får anta betyder att de är straffbara enligt svensk lag. Så förefaller inte vara fallet. Det finns t.ex. ingen skyldighet för kvinnan att polisanmäla tvegifte eller ange ett sådant beteende till åtal. Inte heller finns det någon generell skyldighet för ett brottsoffer att polisanmäla misshandel. Däremot kan man naturligtvis säga att imamernas inställning och deras råd allmänt sett strider mot vedertagna normer i det moderna svenska samhället. De strider också mot den lagfästa jämställdhet mellan könen som vi i princip anser självklar.

Det sagda gör att det är tveksamt om stats- eller kommunbidrag skall utgå till moskéerna, något som för närvarande sker. Men att makthavarna i stat och kommun i längden skulle våga trilskas med muslimerna förefaller uteslutet. Det gäller inte minst den rödgröna sidan.

Raoul Wallenberg 1912-1947. Svenska Dagbladet 18 maj 2012 innehåller en stort uppslagen artikel om Raoul Wallenbergs försvinnande och hans senare avrättning i Sovjet. Det är författaren och översättaren Bengt Jangfeldt f. 1948 som har intervjuats med anledning av en bok om Wallenbergs försvinnande och död som han nu fått färdig. Det är - egendomligt nog - inga helt nya uppgifter som gör artikeln sensationell. För den som i likhet med mig följt wallenbergfallet sedan mitten av 1950-talet borde det t.ex. sedan länge ha stått klart att det funnits uppgifter i svenska böcker om att Wallenberg medförde en större mängd guld i sin bil, när han begav sig till ryssarnas högkvarter i Budapest. (Om uppgifterna om guldet är riktiga, kan vi lämna därhän.) Jag tror att vi är många som följt fallet på avstånd som inte varit medvetna om denna uppgift. Allt tycks tala för att Wallenberg medfört guldet för att kunna redovisa det till de judar som ägde det och som deponerat det hos honom för att det inte skulle falla i deras fienders händer.

Man behöver inte vara alltför fantasirik för att förstå att Sovjet hyste en extra stor misstro mot Wallenberg p.g.a. guldet. De hade tydligen redan på förhand stämplat hans verksamhet som fientlig mot dem. Det var förmodligen helt obegripligt för makthavare i Sovjet att en "kapitalist" som Wallenberg kunde ta så stora personliga risker för att rädda judar och deras egendom. Att sovjetiska befattningshavare kanske stal guldet och inte redovisade det för sina överordnade visar också på ett drag av utbredd ohederlighet bland offentliga befattningshavare ("korruption"), som vi brukar hävda har försvunnit i Nordeuropa och Nordamerika samt i Australien och Nya Zeland, men som fortfarande är en skrämmande realitet i övriga delar av världen, inklusive Syd- och Östeuropa. (Se nu senast Grekland.)

Att Wallenberg stod i viss motsättning till övriga svenska diplomater i Budapest, bl.a. beskickningschefen, torde vi alla ha anat. Jangfeldts forskning utgör i detta fall en bekräftelse.

Det sagda innebär inte alls att jag vill urskulda ryssarna. De hade ingen rätt att fängsla och döda Raoul Wallenberg. Men Jangfeldts forskningar bekräftar att skeendet varit mer komplicerat än vad som tidigare framkommit.

Yttrandeförbud

Yttrandeförbud. Statsminister Fredrik Reinfeldt har konstaterat att arbetslösheten är högre inom vissa åldersgrupper av utrikes födda  än inom motsvarande grupper av 'etniska svenskar'. (S)-ordföranden Stefan Löfven, största delen av journalistkåren och många utrikes födda politiker är upprörda. Reinfeldts konstaterande är i stort sett inte fel i sak, sägs det. Men det råder ett yttrandeförbud, som statsministern inte uppmärksammat och iakttagit. Det kan närmast jämföras med frågeförbudet beträffande kärnkraften som samme statsminister förbisåg i partiledardebatten den 6 maj 2012, när han frågade Stefan Löfven om hans inställning till kärnkraften (se min blogg). Vilka viktiga politiska frågor blir det härnäst som blir belagda med fråge- och yttrandeförbud?

Val i Nordrhein-Westfalen

Nordrhein-Westfalen. Det har varit delstatsval i den största tyska delstaten Nordrhein-Westfalen i helgen. Valet gick mycket dåligt för förbundskansler Angela Merkels Kristdemokrater och bra för Socialdemokraterna och De Gröna och även för Piratpartiet. Socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven och övriga rödgröna i Sverige är förstås glada och gratulerar sina systerpartier. Det är mycket möjligt att det blir en rödgrön regering i Tyskland efter förbundsdagsvalet 2013.

Vad rödgröna journalister och en hel del politiker i Västeuropa utgår ifrån, är, att en rödgrön regering i Tyskland innebär en avsevärd omläggning av den tyska politiken på det ekonomiska området. Jag tror att omläggningen till stor del blir mer kosmetisk än reell. Jag tror inte att de tyska väljarna är beredda att i större utsträckning betala för medelhavspolitikernas extravaganser efter valet 2013. När det kommer till kritan är nog inte heller den rödgröna politikereliten beredd att föra en sådan politik.

Vad Frankrikes nye president, socialdemokraten Hollande, tror om detta får vi kanske en antydan om redan i morgon, när han tillträder sitt ämbete och avslöjar vem han utsett till premiärminister.

Vanvårdade fosterbarn och överbetalda f.d. topp-politiker

Politiska pensionärer. Framstående politiker har en betydande förmåga att se till att de erhåller riklig kompensation för sin verksamhet. Nu senast har det blivit allmänt känt att f.d. statsrådet Pär Nuder (S) och f.d. statsekreteraren m.m. Curt Malmborg (S) skapat sig rejäla förmögenheter och också kunnat ta ut ordentligt tilltagna pensioner, samtidigt som de haft stora inkomster som entreprenörer/konsulter.

Rödgröna politiker brukar kritisera dem som vågar använda termen "vanligt folk" om oss andra undersåtar med mer normala och mycket blygsammare förmögenhets- och inkomstförhållanden. Det är emellertid ett problem att vi i rask takt skaffar oss en ny överklass av ledande politiker som i många avseenden har förlorat den personliga kontakten med vanligt folks levandsförhållanden. Det är stor risk att dessa översåtar ser på oss andra med förakt och att samhället så småningom slits sönder.

Vanvårdade fosterbarn. Den 10 maj 2012 lämnade regeringen en remiss till lagrådet om ett förslag till lag om kompensation till vanvårdade fosterbarn. Förslaget gäller vanvård 1 januari 1920 - 31 december 1980. Vanvårdat fosterbarn skall få ett engångsbelopp om 250.000 kronor. Samtliga riksdagspartier, utom Sverigedemokraterna, har på förhand ställt sig bakom förslaget.

Det är självfallet mycket bra att dessa "samhällets styvbarn" får kompensation för sina lidanden. Men som många tidigare har framhållit kan genomförandet ,"implementationen", av lagstiftningen med början 2013 leda till många svårigheter. En del av dem kan t.o.m. visa sig svåra att förutse.

Ett problem som inte har lösts är eventuell kompensation till fosterbarn som vanvårdats 1981 och senare. Ett annat gäller barn som inte har omhändertagits av myndigheterna och som har lidit påtaglig skada genom föräldrars vanvård av dem. De omfattas inte av den nu aviserade lagen. Jag har tidigare berört kompensationsproblemen på min blogg 19 september 2011.

Jag kan inte komma ifrån att jag känner mycket mer för dessa värnlösa barn än för överbetalda politiker.

Europadagen 9 maj 2012

Europadagen 9 maj 2012. Olikheterna håller samman EU-systemet är rubriken på en understreckare i SvD idag av docenten i statsvetenskap Daniel Naurin. Det är en utmärkt artikel som till stor del utgör en anmälan av en bok av Robert Thomson, Dublin, med titeln Resolving controversy in the European Union (Cambridge U.P.: 2011). Flera av de drag i EU:s verksamhet som man sedan länge har tyckt sig iaktta bekräftas av Thomson. Inte minst gäller det att ett välorganiserat särintresse i ett eller flera länder kan få ett inflytande på EU:s ställningstaganden bl.a. i form av ekonomiskt stöd som inte står i proportion till särintressets betydelse i generellt avseende. Samtidigt bekräftas att EU tenderar att söka kompromisser i sitt beslutande. Ministerrådets betydelse, som jag brukade understryka i min undervisning för länge sedan om EU, bekräftas även av Thomson, medan kommissionens och dess tjänstemäns betydelse tonas ner något. En fråga som Naurin inte berör är att EU-lagstiftningens kompromisskaraktär inte sällan gör reglerna dunkla och lämnar ett ganska stort spelrum åt EU:s domstol. På det sättet får 'juridiken' större politisk betydelse än vad en del iakttagare är medvetna om.

Att Sverige enligt Thomson ofta förespråkar mer harmonisering och starkare regleringar på EU-nivå hänger förmodligen samman med landets extrema exportberoende och att exporten till så stor del är inriktad på EU. Det är också en orsak till att Socialdemokraternas ledning inte kan ansluta sig till mer eller mindre folkligt förankrade röd-gröna krav på utträde ur EU.

Partiledardebatt 6 maj 2012

Partiledardebatt i SVT 6 maj 2012. En partiledardebatt i televisionen med samtliga partiledare för riksdagens partier gick av stapeln i söndags. Vem som vann debatten är förstås journalisternas främsta fråga. Den skall inte beröras här. Samtliga partiledare klarade sig rätt bra utifrån sina utgångspunkter, tycker jag. Det gjorde inte minst den nye socialdemokratiske partiordföranden Stefan Löfven. "Fascistledaren" Jimmie Åkerlund gjorde ett rätt blekt intryck. Inte var det Sölvesborgs Mussolini. Inte oväntat var han den ende som överhuvudtaget nämnde invandringen. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt gick på för fullt. 'Extra Bankskatt' satt fint för hans sympatisörer.

Av den efterföljande diskussionen i massmedia framgår att det finns ett par saker som man inte får fråga S-ledaren om och att frågeförbundet naturligtvis särskilt gäller för moderatledaren/statsministern. Den viktigaste förbjudna frågan gäller energiförsörjningen. Skall kärnkraften bibehållas och rent av byggas ut, eller skall den avvecklas och i så fall när, om Socialdemokraterna kommer i regeringsställning. En annan fråga gäller förhållandet mellan Socialdemokraterna och de två andra rödgröna partierna. Skall de ingå i en regering ledd av Stefan Löfven? (Underförstått: Vilket inflytande på politiken skall de få?) Bland annat dessa frågor ställde Fredrik Reinfeldt till Stefan Löfven och anses därför av en rätt unison kör av journalister som en arrogant, elak, översittare.

Tågordningen är tydligen fortfarande den att det gamla maktpartiet i Sverige först skall ange färdriktningen för folket i vaga ordalag. Därefter skall partiets topp i Verkställande utskottet och andra organ utmejsla detaljerna och meddela folket och andra partier vad som gäller. Det är tyvärr mycket möjligt att detta fortfarande är 'praktisk politik', men det är numera inte riktigt säkert. Just nu är Stefan Löfven en partiledare av åtta. En osäker faktor är betydelsen av den stora invandringen i nästa val, 2014. Det blir ytterligare många nya väljare som inte behärskar svenska språket och har föga kännedom om det svenska samhället.
　
　

Innovationsberedning och franskt presidentval

Socialdemokratisk vårmotion 2012. "En politik för fler jobb och växande företag" är rubriken på Socialdemokraternas Vårmotion 2012 i riksdagen. Jag har ingar förutsättningar att kommentera sakinnehållet, som bedömts som rätt vagt. I flera viktiga avseenden hänvisas till höstmotionen. Men under rubriken Strategisk samverkan föreslår Socialdemokraterna att en Nationell innovationsberedning skall inrättas. Tanken är förmodligen att motionen kommer att avslås och att beredningen inrättas först 2014 efter det att den rödgröna sidan vunnit valet. Beredningen skall nämligen ges "högsta politiska prioritet" och ledas av statsministern.

Det kan noteras att Alliansregeringen förra året inrättade en vidlyftig Framtidskommission med fyra underkommissioner. Den förefaller hittills inte ha satt några djupare spår. Det har såvitt jag förstår inte heller den s.k. Lindbäck-kommissionen på 1990-talet och Särskilda Näringspolitiska Delegationen på 1970-talet. I en 451 sidor lång bilaga till delegationens betänkande finns ett flertal intressanta uppsatser på svenska, franska och engelska, bl.a. om innovation.

Jag tror inte att den här typen av beredningar och delegationer har riktigt så stor betydelse som en del tror. Att sätta statsministern som ordförande är en propagandagest. Statsministern har helt enkelt inte tid att göra en insats i en sådan beredning. Han eller hon kan delta som lyssnare i någon sorts seminarium/colloquium-verksamhet där slutsatser diskuteras och få information och impulser till stordåd.

Franska presidentvalet i Africultures. Det finns en fransk nättidskrift som heter Africultures. Noémie Coppin har skrivit en artikel med titeln Les Quartiers populaires dans l’entre-deux tours: entre instrumentalisation et désarroi. Artikeln handlar om presidentkandidaternas förhållande till väljarna i områden av typ Rinkeby och Rosengård i de franska förorterna. Hon är förstås starkt kritisk mot Nicolas Sarkozy och hans röstfiske bland Front Nationals anhängare. FN:s kandiat Marine le Pen fick som bekant nästan 20 procent av rösterna (17,90 %) i första valomgången, och deras röstning i den andra valomgången kan bli avgörande för valet.

Men inte heller vänstersidans kandidat, François Hollande undgår kritik. Han har varit påtagligt försiktig med att uttala sig på ett sätt som kunnat stöta FN:s väljare och visat relativt liten entusiasm gentemot de aktiva anhängarna i les quartiers populaires. Enligt förf. finns "ett deficit de promesses républicaines" som kan ge upphov till en svekdebatt i de berörda områdena. På samma sätt som är vanligt i vårt land i liknande fall vill författaren inte diskutera de problem som finns beträffande brottslighet, bidragsberoende och annat i samband med mångkulturen. Det är de franska "svennarna" som inte vill bidra till lösningen av problemen.