Tillväxtverkets representation. Det svenska tillväxtverkets vidlyftiga interna representation sysselsätter just nu massmedia i vårt land. Jag har svårt att möta diskussionen med annat än en gäspning. Det är varken första eller sista gången sådant här inträffar. Ett vida större problem, som inte får stort utrymme i media, är, om verket har någon funktion att fylla. Det är påtagligt hur försiktiga socialdemokraterna är med att kritisera verksamheten, som ju framstår som en hjärtefråga för Centern - kanske en framtida koalitionsbroder till (S).
Pridefestivalen tillhör de ämnen som jag från början har bestämt mig för att undvika på min blogg. Jag anser att vad man än skriver som utomstående så blir det fel p.g.a. festivalens speciella karaktär.
Breivik. Norge har fortsatta problem med massmördaren Anders Breivik. Breiviks försvarsadvokat har sagt att han tror att Breivik så småningom kommer att friges. Icke oväntat har ett stort antal ledande politiker sagt att Breivik aldrig kommer att friges. Jag är så gammal att jag sannolikt inte kommer att uppleva Breiviks frigivning, men jag tror att försvarsadvokaten får rätt.
Nytt svenskt kärnkraftverk. Vattenfall AB har lämnat in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om prövning av ett nytt kärnkraftverk. I Sverige är en sådan ansökan en stor sensation. Men jag lär inte få uppleva att ett nytt kärnkraftverk tas i drift. Vad säger Åsa och Gustav (MP)?
tisdag 31 juli 2012
lördag 28 juli 2012
I Skåne
På besök i Skåne. Vi har besökt systersönerna lantbrukaren och skogsägaren. Där var en hel del nytt att se; inte minst ett nytt barn: lilla Ida, tre månader, dotter till lantbrukaren och hans fru. Ida gav ett så intelligent intryck att det utan vidare märktes att hon är släkt med mig. Vädret i Skåne var mycket fint ur semestersynpunkt, även om jag som pensionär inte har någon semester.
En dag åt vi lunch på Sofiero, Gustav VI Adolfs sommarslott, som numera tillhör Helsingborgs kommun. Lunchen var utmärkt och portionerna så rikliga att jag bara förmådde äta upp knappt hälften av min portion. Utsikten över ett soligt Öresund med massor av segelbåtar var hänförande.
På onsdagen körde vi in till Landskrona. Det brukar sägas att Landskrona domineras av muslimska invandrare. Vi märkte inte att staden var mer dominerad av utomeuropéer än Sollentuna. "Kasernen", Adolf Fredriks kasern, från 1700-talet är enligt min mening en av Sveriges vackraste byggnader från äldre tid. Den representerar också på ett alldeles särskilt sätt frihetstiden, med en monumental inskription som inleds med "Riksens Ständer" och först därefter kommer fram till Adolf Fredrik.
Besöket i Skåne har gett mig tillfälle att läsa lokaltidningar, Landskrona Posten m.fl. och Skånska Dagbladet. Det är mycket intressant att läsa vad som skrivs i diverse notiser. Det gäller inte minst de notiser som gäller brottslighet av olika slag. Både förmögenhetsbrott och brott mot person tycks legio av notiserna att döma. I övrigt talar tidningarna om en livsstil som i många avseenden skiljer sig från storstädernas.
Mina systersöner driver betydande jordbruk och skogsbruk på det senaste sättet. Det betyder bland annat att de anlitar entreprenörer för ett mycket stort antal arbetsmoment. Samtidigt arbetar de själva "dygnet runt" på ett sätt som är svårt att förstå för oss stadsbor. Även jordbruket utanför Landskrona drivs synnerligen rationellt med stora komplicerade maskiner. Bonden med "Brunte" framför plogen finns inte mer!
Vreta kloster. På hemvägen från Skåne besökte vi Vreta kloster. Det har hänt en hel del på den historiska fronten beträffande klostret på de senaste åren. Bland annat anser man nu rätt säkert att klostergrundaren, kung Inge d.ä., är begravd i det sverkerska gravkoret. Han dog sotdöden omkring 1110. Det mest anmärkningsvärda med honom var att han sannolikt var 2 meter och 2 centimeter lång. En långt senare källa anger honom som en jätte och det kan man ju förstå.
En dag åt vi lunch på Sofiero, Gustav VI Adolfs sommarslott, som numera tillhör Helsingborgs kommun. Lunchen var utmärkt och portionerna så rikliga att jag bara förmådde äta upp knappt hälften av min portion. Utsikten över ett soligt Öresund med massor av segelbåtar var hänförande.
På onsdagen körde vi in till Landskrona. Det brukar sägas att Landskrona domineras av muslimska invandrare. Vi märkte inte att staden var mer dominerad av utomeuropéer än Sollentuna. "Kasernen", Adolf Fredriks kasern, från 1700-talet är enligt min mening en av Sveriges vackraste byggnader från äldre tid. Den representerar också på ett alldeles särskilt sätt frihetstiden, med en monumental inskription som inleds med "Riksens Ständer" och först därefter kommer fram till Adolf Fredrik.
Besöket i Skåne har gett mig tillfälle att läsa lokaltidningar, Landskrona Posten m.fl. och Skånska Dagbladet. Det är mycket intressant att läsa vad som skrivs i diverse notiser. Det gäller inte minst de notiser som gäller brottslighet av olika slag. Både förmögenhetsbrott och brott mot person tycks legio av notiserna att döma. I övrigt talar tidningarna om en livsstil som i många avseenden skiljer sig från storstädernas.
Mina systersöner driver betydande jordbruk och skogsbruk på det senaste sättet. Det betyder bland annat att de anlitar entreprenörer för ett mycket stort antal arbetsmoment. Samtidigt arbetar de själva "dygnet runt" på ett sätt som är svårt att förstå för oss stadsbor. Även jordbruket utanför Landskrona drivs synnerligen rationellt med stora komplicerade maskiner. Bonden med "Brunte" framför plogen finns inte mer!
Vreta kloster. På hemvägen från Skåne besökte vi Vreta kloster. Det har hänt en hel del på den historiska fronten beträffande klostret på de senaste åren. Bland annat anser man nu rätt säkert att klostergrundaren, kung Inge d.ä., är begravd i det sverkerska gravkoret. Han dog sotdöden omkring 1110. Det mest anmärkningsvärda med honom var att han sannolikt var 2 meter och 2 centimeter lång. En långt senare källa anger honom som en jätte och det kan man ju förstå.
måndag 2 juli 2012
Dick Harrison om Antony Beevor
Andra världskriget. Antony Beevor: Andra världskriget har nu utkommit på svenska. Boken som omfattar nästan 1.000 sidor (955 s.) recenseras under strecket i Svenska Dagbladet 1/7 2012 av professor Dick Harrison. Harrison ger Beevor det erkännandet att han har ett ‘välgörande globalt perspektiv’, men det är också nästan det enda som Harrison finner riktigt bra i boken.
Man får lätt en känsla att Harrison inte tar Beevor riktigt på allvar som historiker. Denne är "en före detta officer som övergått till att skriva bästsäljande verk" om andra världskriget.
Mitt i denna kritik finns den närmast eviga diskussionen om individens betydelse i historien. Vad betydde egentligen de enskilda generalerna för segrar och nederlag? Vad betydde t.ex. personerna Montgomery och Rommel?
Där finns också den närmast eviga frågan för historiker som skriver översiktsverk om deras möjligheter att bevaka den aktuella forskningen. Harrison anser inte att Beevor har förmått det.
För den som läst recensionen ordentligt, men inte haft tillfälle att läsa boken, är slutorden lite av en gåta. Helhetsintrycket av boken sägs vara "övervägande positivt".
Man får lätt en känsla att Harrison inte tar Beevor riktigt på allvar som historiker. Denne är "en före detta officer som övergått till att skriva bästsäljande verk" om andra världskriget.
Mitt i denna kritik finns den närmast eviga diskussionen om individens betydelse i historien. Vad betydde egentligen de enskilda generalerna för segrar och nederlag? Vad betydde t.ex. personerna Montgomery och Rommel?
Där finns också den närmast eviga frågan för historiker som skriver översiktsverk om deras möjligheter att bevaka den aktuella forskningen. Harrison anser inte att Beevor har förmått det.
För den som läst recensionen ordentligt, men inte haft tillfälle att läsa boken, är slutorden lite av en gåta. Helhetsintrycket av boken sägs vara "övervägande positivt".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)