lördag 15 oktober 2011
Folkpartiet och invandringen
Folkpartiet Liberalerna. Folkpartiet håller landsmöte. Det har helt kommit i skuggan av Juholts affärer. Folkpartiets landsmöte är först och främst intressant på grund av de förhållandevis långtgående uppfattningar i invandringspolitiken som landsmötet gett uttryck åt genom sina beslut. De har i första hand sin udd mot moderaterna och överensstämmer inte med alliansregeringens officiella politik. Dagens Nyheter ger i en artikel på nätet idag en kort sammanfattning. Partiordföranden Jan Björklund har också enhälligt omvalts (DN 15/10 2011), vilket han förståeligt nog är glad över. Statsrådet Erik Ullenhag (FP) är glad över Folkpartiets invandringspolitik. Business as usual.
fredag 14 oktober 2011
Business as usual?
Juholtaffärerna över? Åklagaren har beslutat att inte fortsätta förundersökningen om bedrägeribrott begånget av Socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt, när han fått ersättning för dubbel bosättning. Socialdemokraternas allra viktigaste partiorgan, verkställande utskottet, har enhälligt uttalat sitt förtroende för Håkan Juholt. Så långt är utgången av det s.k. drevet mot Juholt, som inleddes av den socialdemokratiska kvällstidningen Aftonbladet, inte särskilt oväntad. De moraliska aspekterna på Juholts handlande tillmäts ingen särskilt stor betydelse, eller snarare ingen betydelse alls, av dem som skall bestämma, inte bara tycka. Det är troligt att Socialdemokraternas opinionssiffror ganska snart åter ökar. Hur mycket är svårt att gissa.
Det återstår att se om affärerna leder till en meningsfull intern diskussion inom landets största parti av samma slag som övriga politiska partier i landet vid olika tillfällen har varit tvungna att föra och som hör till demokratins väsen. Diskussionen borde gälla både partiets organisation, arbete och program både på kort och lång sikt. Inte minst ideologin och dess praktiska tillämpning i det nuvarande samhället måste diskuteras.
Jag är rädd att allt blir vid det gamla efter en kort tids försäkringar om motsatsen. Det är bekvämast så. Och kanske bäst. De som utmanövrerades i samband med partiledarbytet återfår antagligen lite inflytande. Men de nya måste också få sitt. Och fackorganisationernas representanter och de viktiga s.k. sidoorganisationernas, ända till Fonus skall ha sitt. Om opinionssiffrorna blir hyggliga kommer partistrategerna att (återigen) räkna med att den rödgröna sidan skall få majoritet i riksdagen med hjälp av de på marginalen viktiga invandrarrösterna. Alla karriäristerna är åter vid gott mod. Vad vanliga väljare tycker är inte viktigt. Bara de röstar rätt. (Jfr bl.a. ett bra inlägg i debatten av Aron Modig, ordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet på Newsmill 14/10 2011).
Det paradoxala är att en stor del av den politiska eliten i Sverige nog innerst inne välkomnar en sådan utveckling som jag skisserat. Det gäller inte enbart socialdemokrater och vänster- och miljöpartister utan också en stor del av den borgerliga politiska eliten. En reformation av det största partiet kan lätt få spill-over-effekter, som kan hota invanda positioner inom andra partier. Kompetensen hos både män och kvinnor som vant sig vid politiken som ett lönande yrke kan sättas i fråga. Förmåner av olika slag kan ifrågasättas och så vidare.
Att mer eller mindre fristående iakttagare som exempelvis Anna-Greta Leijon, Stig Malm, Lotta Gröning eller Kjell-Olof Feldt önskar att ändringar kommer till stånd betyder väldigt lite för de aktuella maktspelarna.
Att bloggare som jag önskar att ändringar kommer till stånd betyder ingenting alls.
Det återstår att se om affärerna leder till en meningsfull intern diskussion inom landets största parti av samma slag som övriga politiska partier i landet vid olika tillfällen har varit tvungna att föra och som hör till demokratins väsen. Diskussionen borde gälla både partiets organisation, arbete och program både på kort och lång sikt. Inte minst ideologin och dess praktiska tillämpning i det nuvarande samhället måste diskuteras.
Jag är rädd att allt blir vid det gamla efter en kort tids försäkringar om motsatsen. Det är bekvämast så. Och kanske bäst. De som utmanövrerades i samband med partiledarbytet återfår antagligen lite inflytande. Men de nya måste också få sitt. Och fackorganisationernas representanter och de viktiga s.k. sidoorganisationernas, ända till Fonus skall ha sitt. Om opinionssiffrorna blir hyggliga kommer partistrategerna att (återigen) räkna med att den rödgröna sidan skall få majoritet i riksdagen med hjälp av de på marginalen viktiga invandrarrösterna. Alla karriäristerna är åter vid gott mod. Vad vanliga väljare tycker är inte viktigt. Bara de röstar rätt. (Jfr bl.a. ett bra inlägg i debatten av Aron Modig, ordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet på Newsmill 14/10 2011).
Det paradoxala är att en stor del av den politiska eliten i Sverige nog innerst inne välkomnar en sådan utveckling som jag skisserat. Det gäller inte enbart socialdemokrater och vänster- och miljöpartister utan också en stor del av den borgerliga politiska eliten. En reformation av det största partiet kan lätt få spill-over-effekter, som kan hota invanda positioner inom andra partier. Kompetensen hos både män och kvinnor som vant sig vid politiken som ett lönande yrke kan sättas i fråga. Förmåner av olika slag kan ifrågasättas och så vidare.
Att mer eller mindre fristående iakttagare som exempelvis Anna-Greta Leijon, Stig Malm, Lotta Gröning eller Kjell-Olof Feldt önskar att ändringar kommer till stånd betyder väldigt lite för de aktuella maktspelarna.
Att bloggare som jag önskar att ändringar kommer till stånd betyder ingenting alls.
torsdag 13 oktober 2011
Juholtaffärerna, forts. och Medborgarskapet, forts.
Juholts affärer. Håkan Juholt klarade partiledardebatten på ett bra sätt i går. Han gav löften om förbättringar för olika grupper och om stora investeringar. Den som inte är socialdemokrat tycker att han lika gärna kunde säga rent ut att det krävs kraftigt höjda skatter på det arbetande folket och stora statliga lån för att genomföra programmet. Det var löjligt när han först sade sig alltid vilja debattera med (SD)-ordföranden Jimmie Åkesson och sedan undvek att göra det. Håkan Juholts hyresersättningsaffär m.m. berördes naturligtvis inte. Det är förståeligt att Jimmie Åkesson skrattade. Samtidigt fascinerar det mig att han med största sannolikhet hade suttit i regeringen om han inte hade gått in för att bli Sveriges "fascistledare".
Den senaste milersättnings-/bilhyresaffären inträffande för ett antal år sedan, förefaller det. Den gör nog varken till eller från.
Jag är fortfarande inte säker på att Håkan Juholt genomfört sin sista partiledardebatt, även om det borde vara så. Att Socialdemokraterna just nu ligger lite illa till i opinionen behöver inte betyda att de inte kan komma till makten i valet 2014. Vi bör komma ihåg att Allians för Sverige länge låg dåligt till, men ändå kunde hävda sig väl i valet 2010. Kanske är det som det var i gamla tider: missnöjda socialdemokrater tenderar att gå vänsterut till kommunisterna, som nu kallar sig Vänsterpartiet, om de inte blev soffliggare. Moderaterna har också gått tillbaka. Massmediedrevet mot Carl Bildt kan också ha haft sin inverkan. Han lämnade styrelsen för Lundin Oil 2006. Lundin Oil engagerade sig i Libyen 2009. Men det spelar ingen roll för de rödgröna medierna.
Medborgarskap. Ett par socialdemokratiska riksdagsledamöter som tidningen Expressen (12/10 2011) talat med och som har invandrarbakgrund var upprörda över Juholts stöd för villkorat medborgarskap under en viss kortare tid för den som invandrat till Sverige. Förslaget är bra tänkt ur rödgrön synpunkt. En stor mängd utomeuropeiska invandrare får med förslaget praktiskt taget omedelbart rösträtt i riksdagsvalen. En liten del som begår mycket allvarliga brott får vänta med medborgarskapet. De kan nog i de flesta fall inte utvisas till hemlandet av humanitära skäl. De utomeuropeiska invandrarna röstar till åttio procent på de rödgröna partierna och säkrar därmed en rödgrön riksdagsmajoritet.
Den senaste milersättnings-/bilhyresaffären inträffande för ett antal år sedan, förefaller det. Den gör nog varken till eller från.
Jag är fortfarande inte säker på att Håkan Juholt genomfört sin sista partiledardebatt, även om det borde vara så. Att Socialdemokraterna just nu ligger lite illa till i opinionen behöver inte betyda att de inte kan komma till makten i valet 2014. Vi bör komma ihåg att Allians för Sverige länge låg dåligt till, men ändå kunde hävda sig väl i valet 2010. Kanske är det som det var i gamla tider: missnöjda socialdemokrater tenderar att gå vänsterut till kommunisterna, som nu kallar sig Vänsterpartiet, om de inte blev soffliggare. Moderaterna har också gått tillbaka. Massmediedrevet mot Carl Bildt kan också ha haft sin inverkan. Han lämnade styrelsen för Lundin Oil 2006. Lundin Oil engagerade sig i Libyen 2009. Men det spelar ingen roll för de rödgröna medierna.
Medborgarskap. Ett par socialdemokratiska riksdagsledamöter som tidningen Expressen (12/10 2011) talat med och som har invandrarbakgrund var upprörda över Juholts stöd för villkorat medborgarskap under en viss kortare tid för den som invandrat till Sverige. Förslaget är bra tänkt ur rödgrön synpunkt. En stor mängd utomeuropeiska invandrare får med förslaget praktiskt taget omedelbart rösträtt i riksdagsvalen. En liten del som begår mycket allvarliga brott får vänta med medborgarskapet. De kan nog i de flesta fall inte utvisas till hemlandet av humanitära skäl. De utomeuropeiska invandrarna röstar till åttio procent på de rödgröna partierna och säkrar därmed en rödgrön riksdagsmajoritet.
tisdag 11 oktober 2011
Håkan Juholt, forts. och Maria Wetterstrand
Maria Wetterstrand. Maria Wetterstrand var gäst hos Karin Hübinette i TV1. Karin Hübinette brukar vara en rak och skarp journalist. Men i detta fall blev det ett gullande och fnittrande utan gräns. Maria Wetterstrand tilläts helt dominera och föra fram sina mer eller mindre orealistiska och propagandistiska åsikter utan restriktioner. För mig är hon fortfarande kvalitetsmässigt tjejen som stod med sin kille vid kvarteret Mullvaden på Söder i Stockholm och skrek i talkör men nu sju resor mer slipad och odräglig. Och jodå, jag är medveten om att jag är nästan ensam om denna inställning, men det får jag leva med.
Håkan Juholts kris. Den kända tv-journalisten Margit Silberstein berättade i kväll på TV att hon fått reda på att Morgan Johansson fått klartecken av Juholt att ansluta sig till Ilmar Reepalus smarta förslag om villkorat medborgarskap, men att Juholt kort därefter ändrat sig, när förslaget mötte motstånd. Margit Silberstein berättade också att det var sant att Håkan Juholt inledningsvis, internt, hade framfört ståndpunkten att a-kasseersättningen inte skulle höjas, men senare sagt att han aldrig hade sagt det, när han mötte motstånd och (S) föreslog höjning. Det var rätt ynkligt att höra framstående socialdemokrater betyga sitt fortsatta förtroende för Håkan Juholt. Det var en lisa att höra f.d. partisekreteraren Baylan göra ett mer nyanserat uttalande än de övriga topparna. Jag tycker att den begåvade och verbale Baylan borde fullfölja sin akademiska utbildning. Det bör noteras hur periferiska de socialdemokrater är som hitintills har krävt att Håkan Juholt skall avgå. Jag tror fortfarande att han har goda chanser att sitta kvar på grund av partiets komplicerade struktur och väljarunderlag. Och som sagt: det är en evighet till valet 2014.
Jag gissar att morgondagens partiledardebatt i riksdagen mycket väl kan "vinnas" av de rödgröna. Ingen kommer att påminna om Juholtkrisen och Håkan Juholt och Lars Ohly kan mycket väl vinna poäng genom överbudspolitik.
Håkan Juholts kris. Den kända tv-journalisten Margit Silberstein berättade i kväll på TV att hon fått reda på att Morgan Johansson fått klartecken av Juholt att ansluta sig till Ilmar Reepalus smarta förslag om villkorat medborgarskap, men att Juholt kort därefter ändrat sig, när förslaget mötte motstånd. Margit Silberstein berättade också att det var sant att Håkan Juholt inledningsvis, internt, hade framfört ståndpunkten att a-kasseersättningen inte skulle höjas, men senare sagt att han aldrig hade sagt det, när han mötte motstånd och (S) föreslog höjning. Det var rätt ynkligt att höra framstående socialdemokrater betyga sitt fortsatta förtroende för Håkan Juholt. Det var en lisa att höra f.d. partisekreteraren Baylan göra ett mer nyanserat uttalande än de övriga topparna. Jag tycker att den begåvade och verbale Baylan borde fullfölja sin akademiska utbildning. Det bör noteras hur periferiska de socialdemokrater är som hitintills har krävt att Håkan Juholt skall avgå. Jag tror fortfarande att han har goda chanser att sitta kvar på grund av partiets komplicerade struktur och väljarunderlag. Och som sagt: det är en evighet till valet 2014.
Jag gissar att morgondagens partiledardebatt i riksdagen mycket väl kan "vinnas" av de rödgröna. Ingen kommer att påminna om Juholtkrisen och Håkan Juholt och Lars Ohly kan mycket väl vinna poäng genom överbudspolitik.
Håkan Juholt, forts.
Juholtföljetongen. Följetongen om (S)-ordföranden Håkan Juholt fortsätter. Det senaste avsnittet handlar om ett reseförskott år 2006 som enligt en artikel i Expressen idag (11/10) aldrig har redovisats. Håkan Juholt reste till Vitryssland på ett studiebesök som bekostades av Sveriges riksdag, d.v.s. med skattemedel. Juholt fick ett förskott för en resa på tio dagar, men kom hem igen efter fyra dagar. Han åtföjdes av sin ?-bo. Var och en förstår att massmedia just nu febrilt söker efter nya affärer kring Juholt.
Jag har tidigare skrivit att jag inte tror att Håkan Juholt kommer att bli tvingad att avgå på grund av sina "affärer" och att han inte heller kommer att åtalas än mindre dömas för sitt agerande beträffande hyresersättningen. Med anledning av det har jag beskyllts för att ta parti för honom mot dem som kritiserat hans agerande. Så är inte fallet. Jag är starkt kritisk mot Håkan Juholt. Jag är inte ensam om min bedömning av den juridiska sidan av Juholtaffären. Det framgår exempelvis av en artikel idag på Newsmill att civilrättsprofessorn Mårten Schoultz kommit till samma slutsatser. Schoultz är liksom jag inte straffrättsexpert och hans artikel har brister som tyder på att den är ett hastverk. Jag delar inte heller hans bagatelliserande attityd mot Juholts agerande i slutet av artikeln.
När det gäller politiska bedömningar ansluter jag mig till Lena Mellins bedömningar i AB idag och K G Bergströms likartade bedömningar i Expressen igår (10/10 2011). Det är anmärkningsvärt att ingen känd eller okänd akademisk forskare i straffrätt ännu tycks ha tagit till orda i Juholtaffären. Om Håkan Juholt trots allt skulle bli tvungen att träda tillbaka så gissar jag att partisekreteraren Carin Jämtin ligger bra till som hans efterträdare, åtminstone på kort sikt.
Bortsett från den juridiska bedömningen finns en etisk dimension som är ännu viktigare. Om den ena eller andra meniga riksdagsledamoten av de 349 tillämpar regler om ersättningar på ett felaktigt sätt är det en allvarlig sak. Om ordföranden i det största partiet i det demokratiska Sverige gör det, är det ännu mycket allvarligare. För övrigt skulle det spela roll beträffande vilken som helst av partiledarna. "Fascistledaren", (SD)-ordföranden Jimmie Åkesson, har uppträtt föredömligt i fråga om sin ersättning för dubbel bosättning.
Håkan Juholt må av de högre skikten av socialdemokratiska politiker betraktas som fortsatt lämplig som partiledare, inte minst av praktiska skäl. Det är också möjligt att en betydande del av de vanliga partimedlemmarna och sympatisörerna (fotfolket) vid närmare eftertanke stödjer Juholt. Men han är ändå inte kvalificerad att bli statsminister i Sverige. Det hindrar inte att han mycket väl kan bli det 2014. Kanske med namnen till sagofiguren från Avestatrakten som vice statsminister.
Det finns en tendens att beskriva Mona Sahlins övertramp som mycket mindre graverande än Juholts. Det är delvis en felsyn. Hon strulade både med sitt kontokort som statsråd och därutöver med betalning av privata räkningar, parkeringsböter m.m. I ett fall hade en lågavlönad dagisfröken lagt ut 200 kronor för henne och hade stor möda att långt om länge få igen pengarna. Vidare vill jag minnas att det i massmedia påstods att Mona Sahlin tidigare missbrukat ett kontokort som hon fått av (S) för ‘partiutgifter’. Hon skulle ha använt parti-kortet i stor omfattning för rent personliga utgifter och aldrig återbetalat dem till partiet. Men om jag minns rätt och detta är sant vet jag inte.
Jag har skrivit allt detta under eftermiddagen tisdagen den 11 oktober 2011. Jag vet inte vad den socialdemokratiska riksdagsgruppens sammanträde kl. 16 och framåt kan innebära. Tydligen tar krisen också nya turer i och med att Håkan Juholts assistent uttalat sig om när hans chef fick information av honom om hyresersättningsreglerna. Det skedde enligt assistenten tidigare än Håkan Juholt velat medge.
Jag har tidigare skrivit att jag inte tror att Håkan Juholt kommer att bli tvingad att avgå på grund av sina "affärer" och att han inte heller kommer att åtalas än mindre dömas för sitt agerande beträffande hyresersättningen. Med anledning av det har jag beskyllts för att ta parti för honom mot dem som kritiserat hans agerande. Så är inte fallet. Jag är starkt kritisk mot Håkan Juholt. Jag är inte ensam om min bedömning av den juridiska sidan av Juholtaffären. Det framgår exempelvis av en artikel idag på Newsmill att civilrättsprofessorn Mårten Schoultz kommit till samma slutsatser. Schoultz är liksom jag inte straffrättsexpert och hans artikel har brister som tyder på att den är ett hastverk. Jag delar inte heller hans bagatelliserande attityd mot Juholts agerande i slutet av artikeln.
När det gäller politiska bedömningar ansluter jag mig till Lena Mellins bedömningar i AB idag och K G Bergströms likartade bedömningar i Expressen igår (10/10 2011). Det är anmärkningsvärt att ingen känd eller okänd akademisk forskare i straffrätt ännu tycks ha tagit till orda i Juholtaffären. Om Håkan Juholt trots allt skulle bli tvungen att träda tillbaka så gissar jag att partisekreteraren Carin Jämtin ligger bra till som hans efterträdare, åtminstone på kort sikt.
Bortsett från den juridiska bedömningen finns en etisk dimension som är ännu viktigare. Om den ena eller andra meniga riksdagsledamoten av de 349 tillämpar regler om ersättningar på ett felaktigt sätt är det en allvarlig sak. Om ordföranden i det största partiet i det demokratiska Sverige gör det, är det ännu mycket allvarligare. För övrigt skulle det spela roll beträffande vilken som helst av partiledarna. "Fascistledaren", (SD)-ordföranden Jimmie Åkesson, har uppträtt föredömligt i fråga om sin ersättning för dubbel bosättning.
Håkan Juholt må av de högre skikten av socialdemokratiska politiker betraktas som fortsatt lämplig som partiledare, inte minst av praktiska skäl. Det är också möjligt att en betydande del av de vanliga partimedlemmarna och sympatisörerna (fotfolket) vid närmare eftertanke stödjer Juholt. Men han är ändå inte kvalificerad att bli statsminister i Sverige. Det hindrar inte att han mycket väl kan bli det 2014. Kanske med namnen till sagofiguren från Avestatrakten som vice statsminister.
Det finns en tendens att beskriva Mona Sahlins övertramp som mycket mindre graverande än Juholts. Det är delvis en felsyn. Hon strulade både med sitt kontokort som statsråd och därutöver med betalning av privata räkningar, parkeringsböter m.m. I ett fall hade en lågavlönad dagisfröken lagt ut 200 kronor för henne och hade stor möda att långt om länge få igen pengarna. Vidare vill jag minnas att det i massmedia påstods att Mona Sahlin tidigare missbrukat ett kontokort som hon fått av (S) för ‘partiutgifter’. Hon skulle ha använt parti-kortet i stor omfattning för rent personliga utgifter och aldrig återbetalat dem till partiet. Men om jag minns rätt och detta är sant vet jag inte.
Jag har skrivit allt detta under eftermiddagen tisdagen den 11 oktober 2011. Jag vet inte vad den socialdemokratiska riksdagsgruppens sammanträde kl. 16 och framåt kan innebära. Tydligen tar krisen också nya turer i och med att Håkan Juholts assistent uttalat sig om när hans chef fick information av honom om hyresersättningsreglerna. Det skedde enligt assistenten tidigare än Håkan Juholt velat medge.
söndag 9 oktober 2011
Partiledardebatt i statstelevisionen 9 oktober 2011
Partiledardebatt. Sex partiledare diskuterade en del aktuella frågor i statstelevisionen ikväll. Socialdemokraternas och Vänsterpartiets partiledare uteblev med motiveringen att de hade placerats på samma sida i rummet som Sverigedemokraternas partiledare.
Allianspartiledarna, inbegripet den nya Centerledaren Annie Lööf, visade stor enighet. Jag tror att många kvinnor ansåg att Åsa Romson, nytt språkrör för Miljöpartiet, vann debatten. Hon har en ungdomlig framtoning, trots sina trettionio år. Sverigedemokraten Jimmie Åkesson gjorde också en bra insats utifrån sina utgångspunkter. Som vanligt framträdde han lugnt och sansat och gjorde överhuvudtaget ett seriöst intryck. Jag är inte säker på att alla tv-tittare förstod att det orangefärgade märke som de fyra alliansledarna hade på sig var alliansens märke som skulle symbolisera deras enighet. Göran Hägglund hade därutöver KD:s partimärke, vilket må vara honom förlåtet i den situation han befinner sig.
Det är egendomligt hur litet man saknade herrar Juholt och Ohly. Därmed inte sagt att man skall räkna ut vare sig Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Hösten 2011 är det en evighet till hösten 2014.
Tv drog förstås sitt strå till den rödgröna stacken genom att se till att såväl debattledaren som samtliga fyra som kommenterade debatten tillhörde det rödgröna lägret. Jag har tidigare kommenterat tv:s tilltag att besluta om placeringen av debattdeltagarna över huvudet på (S)-ledaren Juholt (7/10 2011).
Allianspartiledarna, inbegripet den nya Centerledaren Annie Lööf, visade stor enighet. Jag tror att många kvinnor ansåg att Åsa Romson, nytt språkrör för Miljöpartiet, vann debatten. Hon har en ungdomlig framtoning, trots sina trettionio år. Sverigedemokraten Jimmie Åkesson gjorde också en bra insats utifrån sina utgångspunkter. Som vanligt framträdde han lugnt och sansat och gjorde överhuvudtaget ett seriöst intryck. Jag är inte säker på att alla tv-tittare förstod att det orangefärgade märke som de fyra alliansledarna hade på sig var alliansens märke som skulle symbolisera deras enighet. Göran Hägglund hade därutöver KD:s partimärke, vilket må vara honom förlåtet i den situation han befinner sig.
Det är egendomligt hur litet man saknade herrar Juholt och Ohly. Därmed inte sagt att man skall räkna ut vare sig Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Hösten 2011 är det en evighet till hösten 2014.
Tv drog förstås sitt strå till den rödgröna stacken genom att se till att såväl debattledaren som samtliga fyra som kommenterade debatten tillhörde det rödgröna lägret. Jag har tidigare kommenterat tv:s tilltag att besluta om placeringen av debattdeltagarna över huvudet på (S)-ledaren Juholt (7/10 2011).
Justitieminister Johansson och Medborgarskapet
Justitieminister? Vänstersinnade riksdagsledamoten, f.d. statsrådet Morgan Johansson (S) f. 1970 tillhörde dem som inledningsvis sympatiserade med (S)-kommunalrådet Ilmar Reepalus förslag om medborgarskap på prov för invandrare. Men efter en reprimand från självaste Håkan Juholt tog han mycket snabbt tillbaka sitt bifall till Reepalus förslag.
Morgan Johansson är något lite intressantare än jag förut antagit. Han är fil. kand., tituleras journalist och är tydligen tilltänkt som justitieminister i en socialdemokratisk regering. Han är osvensk på det sättet att han tillhör styrelsen för Förbundet Humanisterna, som är ateisternas organisation här i Sagolandet. En riktig svensk skall vara namnkristen eller i nödfall namnmuslim eller namn-någon annan religion. Men ateist - nej!
Morgan Johansson håller tydligen på att kvalificera sig för posten som justitieminister genom att vara ordförande i riksdagens justititeutskott sedan 2010. Sveriges justitieminister skall emellertid, som mina läsare redan vet, vara en framstående, allmänt respekterad, jurist. I likhet med Beatrice Ask uppfyller Morgan Johansson inte heller det kravet.
För min del ansluter jag mig till Reepalus ståndpunkt, såtillvida att den som blivit svensk medborgare genom naturalisering under vissa omständigheter skall kunna fråntas sitt medborgarskap. Vidare skall Sverige som regel ställa krav på elementära kunskaper i svenska språket för naturalisering. Det är orimligt att vi har en stor och växande grupp medborgare som har rösträtt i riksdagsvalen men inte kan ens elementär svenska.
Morgan Johansson är något lite intressantare än jag förut antagit. Han är fil. kand., tituleras journalist och är tydligen tilltänkt som justitieminister i en socialdemokratisk regering. Han är osvensk på det sättet att han tillhör styrelsen för Förbundet Humanisterna, som är ateisternas organisation här i Sagolandet. En riktig svensk skall vara namnkristen eller i nödfall namnmuslim eller namn-någon annan religion. Men ateist - nej!
Morgan Johansson håller tydligen på att kvalificera sig för posten som justitieminister genom att vara ordförande i riksdagens justititeutskott sedan 2010. Sveriges justitieminister skall emellertid, som mina läsare redan vet, vara en framstående, allmänt respekterad, jurist. I likhet med Beatrice Ask uppfyller Morgan Johansson inte heller det kravet.
För min del ansluter jag mig till Reepalus ståndpunkt, såtillvida att den som blivit svensk medborgare genom naturalisering under vissa omständigheter skall kunna fråntas sitt medborgarskap. Vidare skall Sverige som regel ställa krav på elementära kunskaper i svenska språket för naturalisering. Det är orimligt att vi har en stor och växande grupp medborgare som har rösträtt i riksdagsvalen men inte kan ens elementär svenska.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)