Lite reflexioner om aktuella teman

Tillväxtverkets representation. Det svenska tillväxtverkets vidlyftiga interna representation sysselsätter just nu massmedia i vårt land. Jag har svårt att möta diskussionen med annat än en gäspning. Det är varken första eller sista gången sådant här inträffar. Ett vida större problem, som inte får stort utrymme i media, är, om verket har någon funktion att fylla. Det är påtagligt hur försiktiga socialdemokraterna är med att kritisera verksamheten, som ju framstår som en hjärtefråga för Centern - kanske en framtida koalitionsbroder till (S).

Pridefestivalen tillhör de ämnen som jag från början har bestämt mig för att undvika på min blogg. Jag anser att vad man än skriver som utomstående så blir det fel p.g.a. festivalens speciella karaktär.

Breivik. Norge har fortsatta problem med massmördaren Anders Breivik. Breiviks försvarsadvokat har sagt att han tror att Breivik så småningom kommer att friges. Icke oväntat har ett stort antal ledande politiker sagt att Breivik aldrig kommer att friges. Jag är så gammal att jag sannolikt inte kommer att uppleva Breiviks frigivning, men jag tror att försvarsadvokaten får rätt.

Nytt svenskt kärnkraftverk. Vattenfall AB har lämnat in en ansökan till Strålsäkerhetsmyndigheten om prövning av ett nytt kärnkraftverk. I Sverige är en sådan ansökan en stor sensation. Men jag lär inte få uppleva att ett nytt kärnkraftverk tas i drift. Vad säger Åsa och Gustav (MP)?

I Skåne

På besök i Skåne. Vi har besökt systersönerna lantbrukaren och skogsägaren. Där var en hel del nytt att se; inte minst ett nytt barn: lilla Ida, tre månader, dotter till lantbrukaren och hans fru. Ida gav ett så intelligent intryck att det utan vidare märktes att hon är släkt med mig. Vädret i Skåne var mycket fint ur semestersynpunkt, även om jag som pensionär inte har någon semester.

En dag åt vi lunch på Sofiero, Gustav VI Adolfs sommarslott, som numera tillhör Helsingborgs kommun. Lunchen var utmärkt och portionerna så rikliga att jag bara förmådde äta upp knappt hälften av min portion. Utsikten över ett soligt Öresund med massor av segelbåtar var hänförande.

På onsdagen körde vi in till Landskrona. Det brukar sägas att Landskrona domineras av muslimska invandrare. Vi märkte inte att staden var mer dominerad av utomeuropéer än Sollentuna. "Kasernen", Adolf Fredriks kasern, från 1700-talet är enligt min mening en av Sveriges vackraste byggnader från äldre tid. Den representerar också på ett alldeles särskilt sätt frihetstiden, med en monumental inskription som inleds med "Riksens Ständer" och först därefter kommer fram till Adolf Fredrik.

Besöket i Skåne har gett mig tillfälle att läsa lokaltidningar, Landskrona Posten m.fl. och Skånska Dagbladet. Det är mycket intressant att läsa vad som skrivs i diverse notiser. Det gäller inte minst de notiser som gäller brottslighet av olika slag. Både förmögenhetsbrott och brott mot person tycks legio av notiserna att döma. I övrigt talar tidningarna om en livsstil som i många avseenden skiljer sig från storstädernas.

Mina systersöner driver betydande jordbruk och skogsbruk på det senaste sättet. Det betyder bland annat att de anlitar entreprenörer för ett mycket stort antal arbetsmoment. Samtidigt arbetar de själva "dygnet runt" på ett sätt som är svårt att förstå för oss stadsbor. Även jordbruket utanför Landskrona drivs synnerligen rationellt med stora komplicerade maskiner. Bonden med "Brunte" framför plogen finns inte mer!

Vreta kloster. På hemvägen från Skåne besökte vi Vreta kloster. Det har hänt en hel del på den historiska fronten beträffande klostret på de senaste åren. Bland annat anser man nu rätt säkert att klostergrundaren, kung Inge d.ä., är begravd i det sverkerska gravkoret. Han dog sotdöden omkring 1110. Det mest anmärkningsvärda med honom var att han sannolikt var 2 meter och 2 centimeter lång. En långt senare källa anger honom som en jätte och det kan man ju förstå.

Dick Harrison om Antony Beevor

Andra världskriget. Antony Beevor: Andra världskriget har nu utkommit på svenska. Boken som omfattar nästan 1.000 sidor (955 s.) recenseras under strecket i Svenska Dagbladet 1/7 2012 av professor Dick Harrison. Harrison ger Beevor det erkännandet att han har ett ‘välgörande globalt perspektiv’, men det är också nästan det enda som Harrison finner riktigt bra i boken.

Man får lätt en känsla att Harrison inte tar Beevor riktigt på allvar som historiker. Denne är "en före detta officer som övergått till att skriva bästsäljande verk" om andra världskriget.

Mitt i denna kritik finns den närmast eviga diskussionen om individens betydelse i historien. Vad betydde egentligen de enskilda generalerna för segrar och nederlag? Vad betydde t.ex. personerna Montgomery och Rommel?

Där finns också den närmast eviga frågan för historiker som skriver översiktsverk om deras möjligheter att bevaka den aktuella forskningen. Harrison anser inte att Beevor har förmått det.

För den som läst recensionen ordentligt, men inte haft tillfälle att läsa boken, är slutorden lite av en gåta. Helhetsintrycket av boken sägs vara "övervägande positivt".

Sverker Åström, Sveriges historia m.m.

Sverker Åström 1915 - 2012. Diplomaten Sverker Åström har avlidit 96 år gammal. Han började i Utrikesdepartementet 1939. Han är en del av den svenska nutidshistorien. Hans bortgång torde noteras i all världens utrikesministerier.

Sveriges historia. Elitrecensionstidskriften Respons har kommit med sitt tredje nummer (2012:3, juni 2012). Temat är den svenska historien, d.v.s. Historien granskad! Respons läser Norstedts Sveriges historia. Det visar sig att jag kan lägga ytterligare en kvinna till de nu levande svenska historiker som jag anser vara de främsta: Birgitta Odén och Eva Österberg. Det är Karin Sennefelt.

Alf W. Johansson inleder temasektionen med en mycket bra snabböversikt över den vetenskapliga historieskrivningens utveckling i Sverige. Det är med ett igenkännande leende jag läser om Ingvar Anderssons Sveriges historia, som jag hade som lärobok på universitetet och den något senare utkomna Carlsson-Rosén i två band. Båda finns i min bokhylla. Och visst håller Johanssons karakteristik av Anderssons lärobok än i dag. Den är inte så "strikt". Vad jag inte visste var att Carlsson-Rosén fick bilda grund för en Sverigehistoria i tio, senare femton, band. Johansson avslutar med intressanta generella synpunkter på synteser i historieforskningen.

Karin Sennefelts recension av Sveriges historia 1721-1830 (Norstedts, 687 s.) skriven av professor Elisabeth Mansén är inte särskilt nådig. Sennefelt tycker att Mansén har glömt en hel del i utvecklingen och mest skrivit en historia om eliten i samhället. Hon avslutar med att säga att "[f]ör den procent av befolkningen som stod högst på den sociala pyramiden vid sekelskiftet 1800 framstod världen ungefär på det sätt som Mansén skildrar den. Det är en liten värld, ändå." Inte ens Vilhelm Moberg förmådde som bekant förmedla folkets historia i stället för herrarnas, trots målmedvetna försök.

Professor em. Sverker Oredsson har recenserat Sveriges historia 1830-1920 (Norstedts, 712 s.) Han tycker att 1830 är ett onaturligt år att börja en del av en Sverigehistoria, men att 1920 är ett naturligt slutår för en del i ett flerbandsverk. Det kan man hålla med om. Början på Ludvig Filips kompromissmonarki utgör inte någon riktigt påtaglig gräns i Sverige, vare sig i fråga om politik, ekonomi eller kultur. Han anser också att professor Bo Stråth, som författat denna del, har glömt en hel del viktiga drag i utvecklingen. Han har t.ex. försummat förändringen av det militära tänkandet, som starkt påverkade försvarsfrågan. Man skulle s.a.s. möta ryssen vid Boden och vid ett moderniserat Vaxholm i stället för vid Karlsborg. Men Sverker Oredsson är lite snällare än Sennefelt. Han säger mot slutet att "[ä]n en gång vill jag understryka Bo Stråths berättarglädje och berättarförmåga. Man har roligt under läsningen."

Bauhaus och mina brister. Clemens Poellinger har besökt Bauhaus i Dessau, Tyskland. Han skriver därom i artikeln Vallfärd till designtemplet (SvD Kultur 27/6 2012 s. 2). Jag tycker mig utan vidare förstå vad Poellinger vill ha sagt om denna manifestation av finkultur. Men längst ner på samma sida avslöjas obarmhärtigt mina brister när det gäller aktuell populärkultur. I intervjun Tre snabba frågar Erika Hallhagen en av deltagarna på Peace and Love i Borlänge under siffran 3 följande: "Vad tillför Duke of Nothing sceniskt till Turbonegro?" Tony Sylvester svarar: "Det genuint engelska - en blandning av Jack the Ripper, Mick Jagger, en fotbollshuligan och en viktoriansk dödgrävare." Jag har inte en aning om vad de talar om.

Arabiska våren. Fredrik Meiton recenserar två böcker om den Arabiska våren i SvD:s läsvärda understreckare 24/6 2012. Båda är skrivna av amerikanska forskare, James Gelvin resp. Marc Lynch. Det är tydligen en rätt dyster bild som de båda författarna tecknar. Trots allt kvarstår politiska system grundade på kleptokrati och nepotism i de olika arabstaterna. Den nye egyptiske presidenten har nyss försökt sig på en mer liberal framtoning med bl.a. en koptisk kristen vicepresident och en kvinnlig vicepresident. Vad detta praktiskt betyder, återstår att se.

This is Borlänge

Presidentvalet i Egypten. Muslimska brödraskapets kandidat dr Muhammad Mursi vann som bekant det egyptiska presidentvalet med 52 procent av rösterna. Den koptiska minoriteten och andra minoriteter sägs bäva inför den fortsatta politiska utvecklingen i landet, även om Mursi skyndat sig att säga att han ska bli president för alla i Egypten och att det innebär att han även kommer att respektera kvinnornas rättigheter. Den fortsatta utvecklingen blir intressant att följa. Bland annat blir det intressant att se om det blir nytt parlamentsval eller om den frågan löses genom någon sorts kompromiss. Sverige kan inte påverka utvecklingen i Egypten - även om den store Carl Bildt tydligen far omkring i Mellersta östern.

Självsanering på riktigt? Mira Hjort skriver i SvD 25/6 2012 under rubriken Nya rutiner i moskéer. Självsanering inledd efter SVT:s granskning - Imamutbildning för kvinnor och män till hösten. (Jfr min blogg 20/5 2012.) Jag tycker inte att vare sig imamer eller kristna präster här i Sverige kan jämställas med sekulariserade socialarbetare. De företräder sin religion. Det är f.ö. signifikativt att Göteborgs moské, som inte har statligt stöd, "fortfarande uttalar sitt fulla stöd för imamen som var med i programmet".

This is Borlänge. Under den rubriken gör SvD (24/6 2012) ett stort, ambitiöst, reportage från Borlänge, där årets upplaga av Peace and Love festivalen pågår. Det är skrivet av journalisten Erika Hallhagen. Reportaget avslutas som sig bör med kritik mot oss etniska svenskar för vår främlingsfientlighet. Erika Hallhagen möter en kvinnlig pensionär som är kritisk till den stora invandringen från Somalia. "Här har vi den svenska främlingsfientligheten. Den är inte ute och heilar, den är en pigg pensionär på väg till studiecirkeln i nyckelharpa." Lite tidigare i artikeln sägs att Borlänge 2010 tog emot 40 procent av de flyktingar som kom till Dalarna och att Sverigedemokraterna i det senaste valet fick nästan 11 procent av rösterna.

Tyska språket. Richard Swartz skriver i Dagens Nyheter 25/6 2012 under rubriken Tyskan samlar damm. Tyska språket håller på att försvinna från de svenska universiteten och högskolorna. Det innebär att det snart bara är gamla pensionärer som jag som utan vidare kan förstå talad och skriven tyska. Och då är det att märka att jag inte har läst tyska på universitetet utan bara i realskolan och gymnasiet. Tyska språket är det största inom EU. Det har en svår grammatik, som man med fördel ska lära sig i sin ungdom.

Nervös folkpartist i lördagsintervju; Mora-Nisse död

Lördagsintervju. I den s.k. lördagsintervjun i Sveriges Radio P1 (16/6 2012) var folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund intervjuperson. Han fick inga frågor om skolan och utbildningen i övrigt. Det mesta kretsade kring förmåner till invandrare och inte minst regeringens uppgörelse med Miljöpartiet om sådana förmåner. Det var tyvärr en ensidig intervju.

F.d. majoren Björklund hade inte någon bra storstridsdag. Han avslutade få meningar och snärjde in sig i diverse till synes oklara resonemang. Ett geléjellon. Folkpartiet har nyligen lagt fram ett antal rimliga förslag på invandringsområdet. De har i vederbörlig ordning sablats ner av de rödgröna och inte minst av framgångsrika politiska entreprenörer med invandrarbakgrund.

Jag tyckte till slut synd om Björklund, som verkade vara livrädd. Det ska ha gått långt, när jag tycker synd om en ledande politiker.

Mora-Nisse död. Mora-Nisse Karlsson (1917-2012) har avlidit idag på morgonen, 94 år gammal. Han var min barndoms dominerande skidåkare. Han vann Vasaloppet nio gånger och vann OS-guld 1948. Han var gift med en kvinna från min hemstad Nyköping. Han var länge organisatör av Vasaloppet. Jag samtalade vid något tillfälle med honom. Må han vila i frid efter ett långt och framgångsrikt liv.

Hat och bibliotek

Aftonbladshatet. Jag köper Aftonbladet en gång i veckan för tv-bilagan. Senast 13/6 2012. Tidningen är om möjligt mer full av hat än tidigare. Karin Pettersson börjar i stor stil på ledarsidan med Nu kan Borg inte räddas av krisen. På debattsidan får vi veta Särbehandlingen är inte liberal, FP. Det är en udda renegat från fp som får bre ut sig i en hatartikel mot fp och fp-ledaren Jan Björklund. Inte ens Socialdemokraterna kommer undan hatet. S-krav:Plugga på sommaren. Hotar lågpresterande elever med förkortat lov. Kungen får sig en hatsläng på nästa sida. När kungen skulle besöka Gotland sköts en del duvor "för att kungen inte skulle få skit på mössan". På sista sidan berättar Peter Kadhammar under rubriken En oändlig schlagerfest tar snart död på Europa. Hans artikel är riktigt vettig.

Stig Strömholm. Det är roligt att läsa understreckaren i Svenska Dagbladet idag, 15/6 2012. Den är skriven av professor Stig Strömholm. Den handlar om en doktorsavhanding av Eva Nilsson Nylander om drottning Kristinas bibliotek, som finns i Vatikanen. Eva Nilsson visar att Kristina inte var så lärd och bokintresserad som hon gärna ville framställa sig inför både samtid och eftervärld. Hon ansluter därmed till Leif Åslunds bedömning av Kristina 2005. Eva Nilssons avhandling, som tydligen är välbelagd, innehåller nya rön. Länge togs drottningens lärdom för given. I våra dagars Sverige hade Kristina förstås utan extra sommarskola varit en lärdomsgigant bland alla okunniga politiker och andra makthavare. Jag noterar att Stig Strömholm i likhet med mig normaliserar drottningens namn till Kristina. Han skriver inte som många andra Christina. (Det har Eva Nilsson helt riktigt skrivit, för hennes doktorsavhandling är på engelska.)

Anders Breiviks process. Igår hade jag svårt att gå och fastnade då i att titta på processen mot Anders Breivik i Oslo tingsrätt (Extra rapport i SVT1). Jag såg också en del av fortsättningen idag. Sändningen ger upphov till många frågor. De hyggliga norrmännen låter Breivik vara en sorts tv-stjärna den ena dagen efter den andra. Kanske gör de rätt i att sända processen i tv, kanske inte. Breivik är etnisk norrman; det underlättar för norrmännen.

Jag undrar hur vi här i Sverige skulle ha klarat att hantera en liknande rättegång. Troligen hade det gått rätt bra. Men antag t.ex. att en eller flera terrorister med utomeuropeisk invandrarbakgrund hade lyckats spränga regeringskansliet Rosenbad eller riksdagshuset och i samband därmed mördat ett stort antal politiker och andra personer. (Motivet hade förmodligen varit svårbegripligt för oss svenskar.) Antag vidare att terroristerna av en händelse kunnat gripas och lagföras. Jag tror inte att en sådan rättegång hade sänts i tv.

Eurokrisen. Finansminister Anders Borg varnar för fortsatta mycket allvarliga ekonomiska problem i Sydeuropa. Det är han inte ensam om. Men jag noterade en detalj i hans litania. Han sade att nya förhandlingar med Grekland under alla förhållanden blir nödvändiga. Om jag förstod honom rätt hade detta att göra med situationen i Spanien och Italien. Om det är som Borg säger, skulle det kunna ge en liten öppning för Grekland efter nyvalet.