Juristetik och (S)-ödet

Ett besök i den fina världen. Tisdagskvällen (18/1 2011) tillbringade jag i den fina världen. Föreningen för lagstiftningslära hade inbjudit "f.d. justitierådet och professorn" Bertil Bengtsson (f. 1926) att tala över ämnet "Juridik och politik". Sammankomsten ägde som sig bör rum i högsta domstolens sessionssal. Bertil Bengtsson, som jag träffade för första gången omkring 1960, är en av de få jurister i Sverige som jag tar på riktigt allvar. Trots det kan jag inte erinra mig att jag hört honom föreläsa tidigare. Han är fortfarande aktiv som professor, nu vid Luleå tekniska högskola. Han har en enorm vetenskaplig produktion.
Bertil Bengtsson hade klokt nog begänsat sin föreläsning om det väldiga ämnet till att gälla de etiska problem som kan möta svenska jurister på nationell toppnivå, när de medverkar i lagstiftningsarbetet i rollen som utredare (författare av utredningar) eller departementstjänstemän (författare av lagrådsremisser och propositioner). Bertil Bengtsson syftade främst på de problem som möter den jurist som har en annan politisk uppfattning än regeringen. Dessa problem har sällan diskuterats, i varje fall inte i Sverige. I långliga tider har Sverige styrts av socialdemokratiska regeringar som hela tiden kunnat räkna med juristernas lojalitet, även om de till stor del varit borgerliga. Det skulle föra för långt att återge Bengtssons diskussion och exempel på kontroversiell lagstiftning. Jag får nöja mig med att nämna lagstiftningen om skärpt föräldraansvar och ändringarna i fråga om strandskyddet. Under diskussionen efter föreläsningen kom det fram en rad exempel från olika håll. Skatterättsprofessorn Sven-Olof Lodin hade förstås ett flertal exempel att komma med. Men det är nästan fusk, när man är professor i skatterätt! Alltför lätt fråga!

Bertil Bengtsson berörde också lagrådets nutida roll i detta sammanhang. Han konstaterade inte oväntat att de föreskrifter om lagrådsgranskningens inriktning som finns i Regeringsformen inte till alla delar är klara. Av egen erfarenhet visste han att granskningen i främsta rummet avsåg lagtexten och specialmotiveringarna, inte de allmänna motiven. (Och jodå, mycket riktigt. Statsvetaren Karl-Göran Algotsson tackar särskilt varmt Bertil Bengtsson för hans medverkan i Algotssons bok om lagrådet; en medverkan som tydligen var mycket omfattande och positiv för författaren. Boken har den magistrala titeln "Lagrådet, rättsstaten och demokratin under 1900-talet". Den utkom 1993.)
　
Ödets man. Jag har inte sett partiledardebatten i riksdagen som sänts i tv. Avtackningarna av Mona och Maria får andra ägna sin tid åt. En ny opinionsundersökning visar att socialdemokraternas kräftgång i väljarkåren tycks ha avstannat. Om undersökningen speglar verkligheten betyder det att (S) för närvarande ligger mellan 25 och 30 procent, oavsett hur partiet löser sin ledarfråga och oavsett partiets politik. Mycket tyder på det. Det är verkligen inget dåligt utgångsläge för en ny partiledare. Är Sven-Erik Österberg ödets man när allt kommer omkring? Att s-märkta redaktörer inte tycker det, spelar kanske mindre roll för väljarna. Jag tror inte heller att mp-väljarna bryr sig så mycket om vem som blir Gustav Fridolins partner som språkrör.

Widar Andersson är välkänd debattör. Han är politisk redaktör för Folkbladet (S). Han tillhör som bekant (S) högerflygel. Hans skriver på Newsmill (20/1 2011) under rubriken "S måste uppträda som ett regeringsparti". Han understryker att Mona Sahlin förordar samarbete med regeringen och anser att det är bra för det socialdemokratiska partiet. För min del tror jag att han har rätt. Det betyder att partikongressen inte bör välja en klart vänsterbetonad efterträdare till Mona Sahlin. Samtidigt kvarstår problemet att hålla ihop partiet, när det är i opposition.