Sollentunarevyn 2012. Scendrag i Sollentuna har Sollentuna Teatersällskap kallat sin skapelse: Jubileumsrevyn 2012. Revyn firar 150-årsjubiléet av att Sollentuna socken blev kommun genom reformen 1862. En drivande kraft i Sällskapet är den kände sollentunapartisten och kommunalpolitikern Ingwar Åhman Eklund, men han omges av en rad andra musiker och skådespelare som alla är goda amatörer.
Min fru och jag bevistade fredagens föreställning. Man får valuta för pengarna. Revyn består av inte mindre än trettioen nummer, fördelade på två akter. Framförandet var genomgående bra. Men jag tyckte att musiken var alltför hög i den relativt lilla, välfyllda, teatersalen i Sollentuna centrum. Och så tyckte jag att Sällskapet var lite väl snällt i sina ironier om kända kommunalpolitiker och annat lokalt. De uppträdande var hyggligt folk som man nog skulle våga köpa en begagnad bil av. Men som sagt lite för snälla för min smak.
Albert Camus. Ruth Lötmarker har återigen publicerat en värdefull text om fransk litteratur. I understreckaren Onfray lyfter fram Camus förbisedda sidor (SvD 23/3 2012) behandlar hon en bok av den franske filosofen Michel Onfray med titeln L'Ordre libertaire. La vie philosophique d'Albert Camus, som omfattar hela 552 sidor.
Albert Camus (1913-1960) var som bekant född i det då franska Algeriet. Han fick nobelpriset i litteratur 1957. Camus deltog aktivt i motståndet mot tyskarna under andra världskriget. Det gav honom visserligen en god ställning internationellt, men inflytelserika franska intellektuella, som själva hade hållit sig i bakgrunden under kriget, var inte lika begeistrade. I fråga om algerietkriget hade han svårt att ta ställning för nationalisterna. Om allt detta och annat skriver Ruth Lötmarker på ett både initierat och informativt, men samtidigt kritiskt sätt.
Den liberala revolutionen i Sverige. I en ambitiös artikel har Göran Eriksson i Svenska Dagbladet 24/3 2012 i samverkan med David Nyman (grafik) och Malin Holstad (foto) presenterat Den liberala revolutionen. En amerikansk tankesmedja har på uppdrag av SvD jämfört utvecklingen i Sverige med resten av världen. Sverige ligger högre än Tyskland och långt högre än Frankrike.
Om man får tro artikeln har socialdemokrater och borgerliga i stort sett varit överens om liberaliseringen sådan den redovisas i undersökningen. Om man utgår ifrån att undersökningen är rättvisande kan man spekulera över orsakerna till den politiska samstämmigheten. Kan det t.ex. vara så enkelt att de ledande inom de båda blocken för närvarande anser att liberalisering är "den enda vägen". Utspel som uppfattas som extrema kan leda till väljarflykt. Ett närliggande exempel är S-ledaren Håkan Juholts utspel om ändringar i pensionsuppgörelsen som från snart sagt alla makthavarhåll betraktades som ett övertramp. Men som nog uppskattades på många håll ute i stugorna.
Samtidigt kan jag inte låta bli att påminna om en av de vita elefanter som står i riksdagens sessionssal och som jag tjatat om tidigare. Ingen tycks vilja på riktigt allvar ta itu med det faktum att en allt mer betydande grupp i samhället (framför allt utomeuropeiska invandrare) har familjer med hemmafru. Hon bör givetvis försörjas och ha pension, men har inte bidragit till pensionssystemet genom förvärvsarbete.
Det vore intressant att se vad en grupp verkligt framstående, oberoende, samhällsforskare hade att säga om den liberala revolutionen i Sverige. Om det nu är möjligt att bilda en sådan grupp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar