Socialdemokratisk politik

Socialdemokratiska besked. Jag och många med mig har försökt att få besked om vilken politik Socialdemokraterna tänker föra om de vinner valet 2014. Det har varit svårt.

Nu har två ledande socialdemokrater, partiordföranden Stefan Löfven och den utrikespolitiske talesmannen i riksdagen, Urban Ahlin, gett ett par besked. Mest intressant på längre sikt är förstås Löfvens uttalande. Han säger nej till återreglering av marknader som tidigare avreglerats av en borgerlig riksdagsmajoritet. Men uttalandet är som vanligt från Löfven försiktigt: han "vill inte börja med återreglering, det är inte det som är viktigt". I stället vill han exempelvis ha en bättre konkurrens (elmarknaden) och mer preciserade kvalitetskrav (apoteken). I motsats till den förre partiordföranden Håkan Juholt vill han inte heller återreglera mobiltelefoni eller järnvägar. (Löfven: Aftonbladet 31/3 2012; TT.)

Urban Ahlin fastslår i Aftonbladet att vapenavtalet med Saudiarabien skall fortsätta att gälla även efter en socialdemokratisk seger i valet 2014. "För stora exportintäkter kan gå förlorade". Urban Ahlin förordar i stället en mer nyansrik bedömning från fall till fall som inte långsiktigt skadar svensk vapenexport. Aftonbladets ledarskribent är upprörd. Socialdemokraterna borde ge besked om att den militära exporten till Saudiarabien kommer att avslutas och det beskedet borde lämnas redan nu. (Aftonbladet, Anders Lindberg, Ledarbloggen 31/3 2012.)

Som den ena av de två kvarvarande statsvetarna i Sverige, professor Jonas Hinnfors, säger, så innebär det sagda att Stefan Löfven siktar mot mitten och Hinnfors menar att detta innebär en återgång till traditionell socialdemokratisk politik. Kanske det. (Den andra statsvetaren som massmedia känner till och alltid frågar är Jenny Madestam.) Urban Ahlins uttalande har som sagts redan kritiserats i Aftonbladet och föranlett upprörda kommentarer av s-bloggare. Men ännu mer intressant är givetvis hur tilltänkta koalitionspartners ställer sig. Vad säger Jonas (V) och Gustav & Åsa (MP) om dessa höga socialdemokraters uttalanden?

Det sagda är förstås intressant så där i största allmänhet. Men du, Magdalena Andersson (S), finansminister in spe. Tänker du låta mig bo kvar i min bostad? Om jag lever 2014 och några år till.

PS! Kl. 23.30. Samtliga försvunna statsvetare rapporteras befinna sig utom fara. DS!

Socialdemokraterna; Vanligt folk; Vård - politisk risk

Socialdemokraterna. Socialdemokraterna ligger bra till i opinionen. Tacka för det. Alliansens statsminister Fredrik Reinfeldt har bland annat sagt att pensionsåldern rätt snart måste höjas till sjuttiofem år, om nuvarande levnadsstandard ska upprätthållas i Sverige. Socialdemokraterna har hittills varit väldigt tysta om vad de tänker göra när de återfår sin hegemoni. En gammal sanning om maktskiften genom demokratiska val är, att oppositionens seger ofta snarare beror på majoritetens svaghet än på oppositionens styrka. Det är alldeles klart att händelser som försvarsministerns avgång och makarna Reinfeldts separation inte gynnar Alliansen. Göran Hägglunds angrepp på ett par folkpartister i sitt senaste veckobrev tyder också på spänningar i Alliansen.

Därför finns det anledning för mig och andra sådana iakttagare att i fortsättningen inrikta sin granskning på Socialdemokraterna. Det är också viktigt att se efter vad Vänsterpartiet och Miljöpartiet driver för frågor. För det är trots allt svårt att tro att Socialdemokraterna får egen majoritet i riksdagen.

Vanligt folk? Det finns ett antal tv-program som antingen utger sig för att låta "vanligt folk" komma till tals eller skildrar vanligt folks personliga problem. Jag tänker inte bara på programmet Lyxfällan, som handlar om familjer med extremt allvarliga ekonomiska problem, utan mer på andra program som "Och så levde de lyckliga" och "Debatt". Paren i det förstnämnda programmet förefaller inte vara vanliga "på riktigt" utan snarare knutna till pr-byråer, annan journalism med mera, som trots allt utgör en ganska liten grupp i samhället. Och i Debatt är det i praktiken mest professionella tyckare som kommer till tals. Det sitter en talrik publik i studion, men när det blir fråga om debatt är det proffsen som tycker till. Ofta har man anledning att fråga sig hur representativa de är för de djupare leden.

Vård - politisk risk. I samband med Carema-affären har har det påpekats att det inte bara innebär en ekonomisk risk att driva ett vårdbolag som arbetar år kommun eller landsting. Det innebär också vad som kan definieras som en politisk risk. Politiker kan bli avogt inställda till entreprenören eller skylla sina egna misstag på denne.

Försvarsminister Tolgfors avgår

Exit Tolgfors. Göran Perssons socialdemokratiska regering träffade 2005 avtal med den oljerika muslimska diktaturstaten Saudiarabien om vapenförsäljning o. likn. Leni Björklund (S) var då försvarsminister. Saudiarabien företräddes av prins Khaled. Jag antar att allianspartierna var ense med socialdemokraterna om avtalet.

Avtal av det här slaget är av naturliga skäl hemliga. Sverige har tydligen hjälpt Saudiarabien att anlägga en vapenfabrik. Massmedia som sedan länge domineras av mer eller mindre rödgröna journalister har sett ett tillfälle att angripa alliansregeringen. (S)-regeringens agerande har helt trätt i bakgrunden. Förre vapenvägraren Sten Tolgfors (M) har gjort en slät figur. Han har nu gett upp som försvarsminister och ska med allians- och rödgröna bröders och systrars bifall så småningom få en välavlönad reträttpost som överstiger hans kvalifikationer.

I juridiskt hänseende är sidospåret om sekretessbrott i samband med massmedias avslöjanden intressant.

Sekretesslagstiftningen är sedan gammalt så till ytterlighet komplicerad att jag just nu inte gitter sätta mig in i de detaljregler som ska tillämpas i det aktuella fallet. Grundtipset är förstås som vanligt att utredningen inte leder någon vart. Men vem vet?

Gustavs grabb och hans pension

Gustavs grabb. Det lär inte gå någon nöd på professor emeritus Leif G W Persson i ekonomiskt avseende. Jag har tidigare sagt på min blogg att det är en av de få svenska akademiker som jag känner valfrändskap med. Nu har han pensionerats. Som räknenisse är han säkerligen medveten om sin pension som professor. Men nu har han så att säga fått svart på vitt om saken genom ett pensionsbesked. Och han är inte riktigt nöjd. Om jag tolkat honom rätt tycker han att han av rättviseskäl borde ha fått betydligt mer i pension under sin återstående livstid än vad han får. Han har jobbat och stått i som professor medan andra av en massa olika skäl - goda och mindre goda - inte har gjort det. Men du Leif G W vet lika bra som jag: en person en röst.

Tinker Taylor Soldier Spy

Smiley. Nu på eftermiddagen såg jag filmen Tinker Taylor Soldier Spy (2011) med Gary Oldman f. 1958 i huvudrollen som George Smiley, mer eller mindre f.d. andreman på brittiska spionorganisationen MI6 också familjärt kallad The Circus. Filmen är som bekant regisserad av Tomas Alfredson, son till Hasse Alfredson. Filmen utspelas i början av 1970-talet under det kalla kriget. Circusens främsta motståndare är förstås den ryska motsvarigheten med den enigmatiske fanatikern Carla i spetsen. Alfredsons film förmedlar på ett lysande sätt en kallakrigsstämning och de för den tiden typiska kontorsträlhaven och boaserade sammanträdes-rummen i ett dystert London. Gary Oldham framställer Smiley precis så som man som gammal trogen läsare av John le Carré tänker sig honom. Även hans med- och motspelare är just så dötråkiga och dystra som man tänker sig. En film att begrunda nu när vi västeuropéer fått andra hot att tänka på och i någon mån ser de ryska topparna som ett slags allierade.

Sollentuna Bio är för övrigt verkligt bra, med mycket rimliga priser för oss som har tid att se filmer på dagtid.

Sollentunarevyn 2012; Albert Camus; Liberal revolution i Sverige

Sollentunarevyn 2012. Scendrag i Sollentuna har Sollentuna Teatersällskap kallat sin skapelse: Jubileumsrevyn 2012. Revyn firar 150-årsjubiléet av att Sollentuna socken blev kommun genom reformen 1862. En drivande kraft i Sällskapet är den kände sollentunapartisten och kommunalpolitikern Ingwar Åhman Eklund, men han omges av en rad andra musiker och skådespelare som alla är goda amatörer.

Min fru och jag bevistade fredagens föreställning. Man får valuta för pengarna. Revyn består av inte mindre än trettioen nummer, fördelade på två akter. Framförandet var genomgående bra. Men jag tyckte att musiken var alltför hög i den relativt lilla, välfyllda, teatersalen i Sollentuna centrum. Och så tyckte jag att Sällskapet var lite väl snällt i sina ironier om kända kommunalpolitiker och annat lokalt. De uppträdande var hyggligt folk som man nog skulle våga köpa en begagnad bil av. Men som sagt lite för snälla för min smak.

Albert Camus. Ruth Lötmarker har återigen publicerat en värdefull text om fransk litteratur. I understreckaren Onfray lyfter fram Camus förbisedda sidor (SvD 23/3 2012) behandlar hon en bok av den franske filosofen Michel Onfray med titeln L'Ordre libertaire. La vie philosophique d'Albert Camus, som omfattar hela 552 sidor.

Albert Camus (1913-1960) var som bekant född i det då franska Algeriet. Han fick nobelpriset i litteratur 1957. Camus deltog aktivt i motståndet mot tyskarna under andra världskriget. Det gav honom visserligen en god ställning internationellt, men inflytelserika franska intellektuella, som själva hade hållit sig i bakgrunden under kriget, var inte lika begeistrade. I fråga om algerietkriget hade han svårt att ta ställning för nationalisterna. Om allt detta och annat skriver Ruth Lötmarker på ett både initierat och informativt, men samtidigt kritiskt sätt.

Den liberala revolutionen i Sverige. I en ambitiös artikel har Göran Eriksson i Svenska Dagbladet 24/3 2012 i samverkan med David Nyman (grafik) och Malin Holstad (foto) presenterat Den liberala revolutionen. En amerikansk tankesmedja har på uppdrag av SvD jämfört utvecklingen i Sverige med resten av världen. Sverige ligger högre än Tyskland och långt högre än Frankrike.

Om man får tro artikeln har socialdemokrater och borgerliga i stort sett varit överens om liberaliseringen sådan den redovisas i undersökningen. Om man utgår ifrån att undersökningen är rättvisande kan man spekulera över orsakerna till den politiska samstämmigheten. Kan det t.ex. vara så enkelt att de ledande inom de båda blocken för närvarande anser att liberalisering är "den enda vägen". Utspel som uppfattas som extrema kan leda till väljarflykt. Ett närliggande exempel är S-ledaren Håkan Juholts utspel om ändringar i pensionsuppgörelsen som från snart sagt alla makthavarhåll betraktades som ett övertramp. Men som nog uppskattades på många håll ute i stugorna.

Samtidigt kan jag inte låta bli att påminna om en av de vita elefanter som står i riksdagens sessionssal och som jag tjatat om tidigare. Ingen tycks vilja på riktigt allvar ta itu med det faktum att en allt mer betydande grupp i samhället (framför allt utomeuropeiska invandrare) har familjer med hemmafru. Hon bör givetvis försörjas och ha pension, men har inte bidragit till pensionssystemet genom förvärvsarbete.

Det vore intressant att se vad en grupp verkligt framstående, oberoende, samhällsforskare hade att säga om den liberala revolutionen i Sverige. Om det nu är möjligt att bilda en sådan grupp.

140 miljarder dollar; Malmöproblem; Tännsjö; Säpochef

"Vinterns siffra. Minst 140 miljarder dollar." Så mycket har afrikanska ledare stulit från sina befolkningar sedan självständigheten. Nej då. Det är inte Avpixlat eller någon annan s.k. politiskt inkorrekt sajt som förmedlar denna information. Den inleder Timbros nyhetsbrev om bistånd och global utveckling: Nr 1 2012 som jag fick som email idag. Moderata biståndsministern Gunilla Carlsson har som bekant nyligen gjort ett försök att "styra upp" biståndet. Sannolikt kommer hon inte att lyckas. Biståndsindustrin är en av de starkaste opinionsbildarna i landet.

Nyhetsbrevet innehåller i övrigt en hel del intressant material som svenska journalister och politiker borde vara medvetna om, men som är alltför skrämmande för att ännu kunna hanteras.

Malmöproblem. KD-ordföranden Göran Hägglund kritiserar Malmös socialdemokratiske ledare Ilmar Reepalu bland annat för hans uttalande nyligen om kopplingen mellan judarna i staden och Sverigedemokraterna. (Reepalu har senare tagit tillbaka uttalandet p.g.a. kritik från olika håll.) Det är inte svårt att gissa varför den socialdemokratiske ledaren gör den typen av uttalanden. Socialdemokraterna har verkligt trogna väljare bland stadens många muslimer. Det är sådant som alla - inklusive Hägglund - vet, men som bara kan sägas på en udda blogg som min, och knappt där.

Debatt 22 mars 2012. I tv-programmet Debatt togs tre ämnen upp: pälsdjur i kyrkan, downs syndrom och Syrien. Alla ämnena visade sig svårhanterliga.

Den mycket allvarliga sjukdomen Downs syndrom tillhör de ämnen som jag helst avstår från att kommentera. Jag kände mest valfrändskap med vänsterprofessorn Torbjörn Tännsjö f. 1946 och jag tror att de flesta män har ungefär den inställningen om de ska vara ärliga.

I fråga om Syrien var det bra att det tilläts framgå att en betydande minoritet av befolkningen i det olyckliga landet mer eller mindre befinner sig på president al-Assads sida, hur obegripligt det än kan te sig för flertalet svenska journalister och politiker.

Migrationsbyte. Sverige är trots allt fantastiskt. Idag meddelas i massmedia att chefen för Säkerhetspolisen blir ny generaldirektör för Migrationsverket. I varje annan demokrati skulle det förmodligen vara den största nyheten i massmedia och antas innebära en mer eller mindre total omläggning av migrationspolitiken. I Sverige föranleder nyheten en undanskymd notis. En liten gubbe byter plats med en annan liten gubbe eller gumma. Blir det likadant när Stefan byter plats med Fredrik?