Socialdemokratiskt handlingsprogram. Som alla redan vet har (S)-ordföranden Håkan Juholt placerat sig till vänster om mitten i svensk politik. Efter en del krumbukter har han i SVT 10/4 2011 förklarat att förmögenhetsskatten ska återinföras och fastighetsskatten skärpas, när socialdemokraterna återfår makten. Visserligen i förändrade former, men ändå. RUT och jobbskatteavdrag - nja. Den nya förmögenhetsskatten ska bara drabba de riktigt rika. Jag kunde konstatera att min slutlön som universitetslärare för några år sedan var lägre än den normala lönen för en en högstadielärare idag. Och inte har jag en stor förmögenhet heller. Men jag vet av erfarenhet att det är mig och min fru som Juholt syftar på, när han ska skärpa fastighetsbeskattningen och återinföra förmögenhetsskatten.
Juholt har hittat ett slagord som gör sig bra som motivering för höjda skatter, inte minst bland kvinnliga väljare: Barnfattigdomen i Sverige ska bekämpas. Och visst är det behjärtansvärt. Men som vanligt finns det anledning att göra en ordentlig analys av missförhållandena. Det gäller också barns dåliga tänder i "utsatta områden". Till en del beror missförhållandena antagligen på företeelser som vanligen inte får diskuteras offentligt i folkhemmet, men som måste komma fram i den offentliga politiska debatten, när ytterligare stora summor skattepengar ska satsas.
F.d. Håkan Juholt har som bekant företagit en utrensning i toppen på sitt parti. Men han stannar inte där. Igår fick kung Carl Gustaf veta att han rätt snart får den officiella titeln f. d. Konungen II. 1809 bestämde Sveriges riksdag som bekant att den avsatte kung Gustav IV Adolf i fortsättningen i alla officiella sammanhang skulle benämnas "f. d. Konungen". Nu är det dags för tvåan. Om stackars drottning Silvia, som ju nyligen ramlade över en sopsäck och av andra skäl surat en tid, ska kallas "f.d. Drottningen [II?]", när hon bosatt sig vid Sockertoppen är ännu inte bestämt. Själv är jag sen urminnes tider republikan, bör jag tillägga. Men jag önskar inte kungen eller hans familj något ont.
Libyen. I Mellersta östern kan vad som helst inträffa, när som helst. Just nu ser det ut som om den av SVT och andra massmedia redan avsatte diktatorn Gaddafi kommer att sitta kvar. De svenska JAS-planen kanske ska hjälpa honom mot rebellerna som tycks ha svårt att godta att han är kvar. För egen del har jag sedan ungdomen drömt om att få besöka ruinstaden Leptis Magna, som ligger en bit från Tripolis. Dit lär jag aldrig komma. Jag hoppas att de intressanta antika ruinerna inte har förstörts under inbördeskriget och att gåtan angående växten Silfion så småningom blir löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar