Vettlöst?

Vettlös. S-veteranen Enn Kokk skriver på sin blogg (29/3 2011) att Hans Bergströms debattartikel (29/3 2011) är "fullkomligt vettlös och just därför intressant". Enn Kokk gissar att vettlösheten beror på att Hans Bergström är renegat från ett socialdemokratiskt hem i Värmland. Vem vet!

Den misshagliga debattartikeln har rubriken Juholt (S+V), något som onekligen borde få läsaren att haja till. Men varför det? Mona Sahlin ledde ovedersägligen en koalition (S+MP+V). Nu menar Hans Bergström att MP fjärmat sig från de två andra, vilket betyder att (S+V) återstår. Han gör vidare en kort genomgång av deras inrikesprogram och anser sig kunna konstatera att de har i stort sett identiska program. Han hänvisar också till Lars Ohlys artikel på Newsmill (26/3 2011), där Ohly förklarar sig nöjd med Juholt. Jag är inte alls säker på att inte Juholt inför avsevärt skärpt fastighetsskatt och förmögenhetsskatt om han får möjlighet till det. Det ville Thomas Östros göra. Det innebar för mig personligen att han ville köra ut mig ur min bostad. Jag tycker inte det minsta synd om honom.

För min del tror jag inte att MP har fjärmat sig från de rödgröna ståndpunkterna. De ledande miljöpartisterna förblir hänsynslösa extremister. I en del fall har man också särskild anledning att tro att miljöengagemanget inte är så förfärligt djupt. Snarare ser de engagemanget i Miljöpartiet som en väg till personlig framgång. Detta är f.ö. inte något unikt. Det finns karriärister i alla de åtta riksdagspartierna.

　

(S) upp - (M) ner. En färsk opinionsmätning av Synovate visar uppgång för Socialdemokraterna och nedgång för Moderaterna. Sorgligt att säga skulle det inte alls förvåna mig, om mätningen på ett riktigt sätt återger väljaropinionen. Och hur pejlar man alla de väljare som inte kan ens elementär svenska? De flesta av dem röstar på de rödgröna om de röstar. Särskilt vanligt är att de röstar på (S) under ledning av sina opinionsbildare. Utan reell möjlighet till eget, självständigt ställningstagande.

Kemal Atatürk. När det gäller Främre orienten har jag sedan unga år varit beundrare av Kemal Atatürk. Jag vet att det i många avseenden inte är en sympatisk herre, långt därifrån. Men han försökte modernisera och sekularisera resterna av det osmanska imperiet, det som nu är Turkiet. Det tycker jag är bra.

Litterturlån. Jag lämnade tillbaka en bok på Kungliga biblioteket i förgår. Då kunde jag inte låta bli att låna ett par andra böcker, som jag nu har börjat läsa. Båda är aktuella i dessa MENA- och Turkiet-tider. Den ena heter Die Aufklärung und ihre Weltwirkung [Upplysningen och dess verkningar i världen] (utg. av Wolfgang Hardtwig; 2010). Den andra har titeln The Berlin-Baghdad Expres. The Ottoman Empire and Germany’s Bid for World Power, 1898-1918 av Sean McMeekin (2010). Båda böckerna bjuder på fascinerande läsning. Jag ska återkomma till dem.