Kungakritik - Allianskritik

Mångbottnad kungakritik - allianskritik. Så står det då klart för envar, det som jag och många med mig anade från början. Kritiken mot kungen är inte bara, och kanske inte främst, riktad mot honom personligen eller ens mot monarkin. Kritiken ska ses om ett led i det rödgröna kriget mot alliansregeringen med sikte på ett regeringsskifte 2014. Jag bortser då från de genuina, hatiska, monarkimotståndare som skrivit böcker och/eller är medlemmar i Republikanska föreningen m.m. Jag bortser också från naturlig dragning till sensationer och önskan om uppmärksamhet hos många journalister och även hos oss andra.

Från oppositionen i riksdagen och från olika inflytelserika journalisthåll krävs nu att kungen och hovet ska bli föremål för hårdare granskning. Den skulle om jag förstått saken rätt avse både den aktuella krisen och mer allmänt hovets och kungahusets ekonomi, m.m. Statsminister Reinfeldt har hittills sagt nej till detta. Bland annat har ett vänsterpartikrav på en s.k. sanningskommission avvisats av Reinfeldt och justitieminister Ask.

Lars Ohly och andra vänsterpartister vill naturligtvis ha republik [folkrepublik, får vi förmoda] men i den aktuella situationen vill de främst ha uppmärksamhet. Ett sätt är vara med och diktera ett beslut i riksdagen som går regeringen emot i en symbolfråga. Håkan Juholt bryr sig nog föga om statsformen, bara han får bli statsminister, d.v.s. den ledande politikern i landet, och övriga ledande socialdemokrater vill med alla medel återkomma till regeringsmaktens köttgrytor, där de sedan (minst) 1930-talet anser sig självskrivna. De ledande miljöpartisterna bortser från kungens ärliga miljöengagemang. För dem gäller det att utnyttja sin vågmästarställning för partiets bästa. Språkrören står dessutom personligen långt till vänster, så någon andlig uppoffring är det inte fråga om för dem. Sverigedemokraterna ses som extremister i den svenska politiska miljön. De har hittills haft svårt att påverka politiken i sina hjärtefrågor. De är förmodligen beredda att tillfoga alliansen ett "varningsnederlag" i en symbolfråga. Utöver allt detta så vet alla alliansens politiska motståndare att det är delade meningar om monarkin inom alliansen. Det gör det ännu mer lockande att lägga fram förslag som - på köpet - kan splittra alliansen.

En intressant fråga är hur de nya svenskar som har rösträtt, men är föga integrerade i det svenska samhället ställer sig till kungen och kungahuset och statsformen. Opinionsbildarna inom dessa grupper är ofta rödgröna och de torde som vanligt ha lätt att påverka sin omgivning.

(Denna text bygger bland annat på art. Reinfeldt duckar trots kraven på granskning av Carl V Andersson och Niklas Svensson i Expressen 2/6 2011 och ledaren i AB 1/6 2011 Kliv av - för folkets skull av Karin Pettersson.)

Ship to Gaza; Kungens dementi; Tribunal; SD och Ryssland; Libyenäventyret; Vi och dom

Ship to Gaza. Karl Steinick skriver i SvD Kultur 31/5 2011 om det senaste Gaza-projektet. Efter midsommar blir det en ny och större konvoj av Ship to Gaza. Steinick berör också i sammanhanget de senaste folkliga revolterna i arabvärlden och riktar även kritik mot Israel. Artikeln är en kritisk översikt som inte gör författaren populär i rödgröna kretsar. För min del ser jag Ship to Gazas svenska del huvudsakligen som "inrikes utrikespolitik" för att nu använda Gösta Bohmans ord från Olof Palmes tid.

Kungens dementi. Jag hade egentligen bestämt mig för att lägga kungakommentarerna på is, ty jag anser dem oviktiga. Men nu har kungen dementerat förhållandevis utförligt. Han har inte varit på angivna nattklubbar 1996 och 2008. Han har inte heller haft samkväm med "kaffeflickor". Med flera inte. Nu är det dags för kungens kritiker att komma med hållbara bevis om att kungen ljuger. Jag håller med både professor em. Olof Ruin och f.d. riksdagsledamoten Henrik Järrel i deras sansade kommentarer (SvD 31/5 2011). Och som sagt. Om Sverige skulle införa republik och det kom fram att presidenten gjort det ena eller andra klandervärda, skulle det inte bli så då att hans/hennes politiska anhängare skulle vifta bort det hela och motståndarna göra en höna av en fjäder? Som kungen i visst sammanhang så klokt frågade Thomas Bodström enligt referat i Bodströms nya memoarer: skulle det räcka med en fortkörning?

Angreppen på kung Carl Gustaf är värre än den finska krigsansvarighetsprocessen efter andra världskriget. Finnarna var tvungna av Stalin och sovjetryssarna att döma sina ledande politiker. Såvitt jag vet ligger varken Volodja eller Dimitri bakom angreppen på kungen.

Tribunal 12 den 11-12 juni 2012 på Kulturhuset i Stockholm (SvD Kultur 31/5 2011). Projektet stöds av Kulturrådet och uppmärksammar brott mot mänskliga rättigheter och inhuman behandling av flyktingar i Europa. Troligast ett nytt Ship to Gaza-projekt.

SD och Ryssland m.m. Carl B Hamilton har skrivit ett inlägg på SvD se/opinion 31/5 2011 med rubriken SD bejakar Rysslands övergrepp på grannländer. Han är ordförande i riksdagens EU-nämnd. SD-ledamoten Margareta Sandstedt har framfört avvikande meningar som är stötande beträffande Rysslands konflikter med grannländer i Kaukasus, frihandelsförhandlingar via WTO (Världshandelsorganisationen) och mänskliga rättigheter i förhållande till kommersiella hänsyn. Visst finns det extrema inslag i SD-politiken. Men jag tror att en stor del av det arbetande folket i Sverige hyser ungefär de åsikter som Margareta Sandstedt ger uttryck åt, men som normalt inte får komma till offentligt uttryck i Sverige, vare sig inom alliansen eller de rödgröna. Professor Hamilton är som vetenskapsman hederlig nog att att återge inskränkningar som Margareta Sandstedt försett sina avvikande meningar med. En genomsnittlig politiker hade inte gjort det. För egen del är jag rädd att jag hade önskat framföra liknande åsikter som Margareta Sandstedt, om jag hade varit ledamot av riksdagens EU-nämnd. Men jag hade inte vågat.

Libyen. Jag har tidigare på min blogg sagt att jag för mycket mycket länge sedan blev kritisk till de svenska militära insatserna utomlands, t.ex. i Mellersta östern och Afrika. En framstående brittisk general sade härom dagen i en intervju på BBC World Service att Libyen-kriget kan vara i tio år. Jag vidhåller min ståndpunkt att Sverige inte ska medverka militärt i Libyen.

"Vi och dom." På Idagsidan i SvD 31/5 2011skriver Anders Haag under rubriken Från utanförskap till känslan av utvaldhet. (Vem är extremist? Del 4.) Den handlar om radikalisering av muslimska ungdomar (mest unga män) i Sverige. Det är en skrämmande läsning. Ofta är det socialt och ekonomiskt välanpassade personer som glider in i en vi och dom-attityd gentemot oss övriga svenskar. Jag har sagt det tidigare. Det är alltid mer eller mindre fundamentalistiskt att inte vara namnkristen eller namnmuslim eller i övrigt namnreligiös i Sverige.

Helt magiskt, Ulf Bernitz; Bodströms memoarer; Idioter

Helt magiskt. Professor Ulf Bernitz har kritiserat statsstödet till public service tv, d.v.s. SVT, och fått skarp kritik för detta (se min blogg 24/5 2011). Idag skriver Kristin Lundell en mediekrönika med rubriken Tv har fastnat i ett trivseltvång (SvD Kultur 28/5 2011). Hon skriver bland annat följande: "I veckan avslöjades även vad som blir SVT:s storsatsning i höst: programmet Helt magiskt, där tre trollkarlar tävlar mot varandra i olika trick. Till sin hjälp har de ett gäng kändisar. Men allvarligt alltså. Ni måste skämta med mig."

Det kanske ligger något i Ulf Bernitz kritik, trots allt.

Bodströms memoarer: Inifrån. Håkan Arvidsson recenserar Thomas Bodströms nyutkomna memoarer (SvD Kultur 28/5 2011). Kanske lite överraskande ger han memoarerna mycket gott betyg. Bodström präglas av "klarsyn och pragmatism". Boken är "läsvärd", den "rymmer mycket friskt och fräscht nytänkande".

Svensk Tidskrift: idioter. SvT som startade 1911 är numera en nättidskrift med högerprofil (M). Krönikan igår 26/5 2011 Veckan som gick av signaturen Utrikeskorrespondenten handlar bl.a. om Turkiet. Där har "Nationella demokratiinstitutet" nyligen gjort en undersökning. "Bara två tredjedelar av de tillfrågade tror att röstandet sker på frivillig grund. Hälften anser att ungefär halva väljarkåren består av idioter, rimligen sådana som röstar på fel parti. En tredjedel hävdar att deras röster inte är likvärdiga med landsbygdsbefolkningens utan borde väga tyngre: storstadseliten talar. Och 40 procent anser att militären inte ska vara underställd det civila styret." Jag håller inte med de 40 procent av turkarna som anser att militären ska ha en självständig ställning inte heller den tredjedel som anser att landsbygdsbefolkningen är mindre vetande. Och när det gäller röstandet i Sverige tror jag att det i stor utsträckning sker på frivillig grund.

Språkkrav för rösträtt och pensionsproblem

Språkkrav. Fil.dr. Andreas Johansson Heinö, som är statsvetare och integrationsforskare vid Göteborgs universitet, presenterade en rapport om krav för svenskt medborgarskap på ett seminarium på Timbro i Stockholm idag. Jag hade tyvärr inte tillfälle att delta i seminariet och har inte heller haft tillfälle att läsa rapporten. Men den sammanfattas i en längre artikel under huvudrubriken Aktuella frågor i Sydsvenskan 26/5 2011. Artikeln har rubriken "Ställ språkkrav för medborgarskap". Rapporten har titeln Vem ska få bli svensk medborgare?

Heinö pläderar för att man ska ställa krav på elementära kunskaper i svenska språket för den som vill bli svensk medborgare. I likhet med många andra har jag mycket länge haft den åsikten. Rösträtten i riksdagsvalen är knuten till medborgarskapet. För närvarande finns i vårt land en stor grupp människor som inte har ens elementära kunskaper i svenska, men som har rösträtt och får delta i riksdagsvalen. Om de röstar, röstar de i regel rött eller grönrött under ledning av flinka opinionsbildare inom den egna folkgruppen. Det finns ingen som helst anledning att ge de rödgröna partierna - eller andra partier för den delen - en sorts gratisröster.

Jag håller med Heinö att man inte kan ställa krav på assimilation eller långtgående integration för medborgarskapet. Sådana krav är alldeles för svårhanterliga, även om en rimlig integration är aldrig så önskvärd.

Det är signifikativt att artikeln om rapporten införts i malmötidningen Sydsvenskan. Vi får se om seminariet kommer att omtalas i stockholmspressen och hur det i så fall sker. Frågan är ju mycket politiskt inkorrekt.

Pension. Ett problem som behandlas i senaste numret av Sunt förnuft (2011 nr 4) är pensionerna. Man får det intrycket att den svenska befolkningen består av en homogen vit medelklass med rötter i den svenska myllan. Även i fråga om pensionerna blir det problem med de nya svenskarna. De har i många fall en annan familjestruktur än vad vi infödda svenskar har varit vana vid under de senare decennierna.

Ulf Bernitz statsstödskritik och Thomas Bodströms memoarer

Statsstöd till SVT under debatt, forts. Igår kommenterade jag på bloggen att professor Ulf Bernitz kritiserat statsstödet till SVT. Jag efterlyste debatt om saken. Nu har jag blivit bönhörd fortare än jag kunnat ana. I ett ampert inlägg på DN Debatt (24/5 2011) har SVT:s vd Eva Hamilton och chefsjurist Henrik Grinbaum kategoriskt tillbakavisat Ulf Bernitz kritik. För mig var det inte oväntat att SVT skulle avvisa kritiken. Men att det sker med de formuleringar som Hamilton och Grinbaum använt är uppseendeväckande. Man får intrycket av artikeln att Ulf Bernitz är en av alla dessa beskäftiga doktorander som just har uppfunnit hjulet och ska berätta det för oss. Professor Ulf Bernitz, som nyligen fyllt sjuttiofem år, är en av de främsta experterna i Sverige på EU-rätten. Han fick f.ö. mottaga sitt jur.kand.betyg vid Stockholms högskola på samma dag som jag år 1959. Det är riktigt som Hamilton och Grinbaum säger, att Ulf Bernitz bedömde det så, att det svenska alkoholmonopolet stred mot EU:s rättsregler. Men det var han inte ensam om. För egen del hade jag tur; jag trodde att EU av mer eller mindre politiska skäl skulle godta monopolet. Mer vore att säga om artikeln, men detta får vara nog. För att citera Reefats uttryckssätt: "Det finns nog en gravad hund i denna fråga."

Bodströms memoarer. Dagens nummer (24/5 2011) av Aftonbladet är roligt att läsa. Det är kvällstidningsjournalistik i kvadrat. Förstasidan tillkännager med krigsrubrik världsnyheten att en för mig okänd sportjournalist går från SVT till TV4. Vidare att kungen ska räddas av ett brev. Vidare, kortfattat, vad ett par kändisar säger om Thomas Bodström och hans kritik mot dem: "Idiot", "Amatör". Katrine Kielos ledare om kungahuset kunde vara skriven av Aftonbladets förste ägare. Men han hade nog skrivit elegantare. Eller heluppslagsartikeln "Pedofilpräst fick nytt jobb av biskopen". Som oftast är Lena Melin den enda som inte har tappat fattningen helt. De mer seriösa kommentatorerna till Bodströms memoarer har mycket olika uppfattning om deras värde. (Se t.ex. SvD ledarsida och Expressens ledare.)

(MP), (S) samt om Ulf Bernitz statsstödskritik

Miljöpartister. Journalisterna i SVT och SR har tävlat om att andaktsfullt rapportera om valet av Gustav Fridolin till Första språkrör och Åsa Romson till Andra språkrör på Miljöpartiets kongress nu i helgen. De ska förnya Miljöpartiet sägs det. Varför det behövs är lite oklart. Partiet har vind i seglen. Den rödgröna extremismen och hatet mot Alliansen är inte att ta fel på för den som verkligen tar del av språkrörens åsikter. Men det gör nog inte flertalet av partiets väljare.

Socialdemokrater. Nej inte Juholt och Jämtin. Jag tänker på f.d. statsråden Thomas Bodström, f. 1962 och Lena Sommestad, f. 1957. Advokat Bodström, som för närvarande befinner sig (i exil?) i USA, har skrivit en ny bok. Den heter Inifrån: makten, myglet, politiken (Norstedts 2011). Han kritiserar Håkan Juholts intrigerande i boken (jfr Magnus Ljungkvist på Newsmill 23/5 2011). Professor Sommestad skriver vänstervridet på sin blogg. Jag tycker att Bodström och Sommestad på något sätt har haft sin stund på jorden. Men det är mycket möjligt att jag har fel.

Statsstödet till SVT under debatt. Professor Ulf Bernitz kritiserar stödet till SVT och SR i form av licensavgifter (DN debatt 21/5 2011) . Enligt EU:s regler får stöd förekomma, men det ska vara inriktat på sådant som verkligen är "public service". Enligt Ulf Bernitz uppfattning definieras public service alldeles för otydligt i det interna svenska regelverket.

Ulf Bernitz är, som framgår av min forskarblogg, en av de få nu levande svenska jurister som jag tar på riktigt allvar. Enligt min uppfattning finns det all anledning att problemet som Bernitz nu tar upp diskuteras på ett seriöst sätt både av juridisk expertis och politiker. Om det kommer att ske återstår att se.

Det finns naturligtvis viktiga politiska (allmänpolitiska och partipolitiska) aspekter på problemet. Ulf Bernitz undviker att beröra dem. En fråga som han heller inte berör är, hur motsvarande regler utformats och tillämpas i de ledande EU-länderna och i de skandinaviska EU-länderna.

Skattesyn, Socialförsäkringar, God lagstiftning, f.d. II

Skattesyn. Socialdemokraternas officiella talesperson i skattefrågor har äntligen talat. Läsarna säger: Vem är det? Svar: Jennie Nilsson, vice ordförande i skatteutskottet i riksdagen. Enligt en liten notis i SvD Näringsliv 20/5 2011 säger hon till TT att "jobbskatteavdragen kostar extremt mycket pengar men att effekterna är oklara och att det är rimligt att få dem ordentligt utredda." Jag förstår vad Jennie Nilsson menar i ett trängre perspektiv. Det gör vem som helst. Men i ett större perspektiv får vi också en bra bild av den socialistiska skattesynen. Alla tillgångar ägs av samhället och ska förvaltas av en socialistisk elit för allas bästa. Eftergifter gentemot enskilda måste noga övervägas, om de överhuvudtaget ska förekomma. Ett slags lyxversion av Kuba. (Den synen är heller inte helt främmande för icke-socialistiska makthavare efter en tid i maktens gyllene salar. Men i detta fall är det en borgerlig elit som ska förvalta och besluta.) Vilken skattesyn har grönröde Gustav Fridolin, måntro?

Socialförsäkringarna. I torsdags (19/5 2011) var jag uppe i ottan och deltog i ett seminarium hos Timbro. Det handlade om Timbros s.k. skuggutredning om socialförsäkringarna. Regeringen tillsatte förra året en stor parlamentarisk utredning om den sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen (Utredning S2010:04; Dir. 2010:48). Den ska vara färdig i maj 2013. Under tiden arbetar Patrik Hesselius (borgerlig) och Niklas Nordström (S) med en parallellutredning på uppdrag av Timbro. De presenterade nu den andra rapporten, som fått rubriken Vem och vad skall försäkras? En tredje rapport - om finansieringen - är aviserad till i höst. Den nu aktuella rapporten innehåller en hel del självklarheter som inte alls är så självklara i den svenska politiska miljön. Rapporten finns att läsa på nätet hos Timbro. En viktig sanning är att sjukförsäkringen skall utgöra en försäkring mot inkomstförlust vid sjukdom eller skada. Det är många som har svårt att förstå det. Den som inte redovisat någon inkomst före skadan eller sjukdomen har ju formellt sett ingen förlust att ersätta. Författarna poängterar att den som blivit tillräckligt frisk skall komma i arbete så fort som möjligt och att försäkringen bör vara så utformad att den ger incitament till det. Detsamma gäller i princip vid arbetslöshet. Jag ska inte prata vidare om dessa frågor, som jag inte behärskar bättre än genomsnittsjournalisten, d.v.s. dåligt. Men en kommentar må tillåtas mig. Författarna talar i realiteten i huvudsak om den vita svenska undre och övre medelklassen. De nya svenskarna med rötter utanför Europa eller Balkan berörs inte öppet i skuggutredningen. Det skulle vara alldeles för känsligt ur politisk synpunkt. Troligen är det likadant i den "riktiga" statliga utredningen. Hur ska man man utforma regler för en familjestruktur som påminner mer om Karl XV:s glada dagar än det nutida Skandinavien?

Ett besök i den fina världen. I onsdags (18/5 2011) besökte jag den fina världen. Föreningen för lagstiftningslära sammanträdde i Högsta domstolens sessionssal. Sammanträdet inleddes med ett väl förberett årsmöte. Därefter talade justitierådet jur.dr docent Dag Victor över det förelagda (!) ämnet Goda och dåliga lagar -vad lagstiftaren bör tänka på. Det var inget dåligt anförande, men lite annorlunda än jag föreställt mig. Det hörde snarare till den allmänna rättsläran (rättsfilosofin, om man så vill) än den mer praktiska, handfasta juridiken. För den som sysslat en del med frågor av detta slag i olika sammanhang var innehållet i anförandet rätt elementärt. Men som sagt en bra sammanfattning av svåra frågor som i regel också innefattar en mer eller mindre dold politisk agenda. Exemplen var, som inledaren förutskickat, främst från straffrätten. Professor Jacob Sundberg begärde ordet och framställde i ett beundransvärt kort och konsist anförande sina invändningar mot framställningen. Sammanträdet hade samlat drygt femtio av landets främsta jurister samt undertecknad. Jag räknade till hela sex kvinnor i denna församling.

Kungen i blåsväder. Efter att under många år närmast tigits ihjäl har statschefen på senare tid råkat i ordentligt blåsväder för sitt deltagande i olämpliga fester med olämpliga kompisar och umgänge i övrigt med dessa olämpliga kompisar och med damer av halvvärd. Drottningen sägs vara sur. Hon i sin tur var dessutom nazist innan hon föddes - vem gör om den bravaden? Folket sägs vilja att kronprinsessan Victoria omgående uppstiger på tronen. Det skulle som jag tidigare nämnt på bloggen innebära att konung Carl XVI Gustaf blir f.d. Konungen II. (Den förste med denna titel var Gustav IV Adolf, som dog i landsflykt på värdshuset Rössli i S:t Gallen.) För egen del är jag som bekant i princip för republik, men skräckslagen när jag tänker på tänkbara presidentkandidater.