Kungakritik - Allianskritik

Mångbottnad kungakritik - allianskritik. Så står det då klart för envar, det som jag och många med mig anade från början. Kritiken mot kungen är inte bara, och kanske inte främst, riktad mot honom personligen eller ens mot monarkin. Kritiken ska ses om ett led i det rödgröna kriget mot alliansregeringen med sikte på ett regeringsskifte 2014. Jag bortser då från de genuina, hatiska, monarkimotståndare som skrivit böcker och/eller är medlemmar i Republikanska föreningen m.m. Jag bortser också från naturlig dragning till sensationer och önskan om uppmärksamhet hos många journalister och även hos oss andra.

Från oppositionen i riksdagen och från olika inflytelserika journalisthåll krävs nu att kungen och hovet ska bli föremål för hårdare granskning. Den skulle om jag förstått saken rätt avse både den aktuella krisen och mer allmänt hovets och kungahusets ekonomi, m.m. Statsminister Reinfeldt har hittills sagt nej till detta. Bland annat har ett vänsterpartikrav på en s.k. sanningskommission avvisats av Reinfeldt och justitieminister Ask.

Lars Ohly och andra vänsterpartister vill naturligtvis ha republik [folkrepublik, får vi förmoda] men i den aktuella situationen vill de främst ha uppmärksamhet. Ett sätt är vara med och diktera ett beslut i riksdagen som går regeringen emot i en symbolfråga. Håkan Juholt bryr sig nog föga om statsformen, bara han får bli statsminister, d.v.s. den ledande politikern i landet, och övriga ledande socialdemokrater vill med alla medel återkomma till regeringsmaktens köttgrytor, där de sedan (minst) 1930-talet anser sig självskrivna. De ledande miljöpartisterna bortser från kungens ärliga miljöengagemang. För dem gäller det att utnyttja sin vågmästarställning för partiets bästa. Språkrören står dessutom personligen långt till vänster, så någon andlig uppoffring är det inte fråga om för dem. Sverigedemokraterna ses som extremister i den svenska politiska miljön. De har hittills haft svårt att påverka politiken i sina hjärtefrågor. De är förmodligen beredda att tillfoga alliansen ett "varningsnederlag" i en symbolfråga. Utöver allt detta så vet alla alliansens politiska motståndare att det är delade meningar om monarkin inom alliansen. Det gör det ännu mer lockande att lägga fram förslag som - på köpet - kan splittra alliansen.

En intressant fråga är hur de nya svenskar som har rösträtt, men är föga integrerade i det svenska samhället ställer sig till kungen och kungahuset och statsformen. Opinionsbildarna inom dessa grupper är ofta rödgröna och de torde som vanligt ha lätt att påverka sin omgivning.

(Denna text bygger bland annat på art. Reinfeldt duckar trots kraven på granskning av Carl V Andersson och Niklas Svensson i Expressen 2/6 2011 och ledaren i AB 1/6 2011 Kliv av - för folkets skull av Karin Pettersson.)