Schweitzer, Adonis och så Bojerud

Volvoschweitzer. Louis Schweitzer, som är född 1942 i Genève, är ordförande i styrelserna för Volvo och Astra Seneca. Han har genomgått de franska elithögskolorna Sciences Po och ENA. Han har varit vd i Renault. Han bor i Paris och har sitt kontor i en byggnad som ägs av Renault. Han är släkt med såväl nobelfredspristagaren 1952, Albert Schweitzer (1875-1965) som nobelpristagaren i litteratur 1964, Jean-Paul Sartre (1905-1980), vilken som bekant avböjde att motta nobelpriset. Louis Schweitzer intervjuades i SvD Näringsliv idag, 4/6 2011. Han fick bl.a. frågan om han känner sig styrd av Renault. Han förnekade det. Jag är kanske naiv, men jag tror honom.

Adonis om arabupproren. Den syrisk-libanesiske diktaren Ali Ahmad Said, mer känd under författarnamnet Adonis och ständigt aktuell nobelpriskandidat har skrivit "Tio teser om arabupproren", en artikel på prosa som återfinns i Expressen 3/6 2011 i svensk översättning av Kassem Hamadé. Adonis lär nog aldrig få nobelpriset. Hans syn på upproren i arabstaterna är alltför lik vår västerländska. För min del har jag inga svårigheter att hålla med honom i det mesta. Det gäller självklart sådant som frågan om kvinnornas ställning i samhället och sekularisering. Men i fråga om staten Israel har Adonis problem (Åttonde tesen, slutet.)

(SD):s riksdagsgrupp inifrån. Efter att ha berört Schweitzer och framför allt Adonis, känns det lite futilt att behandla en text av f.d. överstelöjtnanten Stellan Bojerud, sverigedemokrat och Sundbybergspensionär. Men Bojeruds bidrag "Sverigedemokraternas riksdagsgrupp från insidan" (Mopsen's Blog 28/5 2011) är intressant på många sätt. Bojerud var under drygt sex månader tjänstgörande ersättare i riksdagsgruppen. Han berättar bl.a. att riksdagsgruppens sammanträden varje tisdag var mycket effektiva och målinriktade. Närvaro och mötesdisciplin var föredömliga. Han skildrar en del av riksdagsgruppens medlemmar och gruppens tjänstemän. Alla framstår som mycket framstående på olika sätt. Jimmie Åkesson sägs inta en låg profil. Bojerud var för drygt tio år sedan en tid riksdagsersättare för (M). En jämförelse mellan moderaternas dåvarande riksdagsgrupp och sverigedemokraternas nuvarande utfaller till (SD):s fördel, vilket väl inte var helt oväntat eftersom Bojerud gått från (M) till (SD). Bojerud påstår också att det är "utomordentligt god sammanhållning" och inte finns inre spänningar i sverigedemokraternas riksdagsgrupp. Det är naturligtvis omöjligt att veta hur propagandistisk Bojeruds text är. Men det är ju inte omöjligt att de ständiga gisselslagen utifrån driver sverigedemokraterna att hålla ihop, åtminstone såhär i början. Under alla förhållanden är Bojeruds text intressant för framtida historiker.