Alla människor i Sverige berörs av den svenska sjukvården. Det kan aldrig undvikas att det sker felbehandlingar eller andra missgrepp som drabbar patienterna. Fr.o.m. 1 januari gäller nya regler om klagomål över vården. NAF, som är uttytt Nordiska Administrativa Förbundet, svenska avdelningen, ägnade sitt vårmöte åt de nya reglerna. Generaldirektör Aud Sjökvist, som är chef för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) höll ett föredrag som åtföljdes av diskussion och en trevlig buffé. Vi var drygt tjugofem personer som deltog i mötet. Om själva mötet gäller i huvudsak samma som betr. mötet som refereras på denna blogg 20/1 2011.
Aud Sjökvist berättade lågmält och nästan försynt om reformen, men det framkom klart att hon var bekymrad både över reformens innehåll och genomförande. Hon berättade att själva idén med reformen var god. I stället för att som förut koncentrera uppmärksamheten på den enskilda arbetstagarens ansvar skulle man i fortsättningen rikta uppmärksamheten på vad som kunde göras för att undvika framtida missförhållanden och misstag. Man skulle m.a.o. inrikta sig på att bota systemfel.
I fortsättningen skulle socialstyrelsen ha hand om tillsynen. Styrelsen kunde uttala kritik mot vårdgivare och också kritik mot enskilda arbetstagare. Dessa enskilda kände sig ofta starkt kränkta, men hade liksom vårdgivaren, oftast landstinget, ingen möjlighet att överklaga ett beslut av socialstyrelsen som innefattade kritik. Inte heller hade patienter eller deras anhöriga som vänt sig till socialstyrelsen med kritik praktiska möjligheter att överklaga socialstyrelsens ställningstagande.
HSAN hade mist nästan all sin personal. De allra flesta hade överflyttats till socialstyrelsen för att handlägga klagomål. HSAN hade nämligen bara kvar frågor om behörighet för läkare och andra inom vården, d.v.s. frågor om återkallande av legitimation och liknande. Nämndens beslut kan även i fortsättningen överklagas i förvaltningsdomstol. Talan hos HSAN kunde i fortsättningen bara föras av socialstyrelsen, inte av enskilda patienter. HSAN skulle troligen upphöra som självständig myndighet. Nämnden skulle eventuellt finnas kvar, men kommer troligen i fortsättningen ha socialstyrelsen som värdmyndighet. Generaldirektör Sjökvist har kritiserat reformen på DN-debatt, nätupplagan, 2010-06-04. Sådan offentlig kritik betraktas fortfarande av politikerna som en udda företeelse som de av naturliga skäl inte ser med särskilt blida ögon. (Jfr debatten om skydd för whistle-blowers.)
Reformen aktualiserar klassiska frågor i svensk förvaltningsrätt. Som huvudregel gäller att beslut som bara innefattar erinran eller tillrättavisning inte kan överklagas (se t.ex. Ole Westerberg, Om administrativ besvärsrätt (Sthlm 1945) s. 41 och Hans Ragnemalms tegelsten Förvaltningsbesluts överklagbarhet (Lund 1970) s. 483ff. och passim). Ett problem som också aktualiserats av reformen är, att brottet tjänsteförseelse i praktiken bortfaller för sjukvårdspersonal, medan det finns kvar för andra grupper i offentlig tjänst. Ett organisatoriskt problem som nu tycks uppmärksammas lite mer än förut är att svenska centrala ämbetsverk, i detta fall socialstyrelsen, i praktiken på en gång kan vara regelgivare, tillsynsansvariga och domare.
Aud Sjökvist aktualiserar en aktuell företeelse, nämligen kravet från dem som utsatts för felbehandling e. dyl. att få en ursäkt och kravet från dem som kritiseras att få en prövning till stånd av om kritiken är befogad. Det är inte lätt att som politiker ta ställning i denna diskussion. För min del är jag därför inte förvånad att frågan om reformen inte har varit partiskiljande. Både allians- och rödgröna politiker känner förmodligen att de ger sig in i ett getingbo - det vill säga riskerar att förlora väljare - om de tar ställning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar