Omdömeslös och omdömesgill publicering

Omdömeslös publicering 1. I Aftonbladet 29/6 2011 finner vi en skämtteckning av Joakim Pirinen f. 1961, en etablerad tecknare m.m. Den föreställer två moderat-m, ett under jord och ett ovan jord. M-et under jord består av benknotor och kranier. I M-et ovan jord finns ett porträtt. Vem det föreställer vet jag inte. (Det liknar inte Reinfeldt.) Porträttet säger "Jag är ny!" Hela skapelsen har titeln Moderat metafysik. Satir, va?

Omdömeslös publicering 2. Mustafa Can f. 1969, en etablerad journalist och författare, har publicerat en 'porrnovell' där han skildrar ett fiktivt samlag mellan honom själv och Siv Jensen, norska Fremskrittspartiets ledare, vars åsikter han hatar. Can avser att straffa Siv Jensen genom samlaget. Cans tilltag kritiseras av Aftonblandets Åsa Linderborg, av alla. ( Ett övergrepp, AB 30/6 2011.) Satir, va?

Omdömesgill publicering. Jag köpte antologin Borgerlig framtid. 15 essäer om samarbete, konflikt och reformer, red. Håkan Tibell (Timbro, u.o. 2011). Den kom idag. Jag har hunnit läsa Lars Tobissons f. 1938 essä Samverkan, samhörighet, sammansmältning? Lars Tobissons essä är mycket bra. Han diskuterar kortfattat och med akribi de problem som en borgerlig regim ställs inför, när en stat som fortfarande ideologiskt är genomsyrad av socialistiskt enpartivälde ska förvandlas till en västeuropeisk demokrati. Det märks att Tobisson är statsvetenskapsman, inte enbart partipolitiker. Jag hoppas att övriga essäer håller samma kvalité. I så fall är det fråga om omdömesgill publicering.

Invandrarbrottslighet, LSU./.SDU, Ship to Gaza och danska utvisningar

En petitess? SVT ger för närvarande "The Tudors" i repris. I SVT och andra massmedia, t.ex. Svenska Dagbladet anges att en av huvudpersonerna är den engelske kungen Henry VIII. Så är det förstås, när serien omtalas i England, men i Sverige kallas han Henrik VIII. Det är nämligen så, att historiska kungligheters namn brukar "normaliseras". Gustav Vasa kallas inte Göstaff, Adolf Fredrik kallas inte Adolph Friedrich, etc. Däremot brukar man benämna den regerande kungen Carl Gustaf, inte Karl Gustav.

Per Gudmundsons brott. Ledarskribenten i SvD Per Gudmundson har på ledarsidan i tidningen tillåtit sig att publicera en artikel med rubriken Brottslighet bland invandrare borde oroa alla partier (25/6 2011). Han har i vederbörlig ordning kritiserats för detta av andra skribenter. Gudmundsons artikel är mycket måttfull i tonen och hänvisar till en färsk statlig norsk undersökning och tidigare svenska statliga undersökningar. Det framgår av undersökningarna att invandrare från vissa utomeuropeiska länder är klart överrepresenterade i brottsstatistiken, både i Norge och Sverige. Samtidigt konstaterar han att det stora flertalet brott begås av inhemska förövare.

LSU och SDU. På Brännpunkt i SvD 28/6 2011 omtalar ordföranden i LSU att organisationens styrelse enhälligt beslutat att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU) inte får vara med i denna paraplyorganisation. Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) är en av dessa fascinerande svenska organisationer som till allra största delen finansieras med allmänna medel - mest våra skattepengar. Ordföranden, Seher Yilmaz (25), har bland mycket annat hunnit med en karriär inom Grön ungdom och är enligt en intervju på hemsidan för Södertörns högskola mycket inriktad på en politisk toppkarriär. Hon har studerat på högskolan och vid Lunds universitet, dock utan att ta någon examen. Till meriterna hör också att hon blev mobbad av en lärare på högstadiet. Hon blir nog statsråd med tiden och en av landets många översåtar, men jag hoppas att hon dessförinnan har mognat lite grand. Ordföranden i SDU svarade i en  saklig hållen replik på Brännpunkt. Ordföranden, Gustav Kasselstrand (24), är ekon. kand. från Handelshögskolan i Göteborg. Han kommer förmodligen inte att bli en av landets många översåtar, men osvuret är bäst.

Ship to Gaza, ct'd. Nedräkningen för Ship to Gaza (Freedom Flotilla) fortsätter. 26/6 2011 publicerades på SvD Brännpunkt ett upprop med rubriken Vi visar Gazas folk att vi bryr oss. Det var undertecknat av ett stort antal rödgröna kulturpersonligheter och politiker. Några av dem ska följa med på färden. Mycket i uppropet, men inte allt, kan vem som helst instämma i, även jag. Härefter har vi bl.a. i SVT fått reda på att flottiljen denna gång utgår ifrån Grekland. Detta har inte kommenterats, vare sig av arrangörerna eller kritiker av manifestationen. Det förefaller troligt att Turkiets regering i år inte är beredd att låta båtarna avgå från turkisk hamn. Att Grekland gör det är kanske lite förvånande, med tanke på landets ekonomiska läge just nu. Men det är ju möjligt att just detta gör det lättare. Grekiska regeringen är angelägen att visa grekerna att man har självständig beslutanderätt, trots det ekonomiska läget.

Utvisningar från Danmark. Danmarks riksdags beslut att "alla" som dömts till fängelse och inte är danska medborgare "automatiskt" ska utvisas från landet har väckt berättigat uppseende. Jag har nu haft tillfälle att läsa det officiella lagförslaget, d.v.s. den danska regeringspropositionen i ärendet (L 210) m.m. Det visar sig att det inte är alls så enkelt som det i regel framställts i svenska media. Dels finns ett generellt förbehåll att utvisning inte ska ske om det "med säkerhet" strider mot Danmarks internationella förpliktelser, dels finns det en rad andra förbehåll. Den danske integrationsministerns tal i Folketinget när han lade fram förslaget var mycket demagogiskt och man kan med fog ha kritiska synpunkter på en formulering i lagtexten som "med säkerhet". Men vi i Sverige som t.ex. länge hade det s.k. uppenbarhetsrekvisitet angående lagstiftning i strid med grundlagarna inskrivet i regeringsformen ska inte förhäva oss.

Det finns uppenbar risk att brottslingar som utvisas från Danmark tar sin tillflykt till Sverige.

En mycket intressant fråga är att det politiska läget kan vara så helt olika i två nordiska demokratiska grannländer som Danmark och Sverige. För närvarande vore ett regeringsförslag som det danska otänkbart i Sverige.

Trevlig midsommar!

Midsommar. Som jag sagt tidigare är jag inte så intresserad av helgfiranden i stil med midsommar. Men som liberal västerländsk intellektuell ber jag att få önska läsarna TREVLIG MIDSOMMAR med vackert väder och goda relationer.

PS! En varm hälsning till journalisterna på SvD Näringsliv som gett mig glada stunder på senaste tiden med artiklarna om Invest Sweden och de smarta kineserna.

Axess juni 2011 samt Ship to Gaza

Svante Nordin i Axess. Juninumret av Axess kom häromdagen (2011 nr 5). Det erbjuder som vanligt intressant läsning. Professor Svante Nordin i idéhistoria skriver klokt om den liberala toleransen till döds i Sverige i artikeln En intellektuell revolution. Det är särskilt förhållandet till islamistisk extremism som han berör på ett måttfullt kritiskt sätt. Jag har läst en hel del av honom tidigare och han brukade räknas till vänstersidan, om än med distans till det extrema. Artikeln i Axess gör honom knappast populär i vänsterkretsar. Professor Nordins huvudbudskap är att det finns ett antal grundläggande värderingar i det moderna västerländska samhället som vi västerlänningar inte kan ge avkall på, oavsett vad invandrade eller inhemska extremister tycker. Svante Nordin ger de vanliga exemplen, bland annat "värden som gäller familj, barnuppfostran eller kvinnornas ställning" (S. 41, sp. 1).

Sara Mohammad i Axess. Sara Mohammad, född i Irak, är garanterat inte populär i vare sig vänster- eller islamistkretsar. Hon är ordförande i Föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. De blev offer för hedersmord, vilket Sara Mohammad med knapp nöd själv undgick. Hon skriver i Axess under rubriken Dubbla budskap om integration. (S. 46-49.)  Hon talar liksom tidigare om "integrationspolitikens Janusansikte". Konflikträdda politiker och myndigheter vågar inte ingripa mot våldsamma yttringar av s.k. hederskultur m.m. Däremot kostar det ingenting att ingripa i andra mer bagatellartade fall som inte gäller invandrare, vilket också sker. En viktig orsak till politikernas beteende, som Sara Mohammad inte berör, är, att invandrarna är en viktig väljargrupp, som lätt kan styras av opinionsbildare inom den egna gruppen, bl.a. på grund av bristande språkkunskaper och klansammanhållning.

Freedom Flotilla. Freedom Flotilla brukar i svenska massmedia kallas "Ship to Gaza". Det är som alla vet en manifestation mot Israels blockad av Gaza, och av många israeler uppfattad som en manifestation mot Israels själva existens. Nedräkningen för en ny färd har börjat. (SvD Kultur 23/6 2011.) Den skall ske efter midsommar. Förra sommarens Ship to Gaza ledde som bekant till att nio personer dödades. Frågan i år är både om det blir någon färd och om den i så fall blir präglad av våld. En del mer eller mindre kända vänsterpersonligheter har lovat att följa med, t.ex. Henning Mankell och Maria-Pia Boëthius. För min del hoppas jag att israelerna avstår från våld. Men vad händer om israelerna bordar båtarna och tar med sig exempelvis Mankell och Boëthius till ett läger i Negevöknen och låter dem sitta där under, säg, ett halvår? Turkiets islamistiska regim lär vara benägen att återupprätta tidigare förhållandevis goda förbindelser med Israel. Det är inte alldeles säkert att Turkiet är berett att låta Fredom Flottilla segla från turkisk hamn mot Gaza.

Bali och Poirier, Guldskoj, Adelshistoria och medelkass samt Estlands Lauristin

Bali versus Poirier. Hanif Bali f. 1987 är nybliven moderat riksdagsledamot. Han har en intressant bakgrund som ensamkommande iranier vid tre års ålder och har gjort en lysande karriär i Sverige utan att skaffa sig någon formell högre utbildning. Fil.dr Roland Poirier Martinsson f. 1962 är som bekant knuten till Timbro och SvD. Dessa båda moderata herrar har råkat i strid med varandra om Kristdemokraternas medverkan i PRIDE. Bali själv medverkar och anser att Kristdemokraterna bör medverka de också. Poirier Martinsson anser att de inte bör medverka, då de får antas i grunden vara negativt inställda till HBT-rörelsen, och därför inte bör tvingas att delta. Bali kallade Poirier Martinsson "idiot" på twitter. Han får svar på tal av Poirier Martinsson i en kolumn i SvD 20/6 2011 med rubriken "En riksdagsman med twitterkräk". Bali ber arrogant om ursäkt på ett sätt som inte är en ursäkt på Newsmill. "Jag hade glömt hur lättkränkt den vita heterosexuella urmannen är", lyder rubriken på Balis artikel (20/6 2011). Det är sällan jag är överens med skribenterna i kvällstidningarna. Men jag håller i stort sett med vikarien på Expressens ledarsida, Agnes Arpi, när hon analyserar striden 21/6 2011 under rubriken "Moderata twitterspyor". Bali har uppenbarligen inte tillräcklig  mognad för sitt uppdrag som riksdagsledamot; det är inte första gången han visar dåligt omdöme. Även den erfarne debattören Poirier Martinsson visar sandlådebeteende, t.ex. när han omtalar att han skrivit till moderaterna och klagat över Bali. Jimmie Åkesson har anledning att glädja sig. Han har för övrigt vänt sig till de rödgröna med en samarbetsinvit som är listigt utformad (SvD Brännpunkt 15/6 2011): "Samsynsbudget vår nya strategi". Det blir nog svårt för Juholt & Co att motstå frestelsen att i praktiken samverka med SD. Jimmie Åkesson är en politisk begåvning. Om han hade hållit inne med sin högerextremism hade han suttit i regeringen som moderat statsråd. Han var muffare som mycket ung.

Den okunniga medelklassen och adeln. Jag antar, utan att redovisa några belägg för det, att det till mycket stor del är medelklassmänniskor som läser kultursidorna i tidningarna. De flesta läsarna är antagligen kvinnor, men det har ingen betydelse i detta sammanhang. En historiker som heter Bo Eriksson har skrivit en bok om den svenska adelns historia. Det är inget fel i det. Den kände historikern Lennart Berntson recenserar boken i SvD Kultur (20/6 2011). Det är inget fel i det heller. Lennart Berntsons recension är i huvudsak positiv. Men allt är inte frid och fröjd. Om Berntson har tolkat situationen rätt, och jag fruktar att han har gjort det, så råder numera en avgrundsdjup okunnighet hos läsarna om elementär svensk historia. Vad han skriver i recensionen tillhörde på 1940- och 50-talet elementa i realskolans och gymnasiets historiekurs i svensk historia, förmodligen också folkskolans. Jag blir nästan lika skräckslagen som Göran Persson, när han fick klart för sig hur okunniga skolans elever var om den s.k. förintelsen, även om jag borde vara medveten om den nästan totala bristen på kunskaper i historia hos medelålders och yngre folk i allmänhet.

Guldskoj. Det finns en annonsbilaga till SvD som heter A Perfect Guide/Affärer och livsstil. I bilagan blandas ren reklam med en sorts redaktionell text, utan att läsaren blir riktigt klok på var reklamen slutar och den så att säga redaktionella texten tar vid. I nr 25 2011 på sid. 13f. finns en artikel med rubriken "Guldklippet". I artikeln kritiseras de ledande personerna i ett av de företag som handlar med guld på ett mycket långtgående sätt. I övre marginalen på de sidor där artikeln står att läsa står ordet "annons". Jag ställer mig lite frågande.

Marju Lauristin. Från Riksdag & Departement 2011 nr 20 lutar som vanligt på olika sätt åt det rödgröna hållet. Men när tidningen intervjuar Marju Lauristin, 71 år, är den rödgröna lutningen inte så märkbar. Det beror på intervjupersonen. Hennes far var kommunist och den som formellt överlämnade Estland till Sovjet, när Sovjet annekterade Estland och övriga baltiska stater. I den korta intervjun nämns inte det faktum att Marju Lauristin var den första som anmälde avvikande mening i högsta sovjet i Moskva, när perestrojkan började. (Jag vill minnas att hon avstod från att rösta angående budgeten och fick detta antecknat till protokollet.)

Exit Maud Olofsson

Centerledaren avgår. Näringsminister Maud Olofsson, f. 1955, avgår i september efter tio år som ordförande i Centerpartiet. Maud Olofsson blev riksdagsledamot så pass sent som 2002, men hade dessförinnan arbetat hela sitt vuxna liv i Centerrörelsen. Hon är en av de få svenska kvinnliga rikspolitiker som jag känner till som inte framstår som huvudsakligen kvinnlig politiker, och det ska ses som beröm från min sida. I likhet med Göran Hägglund har hon ingen postgymnasial utbildning, men i likhet med denne gör hon ett verserat intryck. De rödgröna ledarna framstår i huvudsak som agitatorer, oavsett utbildning.

Hon har på senare tid kritiserats inom rörelsen, framför allt för att partiet inte har gått framåt. Som näringsminister har hon haft is i magen och inte hakat på pojkdrömmar om SAAB m.m. Just nu kritiseras hon för att vilja främja att invandrarkvinnor kommer ut i förvärvsarbete. Enligt den rödgröna ideologi som omfattas av flertalet tongivande journalister, gäller förvärvsarbete för kvinnor utom hemmet bara för infödda svenskar och för invandrade akademiker. Det är nödvändigt att en kvinna blir hennes efterträdare. Minst en av Alliansens partiledare måste vara kvinna.

Jusektidningen 2011 nr 5

Jusektidningen en Svenska Dam. Jusektidningen 2011 nr 5 har just kommit ut. Jag är med i Juristförbundet sedan minst början på 1960-talet och fick tidningen för någon dag sedan. Som uttjänt ålderspensionär har jag gett mig tid att läsa tidningen, som jag förr bara bläddrade i. Det senaste numret framstår till stor del som ett slags jurist/ekonom/samhällsvetarversion av Svensk Damtidning, som jag sen länge är fascinerad av. Det är en överklass - övre medelklass som porträtteras. Alla tycks hålla på med något tjusigt inom massmediaforskning eller dylikt. Omslaget upptas av Joachim Berner, f. 1962, som avhandlas i en lång damtidningsartikel. Jag hade totalt glömt bort honom, "Guldgossen som försvann". Han utbildades vid Handels i Göteborg och blev sen bl.a. chefredaktör för Dagens Nyheter och Expressen samt erbjöds vd-jobbet på SR. Då gjorde han en del misstag och fick försvinna. Nu är han i rampljuset igen. Nog om denne göteborgare.

Under rubriken Ny forskning presenteras i regel sådant som vi som tror oss insiktsfulla redan visste, men det är alltid nöjsamt att få sina fördomar bekräftade. Mia Liinasson har i sin doktorsavhandling kunnat fastslå att "Självgoda genusvetare ogillar kritiker" (rubrik på artikel av Anette Lind, s. 31). "Karriärsugen politiker =lyckad" är rubriken på Anette Linds artikel om Patrik Öhbergs doktorsavhandling (ibid.), i vilken Öhberg hävdar att det finns flest karriärister i Miljöpartiet. Jag trodde att de flesta fanns hos Socialdemokraterna och numera hos Moderaterna, så där underkändes mina fördomar för en gångs skull. Under rubriken Debatt gisslas generalsekreteraren i Advokatsamfundet Anne Ramberg för "gammalt synsätt" m.m. Hon svarar bra på kritiken, tycker jag. Att hon extraknäcker som  kaffeflicka hos Kungen - det vet vi ju alla. Eller hur var det nu?

Nya språkröret för Miljöpartiet Åsa Romson, 39: "Jag vill återinföra friåret" (Intervjuartikel av Ulf Storm, s. 14). Åsa Romson är fil. kand. i svenska, teatervetenskap och retorik. Hon är också jur.kand. och doktorerar snart i miljörätt. Om jag orkar ska jag läsa hennes avhandling för att bedöma om den innehåller seriös juridik. Det brukar vara lite si och så med den saken i miljörättslig litteratur.

I övrigt är det förfördelade och könsbytare och allt möjligt som avhandlas i tidningen.

Anagina och Asylrätt

Anagina. Gina Dirwani heter en tjugoårig rödgrön komiker av palestinskt ursprung. Hon ska vara sommarpratare i radions P1. Hon ska prata om "hur det är att vara ung, blatte, tjej och muslim i Sverige" (SvD 15/6 2011). Hon skriver en blogg under signaturen "Anagina", som tydligen är mycket läst. Den består till stor del av bilder. Den gör ett delvis rätt moget intryck. Hon är uppenbarligen begåvad och det vore intressant att få höra hennes åsikter på ett lite djupare plan om att tillhöra två kulturer. Hur det är att vara ung och tjej i största allmänhet är det många som har och har haft synpunkter på. Men att vara ung intellektuell "blatte" och muslim utan huvudduk i nutidens Sverige är något annat. Hur är anknytningen till det namnkristna/sekulariserade, icke klandominerade och icke rödgröna Sverige som jag representerar, t.ex.?

Den som har kämpat för friheten har rätt till asyl. I Frankrikes författning finns en klausul som säger att den som har kämpat för friheten har rätt till asyl i den franska republiken. Denna bestämmelse har funnits ända sedan franska revolutionen. Nu har en jemenitisk regimkritisk bloggare, Afrah Nasser, 26, sökt asyl i Sverige. För mig är det självklart att hon ska få asyl om hennes uppgifter är riktiga. Däremot är det inte självklart att s.k. ekonomiska flyktingar ska få stanna och det är det stora flertalet asylsökande.

Hedersvåld, SD i riksdagen, Kampås, Brihed och 'En stark ledare'

Hedersvåld. Den stora invandringen av människor med en annan kultur än den moderna svenska har gjort att s.k. hedersvåld, inbegripet hedersmord, blivit en del av den svenska verkligheten. Den officiella svenska attityden till främmande kulturyttringar förstärker dessa avskyvärda företeelser. Det är en viktig orsak till att jag för min del är avogt inställd till svenska insatser i Afganistan, Palestina och Libyen, etc. Börja i stället i våra egna svenska problemområden i Rinkeby, Tensta och Rosengård med flera! Jag håller med advokat Elisabeth Massi Fritz, när hon förordar avskräckning som vapen mot hedersvåldet. Utvisning från Sverige är i praktiken det enda avskräckande straffet. (Dömd pekar ut föräldrar, SvD 14/6 2011.)

SD i riksdagen. Svenska Dagbladet (14/6 2011) har nu funnit för gott att återge vad Stellan Bojerud skrivit om sin tid som sverigedemokratisk ersättare i riksdagen. Jfr min blogg 4/6 2011. Artikeln är anmärkningsvärd på det sättet att den på ett hederligt sätt återger vad Bojerud sagt, utan de förvrängningar som är vanliga så snart uttalanden av Sverigedemokrater återges. Den är också anmärkningsvärd på det sättet att den inte innehåller något påtagligt försök till analys av Bojeruds text. I artikeln sägs inte var Bojeruds text finns. Det har jag sagt; det hör till god ton i publicistiska sammanhang.

I Riksdag & Departement 13/6 2011 nr 19 s. 6-7 konstateras att SD:s riksdagsledamöter inte varit flitiga motionärer (och frågeställare m.m.), vilket tydligen ses som en brist. Jag har inte svårt att förstå Sverigedemokraterna. Deras förslag röstas alltid ner, just därför att de kommer från SD. De har ingen anledning att lägga ner tid på förslag som inte kommer att behandlas på ett seriöst sätt. Skulle SD mot förmodan nå 15-20 procent av riksdagsmandaten och fortfarande vara vågmästare i riksdagen kommer saken förmodligen i ett annat läge. Enligt artikeln beror bristerna på att de är nykomlingar. Det ligger säkert något i det också. Om jag inte missminner mig hade Socialdemokraterna liknande problem, när de efter fyrtiofyra år hamnade i opposition år 1976.

Kampås om demokrati. Det finns en för mig okänd författare som heter Ingrid Kampås. Hon är född 1957 och sjuksköterska. Ingrid Kampås skriver en artikel med rubriken Vi måste reagera när oliktänkande hotas och förföljs i Sverige på Newsmill 12/6 2011. Hon kritiserar bland annat uttalandet av statsminister Fredrik Reinfeldt om SD-politiker o. likn. som blir utsatta för hot och våld: "Företräder man sådana åsikter får man räkna med att sådant kan hända." Reinfeldt gör visserligen en realistisk bedömning. Men vare sig en borgerlig eller en rödgrön statsminister i Sverige får uttala sig på det sättet. Ingrid Kampås kritiserar också att fredliga demonstrationer och möten störs med hot och våld av meningsmotståndare. Ingrid Kampås uttalar sin förvåning över att svenska journalister i så liten utsträckning som hittills fördömt "dessa brott mot demonstationsrätten och yttrandefriheten". Jag håller med Ingrid Kampås, men är inte ett dugg förvånad. I praktiken gäller i Sverige vidsträckt yttrandefrihet för rödgröna, begränsad yttrandefrihet för borgerliga och inskränkt yttrandefrihet för dem som i det allmänna föreställningssättet betraktas som "fascister". Vilket Kampås för övrigt också antyder.

En stark ledare. 26 procent av de unga i Sverige kan tänka sig att landet styrs av en stark ledare som är oberoende av riksdagen. Det framgår av en artikel i DN av Staffan I. Lindberg som är docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Under rubriken "Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar" redovisar han en undersökning utförd av World Values Survey, som vid Göteborgs universitet leds av professorerna Bo Rothstein och Sören Holmberg. Det är ett skrämmande perspektiv som målas upp i undersökningen. Tänk om Sveriges ekonomi blir påtagligt sämre eller om landet drabbas inre eller yttre hot eller av andra allvarliga problem. I så fall kan det gå som i de baltiska staterna under mellankrigstiden: den demokratiska ordningen undergrävs. (Detta är inget försvar för Sovjets vidriga annektering av de baltiska staterna.)

Brihed och Pride. Amanda Brihed är transperson och folkpartist. Hon skriver en intressant artikel på Newsmill 14/6 2011, som har rubriken "Pride står för min rätt att slippa samhällets sjukliga fixering av underlivet". Jag har hittills avstått från att diskutera HBT-frågor på bloggen och tänker att i möjligaste mån undvika dem även i fortsättningen, även om mycket av det hon skriver inbjuder till såväl instämmanden som motsägelser.

Miljöpartiet i Kyrkporten och Fas 3 i riksdagen

Miljöpartiet i Kyrkporten. För någon dag sedan fick jag Sollentuna församlings tidning Kyrkporten (3/6 2011 nr 3). Den är numera ett påkostat alster med många färgbilder. Jag är medlem i Svenska kyrkan. Däremot är jag inte medlem i det rödgröna Miljöpartiet. Omslaget till Kyrkporten fylls av ett tjusigt färgporträtt av språkröret Gustav Fridolin och citat från en intervju med Fridolin, som intervjuas i tidningen. Han tycker att kyrkan har en viktig roll i debatten om miljö- och klimatfrågorna. För min del är jag anhängare av en sekulariserad stat. Jag har alltid haft svårt för politiker som inte är namnkristna/namnmuslimer etc. Jag gör undantag för ett par som heter Göran: Hägglund och Persson, som båda verkar vettiga.

Fas 3 i riksdagen. De rödgröna och Sverigedemokraterna har tillsammans majoritet i riksdagen. De har begärt att regeringen ändrar reglerna om Fas 3 i socialförsäkringen. Det tycks råda viss förvirring bland s.k. experter om riksdagens rätt att själv besluta om reglerna. Jag kan berätta att Ylva Johansson har rätt, när hon hotar med lagstiftning i ämnet. Enligt 8 kap. 8 § regeringsformen kan riksdagen alltid ersätta regeringsföreskrifter med lagstiftning. (För kommentar se t.ex. Petrén-Ragnemalm, Sveriges grundlagar (Sthlm 1980) s. 198; bestämmelsen fanns då i 8:14.) En annan sak är att Jimmie Åkesson och hans Sverigedemokrater kanske inte är beredda att medverka till en så uppseendeväckande åtgärd.

Kunglig nationaldag överstånden

Kunglig nationaldag. Kung Carl XVI Gustaf uppfyllde väl sina plikter som statschef på nationaldagen den 6 juni 2011. Han framförde sitt tal på Skansen i Stockholm på ett bra sätt. Men hans min var bister. Det är inte svårt att förstå varför. Han har varit offer för en personlig hatkampanj i massmedia. Det har som vanligt i sådana fall inte kortsiktigt spelat någon roll vad offret säger eller gör för att motverka kampanjen. Det torde vara utan motstycke att en regerande kung låter sig intervjuas i en sådan här situation. Det sägs från alla möjliga håll att det var fel av honom att ge intervjun. Men sett i ett längre historiskt perspektiv än en eller två mandatperioder för riksdagen är det kanske ändå inte så konstigt och felaktigt. I längre historiskt perspektiv är han något av en medborgarkung, på samma sätt som belgiernas kung. Det är inte så länge sedan ständerna valde hans anfader marskalk Jean Bernadotte till kronprins i det förminskade svenska riket. Det skedde 1810. För min del är jag likgiltig till om kungen vid ett eller annat tillfälle varit på nattklubb och där sammanstrålat med mer eller mindre lättklädda damer. I princip är jag sedan gammalt anhängare av republik, men jag bävar när jag ser tänkbara presidentkandidater.

Håkan Juholt och Mona Sahlin

Juholt och Libyen. Håkan Juholt är som bekant ordförande för Socialdemokraterna, landets största politiska parti. Han intervjuades igår, 5/6 2011, i SVT1-programmet Debatt. I fråga om den svenska insatsen i Libyen var det omöjligt att förstå vad han sade. Han har tidigare sagt att den svenska flyginsatsen i Libyen ska upphöra och eventuellt ersättas med en marininsats. Nu påstod han, på fullt allvar får vi anta, att han och (S) hela tiden sagt (menat?) att Sverige i fortsättningen ska göra flyg-, marin- och humanitära insatser. I övrigt var hans intervjusvar rimliga ur socialdemokratisk synpunkt. Han ville förbättra skola, vård och omsorg (inklusive pensioner) och på det sättet vinna väljare. Att finansieringen sannolikt skulle ske genom rejält höjda skatter på oss inte så rika sades inte. Och den frågan fick han förstås inte.

Mona Sahlins offer. F.d. statsrådet och socialdemokratiska partiordföranden Mona Sahlin (54 år) har uttalat sig i Expressen 5/6 2011. Hon vill i fortsättningen inte ha ett vanligt arbete. Hon kommer sannolikt i fortsättningen att leva på sin mycket rejält tilltagna pension och ägna sig åt sådant som hon tycker att hon är bra på och som hon tycker är roligt. Hon tillhör verkligen dem "upstairs" i samhället. Och hon säger det rent ut! Red. Göran Greider (S) tycker inte om hennes uttalanden (Expressen 6/6 2011). Men han tror inte att det skadar socialdemokraterna politiskt. Det tror inte jag heller. Mona Sahlin har avlägsnats från partiledarskapet och partitoppen. Så nu är det fritt fram att rösta (S) både för gamla och nya svenskar. Det kan väl aldrig vara så att Mona Sahlin så att säga offrar sig för partiet?

Svenskheten

Svenskheten. I morgon, den 6 juni, är det Svenska Flaggans Dag - eller Nationaldagen som det heter numera. Diverse talare ska framträda runt om i landet med eller mindre lyckade tal på nationaldagen. Drottningen m.fl. ska framträda i någon sorts generell folkdräkt. För egen del har jag alltid varit likgiltig inför firandet både av valborg, nationaldag och midsommar. Nationaldagen ligger dessutom alldeles för nära midsommar. Om Sverige ska ha en nationaldag så borde det vara midsommarafton. Men lycka till med firandet!

I lagom tid till nationaldagen har en reviderad upplaga av en intervju med professor Per Bauhn om svenskheten publicerats på Newsmill (4/6 2011): "Intervju: "Vi behöver ingen politik för att känna oss som svenskar". Under ett antal underrubriker behandlar Bauhn olika aspekter på den officiellt rådande konsensuskulturen i vårt land. Bauhn försöker bl.a. urskilja åtminstone tre olika nivåer av konsensuskultur, nämligen "den generella folkhemsnivån", "kultursidesnivån" och "Åsa-Nissenivån". Enligt Bauhn talar dessa nivåer förbi varandra. De kan därför "inte bidra till ett pluralistiskt klimat för hela samhället". Om man ville vara elak kunde man säga att det ju rimligen inte heller är meningen med en konsensuskultur.

Mycket mer vore att säga om konsensuskulturen, men professor Bauhn gör ett försök att analysera företeelsen som tål att tänka på. Att Per Bauhn torde vara den ende filosofiprofessor i Sverige som inte är mer eller mindre vänster(extremist) gör inte saken sämre.

Schweitzer, Adonis och så Bojerud

Volvoschweitzer. Louis Schweitzer, som är född 1942 i Genève, är ordförande i styrelserna för Volvo och Astra Seneca. Han har genomgått de franska elithögskolorna Sciences Po och ENA. Han har varit vd i Renault. Han bor i Paris och har sitt kontor i en byggnad som ägs av Renault. Han är släkt med såväl nobelfredspristagaren 1952, Albert Schweitzer (1875-1965) som nobelpristagaren i litteratur 1964, Jean-Paul Sartre (1905-1980), vilken som bekant avböjde att motta nobelpriset. Louis Schweitzer intervjuades i SvD Näringsliv idag, 4/6 2011. Han fick bl.a. frågan om han känner sig styrd av Renault. Han förnekade det. Jag är kanske naiv, men jag tror honom.

Adonis om arabupproren. Den syrisk-libanesiske diktaren Ali Ahmad Said, mer känd under författarnamnet Adonis och ständigt aktuell nobelpriskandidat har skrivit "Tio teser om arabupproren", en artikel på prosa som återfinns i Expressen 3/6 2011 i svensk översättning av Kassem Hamadé. Adonis lär nog aldrig få nobelpriset. Hans syn på upproren i arabstaterna är alltför lik vår västerländska. För min del har jag inga svårigheter att hålla med honom i det mesta. Det gäller självklart sådant som frågan om kvinnornas ställning i samhället och sekularisering. Men i fråga om staten Israel har Adonis problem (Åttonde tesen, slutet.)

(SD):s riksdagsgrupp inifrån. Efter att ha berört Schweitzer och framför allt Adonis, känns det lite futilt att behandla en text av f.d. överstelöjtnanten Stellan Bojerud, sverigedemokrat och Sundbybergspensionär. Men Bojeruds bidrag "Sverigedemokraternas riksdagsgrupp från insidan" (Mopsen's Blog 28/5 2011) är intressant på många sätt. Bojerud var under drygt sex månader tjänstgörande ersättare i riksdagsgruppen. Han berättar bl.a. att riksdagsgruppens sammanträden varje tisdag var mycket effektiva och målinriktade. Närvaro och mötesdisciplin var föredömliga. Han skildrar en del av riksdagsgruppens medlemmar och gruppens tjänstemän. Alla framstår som mycket framstående på olika sätt. Jimmie Åkesson sägs inta en låg profil. Bojerud var för drygt tio år sedan en tid riksdagsersättare för (M). En jämförelse mellan moderaternas dåvarande riksdagsgrupp och sverigedemokraternas nuvarande utfaller till (SD):s fördel, vilket väl inte var helt oväntat eftersom Bojerud gått från (M) till (SD). Bojerud påstår också att det är "utomordentligt god sammanhållning" och inte finns inre spänningar i sverigedemokraternas riksdagsgrupp. Det är naturligtvis omöjligt att veta hur propagandistisk Bojeruds text är. Men det är ju inte omöjligt att de ständiga gisselslagen utifrån driver sverigedemokraterna att hålla ihop, åtminstone såhär i början. Under alla förhållanden är Bojeruds text intressant för framtida historiker.

Kungakritik - Allianskritik

Mångbottnad kungakritik - allianskritik. Så står det då klart för envar, det som jag och många med mig anade från början. Kritiken mot kungen är inte bara, och kanske inte främst, riktad mot honom personligen eller ens mot monarkin. Kritiken ska ses om ett led i det rödgröna kriget mot alliansregeringen med sikte på ett regeringsskifte 2014. Jag bortser då från de genuina, hatiska, monarkimotståndare som skrivit böcker och/eller är medlemmar i Republikanska föreningen m.m. Jag bortser också från naturlig dragning till sensationer och önskan om uppmärksamhet hos många journalister och även hos oss andra.

Från oppositionen i riksdagen och från olika inflytelserika journalisthåll krävs nu att kungen och hovet ska bli föremål för hårdare granskning. Den skulle om jag förstått saken rätt avse både den aktuella krisen och mer allmänt hovets och kungahusets ekonomi, m.m. Statsminister Reinfeldt har hittills sagt nej till detta. Bland annat har ett vänsterpartikrav på en s.k. sanningskommission avvisats av Reinfeldt och justitieminister Ask.

Lars Ohly och andra vänsterpartister vill naturligtvis ha republik [folkrepublik, får vi förmoda] men i den aktuella situationen vill de främst ha uppmärksamhet. Ett sätt är vara med och diktera ett beslut i riksdagen som går regeringen emot i en symbolfråga. Håkan Juholt bryr sig nog föga om statsformen, bara han får bli statsminister, d.v.s. den ledande politikern i landet, och övriga ledande socialdemokrater vill med alla medel återkomma till regeringsmaktens köttgrytor, där de sedan (minst) 1930-talet anser sig självskrivna. De ledande miljöpartisterna bortser från kungens ärliga miljöengagemang. För dem gäller det att utnyttja sin vågmästarställning för partiets bästa. Språkrören står dessutom personligen långt till vänster, så någon andlig uppoffring är det inte fråga om för dem. Sverigedemokraterna ses som extremister i den svenska politiska miljön. De har hittills haft svårt att påverka politiken i sina hjärtefrågor. De är förmodligen beredda att tillfoga alliansen ett "varningsnederlag" i en symbolfråga. Utöver allt detta så vet alla alliansens politiska motståndare att det är delade meningar om monarkin inom alliansen. Det gör det ännu mer lockande att lägga fram förslag som - på köpet - kan splittra alliansen.

En intressant fråga är hur de nya svenskar som har rösträtt, men är föga integrerade i det svenska samhället ställer sig till kungen och kungahuset och statsformen. Opinionsbildarna inom dessa grupper är ofta rödgröna och de torde som vanligt ha lätt att påverka sin omgivning.

(Denna text bygger bland annat på art. Reinfeldt duckar trots kraven på granskning av Carl V Andersson och Niklas Svensson i Expressen 2/6 2011 och ledaren i AB 1/6 2011 Kliv av - för folkets skull av Karin Pettersson.)