Atom-Löfven. "Stefan Löfven riskerar ett rödgrönt regeringsalternativ" lyder rubriken på en debattartikel i DN:s nätupplaga 17 februari 2012. Författare är två verkligt stora föredettingar i Miljöpartiet, Per Gahrton f. 1943 och Maria Wetterstrand f. 1973. De påpekar att ett flertal viktiga länder i västeuropa har fattat beslut om att avskaffa kärnkraften. I detta läge är det fel av Stefan Löfven att inbjuda alliansen till "blocköverskridande energisamtal" som går ut på förnyad kärnkraftssatsning. Om Löfven träffar överenskommelse med moderaterna om kärnkraften är det lika bra att han satsar på en koalitionsregering med dem. MP skall inte medverka i en Löfven-regering som förnyar kärnkraften.
Det är inte de nuvarande språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson som har skrivit detta. Men man får anta att de är införstådda med sina stora föregångares hot. Samtidigt ger det Gustav och Åsa handlingsfrihet. Om de rödgröna får möjlighet att bilda regering efter valet 2014 vill nog både de och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt vara med på riktigt vid köttgrytorna. När det kommer till kritan.
För Stefan Löfven är hotet utmärkt. Många socialdemokratiska väljare är minst sagt tveksamma till de gröna. De socialdemokratiska förtroendemännen bland de marginellt viktiga utomeuropeiska invandrarna kan förmodas vara mer angelägna om att tillgodse sina landsmäns mera snävt definierade intressen än av energi- och miljöfrågor som kärnkraftsavvecklingen.
Utrikesdeklarationen. Utrikesminister Carl Bildt har presenterat regeringens utrikesdeklaration för 2012 i riksdagen. I sitt veckobrev betonar moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten i anslutning till deklarationen att Sverige bl.a. ska arbeta för en mer jämställd värld, t.ex. i Afganistan, i Främre orienten och i Afrika.
Varför inte börja där vi möjligtvis ännu har vissa reella möjligheter att uträtta något, t.ex. i Rinkeby i Stockholm, i Bergsjön i Göteborg och i Rosengård i Malmö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar