Axess nr 1, 2012. Kulturtidskriften Axess första nummer för 2012 har nyligen utkommit. Som vanligt innehåller denna konservativa kulturtidskrift många intressanta artiklar. Temat i detta nummer är Feminism som kvinnofälla.
En artikel i en annan genre, som jag fäst mig särskilt vid, är Bengt Nilssons artikel Den gåtfulle svindlaren. Den handlar om den mycket uppmärksammade reklamchefen hos Röda Korset som förskingrade från denna organisation och från Cancerfonden. Totalt nästan åtta miljoner kronor. Artikeln innehåller en anmälan av en bok med titeln Guldsot, som skrivits av Bernt Hermele. Men det som upprör mig mest rör inte så mycket reklamchefen utan vad Hermele och Nilsson har att berätta om andra funktionärer i svenska Röda Korset m.fl. hjälporganisationer och deras och förmodade inställning till insamlade medel.
Det gäller bland annat generalsekreteraren Christer Zettergren, ordföranden Bengt Westerberg och prinsessan Christina, alla med väl tilltagna arvoden. Zettergren hade 89.000 kr per månad och Westerberg 68.500 kr per månad.
För mig framstår följande uttalande i Nilssons text som kanske allra mest upprörande: "Bland många hjälporganisationer finns det en outtalad föreställning om att pengar som skänkts från allmänheten kommer från ingenstans och inte ägs av någon." D.v.s. det är fritt fram för inflytelserika figurer i organisationen att lägga beslag på pengarna för egna ändamål. Samma sak gäller f.ö. i stor utsträckning den statliga u-hjälpen. Jag undrar alltid hur många helt eller halvt kriminella skeenden som aldrig lagföres i hjälpindustrin. Nilsson säger t.ex. i artikeln några ord om ett Röda Kors-fall med anknytning till Brasilien. Nilssons antagande att motsvarande reklamchefsbrott inte skulle kunnat hända i Läkare utan gränser tror jag inte på. Det är alltför djärvt.
Samtidigt visar hjälpindustrins höga företrädare en påtaglig stingslighet mot var och en som ifrågasätter effektiviteten i verksamheten. Det har de goda personliga skäl till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar