Birgitta Blom. Jag har vid något tillfälle för länge sedan träffat hovrättspresidenten i Svea hovrätt Birgitta Blom. Jag känner henne inte och har inte något egentligt personligt intryck av henne. Hon avled för kort tid sedan 82 år gammal och har fått en dödsruna i Svenska Dagbladet 19/2 2012, undertecknad som sig bör av fint folk.
Dödsrunan ger anledning till några reflexioner. Den säger ingenting om hennes föräldrar. Wikipedia är också enstavigt. Det är ett vänsterdrag, om man inte är uppstigen ur arbetarklassen, förstås.
(I Vem är det 1975 omtalas att hon är prästdotter från Stockholm.)
I dödsrunan omtalas att hon var gift med sedermera industriborgarrådet och riksdagsmannen Lennart Blom f. 1925, som avled 1990. Men det sägs inte att han var moderat. Hade det varit fråga om en socialdemokrat hade detta sannolikt nämnts. Birgitta Blom, såväl som undertecknarna av dödsrunan, gjorde karriär under det socialdemokratiska maktpartiets hegemoni. Det är för dem inte ens nu läge att nämna mannen Bloms politiska hemvist. Socialdemokraterna kan ju mycket väl återta sin hegemoni 2014.
Det talas i dödsrunan om "kraftfullt och omutligt ledarskap" och "auktoritet". Men på fritiden "trädde en glad och prestigelös person" fram. Jag är glad att jag inte träffade henne i jobbet.
Samtidigt är det intressant att reflektera över hur jämförelsevis nytt kvinnornas framträdande inom domarkåren och den högre ämbetsmannakåren är. Birgitta Blom var den första kvinna som utnämndes till hovrättslagman och den första kvinna som utnämndes till hovrättspresident. Hon var nio år äldre än jag och tog jur.kand.examen fem år före mig.
Socialdemokratisk uppgång. Icke oväntat har opinionen vänt. Stefan Löfven och hans socialdemokrater seglar i medvind. Den senaste opinionsundersökningen visar drygt 29,0 procent (S).
För egen del vill jag fortfarande ha reda på om jag ska tillåtas bo kvar i min bostad eller om Socialdemokraterna ska driva bort mig genom återinförd och skärpt fastighets- och förmögenhetsskatt. Jag tycker att det vore orättvist för jag har förvärvsarbetat från 18 - 67, ungefär som en gammaldags LO-arbetare. Men det är kanske trots allt ändå bäst att plocka fram knappnålen med rött huvud igen, om ni minns den.
Medelklassens föga diskreta charm. Jag bläddrar i Svenska Dagbladet denna söndag, 19/2, och finner kulturdelen full med färgbilder och artiklar om allehanda kulturknuttar och kulturspättor, somliga vackra och somliga mindre vackra. Alla mer eller mindre medelålders och vänsterbetonade. Alla kritiserar de mig och mina likar på ett puerilt sätt för att vi inte engagerar oss tillräckligt i utomeuropéernas problem. Och framför allt för att vi är skeptiska till effektiviteten i den u-hjälp som vi ska betala och till den invandringspolitik som föres och som vi också ska finansiera. Vi är världens överklass som borde utrotas. Helt klart.
Och så det senaste tramset. Hen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar