Assagneaffären. DN:s osignerade ledare 17/8 2012 skiljer sig fördelaktigt från mycket annat som skrivits i Assagneaffären. Vi kan här bortse från vad som sägs i artikeln om Ecuadorpresidentens förmodade motiv för sitt asylbeslut beträffande Julian Assagne och en hel del annat.
Ledaren pekar på ett förhållande som det är lätt att glömma bort. Nämligen att den skandinaviska rättsstaten i likhet med Storbritannien har ett rättsväsende som präglas av och skall präglas av att vara oberoende av den politiska makten. Detta i motsats till vad som gäller i många andra länder. Inte bara i uppenbara diktaturer utan även i praktiken i en hel del mer eller mindre demokratiska länder med rättsstatsambitioner.
En svensk åklagare, som sålunda tillhör det oberoende rättsväsendet, har satt igång långtgående internationella förvecklingar, när hon beslutat om en s.k. europeisk arresteringsorder avseende Julian Assagne. Allt detta har kommenterats i massmedia närmast till leda. Både den misstänkte förövaren och de båda brottsoffren tillhör massmediekretsarna för att inte säga massmedieetablissemanget. Vi lämnar i övrigt detaljerna därhän.
En diskussion som massmedia hittills tycks ha undvikit är att diskutera vad som skulle ha hänt om både den misstänkte och brottsoffren varit, ja just det "vanliga människor".
Antag att Julian Assagne i stället varit den charmige resemontören Julian Smith från Sidney, 39, som tillfälligt jobbat i Stockholm med installationer i ett kontorshöghus i Kista. Hos den svenske uppdragsgivaren - ett stort byggföretag - råkar han träffa kontoristerna Eva och Lill, som båda råkar vara ensamstående i trettiofemårsåldern. Var och en av dem bjuder hem Julian till sig och efter att man ätit gott och framför allt druckit en hel del alkohol har var och en av Eva och Lill samlag med Julian. I båda fallen urartar den sexuella samvaron till något som kvinnan uppfattar som våldtäkt enligt svensk lag. Eva och Lill talar med varandra om detta och beslutar att tillsammans polisanmäla Julian. Detta sker också. Julian som fortfarande är kvar i Sverige hörs mycket kortfattat. Han nekar till anklagelserna och tillåts resa till England, för han har slutfört sitt jobb i Stockholm och har nu ett uppdrag i London.
Nu inkopplas åklagare som konstaterar att här står ord mot ord. Det kan vidare konstateras att ingen av kvinnorna har lidit någon fysisk skada eller smittats av någon sjukdom, vare sig venerisk eller annan.
Åklagaren konstaterar dock att det hade varit bra att höra Julian lite mer ingående. Man har hans adress i England och han svarar per e-mail att han är villig att tala med svensk polis eller åklagare i England. Ett förhör (samtal) kommer faktiskt också till stånd. Julian slår även nu ifrån sig. Han anser att han inte har begått något brott. Åklagaren avskriver ärendet: "brott ej styrkt". Det har förekommit en lång upprörd debatt om att svensk polis och åklagare i stor utsträckning avskriver anmälningar om brott. Julian-Smith-händelsen nämns som en notis i denna debatt. Något mer blir det inte.
Det nu sagda innebär inte att jag menar att det behöver vara juridiskt fel av åklagaren att utfärda en europeisk arresteringsorder. Men ingen skall inbilla mig att det hade skett om den misstänkte och brottsoffren hade varit "vanliga människor".
PS! Det förvånar mig att den annars så sansade Göran Hägglund (KD) uttalat sig så som han gjort om man får tro ledaren i DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar