Forskarbloggen invigd och om Olof Palme och Millimetternich

Min forskarblogg invigd med ett kåseri. Jag har invigt min andra blogg, forskarbloggen, med ett kåseri. Forskarbloggen har adressen: http://torstensforskarblogg.blogspot.com/.

Om Olof Palme i P1. Fru Lisbet Palme och flera politiker m.fl. har intervjuats i radions P1 nu på eftermiddagen. För den som följt med i det politiska spelet i media kom det inte fram så mycket nytt. Det var befriande att höra Ulf Adelsohn. Adelsohn kritiserade Olof Palme på ett värdigt och sakligt sätt och visade sig beredd att hålla fast vid kritiken trots andras invändningar. F.d. statsrådet Anna-Greta Leijon föreföll faktiskt också lite, lite, försiktig i sin hyllning av Palme.

Två statsministrar (motsv.) i Europa har i modern tid hedrats med minnesfrimärken kort efter att de har blivit mördade. Den ene är Olof Palme. Men vem är den andre frågar sig nog mina fåtaliga läsare. Ja, vem? Svaret är dr Engelbert Dollfuss, diktatorisk österrikisk förbundskansler (1892-1934) ledare för det austrofascistiska Vaterländische Front, som mördades av österrikiska nazister 1934. Tiden var ännu inte inne för Österrikes anslutning till Tyskland och Hitler såg sig nödsakad att ta avstånd från mordet. En andra upplaga av Dollfussfrimärkena, som gavs ut senare, är den dyraste. Den drogs nämligen in omgående, då Hitler anslöt Österrike till Tyskland. Dollfuss var liten till växten (150 eller 155 cm, uppgifterna växlar) och kallades därför "Millimetternich" efter den österrikiske statsmannen Metternich på 1800-talet.

Olof Palme

Olof Palme. Det är tjugofem år sedan Olof Palme mördades. Alla massmedia behandlar Palmes liv och mordet på honom. Mordet är fortfarande ouppklarat. Johan Wennström, f. 1987, men redan etablerad ledarskribent i Svenska Dagbladet, skriver idag (26/2 2011) en ledare med rubriken "Ingen nostalgi för Olof Palmes politik". Jag tycker att det är en verkligt bra ledare.

Mitt i helgonfirandet kan det vara skäl att påminna att Palme var en politiker som söndrade Sverige. Bortemot hälften av folket avvisade hans politik. Inom det egna lägret var han inte oomstridd när han mördades. Det sistnämnda glömdes bort mycket fort efter mordet. Jag brukar hävda att det fanns en "domestic version" och en "export version" av Palme. Hemma i Sverige var han hatfull och överlägsen mot sina motståndare. Det var uppenbart att han såg ner på dem. Utomlands uppträdde han ofta mer försiktigt och verserat, även om det är hans skarpa och ensidiga uttalanden, som lever kvar i minnet. För de västerländska demokratierna hade han föga intresse, förefaller det. I stället stödde han med förkärlek röda, odemokratiska upprorsrörelser i tredje världen. Med andra ord skulle han idag ha passat in bra bland forskarna på Institutet för framtidsstudier, bland tongivande akademiker från utvecklingsländerna och bland en stor del av de tongivande nyhetsjournalisterna i svenska massmedia.

De sista åren före 1976 års revolution trodde jag på fullt allvar att Sverige gradvis höll på att övergå till en sorts socialistisk diktatur. Sverige var redan mer eller mindre en enpartistat. Jag kände en rädsla som nu kan te sig svårförklarlig, men som då kändes oerhört påtaglig. Valnatten 1976 kände jag en oerhörd lättnad. Samma känsla av lättnad infann sig valnatten 2010. Men av skäl som framgått av tidigare blogginlägg (20/2 2011) känner jag oro inför 2014.

När Olof Palme mördades blev jag som alla andra upprörd över mordet. Men i motsats till många andra kan jag inte påstå att jag kände något slags personlig sorg. Jag brukade säga till upprörda vänner och bekanta som sade sig känna personlig sorg, att jag inte kände Olof Palme personligen, även om jag samtalat med honom vid ett tillfälle i början av 1960-talet. För mig var det mest intressant att se hur en professionell brottsutredare - polismästare Henrik Liljensparre - klarade upp mordet på Gustav III 1792, medan en amatörutredare - polismästare Hans Holmér - misslyckades med att klara upp mordet på Olof Palme 1986. När det senare kom fram att en eller annan hög befattningshavare i kanslihuset strax efter Palmemordet sagt att det rådde ett tillstånd då konstitutionell nödrätt kunde tillämpas, blev jag inte förvånad. Jag blev inte heller förvånad att uttalandet inte blev föremål för någon diskussion i ledande juristkretsar. Detta skedde alltså i ett nordiskt, demokratiskt, land i vår tid.

Bildtstorm, Libyens revolution och Turkiet i EU

Avgå Bildt! Treklövern Gustav Fridolin, Desirée Pethrus och Ardalan Shekarabi och vänsterbetonade journalister kräver att utrikesminister Carl Bildt ska avgå. Så nu borde det vara kört för Bildt. Han har nämligen uttalat sig med viss försiktighet om revolutionen i Libyen. Han har han sagt att det allra viktigaste är att våldet upphör och att förhandlingar om framtiden kommer igång. Såväl oppositionen mot Gadaffis diktatur som landets olika delar och dess olika stammar är djupt splittrade. Ute i världen är ledande västerländska politiker försiktiga. Visst vill de bli av med Gadaffi, men vad ska komma i stället? Kravet på Bildts avgång är inte seriöst.

Turkiet i EU? Kunskapskanalen sände igår ett bra seminarium om bl.a. Turkiets eventuella medlemskap i EU. Det är inte underligt att tongivande EU-länder är tveksamma till medlemskap. Turkiet blir det folkrikaste landet i EU. Huvuddelen av befolkningen bekänner sig som bekant till islam och regeringen har svårt att riktigt upprätthålla den sekulariserade stat som skapades under Kemal Attatürks regim och som väl fortfarande officiellt finns kvar. Sverige är väl egentligen det enda EU-land som är positivt till att Turkiet blir medlem i EU inom en snar framtid.

Socialdemokratisk uppgång och Bildts Sovjetpublicering

　　
(S)-uppgång. Den senaste opinionsundersökningen ger socialdemokraterna 30,2 %. Det är bra för ett parti som just nu saknar ledare och fastlagd politik. Jag tror inte att man ska räkna alltför mycket med fortsatt nedgång för socialdemokraterna. Tvärtom kan det mycket väl gå uppåt för dem igen. Det finns tre faktorer som kan gynna partiet, men som sällan brukar sammanföras av kommentatorerna i media. 1) Partiet har fortfarande mer eller mindre hegemoni i stora delar av den svenska landsorten, både i kommuner och landsting. Det är framför allt i Stockholmsområdet som nedgången är personligt kännbar både för väljarna i allmänhet och partiets aktiva. 2) Partiet har fortsatt starka band till fackföreningsrörelsen, vilket betyder stora personella och ekonomiska resurser för partiet. 3) Slutligen innebär den stora invandringen en påfyllning av väljare för partiet. I Sverige får invandrare snabbt rösträtt både i kommunal-, landstings- och riksdagsval. Krav på kunskaper i svenska språket eller om det svenska samhället finns inte. Allt verkar tyda på att socialdemokraterna är duktiga på att få utomeuropeiska invandrare att rösta på partiet. Det förefaller ofta ske på ett sätt som inte kan ses som legitimt.

Det finns ett antal andra faktorer som också talar för partiet. En sådan är den ideologiska hjärntvätt som svenskarna genomgått under decennier av socialdemokratisk hegemoni. Det uppfattas sålunda av många människor som underligt att man har ett system av privata skolor, "friskolor", vid sidan om den kommunala skolan. Privata apotek och privat hälso- och sjukvård uppfattas också som något onaturligt. (Men privata tandläkare uppfattas p.g.a. vanans makt [?] som något naturligt - konstigt nog.)

"Nu ska de få för sin nyliberalism" lyder rubriken på PJ Anders Linders ledare (söndagskrönika) i SvD idag, 20/2 2011. Den långa ledaren handlar om ett viktigt avsnitt i den socialdemokratiska kriskommissionens rapport. PJ Anders Linder konstaterar att Göran Perssons och Mona Sahlins idéer helt avvisas. Det är väsentligt rödare, mindre liberala, idéer som torgförs i rapporten. Jag är inte säker på att kommissionens ställningstaganden inte får betydelse. PJ Anders Linder däremot förefaller tro att rapporten läggs till handlingarna och inte påverkar utvecklingen. Vi får hoppas att han har rätt.

Hur det går i valet 2014 är en öppen fråga.

(S)-partiledarval. Mikael Damberg  och Lena Sommestad tycks ha brutit isen. De har mer eller mindre öppet tillkännagett sin kandidatur. Det har föranlett Sven-Erik Österberg att göra detsamma. Det ska bli spännande att se vem valberedningen föreslår, när den dagen nu kommer.

Diplomatrapporter om Sovjets fall. För min del har jag trots flera försök inte lyckats ta del av de rapporter som Carl Bildt har låtit UD offentliggöra på nätet. Om man ska tro de uppgifter som har lämnats av media på nätet, är innehållet inte särskilt sensationellt. Bildts motivering för publiceringen är formellt riktig. Sovjetunionen finns inte längre. Men den store grannen i öster finns trots allt kvar - liksom förr. Både Sveaborg och Karlsborg byggdes långt före Sovjets tid.

Plagiatstriden i Tyskland

Plagiatstriden i Tyskland. I Tyskland fortsätter striden om försvarsminister Guttenbergs doktorsavhandling. Men det är en minoritet som vill att han avgår. Drygt två tredjedelar av de tillfrågade i en opinionsundersökning tycker att han kan sitta kvar. (Die Welt 19/2 2011.) Fortsättning följer.

EU och Nordafrika och boendeproblematik

EU och Nordafrika. Leif Pagrotsky har gjort ett inlägg om EU:s roll i förhållande till Egypten och Tunisien på DN.se (16/2 2011). Som vanligt när det gäller Leif Pagrotsky gör hans inlägg i debatten ett vederhäftigt intryck, när han som i detta fall avstår från den rena partipropagandan. Rubriken lyder: "Så här kan EU med enkla medel stödja Nordafrika".

Boendeproblematik. Gudrun Schyman har kommit i konflikt med Statens Järnvägar (Expressen 17/2 2011). Av artikeln framgår bl.a. att hon under eftermiddagen vände "hem till Stockholm". Gudrun Schyman är såvitt jag vet kommunfullmäktigeledamot och kommunstyrelseledamot i Simrishamns kommun. Det kräver att hon är bosatt i Simrishamn. Är hon det?

Tyskt plagiat, kriskommission utan budgettak och (S)-utrikespolitik

Tysk littorinexamen. Det finns en konvergens mellan EU-länderna. I Tyskland diskuteras just nu försvarsminister Guttenbergs akademiska meriter. Die Welt på nätet (16/2 2011) har rubriken "Guttenbergs Doktorarbeit soll dreistes Plagiat sein". (D.v.s. ‘Guttenbergs doktorsavhandling sägs vara fräckt plagiat’.)

(S)-kriskommissionen. Ett grundproblem för de aktiva socialdemokraterna är att de åtminstone tillfälligt måste se på sig själva som representanter för ett vanligt politiskt parti på samma sätt som allianspartierna alltid har varit tvungna att göra efter det demokratiska genombrottet i början av 1900-talet. Bortsett från frågorna om höger- och vänstersvängar och dylikt finns det i rapporten mycket av "det statsbärande partiet", "rörelsen", som egentligen bara låter de andra hållas ett tag och sedan ställer allt till rätta för de okunniga massorna igen. Jag för min del har väntat på en förändring i mer än femtio år. Den är nog särskilt besvärlig att ta till sig för unga yrkespolitiker i partiet, även eller inte minst de med invandrarbakgrund. Kanske gäller det i fortsättningen för dessa broilers att fullfölja sina akademiska studier och annat jobbigt, i stället för att bara glida in på relativt välbetalda politikerposter på en räkmacka, som det hette ett tag. Samtidigt kan man konstatera att sådana broilers finns i alla riksdagspartier.

Att kriskommissionen vill väsentligt försvaga eller avskaffa de nuvarande reglerna om ett budgettak tycker jag är mer allvarligt än mycket annat i rapporten. Man kan undra vad upphovsmannen till de nuvarande reglerna, Göran Persson, och andra som är kunniga på detta område tycker.

(S) om utrikespolitiken. Urban Ahlin, utrikespolitisk talesman [PK: talesperson] för (S) skriver i SvD på Brännpunkt (16/2 2011) om socialdemokraternas krav på utrikespolitiken. Som sig bör kritiserar han Carl Bildt för en mängd försummelser. Jag har en liten, gammal, jordglob i metall. Jag brukar kasta en blick på den, när jag läser vad Bildt, Ahlin och tidigare Olof Palme och diverse biståndsministrar sagt och säger. Ekonomiskt är Sverige jämförbart med delstaten Sydkarolina i USA. Dessutom är Sverige extremt exportberoende.

Kriskommissionens höjda skatter (S)

Kriskommissionens höjda skatter. Socialdemokraterna har nu officiellt publicerat rapporten från sin mångomtalade kriskommission. Den har kommenterats i alla media. Det har egendomligt nog ansetts särskilt sensationellt att kommissionen vill höja skatterna. Jag har läst avsnittet om beskattningen i rapporten. Rubriken är "En skattereform för full sysselsättning". Rubriken är som alltid i sådana här sammanhang propagandistisk. Det som sägs om skatterna i avsnittet är dock lite mer nyanserat än som framgår av referat i massmedia. Men visst finns de gamla vänstertankarna "att skapa en rättvisare inkomstfördelning" och att skattesystemet ska "bidra till ökad ekonomisk jämlikhet" med. Välfärd, klimat, infrastruktur och bostadsbyggande kräver högre skatter. Som sagt, lite mer nyanserat, men inte mycket. I avsnittet framförs också den gamla socialdemokratiska tanken att träffa en blocköverskridande överenskommelse - på socialdemokraternas villkor, förstås. Man har skäl att anta att den helst ska utformas så att moderaterna ställs utanför.

Rapporten omfattar 115 sidor och innehåller mycket mer än en diskussion om framtida skatter. Det är värt att notera att flera ledande socialdemokrater med Mona Sahlin i spetsen avböjt att kommentera rapporten. Vad det nu kan betyda. I vart fall har åsikterna om s-politiken i Mona Sahlins avskedstal inte fått något genomslag i kriskommissionens rapport.

Om man får tro den tidigare statssekreteraren Per Borg (S) är huvudproblemet för kriskommissionen att finansiera välfärden i framtiden. Det är främst därför som kommissionen aviserar skattehöjningar. (Newsmill.) Till detta är att säga att man väl inte kan bortse ifrån att en stor del av socialdemokraternas nuvarande och framtida väljare har mycket att vinna på höjda skatter, om de drabbar det arbetande folket.

Egyptiska diktatorer, svenska socialdemokrater och en duglig CUF-are

Egypten. Mubarak har nu avgått efter trettio år som egyptisk diktator. Det återstår att se vad som händer i landet. Enligt Carl Bildt har ett militärråd tagit makten. Som vi gamla minns skedde samma sak, när kung Farouk tvingades abdikera. Det resulterade efter en tid i Nassers diktatur som senare fått sin fortsättning. Vare sig det gamla eller nutida Egypten har några demokratiska traditioner.

Sverige. (S). Jag har idag anmält mig som åhörare på den socialdemokratiska partikongressen i slutet av mars 2011. Jag gör det helt och hållet i egenskap av samhällsintresserad privatperson och bloggare.

Svensk landsort och landsbygd. Hanna Wagenius heter en CUF-politiker som är tjugutvå år och jur.stud. Hon har skrivit ett bra rapport åt Timbro. Den heter Från "Funäsfjällen till Falkenberg. Borgerliga strömningar bortom de stora städernas medelklassväljare". Hon presenterade den på Timbro 9/2 2011 inför en fulltalig publik på ett bra och moget sätt. Språket i rapporten är bra, vilket jag som bekant uppskattar mycket. Den sortens unga politiker som Hanna Wagenius behövs. Jag hoppas verkligen att hon också fullföljer sina akademiska studier och inte sällar sig till skaran av svenska yrkespolitiker som aldrig fullföljt sina studier. Det ska tilläggas att de båda kommentatorerna av rapporten på seminariet, moderaten Pär Henriksson och socialdemokraten Erik Laaakso var rörande eniga med Wagenius och varandra.

Assangeaffären och Reinfeldt

Rättegången om utlämnande av Julian Assange i London pågår fortfarande. Jag har haft tillfälle att läsa Brita Sundberg-Weitmans skriftliga inlaga till domstolen, som Assange låtit publicera på nätet. Vad hon skriver i detta officiella sammanhang gör mig än mer övertygad om att både förundersökningsåtgärder i Sverige, inbegripet frihetsberövandet av Assange, och åtgärden att utfärda en europeisk häktningsorder samt innehållet i sak i den svenska brottsbalkens sexbrottsföreskrifter strider mot engelsk och annan västeuropeisk ordre public. Det betyder att jag anser att den engelska domstolen inte ska besluta om verkställighet av arresteringsordern. Det betyder inte att jag sympatiserar med Julian Assange. Han förefaller vara en föga sympatisk extremist. Men det är  i n t e  den frågan som den engelska domstolen ska ta ställning till.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har försvarat det svenska rättsväsendet i ett uttalande 8/2 2011 (se bl.a. politikerbloggen). I princip är det problematiskt att en ledande politiker uttalar sig i ett pågående rättsligt förfarande. Hans uttalande om att det svenska rättsväsendet är självständigt är så mainstream att det för mig framstår som harmlöst. Det är bra att amatörjustitieministern Ask hittills har avhållit sig från kommentarer. (Men jag tycker fortfarande att det är ett fattigdomsbevis för Sverige att den borgerliga alliansen inte har kunnat rekrytera en verkligt kvalificerad jurist till justitieministerposten. Men jag medger gärna att det förefaller som om jag vore tämligen ensam om denna värdering.)

Utvandring och invandring

I kväll visades ett program på tv av Janne Josefsson om unga svenska gästarbetare i Oslo i Norge. De har betydligt lägre löner än enligt gällande norska kollektivavtal och bor minst sagt trångt och dyrt och under villkor som klart strider mot norsk hyreslagstiftning. Orsaken är brist på jobb i Sverige. Samtidigt har Sverige stor invandring av människor som i praktiken är ekonomiska flyktingar och som av olika skäl inte jobbar och inte heller integreras i det svenska samhället. Min gissning är att Janne Josefssons program kommer att leda till en del diskussion, men att den svenska politiska eliten som vanligt lägger locket på med huvudsaklig hänvisning till att de som framför kritik är främlingsfientliga.

(S)-uppgång, kärleksrevolution och nazitid

Socialdemokraterna tycks återhämta sig. Det är inte alls säkert att det är en tillfällig uppgång till lite drygt 30 procent. Det skulle inte förvåna mig om (S)-kongressen tar detta till intäkt för att nöja sig med att byta ut partiordföranden och lämna övriga topp-politiker i fred. Det är ju enklast så. Och utanför de stora städerna märks inte socialdemokraternas kris särskilt mycket. På längre sikt arbetar dessutom demografin mot Alliansen.

Ruth Lötmarker skriver under strecket (7/2 2011) om en ny fransk bok av f.d. utbildningsministern m.m. Luc Ferry (f. 1951). Understreckaren är, som alltid när Ruth Lötmarker skriver, väl värd att läsa (jfr min blogg 18/12 2010). Bokens titel är "La révolution de l’amour". Med undertiteln "Pour une spiritualité laïque". Författaren diskuterar paradigmskiften i Europa och speciellt Frankrike sedan antiken. Han berör bl.a. ett modernt storstadsfenomen i högre kretsar: "les bobos", som är en förkortning av uttrycket "les bourgeois-bohèmes" [‘borgar- bohemer’]. Ferry anser att det har inträtt en era av ny humanism "la spiritualité laïque" [den icke-religiösa andligheten]. Den icke-religiösa andligheten är såvitt jag förstår svår att förena med t.ex. islamistisk religiositet - om utövarna på ömse sidor ska vara ärliga. Det gäller f.ö. också den traditionella franska republikanismen med sin negativa attityd mot religionen.

Professorn i historia Klas Åmark har gett ut en omfattande bok med titeln "Att bo granne med ondskan. Sveriges förhållande till nazismen, Nazityskland och Förintelsen". Boken recenseras i SvD under strecket (8/2 2011) av Barbro Eberan. Jag tänker läsa boken. Eberans artikel har fått rubriken "Svek och skam präglar vår bild av Hitlertiden". Det är riktigt att många kulturpersonligheter i Sverige har talat om svek och skam. Men historieforskarna har i regel varit mindre tvärsäkra. För egen del har jag aldrig velat erkänna något slags kollektivskuld. Jag har aldrig känt mig ansvarig för förintelsen eller USA:s Vietnamkrig för att ta ett par exempel.

Mona Sahlin till Mellanöstern och Assagne till Sverige

Mellanöstern. Svenska massmedia är liksom media i andra länder fortfarande främst inriktade på händelseutvecklingen i Egypten. Debatten mellan Mona Sahlin och Carl Bildt i går kväll i SVT gav besked om att Mona Sahlin anser att EU, inklusive Carl Bildt, har fel, när man tvekar att fullt ut stödja demonstranterna på Tahrirtorget i Kairo. Vidare fick man veta att Mona Sahlin efter det att hon har avgått som (S)-ordförande ska bege sig till Mellanöstern för att reda upp situationen i Egypten m.fl. länder.

(S)-ordförande. Det förefaller som om att Sven-Erik Österberg trots allt är favorit till posten som Mona Sahlins efterträdare.  Men SVT lanserar professor Lena Sommestad från partiets vänsterflygel med Thomas Östros som ekonomisk talesman vid sin sida.

F.d. "HSB". Göran Persson dök upp i tv-rutan igår kväll. Han kommenterade (S)-partiledarvalet. Han påpekade särskilt att den socialdemokratiska partiledaren måste vara mer stryktålig än andra partiledare. Jag känner en sorts valfrändskap med Göran Persson och tycker ofta att han har rätt när han uttalar sig. Men i detta fall hugger han i sten, tycker jag. Att vara moderatledare eller (KD)-ledare - för att inte tala om (SD)-ledare - kräver nog minst lika stor stryktålighet. Inte heller var han övertygande när han, den duktige analytikern, påstod att det inte finns någon höger- och vänsterflygel inom hans parti. Jämför "Ich kenne keine Parteien, ich kenne nur deutsche" ['Jag ser inga partier, jag ser bara tyskar'.] (Wilhelm II, 1914). Jag undrar också om det blir så lätt att återgå till den traditionella hemlighetsmakeriet, när det gäller ledarval och motsättningar inom socialdemokratin. Hemlighetsmakeriet verkar lite för gammaldags. Men osvuret är bäst.

Sjukt. (SD)-riksdagsmannen William Petzäll (f. 1988) har gjort bort sig genom att bli gripen av polis för fylleri. Han ska nu ta time-out och sjukskriva sig en tid. Fallet är i och för sig tragiskt. Jag kan förstås inte bedöma om hans alkoholmissbruk är så gravt att det motiverar sjukskrivning. Men helt allmänt kan man konstatera att en stor del av människorna i Sverige anser att de när som helst kan sjukskriva sig på det arbetande folkets bekostnad, om det är något som tar emot i arbets- eller privatlivet. En sorts ögonblicksbild av detta kan man läsa i en insändare i Aftonbladet 26/1 2011 av signaturen "Före detta idealist, numera läkare och realist". Den har rubriken "Kraven på sjukskrivning fullständigt omoraliska".

Assagne. Den spännande rättegången i England om utlämnande av Julian Assagne till Sverige börjar nu. Nytt är att f.d. överåklagaren Sven-Erik Alhem på Assagnes begäran kallats som s.k. expertvittne till den engelska domstolen (AB och Expressen 5/2 2011). Alhem ska tydligen vittna om problematiska inslag i handläggningen från svensk sida av utlämningsärendet. Min ståndpunkt att utlämningsbegäran strider mot västeuropeisk ordre public både i materiellt och formellt hänseende kanske visar sig på det hela taget riktig. I så fall blir det en näsknäpp för Sverige. För övrigt kan man väl utgå ifrån att fallet hamnar i den nya Supreme Court of the United Kingdom innan det är slutligt avgjort på engelsk sida.

Egypten, (S)-ordförande och Europaperspektiv 2011

Egypten. Svenska massmedia är liksom media i andra länder främst inriktade på händelseutvecklingen i Egypten. Hittills tycks inget nytt ha kommit fram. SvD (Näringsliv 5/2 2011) har en utförlig artikel om Suezkanalen. Genom kanalen passerar 7,5 procent av världens totala sjötrafik. Den får inte stängas.

(S)-ordförande. När det gäller inrikespolitiken har regeringens försäljning av aktier i Nordea fått stor uppmärksamhet i massmedia. Den stora inrikespolitiska frågan om ny partiordförande för Socialdemokraterna har kommit i skymundan. Inte heller i denna fråga har mycket nytt kommit fram som utomstående får reda på. Men det förefaller som om att Sven-Erik Österberg är favorit. Det framgår av en artikel av Lena Hennel i SvD 4/2 2011 s. 18.

Europaperspektiv 2011. För egen del läser jag just nu årsboken Europaperspektiv 2011, som jag hoppas få tillfälle att återkomma till.

F-kassa, svensk-egyptier och Kamali

Lena Mellin har skrivit en artikel i Aftonbladet (31/1 2011) med anledning av krisen i Egypten. Den har rubriken "Svenska staten är ingen F-kassa". Det är bra att detta sägs ifrån i den stora tidning som förknippas med Socialdemokraterna och LO. Lena Mellin pekar på skillnaderna mot tsunamikatastrofen. Den var en oförutsebar naturkatastrof av gigantiska mått. Upproret i Egypten däremot är ett politiskt skeende i en diktaturstat. Det hade kunnat förutses. För min del tycker jag att Lena Mellins ståndpunkt är närmast självklar. Samtidigt finns det i Sverige mycket gott folk som inte håller med om det.

Ett speciellt problem utgör svenskar av egyptisk eller annan mellanöstern/nordafrika-härkomst som befinner sig i Egypten. En 22-årig svensk-egyptier (?) hade gripits och enligt egen utsago blivit torterad av polis i Kairo. Han hade lyckats rymma från häktet och klagar nu över att svenska ambassaden inte givit honom hjälp. Ord står här mot ord.

Det är nog inte ovanligt att svenskar med invandrarbakgrund återvänder för längre eller kortare till sitt hemland, även om de haft flyktingskäl att lämna landet. Människor ska givetvis inte torteras eller bli utsatta för annan omänsklig behandling. Men jag tror faktiskt att många andra svenskar än sd-are ställer sig frågande till återvändandet, även om det normalt inte sägs offentligt. Bristen på saklig offentlig debatt i Sverige om den här typen av invandrarfrågor är påtaglig.

Den svenska massmediediskussionen om händelserna i Egypten börjar f.ö. att få en lite mer avvaktande, realistisk, prägel än förut. Före detta kristdemokratiska riksdagsledamoten Magda Ayoub, har publicerat en artikel på Newsmill (uppdaterad 31/1 2011), som hon gett rubriken "Jag fruktar muslimska brödraskapet mer än Mubarak". Tyvärr har hon nog rätt i sina tvivel på en demokratisk utveckling i Egypten. Hon är kristen med rötter i Egypten.

"Åkesson på DN och avskedandet av Linna befäster rasismen i Sverige". Så lyder rubriken på en artikel på Newsmill (1/2 2011) av professor Masoud Kamali. Kamali, f. 1956, är professor i socialt arbete vid Mitthögskolan. Kamalis åsikter ligger förstås långt till vänster. Det är därför närmast förvånande att han tydligtvis anser att talibanerna är extremister, även om deras extremism "är ett direkt resultat av sekellång kolonialism och imperialistisk politik". "Bakom dagens terrorism står Västs omåttliga eget intresse och exploatering av andra länder och folk."