Rubriker. Jag fick inte tillfälle att skriva på bloggen om förstasidesrubrikerna i några stora tidningar i Europa lördagen den 29 september 2012. Därför kommer de idag.
Le Monde skriver att elva romska ledande brottslingar gripits i Lille. De är misstänkta för att ha lett en liga som varit verksam i hela Europa.
Die Welt skriver om 51-åriga Malu Dreyer som sitter i rullstol och trots detta handikapp blir ny ministerpresident i delstaten Rheinland-Pfalz i Tyskland. Tidningen toppar också med att Spaniens bankers skulder beräknas stiga dramatiskt under 2013 så att de behöver tillföras nästan 60 miljarder euro.
The Times berättar bland annat att premiärminister Cameron antyder att han skall föreslå en folkomröstning om EU-medlemskapet om han vinner nästa val, som beräknas hållas 2015. Han skall snarast föreslå parlamentet att England skall utträda ur en del av EU-samarbetet redan i höst. Såvitt jag kan förstå är det sistnämnda en sensation.
Vågor i ankdammen. Här hemma uppges att f. S-ordföranden Håkan Juholt kommit i tvist med SAP om betalningen av ett advokatarvode om c:a 100.000 kronor. En advokat hade gett honom råd om möjligheterna att väcka åtal för förtal i samband med att han tvingades avgå från sin post som ordförande. Juholt anser att partiet skall betala advokaträkningen, men partitoppen anser att Juholt själv skall betala.
Newsmills försämring. Bonniers driver sedan några år en debattsajt som heter Newsmill. Sedan en tid har möjligheten till läsarkommentarer tagits bort. Anledningen torde i praktiken vara att en del kommentarer ansetts alltför kontroversiella - framför allt rasistiska - för att få framföras i Sverige. Jag tycker att Newsmill därmed har mist en stor del av sin sälta. Sajten är helt enkelt avsevärt mindre intressant än förut.
Nalin Pekgul? Nalin Pekgul f. 1967 var som bekant riksdagsledamot för Socialdemokraterna och ordförande i Socialdemokraternas kvinnoförbund. Hon var också en mycket framträdande kämpe för jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag gillade henne starkt. Hon har helt försvunnit ur offentligheten. Vad har hänt med henne?
söndag 30 september 2012
fredag 28 september 2012
Tillräknelighet
Tillräknelighet. Föreningen för lagstiftningslära höll en sammankomst i Högsta domstolens lokaler i tisdags, den 25 september 2012. HD-domaren justitierådet Martin Borgeke f. 1949 höll en intressant och ledigt framförd föreläsning med rubriken Tillräknelighet - reglering genom lagstiftning eller praxis. Bakgrunden till ämnesvalet är att Sverige avskaffade tillräknelighetsbegreppet inom straffrätten år 1965, då den nuvarande brottsbalken ersatte 1864 års strafflag. Begreppen "Femfemmor" (SL 5:5) och "Femsexor" (SL 5:6) försvann. De kallades f.ö. vanligen "Heltokiga" och "Halvtokiga" av straffrättsprofessorn Ivar Agge, vilket ger en föreställning om vad lagrummen handlade om. För att straff skall kunna utdömas krävs i de flesta länder som är jämförbara med Sverige att gärningsmannen är "tillräknelig". Sverige skulle förstås på vanligt sätt melde sig ud, vilket då inte ledde till någon mer omfattande diskussion även om en eller annan motståndare talade om "Sovjetpsykiatri". Ett vänligt, vårdinriktat samhällsskydd ansågs som viktigast. Det har senare framkommit krav på en återgång till krav på tillräknelighet. Senast har det skett i betänkandet Psykiatrin och lagen (SOU 2012:17). Det skulle föra för långt att redovisa de olika lagändringar avseende detaljer som de aktuella brottsbalksreglerna undergått sedan 1965.
I den diskussion som följde kom den givna frågan upp om 1965 års lagändring och den nu tilltänkta lagändringen kunde betraktas som resultatet av mer allmänna ideologiska förändringar. Det tycktes råda enighet om att så var fallet. I straffrätten är legalitet särskilt viktigt. Det behövs ett system för straffandet av människor. Tillräknelighetskrav får inte blandas med krav på uppsåt. Det sades bl.a. att ett krav på tillräknelighet inte får leda till att åklagare underlåter att åtala om hen anser att kravet på tillräknelighet inte är uppfyllt. Åklagaren skall agera som vanligt, d.v.s. åtala. Det är domstolen som skall ta ställning till om gärningsmannen varit tillräknelig och ett krav på tillräknelighet bör inte återinföras genom praxis.
Jag hoppas att jag har lyckats ge någon föreställning om föreläsningen och diskussionen, trots att ämnet är rätt främmande för mig.
I den diskussion som följde kom den givna frågan upp om 1965 års lagändring och den nu tilltänkta lagändringen kunde betraktas som resultatet av mer allmänna ideologiska förändringar. Det tycktes råda enighet om att så var fallet. I straffrätten är legalitet särskilt viktigt. Det behövs ett system för straffandet av människor. Tillräknelighetskrav får inte blandas med krav på uppsåt. Det sades bl.a. att ett krav på tillräknelighet inte får leda till att åklagare underlåter att åtala om hen anser att kravet på tillräknelighet inte är uppfyllt. Åklagaren skall agera som vanligt, d.v.s. åtala. Det är domstolen som skall ta ställning till om gärningsmannen varit tillräknelig och ett krav på tillräknelighet bör inte återinföras genom praxis.
Jag hoppas att jag har lyckats ge någon föreställning om föreläsningen och diskussionen, trots att ämnet är rätt främmande för mig.
söndag 23 september 2012
Sven Otto Littorin och vinmonopol
Sven Otto på banan igen. Jag har tyckt synd om f. arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin f. 1966 som så plötsligt tvingades avgå sommaren 2010 och senare helt ynkligt vistades i en liten lägenhet i London utan både familj och jobb.
Han har nu enligt Dagens PS! 21/9 2012, som citerar Sydsvenskan, fått tidsbegränsat arbete hos Region Skåne med 45.000 kr i månaden för halvtid. Grattis Sven Otto! Tiden läker alla sår, ska du se!
Provätning. Min fru och jag var idag på eftermiddagen på en restaurang och provåt inför ett jubileum. Mer därom när jubiléet ägt rum.
Vad lite man vet om viner och monopol. Jag såg härom dagen annonser om direktimport av viner till privatpersoner. Jag fick plötsligt klart för mig att det finns ett antal företag inom EU som sysslar med vinförsäljning direkt till privatpersoner i bl.a. Sverige och att verksamheten är förenlig med svensk lag. Men som vanligt får man se upp. Vinerna är inte alltid särskilt bra och billiga, säger kritiker. Det är tydligen som med Experts konkurs-utförsäljning.
Skenbara skatteproblem (S). Socialdemokraternas skatteutredare Leif Pagrotsky har djärvts föreslå att Alliansens skattesänkningar för vanliga skattebetalare skall bestå. Vidare skall bolagsskatten sänkas. Blivande S-finansministern Magdalena Andersson har redan gjort invändningar. I enlighet med det s.k. Mitt Romney-teoremet spelar Pagrotskys utredning och Anderssons invändningar dock ingen som helst roll för valutgången 2014.
Skenbart demokratiproblem? SD-ordföranden Jimmie Åkesson deltog i tv-programmet Debatt härom kvällen. Programledaren avbröt honom i ett kör. Det gör hon inte med andra riksdagspartiers partiledare. Men inte heller detta har den minsta betydelse för utgången av valet 2014.
Han har nu enligt Dagens PS! 21/9 2012, som citerar Sydsvenskan, fått tidsbegränsat arbete hos Region Skåne med 45.000 kr i månaden för halvtid. Grattis Sven Otto! Tiden läker alla sår, ska du se!
Provätning. Min fru och jag var idag på eftermiddagen på en restaurang och provåt inför ett jubileum. Mer därom när jubiléet ägt rum.
Vad lite man vet om viner och monopol. Jag såg härom dagen annonser om direktimport av viner till privatpersoner. Jag fick plötsligt klart för mig att det finns ett antal företag inom EU som sysslar med vinförsäljning direkt till privatpersoner i bl.a. Sverige och att verksamheten är förenlig med svensk lag. Men som vanligt får man se upp. Vinerna är inte alltid särskilt bra och billiga, säger kritiker. Det är tydligen som med Experts konkurs-utförsäljning.
Skenbara skatteproblem (S). Socialdemokraternas skatteutredare Leif Pagrotsky har djärvts föreslå att Alliansens skattesänkningar för vanliga skattebetalare skall bestå. Vidare skall bolagsskatten sänkas. Blivande S-finansministern Magdalena Andersson har redan gjort invändningar. I enlighet med det s.k. Mitt Romney-teoremet spelar Pagrotskys utredning och Anderssons invändningar dock ingen som helst roll för valutgången 2014.
Skenbart demokratiproblem? SD-ordföranden Jimmie Åkesson deltog i tv-programmet Debatt härom kvällen. Programledaren avbröt honom i ett kör. Det gör hon inte med andra riksdagspartiers partiledare. Men inte heller detta har den minsta betydelse för utgången av valet 2014.
lördag 22 september 2012
Redovisningsmedel och Palmedokumentär
Redovisningsmedel/klientmedel. Svensk Handels säkerhetschef, Per Geijer påpekar i SvD Näringsliv 22/9 2012 s. 8 att Panaxia "självklart" borde ha hållit kundernas pengar åtskilda från företagets egen kassa. 1944 års lag om redovisningsmedel (1944:181) ingår i grundkursen i civilrätt. Det är den kurs som tidigare kallades propedeutisk kurs i juridik och som alla svenska jurister har deltagit i. Det är uppseendeväckande att lagen tydligen inte tillämpats i Panaxiafallet. Jag har inte kundavtalet tillgängligt så jag vet inte vad som står i avtalet. Jag undrar hurudana avtal som andra penningtransportörer o. liknande har med sina kunder.
Kan det rent av vara så att den eller de jurister som formulerat kundavtalen helt enkelt varit mer förtrogna med diverse EU-rättsliga frågor och annat sådant än den elementära svenska civilrätten? T.ex. den där berömda cigarrlådan på advokatens skrivbord som innehåller enbart klientmedel?
Palmedokumentären. Fil. dr Claes Arvidsson har idag på SvD:s ledarsida kommenterat den mångomtalade dokumentärfilmen om statsminister Olof Palme som skall visas i tv julen 2012 i tre delar, men som redan har haft premiär på bio.
Arvidsson drar fram ett flertal sakförhållanden som inte alls berörs eller berörs så flyktigt att tittaren inte får betydelsen klar för sig. Palmefilmen framstår icke oväntat som en propagandaprodukt som skall ses som ett led i Socialdemokraternas pågående offensiv mot Alliansen.
På det sättet betraktar jag också Olof Palmes tre söners framträdande i det populära SVT-programmet Skavlan i går kväll. Sönerna kunde dock inte låta bli att säga att Olov Palme ofta var andligen frånvarande även när han var hemma hos familjen. Han hade helt enkelt annat att tänka på än familjen och hade liksom jag själv och många andra vanliga människor dålig simultanförmåga.
Gränser i Stilla havet. SvD publicerar torsdagen den 20 september 2012 s. 19 en karta med rubriken Östasiatiska ökonflikter. Kartan är en bilaga till en lång artikel av Bertil Lintner. Det är uppenbart att Kina är på frammarsch och att det leder till konflikter med grannarna. Det syns att det är ett bra tag sedan Port Arthur stod i fokus.
Kan det rent av vara så att den eller de jurister som formulerat kundavtalen helt enkelt varit mer förtrogna med diverse EU-rättsliga frågor och annat sådant än den elementära svenska civilrätten? T.ex. den där berömda cigarrlådan på advokatens skrivbord som innehåller enbart klientmedel?
Palmedokumentären. Fil. dr Claes Arvidsson har idag på SvD:s ledarsida kommenterat den mångomtalade dokumentärfilmen om statsminister Olof Palme som skall visas i tv julen 2012 i tre delar, men som redan har haft premiär på bio.
Arvidsson drar fram ett flertal sakförhållanden som inte alls berörs eller berörs så flyktigt att tittaren inte får betydelsen klar för sig. Palmefilmen framstår icke oväntat som en propagandaprodukt som skall ses som ett led i Socialdemokraternas pågående offensiv mot Alliansen.
På det sättet betraktar jag också Olof Palmes tre söners framträdande i det populära SVT-programmet Skavlan i går kväll. Sönerna kunde dock inte låta bli att säga att Olov Palme ofta var andligen frånvarande även när han var hemma hos familjen. Han hade helt enkelt annat att tänka på än familjen och hade liksom jag själv och många andra vanliga människor dålig simultanförmåga.
Gränser i Stilla havet. SvD publicerar torsdagen den 20 september 2012 s. 19 en karta med rubriken Östasiatiska ökonflikter. Kartan är en bilaga till en lång artikel av Bertil Lintner. Det är uppenbart att Kina är på frammarsch och att det leder till konflikter med grannarna. Det syns att det är ett bra tag sedan Port Arthur stod i fokus.
fredag 21 september 2012
Spårrånare och andra papperslösa
Spårrånaren har erkänt. Mannen som rånade en berusad man som fallit ner på tunnelbanespåret har erkänt rånet. Han säger också att han är ångerfull. Han uppger att han är medborgare i Tunisien och att han är 28 år och papperslös. Jag hoppas att de svenska myndigheterna gör ordentliga ansträngningar att få bekräftat hans identitet som tunisier och därefter ser till att han snarast återföres till hemlandet.
I tv-programmet Efterlyst sade sig f. justitieministern Thomas Bodström vara mer eller mindre säker på att spårrånaren kommer att återföras till Tunisien efter avtjänat straff i Sverige. Jag är inte lika säker på den saken. Han kan mycket väl se till att skaffa sig familj i Sverige eller med någon annan manöver se till att han även i fortsättningen kan vistas i Sverige. Det är inte troligt att massmedia följer upp vad som händer när han om något år blir fri från ett troligt fängelsestraff.
Papperslös nekad vård med förtur. Sjuk och papperslös - nekades cancervård är rubriken på en artikel i Dagens Nyheter av Jonatan Martinson den 15 september 2012. En papperslös kvinna hade av en läkare fått besked att hon hade en knöl i bröstet. Hon skickades till en bröstklinik, där man dock innan operation ville ha besked om "betalningsansvarig" eftersom kvinnan inte hade pengar till operationen. Hon fick alltså vänta på operation.
Nu i veckan intervjuades en av vårt lands främsta kändisar - Robert Aschberg - i tv. Aschberg, som jag starkt sympatiserar med, berättade bland annat att han för ett antal år sedan diagnostiserats av läkare med en tumör på en lunga. Han fick besked att han skulle opereras. Han sade att han ville minnas att det tog ett par veckor innan operationen skedde. Han tycktes inte anse att dröjsmålet berodde på diskriminering av honom som kändis.
Jag anser att vi i Sverige av humanitära skäl bör erbjuda dem som vistas i landet - legalt eller illegalt - sjukvård. Men det måste vara på samma villkor som gäller för oss som skall finansiera vården. Journalister tycks anse att det skall gälla förtur för invandrare och särskilt för illegala. Det anser inte jag. Jag gissar att den papperslösa kvinnan vänt sig till en privat klinik, men det vet jag inte och lär väl aldrig få reda på det heller i politiskt korrekta media. Att hon så småningom opererats utan kostnad har jag anledning att utgå ifrån med tanke på artikelns innehåll.
"Tania Head". Attacken mot Twin Towers i New York inträffade som bekant den 11 september 2001. SVT hade nyligen ett antal dramadokumentärer om händelsen. En av dem handlade om en kvinna som påstod sig ha blivit räddad från ett av tornen i sista minuten av en brandman, och som gjort en "karriär" som "överlevande". Hennes fästman skulle ha omkommit. Historien visar om inte annat att man aldrig kan lita på människors uppgifter i sådana här situationer. Deras troskyldiga berättelser måste på ett eller annat sätt kunna verifieras. Även om det tar emot!
Tania Head visade sig vara en lögnare. Hon är troligen mentalsjuk, med ett outsinligt behov av att stå i centrum för uppmärksamheten. Hon är en ful, tjock, civilekonom, som under ett antal år höll sig i rampljuset som framträdande överlevare och slutligen utsågs till ordförande ("President") i en överlevarorganisation. I samband med ordförandevalet var en New York Times-journalist ofin nog att undersöka hennes uppgifter och han kunde mycket snart avslöja att hon var en lögnare. Hon hette något helt annat och hade bevisligen inte varit i New York den 11 september 2001. Den omkomne fästmannen hade dessutom inte existerat.
Taina Head ansågs av myndigheterna inte ha gjort något straffbart och försvann i samband med avslöjandet. Hon dök plötsligt upp vid en busshållplats på Manhattan år 2011. Hennes senare öden avslöjades inte.
Jag vill inte påstå att jag har en medmänsklig syn på henne.
Romneys fadäser. Presidentkandidaten och miljardären Mitt Romney har sagt två saker som troligen gör honom omöjlig som president i USA. Han har sagt att 47 procent av USA-väljarna ser sig själva som offer och vill leva på sociala förmåner (ungerfär så). De kommer under alla förhållanden att rösta på Obama. Vidare har han sagt att [de tongivande] palestinierna inte vill ha fred med Israel.
Så kan en presidentkandidat i USA inte säga, om hen vill bli vald. I vårt sagoland kan ingen seriös politiker heller säga så, oavsett vad hen i verkligheten tycker.
I tv-programmet Efterlyst sade sig f. justitieministern Thomas Bodström vara mer eller mindre säker på att spårrånaren kommer att återföras till Tunisien efter avtjänat straff i Sverige. Jag är inte lika säker på den saken. Han kan mycket väl se till att skaffa sig familj i Sverige eller med någon annan manöver se till att han även i fortsättningen kan vistas i Sverige. Det är inte troligt att massmedia följer upp vad som händer när han om något år blir fri från ett troligt fängelsestraff.
Papperslös nekad vård med förtur. Sjuk och papperslös - nekades cancervård är rubriken på en artikel i Dagens Nyheter av Jonatan Martinson den 15 september 2012. En papperslös kvinna hade av en läkare fått besked att hon hade en knöl i bröstet. Hon skickades till en bröstklinik, där man dock innan operation ville ha besked om "betalningsansvarig" eftersom kvinnan inte hade pengar till operationen. Hon fick alltså vänta på operation.
Nu i veckan intervjuades en av vårt lands främsta kändisar - Robert Aschberg - i tv. Aschberg, som jag starkt sympatiserar med, berättade bland annat att han för ett antal år sedan diagnostiserats av läkare med en tumör på en lunga. Han fick besked att han skulle opereras. Han sade att han ville minnas att det tog ett par veckor innan operationen skedde. Han tycktes inte anse att dröjsmålet berodde på diskriminering av honom som kändis.
Jag anser att vi i Sverige av humanitära skäl bör erbjuda dem som vistas i landet - legalt eller illegalt - sjukvård. Men det måste vara på samma villkor som gäller för oss som skall finansiera vården. Journalister tycks anse att det skall gälla förtur för invandrare och särskilt för illegala. Det anser inte jag. Jag gissar att den papperslösa kvinnan vänt sig till en privat klinik, men det vet jag inte och lär väl aldrig få reda på det heller i politiskt korrekta media. Att hon så småningom opererats utan kostnad har jag anledning att utgå ifrån med tanke på artikelns innehåll.
"Tania Head". Attacken mot Twin Towers i New York inträffade som bekant den 11 september 2001. SVT hade nyligen ett antal dramadokumentärer om händelsen. En av dem handlade om en kvinna som påstod sig ha blivit räddad från ett av tornen i sista minuten av en brandman, och som gjort en "karriär" som "överlevande". Hennes fästman skulle ha omkommit. Historien visar om inte annat att man aldrig kan lita på människors uppgifter i sådana här situationer. Deras troskyldiga berättelser måste på ett eller annat sätt kunna verifieras. Även om det tar emot!
Tania Head visade sig vara en lögnare. Hon är troligen mentalsjuk, med ett outsinligt behov av att stå i centrum för uppmärksamheten. Hon är en ful, tjock, civilekonom, som under ett antal år höll sig i rampljuset som framträdande överlevare och slutligen utsågs till ordförande ("President") i en överlevarorganisation. I samband med ordförandevalet var en New York Times-journalist ofin nog att undersöka hennes uppgifter och han kunde mycket snart avslöja att hon var en lögnare. Hon hette något helt annat och hade bevisligen inte varit i New York den 11 september 2001. Den omkomne fästmannen hade dessutom inte existerat.
Taina Head ansågs av myndigheterna inte ha gjort något straffbart och försvann i samband med avslöjandet. Hon dök plötsligt upp vid en busshållplats på Manhattan år 2011. Hennes senare öden avslöjades inte.
Jag vill inte påstå att jag har en medmänsklig syn på henne.
Romneys fadäser. Presidentkandidaten och miljardären Mitt Romney har sagt två saker som troligen gör honom omöjlig som president i USA. Han har sagt att 47 procent av USA-väljarna ser sig själva som offer och vill leva på sociala förmåner (ungerfär så). De kommer under alla förhållanden att rösta på Obama. Vidare har han sagt att [de tongivande] palestinierna inte vill ha fred med Israel.
Så kan en presidentkandidat i USA inte säga, om hen vill bli vald. I vårt sagoland kan ingen seriös politiker heller säga så, oavsett vad hen i verkligheten tycker.
fredag 14 september 2012
Motanfall och sega strukturer
Motanfall. Stefan Lindskog f. 1951 är justitieråd i Högsta domstolen sedan 2008. Han är jur.dr och docent i civilrätt. I senaste numret av Svensk Juristtidning (2012 s. 587) går han till motanfall mot ett par andra jurister som i tidskriften kritiserat en dom i HD som han varit med om att besluta. Jag vet inte säkert, men jag tror att det är unikt att en domare i högsta instans på detta sätt försvarar domstolens ståndpunkt i ett krångligt fall av tolkningen av en processregel (i detta fall 13 kap. 3 § rättegångsbalken).
Sega strukturer. Under rubriken Sega strukturer i svensk rättskultur recenserar professor Kjell Åke Modéer professor Ulf Bernitz' senaste bok, som har titeln Europarättens genomslag (387 s. Norstedts: 2012). Det är en antologi av uppsatser som Bernitz tidigare publicerat i olika tidskrifter. Jag har inte läst boken, men väl flera av uppsatserna. Det är en mycket väl genomarbetad recension som Kjell Åke Modéer har publicerat (Tidskriften Respons 2012 nr 4 s. 22).
Modéer påpekar att Bernitz har eurocentriskt perspektiv, trots att han som bekant är väl bevandrad i amerikanskt rättsligt tänkande. Han har också gått in för en gemensam europeisk civillag - ett projekt som jag har svårt att tro på, givet bl.a. svårigheterna att skapa en gemensam nordisk civillag.
Modéer berör i sin recension inte att de politiska förhållandena ändrats i Sverige under efterkrigstiden. Socialdemokratin är för närvarande inte lika dominerande som den var under Tage Erlanders och Olof Palmes tid som statsminister. Jag har svårt att tro att S-ordföranden Stefan Löfven skulle tala om EU-domstolen som Ulf Bernitz' lekstuga på samma sätt som Olof Palme talade om Strasbourgdomstolen som Gustaf Petréns lekstuga. Att f. statsministern Ingvar Carlsson först i sina memoarer berättar att han länge varit anhängare av EU, men hållit tyst med det, är anmärkningsvärt och Kreml-betonat liksom en hel del annat i Sverige.
Slutligen vill jag tillägga att när jag läser något som Ulf Bernitz har skrivit om EU-rätten så tror jag mig utan vidare förstå vad saken gäller. När jag läser vad en del av hans efterföljare har skrivit är jag ofta helt förvirrad. Det är måhända ett åldersfenomen.
Fotnot. Kjell Åke Modéer och Ulf Bernitz benämns båda seniorprofessor. Är det en ny titel för prof.em.?
Sega strukturer. Under rubriken Sega strukturer i svensk rättskultur recenserar professor Kjell Åke Modéer professor Ulf Bernitz' senaste bok, som har titeln Europarättens genomslag (387 s. Norstedts: 2012). Det är en antologi av uppsatser som Bernitz tidigare publicerat i olika tidskrifter. Jag har inte läst boken, men väl flera av uppsatserna. Det är en mycket väl genomarbetad recension som Kjell Åke Modéer har publicerat (Tidskriften Respons 2012 nr 4 s. 22).
Modéer påpekar att Bernitz har eurocentriskt perspektiv, trots att han som bekant är väl bevandrad i amerikanskt rättsligt tänkande. Han har också gått in för en gemensam europeisk civillag - ett projekt som jag har svårt att tro på, givet bl.a. svårigheterna att skapa en gemensam nordisk civillag.
Modéer berör i sin recension inte att de politiska förhållandena ändrats i Sverige under efterkrigstiden. Socialdemokratin är för närvarande inte lika dominerande som den var under Tage Erlanders och Olof Palmes tid som statsminister. Jag har svårt att tro att S-ordföranden Stefan Löfven skulle tala om EU-domstolen som Ulf Bernitz' lekstuga på samma sätt som Olof Palme talade om Strasbourgdomstolen som Gustaf Petréns lekstuga. Att f. statsministern Ingvar Carlsson först i sina memoarer berättar att han länge varit anhängare av EU, men hållit tyst med det, är anmärkningsvärt och Kreml-betonat liksom en hel del annat i Sverige.
Slutligen vill jag tillägga att när jag läser något som Ulf Bernitz har skrivit om EU-rätten så tror jag mig utan vidare förstå vad saken gäller. När jag läser vad en del av hans efterföljare har skrivit är jag ofta helt förvirrad. Det är måhända ett åldersfenomen.
Fotnot. Kjell Åke Modéer och Ulf Bernitz benämns båda seniorprofessor. Är det en ny titel för prof.em.?
onsdag 12 september 2012
S-ordföranden Stefan Löfven sommartalar
Löfvens sommartal. Äntligen har jag fått lite arbetsro så att jag kan göra en kommentar till S-ordföranden Stefan Löfvens sommartal 26/8 2012. Löfven är som bekant ordförande i landets största politiska parti. Vad han säger - och inte säger - är redan därför viktigt. Såvitt jag har kunnat se har kommentarerna i massmedia till talet varit rätt begränsade. Jag gör inte anspråk på att ge en heltäckande kommentar. Jag nöjer mig med att ge kortfattade synpunkter.
Talet är upplagt på liknande sätt som övriga partiledartal som jag kommenterat. Men det är i påfallande hög utsträckning riktat till de egna aktiva. Även om det naturligtvis innehåller kritik mot Alliansen.
Stefan Löfven börjar med inbördeskriget i Syrien i rätt försiktiga ordalag, utan att alltför mycket fria till invandrarna, något som vore naturligt med tanke på att åttio procent av "de nya svenskarna" sympatiserar med den rödgröna sidan.
I nästa avsnitt är det närmast en vältalig arbetsgivardirektör som påminner socialdemokraterna om globaliseringens ekonomiska fördelar för Sverige. Även i fortsättningen är det arbetsgivardirektören som talar. Sveriges export har ökat, men den största delen går fortfarande till EU-länder. Det är det omöjligt att bortse ifrån. Men Sverige måste stärka sin export till framgångsländer som Kina, Indien och Indonesien. Det begriper förstås inte regeringen.
Tillväxtmotorn Stockholm måste tillgodoses med bl.a. bättre kollektivtrafik och ökat bostadsbyggande. Det har inte Alliansen förstått fullt ut.
Stefan Löfven vill motverka den "skyhöga" ungdomsarbetslösheten med åtgärder liknande dem i Danmark och Tyskland. Samtidigt vill han höja kraven i skolorna och andra utbildningsanstalter. Jag ser framför mig mitt eget gamla läroverk med Stefan Löfven som en den nya S-tidens Rector Grandiosus! Inte nog med det. Lärarnas ställning skall stärkas och de skall odelat kunna ägna sig åt undervisningen och befrias från diverse pappersarbete. Detta program är helt i linje med vad min son matematikläraren förespråkar. Men jag undar om alla pysseltanterna i skolan är med på noterna. Löfven har kanske glömt att skolan numera är en kvinnodominerad arbetsplats.
Vi måste satsa på gymnasieskolan, på järnvägar och vägar och annan infrastruktur för att göra landet konkurrenskrafigt också i framtiden. Forskningen måste också prioriteras, inte minst genom samverkan mellan näringsliv, forskning och förtroendevalda. (Här tänker Stefan Löfven nog bl.a. på Erlanders forskningsråd från den tidiga efterkrigstiden.)
Småföretagandet och innovationskraften måste stärkas för att säkra den framtida välfärden. Bolagsskatten bör sänkas! Samtidigt skall vi tillsammans bygga ett ekologiskt hållbart samhälle och en hållbar frihet.
Förutom att invandringspolitiken berördes flyktigt var det tre betydelsefulla områden som Stefan Löfven inte berörde i sitt långa tal. Försvaret nämndes inte och inte heller energipolitiken. Alla vet att vindkraft o. dyl. inte räcker till. Blir det kärnkraft, ytterligare utbyggd vattenkraft eller vad? Bortsett från bolagsskatten nämnde Stefan Löfven inte heller beskattningen.
Här kommer ett stilbrott: Blir det höjda skatter för oss undersåtar? Eller snarare hur mycket höjda skatter? Store S-ledare: Får jag bo kvar i min bostad?
Överkurs: Läs ledarkolumnen i Svenska Dagbladet måndagen den 10 september 2012 av den plötsligt återuppdykande Roland Poirier Martinsson. Den har rubriken "De borgerliga sövs av Löfven". Jag delar Martinssons åsikt.
Talet är upplagt på liknande sätt som övriga partiledartal som jag kommenterat. Men det är i påfallande hög utsträckning riktat till de egna aktiva. Även om det naturligtvis innehåller kritik mot Alliansen.
Stefan Löfven börjar med inbördeskriget i Syrien i rätt försiktiga ordalag, utan att alltför mycket fria till invandrarna, något som vore naturligt med tanke på att åttio procent av "de nya svenskarna" sympatiserar med den rödgröna sidan.
I nästa avsnitt är det närmast en vältalig arbetsgivardirektör som påminner socialdemokraterna om globaliseringens ekonomiska fördelar för Sverige. Även i fortsättningen är det arbetsgivardirektören som talar. Sveriges export har ökat, men den största delen går fortfarande till EU-länder. Det är det omöjligt att bortse ifrån. Men Sverige måste stärka sin export till framgångsländer som Kina, Indien och Indonesien. Det begriper förstås inte regeringen.
Tillväxtmotorn Stockholm måste tillgodoses med bl.a. bättre kollektivtrafik och ökat bostadsbyggande. Det har inte Alliansen förstått fullt ut.
Stefan Löfven vill motverka den "skyhöga" ungdomsarbetslösheten med åtgärder liknande dem i Danmark och Tyskland. Samtidigt vill han höja kraven i skolorna och andra utbildningsanstalter. Jag ser framför mig mitt eget gamla läroverk med Stefan Löfven som en den nya S-tidens Rector Grandiosus! Inte nog med det. Lärarnas ställning skall stärkas och de skall odelat kunna ägna sig åt undervisningen och befrias från diverse pappersarbete. Detta program är helt i linje med vad min son matematikläraren förespråkar. Men jag undar om alla pysseltanterna i skolan är med på noterna. Löfven har kanske glömt att skolan numera är en kvinnodominerad arbetsplats.
Vi måste satsa på gymnasieskolan, på järnvägar och vägar och annan infrastruktur för att göra landet konkurrenskrafigt också i framtiden. Forskningen måste också prioriteras, inte minst genom samverkan mellan näringsliv, forskning och förtroendevalda. (Här tänker Stefan Löfven nog bl.a. på Erlanders forskningsråd från den tidiga efterkrigstiden.)
Småföretagandet och innovationskraften måste stärkas för att säkra den framtida välfärden. Bolagsskatten bör sänkas! Samtidigt skall vi tillsammans bygga ett ekologiskt hållbart samhälle och en hållbar frihet.
Förutom att invandringspolitiken berördes flyktigt var det tre betydelsefulla områden som Stefan Löfven inte berörde i sitt långa tal. Försvaret nämndes inte och inte heller energipolitiken. Alla vet att vindkraft o. dyl. inte räcker till. Blir det kärnkraft, ytterligare utbyggd vattenkraft eller vad? Bortsett från bolagsskatten nämnde Stefan Löfven inte heller beskattningen.
Här kommer ett stilbrott: Blir det höjda skatter för oss undersåtar? Eller snarare hur mycket höjda skatter? Store S-ledare: Får jag bo kvar i min bostad?
Överkurs: Läs ledarkolumnen i Svenska Dagbladet måndagen den 10 september 2012 av den plötsligt återuppdykande Roland Poirier Martinsson. Den har rubriken "De borgerliga sövs av Löfven". Jag delar Martinssons åsikt.
torsdag 6 september 2012
Välfärdsstatens kris i Cefalù
Cefalù-resa. Förra veckan, vecka 35 2012, tillbringade min fru och jag på ett hotell i närheten av Cefalù på norra sidan av Sicillien. Vi hade tillbringat en semestervecka i staden två år i rad för cirka femton år sedan. Skillnaden mot nu var att vi då bodde centralt. Nu var det 2,5 km till centrum. Vi har alltid halvpension. Italienarna har i regel helpension och svenskar enbart frukost. Maten var mycket riklig, men lite enformig. Vi hade varmt och solsken hela veckan, utom hemresedagen då det regnade en hel del.
Välfärdsstatens kris. Under vistelsen på Sicilien hade jag tillfälle att mödosamt läsa en bok av den franske samhällsvetaren Pierre Rosanvallon f. 1948, La crise de l'Ètat-providence [sv. Välfärdsstatens kris], Seuil, ny uppl. 1992 (ISBN 2.02.014137.X). Rosanvallon, som skrivit många böcker och senare utnämnts till professor vid Collège de France, betonar starkt att han avser utvecklingen i Frankrike, inte i Europa i övrigt. Men i ett antal bilagor har han även intressanta uppgifter om andra europeiska länder, bl.a. de nordiska.
Rosanvallon citerar förstås kändisar som Keynes, Nozick, Rawls och givetvis Tocqueville och många andra författare, men anmärkningsvärt nog inte Gunnar Myrdal eller Bertil Ohlin, som båda är nobelpristagare i ekonomi. Rosanvallons tes går oerhört förenklat ut på att det franska samhället kommit att bestå av två kategorier människor: en som är betalare och en som är understödstagare. Fortfarande, när Rosanvallon skrev, var betalarna inte fullt medvetna om hur mycket de betalade, men det började gå upp för dem. De var heller inte medvetna om hur svag kontrollen över utbetalningarna av understöd var. Och det var bäst så. Om betalarna hade förstått hade det blivit revolution. Rosanvallon avslutar med förslag om reformer i tre punkter (s. 136). De känns lite som en västgötaklimax i sin enkelhet och samtidigt otydlighet. Frågan är om inte Sverige kommer dithän så småningom. Antagligen är det en bit kvar. Men som kung Karl XV påstås ha sagt: "Nog går det i min tid och nog går det i Oskars tid, men Oskars pojkar får ett helvete".
Förvåning och giktanfall. Det kan tilläggas att min fru vid ett flertal tillfällen har uttalat sin förvåning över mitt litteraturval under semesterresan. - Det kan också tilläggas att jag inte har kunnat skriva denna text förrän idag, torsdag, p.g.a. ett giktanfall som denna gång drabbat högra handen. Jag hoppas att snart kunna återkomma med kommentarer till (S)-ordföranden Stefan Löfvens sommartal som upptar hela åtta A4-sidor. Vidare ska jag försöka kommentera Kjell Åke Modéers väl genomarbetade recension i Respons 2012:4 av Ulf Bernitz' senaste bok.
Välfärdsstatens kris. Under vistelsen på Sicilien hade jag tillfälle att mödosamt läsa en bok av den franske samhällsvetaren Pierre Rosanvallon f. 1948, La crise de l'Ètat-providence [sv. Välfärdsstatens kris], Seuil, ny uppl. 1992 (ISBN 2.02.014137.X). Rosanvallon, som skrivit många böcker och senare utnämnts till professor vid Collège de France, betonar starkt att han avser utvecklingen i Frankrike, inte i Europa i övrigt. Men i ett antal bilagor har han även intressanta uppgifter om andra europeiska länder, bl.a. de nordiska.
Rosanvallon citerar förstås kändisar som Keynes, Nozick, Rawls och givetvis Tocqueville och många andra författare, men anmärkningsvärt nog inte Gunnar Myrdal eller Bertil Ohlin, som båda är nobelpristagare i ekonomi. Rosanvallons tes går oerhört förenklat ut på att det franska samhället kommit att bestå av två kategorier människor: en som är betalare och en som är understödstagare. Fortfarande, när Rosanvallon skrev, var betalarna inte fullt medvetna om hur mycket de betalade, men det började gå upp för dem. De var heller inte medvetna om hur svag kontrollen över utbetalningarna av understöd var. Och det var bäst så. Om betalarna hade förstått hade det blivit revolution. Rosanvallon avslutar med förslag om reformer i tre punkter (s. 136). De känns lite som en västgötaklimax i sin enkelhet och samtidigt otydlighet. Frågan är om inte Sverige kommer dithän så småningom. Antagligen är det en bit kvar. Men som kung Karl XV påstås ha sagt: "Nog går det i min tid och nog går det i Oskars tid, men Oskars pojkar får ett helvete".
Förvåning och giktanfall. Det kan tilläggas att min fru vid ett flertal tillfällen har uttalat sin förvåning över mitt litteraturval under semesterresan. - Det kan också tilläggas att jag inte har kunnat skriva denna text förrän idag, torsdag, p.g.a. ett giktanfall som denna gång drabbat högra handen. Jag hoppas att snart kunna återkomma med kommentarer till (S)-ordföranden Stefan Löfvens sommartal som upptar hela åtta A4-sidor. Vidare ska jag försöka kommentera Kjell Åke Modéers väl genomarbetade recension i Respons 2012:4 av Ulf Bernitz' senaste bok.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)