Sverker Åström, Sveriges historia m.m.

Sverker Åström 1915 - 2012. Diplomaten Sverker Åström har avlidit 96 år gammal. Han började i Utrikesdepartementet 1939. Han är en del av den svenska nutidshistorien. Hans bortgång torde noteras i all världens utrikesministerier.

Sveriges historia. Elitrecensionstidskriften Respons har kommit med sitt tredje nummer (2012:3, juni 2012). Temat är den svenska historien, d.v.s. Historien granskad! Respons läser Norstedts Sveriges historia. Det visar sig att jag kan lägga ytterligare en kvinna till de nu levande svenska historiker som jag anser vara de främsta: Birgitta Odén och Eva Österberg. Det är Karin Sennefelt.

Alf W. Johansson inleder temasektionen med en mycket bra snabböversikt över den vetenskapliga historieskrivningens utveckling i Sverige. Det är med ett igenkännande leende jag läser om Ingvar Anderssons Sveriges historia, som jag hade som lärobok på universitetet och den något senare utkomna Carlsson-Rosén i två band. Båda finns i min bokhylla. Och visst håller Johanssons karakteristik av Anderssons lärobok än i dag. Den är inte så "strikt". Vad jag inte visste var att Carlsson-Rosén fick bilda grund för en Sverigehistoria i tio, senare femton, band. Johansson avslutar med intressanta generella synpunkter på synteser i historieforskningen.

Karin Sennefelts recension av Sveriges historia 1721-1830 (Norstedts, 687 s.) skriven av professor Elisabeth Mansén är inte särskilt nådig. Sennefelt tycker att Mansén har glömt en hel del i utvecklingen och mest skrivit en historia om eliten i samhället. Hon avslutar med att säga att "[f]ör den procent av befolkningen som stod högst på den sociala pyramiden vid sekelskiftet 1800 framstod världen ungefär på det sätt som Mansén skildrar den. Det är en liten värld, ändå." Inte ens Vilhelm Moberg förmådde som bekant förmedla folkets historia i stället för herrarnas, trots målmedvetna försök.

Professor em. Sverker Oredsson har recenserat Sveriges historia 1830-1920 (Norstedts, 712 s.) Han tycker att 1830 är ett onaturligt år att börja en del av en Sverigehistoria, men att 1920 är ett naturligt slutår för en del i ett flerbandsverk. Det kan man hålla med om. Början på Ludvig Filips kompromissmonarki utgör inte någon riktigt påtaglig gräns i Sverige, vare sig i fråga om politik, ekonomi eller kultur. Han anser också att professor Bo Stråth, som författat denna del, har glömt en hel del viktiga drag i utvecklingen. Han har t.ex. försummat förändringen av det militära tänkandet, som starkt påverkade försvarsfrågan. Man skulle s.a.s. möta ryssen vid Boden och vid ett moderniserat Vaxholm i stället för vid Karlsborg. Men Sverker Oredsson är lite snällare än Sennefelt. Han säger mot slutet att "[ä]n en gång vill jag understryka Bo Stråths berättarglädje och berättarförmåga. Man har roligt under läsningen."

Bauhaus och mina brister. Clemens Poellinger har besökt Bauhaus i Dessau, Tyskland. Han skriver därom i artikeln Vallfärd till designtemplet (SvD Kultur 27/6 2012 s. 2). Jag tycker mig utan vidare förstå vad Poellinger vill ha sagt om denna manifestation av finkultur. Men längst ner på samma sida avslöjas obarmhärtigt mina brister när det gäller aktuell populärkultur. I intervjun Tre snabba frågar Erika Hallhagen en av deltagarna på Peace and Love i Borlänge under siffran 3 följande: "Vad tillför Duke of Nothing sceniskt till Turbonegro?" Tony Sylvester svarar: "Det genuint engelska - en blandning av Jack the Ripper, Mick Jagger, en fotbollshuligan och en viktoriansk dödgrävare." Jag har inte en aning om vad de talar om.

Arabiska våren. Fredrik Meiton recenserar två böcker om den Arabiska våren i SvD:s läsvärda understreckare 24/6 2012. Båda är skrivna av amerikanska forskare, James Gelvin resp. Marc Lynch. Det är tydligen en rätt dyster bild som de båda författarna tecknar. Trots allt kvarstår politiska system grundade på kleptokrati och nepotism i de olika arabstaterna. Den nye egyptiske presidenten har nyss försökt sig på en mer liberal framtoning med bl.a. en koptisk kristen vicepresident och en kvinnlig vicepresident. Vad detta praktiskt betyder, återstår att se.

This is Borlänge

Presidentvalet i Egypten. Muslimska brödraskapets kandidat dr Muhammad Mursi vann som bekant det egyptiska presidentvalet med 52 procent av rösterna. Den koptiska minoriteten och andra minoriteter sägs bäva inför den fortsatta politiska utvecklingen i landet, även om Mursi skyndat sig att säga att han ska bli president för alla i Egypten och att det innebär att han även kommer att respektera kvinnornas rättigheter. Den fortsatta utvecklingen blir intressant att följa. Bland annat blir det intressant att se om det blir nytt parlamentsval eller om den frågan löses genom någon sorts kompromiss. Sverige kan inte påverka utvecklingen i Egypten - även om den store Carl Bildt tydligen far omkring i Mellersta östern.

Självsanering på riktigt? Mira Hjort skriver i SvD 25/6 2012 under rubriken Nya rutiner i moskéer. Självsanering inledd efter SVT:s granskning - Imamutbildning för kvinnor och män till hösten. (Jfr min blogg 20/5 2012.) Jag tycker inte att vare sig imamer eller kristna präster här i Sverige kan jämställas med sekulariserade socialarbetare. De företräder sin religion. Det är f.ö. signifikativt att Göteborgs moské, som inte har statligt stöd, "fortfarande uttalar sitt fulla stöd för imamen som var med i programmet".

This is Borlänge. Under den rubriken gör SvD (24/6 2012) ett stort, ambitiöst, reportage från Borlänge, där årets upplaga av Peace and Love festivalen pågår. Det är skrivet av journalisten Erika Hallhagen. Reportaget avslutas som sig bör med kritik mot oss etniska svenskar för vår främlingsfientlighet. Erika Hallhagen möter en kvinnlig pensionär som är kritisk till den stora invandringen från Somalia. "Här har vi den svenska främlingsfientligheten. Den är inte ute och heilar, den är en pigg pensionär på väg till studiecirkeln i nyckelharpa." Lite tidigare i artikeln sägs att Borlänge 2010 tog emot 40 procent av de flyktingar som kom till Dalarna och att Sverigedemokraterna i det senaste valet fick nästan 11 procent av rösterna.

Tyska språket. Richard Swartz skriver i Dagens Nyheter 25/6 2012 under rubriken Tyskan samlar damm. Tyska språket håller på att försvinna från de svenska universiteten och högskolorna. Det innebär att det snart bara är gamla pensionärer som jag som utan vidare kan förstå talad och skriven tyska. Och då är det att märka att jag inte har läst tyska på universitetet utan bara i realskolan och gymnasiet. Tyska språket är det största inom EU. Det har en svår grammatik, som man med fördel ska lära sig i sin ungdom.

Nervös folkpartist i lördagsintervju; Mora-Nisse död

Lördagsintervju. I den s.k. lördagsintervjun i Sveriges Radio P1 (16/6 2012) var folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund intervjuperson. Han fick inga frågor om skolan och utbildningen i övrigt. Det mesta kretsade kring förmåner till invandrare och inte minst regeringens uppgörelse med Miljöpartiet om sådana förmåner. Det var tyvärr en ensidig intervju.

F.d. majoren Björklund hade inte någon bra storstridsdag. Han avslutade få meningar och snärjde in sig i diverse till synes oklara resonemang. Ett geléjellon. Folkpartiet har nyligen lagt fram ett antal rimliga förslag på invandringsområdet. De har i vederbörlig ordning sablats ner av de rödgröna och inte minst av framgångsrika politiska entreprenörer med invandrarbakgrund.

Jag tyckte till slut synd om Björklund, som verkade vara livrädd. Det ska ha gått långt, när jag tycker synd om en ledande politiker.

Mora-Nisse död. Mora-Nisse Karlsson (1917-2012) har avlidit idag på morgonen, 94 år gammal. Han var min barndoms dominerande skidåkare. Han vann Vasaloppet nio gånger och vann OS-guld 1948. Han var gift med en kvinna från min hemstad Nyköping. Han var länge organisatör av Vasaloppet. Jag samtalade vid något tillfälle med honom. Må han vila i frid efter ett långt och framgångsrikt liv.

Hat och bibliotek

Aftonbladshatet. Jag köper Aftonbladet en gång i veckan för tv-bilagan. Senast 13/6 2012. Tidningen är om möjligt mer full av hat än tidigare. Karin Pettersson börjar i stor stil på ledarsidan med Nu kan Borg inte räddas av krisen. På debattsidan får vi veta Särbehandlingen är inte liberal, FP. Det är en udda renegat från fp som får bre ut sig i en hatartikel mot fp och fp-ledaren Jan Björklund. Inte ens Socialdemokraterna kommer undan hatet. S-krav:Plugga på sommaren. Hotar lågpresterande elever med förkortat lov. Kungen får sig en hatsläng på nästa sida. När kungen skulle besöka Gotland sköts en del duvor "för att kungen inte skulle få skit på mössan". På sista sidan berättar Peter Kadhammar under rubriken En oändlig schlagerfest tar snart död på Europa. Hans artikel är riktigt vettig.

Stig Strömholm. Det är roligt att läsa understreckaren i Svenska Dagbladet idag, 15/6 2012. Den är skriven av professor Stig Strömholm. Den handlar om en doktorsavhanding av Eva Nilsson Nylander om drottning Kristinas bibliotek, som finns i Vatikanen. Eva Nilsson visar att Kristina inte var så lärd och bokintresserad som hon gärna ville framställa sig inför både samtid och eftervärld. Hon ansluter därmed till Leif Åslunds bedömning av Kristina 2005. Eva Nilssons avhandling, som tydligen är välbelagd, innehåller nya rön. Länge togs drottningens lärdom för given. I våra dagars Sverige hade Kristina förstås utan extra sommarskola varit en lärdomsgigant bland alla okunniga politiker och andra makthavare. Jag noterar att Stig Strömholm i likhet med mig normaliserar drottningens namn till Kristina. Han skriver inte som många andra Christina. (Det har Eva Nilsson helt riktigt skrivit, för hennes doktorsavhandling är på engelska.)

Anders Breiviks process. Igår hade jag svårt att gå och fastnade då i att titta på processen mot Anders Breivik i Oslo tingsrätt (Extra rapport i SVT1). Jag såg också en del av fortsättningen idag. Sändningen ger upphov till många frågor. De hyggliga norrmännen låter Breivik vara en sorts tv-stjärna den ena dagen efter den andra. Kanske gör de rätt i att sända processen i tv, kanske inte. Breivik är etnisk norrman; det underlättar för norrmännen.

Jag undrar hur vi här i Sverige skulle ha klarat att hantera en liknande rättegång. Troligen hade det gått rätt bra. Men antag t.ex. att en eller flera terrorister med utomeuropeisk invandrarbakgrund hade lyckats spränga regeringskansliet Rosenbad eller riksdagshuset och i samband därmed mördat ett stort antal politiker och andra personer. (Motivet hade förmodligen varit svårbegripligt för oss svenskar.) Antag vidare att terroristerna av en händelse kunnat gripas och lagföras. Jag tror inte att en sådan rättegång hade sänts i tv.

Eurokrisen. Finansminister Anders Borg varnar för fortsatta mycket allvarliga ekonomiska problem i Sydeuropa. Det är han inte ensam om. Men jag noterade en detalj i hans litania. Han sade att nya förhandlingar med Grekland under alla förhållanden blir nödvändiga. Om jag förstod honom rätt hade detta att göra med situationen i Spanien och Italien. Om det är som Borg säger, skulle det kunna ge en liten öppning för Grekland efter nyvalet.

Blut und Boden och andra pinsamheter

Blut und Boden. Anders Q. Björkman som tydligen är biträdande kulturchef på Svenska Dagbladet och har ett förflutet på Metro och SVT har skrivit en Krönika i SvD Kultur, 11/6 2012, med rubriken Blod, jord och svenskhet som handlar om invandring. Även om han kritiserar regelsystemet för svenskt medborgarskap så handlar krönikan i realiteten om det sociala och kulturella medborgarskapet. Det är något annat än det formellt juridiska. Björkman förefaller vara en sedvanlig rödgrön journalist. Om jag förstår honom rätt får vare sig statsminister Reinfeldt eller vi andra som inte är rödgröna ens diskutera exempelvis arbetslöshet bland män och kvinnor med invandrarbakgrund. Det gäller inte bara själva problemet utan också eventuella åtgärder för att avhjälpa problemet.

Att den som påtagligt avviker från omgivningen beträffande sociala, kulturella och religiösa vanor kan få svårigheter i arbetslivet och i andra sammanhang inte minst om han eller hon inte lär sig majoritetens språk ordentligt, det vill Björkman inte förstå.

"Pinsam" understreckare. I samma nummer av SvD har professorn i ekonomisk historia Lars Magnusson skrivit understreckaren. Rubriken lyder: Globalisering skapar tillväxt bara för vissa. Det är en mycket bra understreckare. Det pinsamma ligger som Magnusson antyder däri att han inte kan räkna med att det mesta i artikeln är känt i stora drag. De flesta yngre och medelålders med kvalificerad utbildning tycks tro att globaliseringen är en företeelse som poppat upp under de senaste decennierna. Vi gamla som läste historia i det forntida svenska gymnasiet fick redan där lära oss att europeernas erövringar av andra kontinenter inte enbart eller huvudsakligen medförde fördelar för de ursprungliga innevånarna. Jag tror att Montezuma var minst sagt kritisk till att hans land erövrades och han själv torterades till döds och inte heller indier och afrikaner m.fl., m.fl., var överförtjusta. Magnussons artikel innehåller i övrigt en stor mängd intressant material.

Kent Perssons fadäs. Kent Persson har som bekant nyligen gjort sig skyldig till en pinsam fadäs, när han i tv tillkännagav att en moderat arbetsgrupp föreslår att det inrättas en särskild äldreinspektion med vidsträckta befogenheter när det gäller äldreboenden m.m. En sådan myndighet har som bekant nyligen inrättats enligt beslut i riksdagen och kommer att börja arbeta inom kort!

Kent Persson har haft alldeles för bråttom i början av sin bana som moderat partisekreterare. Men man kan också undra över kunskaperna hos hans medarbetare och hos de journalister som svalde hans budskap. Omgivningen vaknade, tycks det, först när KD-partisekreteraren Acko Ankarberg påpekade misstaget. Rolige socialministern Göran Hägglund: Jag ska snart lägga fram ett förslag som jag kallar "jobbskatteavdrag".

Mats Dagerlind hos Radio1. På fascistsajten Avpixlat finns bl.a. krönikören Mats Dagerlind. Han berättar i sin krönika (10/6 2012) om en debatt på radiokanalen Radio1, som han nyligen tackat ja till. Vad som sen hände kan läsarna med fördel ta del av på Avpixlat. Om hälften av vad han skriver är riktigt är det dags för Hasse Aro med flera män och kvinnor att stiga upp ur sandlådan.

Julian Assagne. Just nu är det tyst om Julian Assagne. Men jag har inte glömt honom. Det betydelsefulla är inte om han är en otrevlig person med många fiender. Det betydelsefulla är om han har begått de brott som han kanske kommer att åtalas för och om detta i så fall kan styrkas.

Timbro Medieinstitut

Timbro Medieinstitut. Vad stort sker sker tyst sades det ibland förr i tiden. Jag slöläste i eftermiddag ett pressmeddelande från Timbro Medieinstitut (20120608). Det tillkännagav att Mats Olin blir ny chef för institutet. På nätet framgår att hans second-opinion-institut delvis fått ge upp av ekonomiska skäl. Sånt händer och är att beklaga. Men det verkligt intressanta fick läsaren veta mot slutet av pressmeddelandet: Nuvarande chefen för Timbro Medieinstitut, fil.dr Roland Poirier Martinsson f. 1962, "slutar för att flytta till USA". Rätt ska vara rätt: det var min fru som påpekade den intressanta detaljen!

För oss helt utomstående kommer chefsbytet och flytten som en överraskning. Det ska bli intressant att se vad det i realiteten är fråga om. Har Poirier fått silkesnöret? Ska förändringen ses som en parallell till Arkelstens fall?

Nationaldagen - komplettering. Jag glömde att säga att det var publikrekord i Edsbergsparken i Sollentuna vid nationaldagsfirandet den 6 juni 2012. Jag glömde också säga att sjungandet av nationalsången var så lågt, ynkligt och mumlande att varje åhörare/deltagare kunde få en helt felaktig uppfattning om svenskarnas (brist på) nationalism. Den svenska nationalismen är en lågmäld och smygande underström under 'elitens' högljudda mångkulturalism.

Hemliga skyar. På Dagens PS 8 juni 2012 återfinns bl.a. rubriken Hemlig bykrog hyllas till skyarna. Vi gamla tror nog att den höjs till skyarna, när den hyllas av någon matskribent.

Åsiktsregistrering. Stridbara Helle Klein har tydligen satt sig i spetsen för en motsvarighet till EXPO inom Svenska kyrkan. Det är opinionsinstitutet Seglora som inrättat en avdelning för att registrera och kritisera präster som avviker från den rödgröna renlärigheten. De hänförs i vissa fall till Sverigedemokraterna. Det  sägs att verksamheten finansieras av oss medlemmar i Svenska kyrkan.

Nationaldag och diverse annat

Nationaldagen 6 juni 2012 i Sollentuna. Nationaldagen firades kl. 12 -16 i Edsbergs slottspark. Min fru och jag lyssnade på Douglas Lithborns försiktiga tal. Douglas Lithborn är moderat kommunstyrelse-ordförande i Sollentuna. Han framhöll alldeles riktigt att det moderna nationaldagsfirande ännu inte har funnits under tillräckligt lång tid för att ha etablerat sig som självklart.

Transitions. Så är då nationaldagen vederbörligen överstånden och allt återgår till vardagen. Expressen (7/6 2012) meddelar att Maria Wetterstrand ska skilja sig från sin make, finske ministern Ville Niinistö. Vi riskerar med andra ord att Maria W. med full kraft kan ägna sig åt vårt fosterland.

Frankrikes rättsväsende i oordning. En kvalificerad iakttagare av den rättsliga utvecklingen i Frankrike, f.d. hovrättslagmannen docent Thorsten Cars, skriver en artikel om uppseendeväckande förhållanden inom det franska rättsväsendet i Svensk Juristtidning nr 5-6 2012. En del av vad han skriver är visserligen inte nytt för den som följer med utvecklingen i Europa, men annat är nytt för mig. Bland annat utmärks rättsväsendet av extremt långa dröjsmål med avgörandet av mål och ärenden och rättssäkerheten för enskilda, även på toppnivå, är problematisk. Korruption och politisk inblandning förekommer. Det är synd att Thorsten Cars inte haft tillfälle att göra källhänvisningar till sin intressanta text.

"Järnkorset". För något år sedan föreslog en hög tysk militär i Afganistanstyrkan att Förbundsrepubliken åter skulle inrätta Järnkorset för att dekorera de tappraste tyska soldaterna. Han skickades omedelbart hem till det tyska folkhemmet. Det är ingenting sådant som jur.stud. Tormod Otter Johansson har hittat på. Han skriver en seriös uppsats i Svensk Juristtidning nr 5-6 2012. Den har rubriken  En oreglerad kärna av statsfunktioner och handlar om det faktum att de svenska militära insatserna i Afganistan och runt om i världen till stor del är oreglerade i grundlag och lag. Regleringen sker bl.a. genom en inte alltid klar och entydig sedvanerätt. Ett grundproblem är naturligtvis, som Johansson är medveten om, att varje försök till nationell lagstiftning riskerar att komma i konflikt med folkrättsliga regler.

Nämndemän och Ett Sverige för alla

Nämndemän i hovrätterna och kammarrätterna. Man brukade förr i juristkretsar klaga över att framstående jurister - särskilt domare och andra kvalificerade statstjänstemän - sällan eller aldrig framträdde i debatten, även när den gällde frågor där de besatt stor sakkunskap. Den offentliga debatten lämnades åt politiker och journalister och diverse andra mer eller mindre osakkunniga tyckare.

Nu har denna tendens brutits med besked angående en viktig principfråga i domstolsväsendet. Samtliga hovrättspresidenter, utom en, samt kammarrättspresidenterna har föreslagit att nämndemännen i hovrätt och kammarrätt avskaffas (SvD Brännpunkt 5/6 2012). Jag, som är sjuttiofyra år, hajade till när jag såg artikeln. För länge sedan brukade förmodligen sådana höga ämbetsmän tala med sin kamrat justitieministern om diverse detaljer i domstolsväsendet som borde korrigeras. Att skriva en debattartikel föreföll närmast otänkbart. Men så är det inte numera. Ett problem för skribenterna är att de dras direkt in i den politiska debatten på nationell nivå. Vad säger deras "naturlige" högste chef, Stefan Löfven, och hans justitieminister, vem det nu kan tänkas bli? Vad säger Stefan Löfvens rödgröna stödpartister, Jonas, Åsa & Gustav?

F.d. hovrättslagmannen jur.dr Olle Ekstedt, en känd dissident, har skrivit en i mitt tycke intressant kritik av de höga administratörernas förslag (SvD, nätuppl. Brännpunkt 20120606). Rubriken på hans artikel är Domstolscheferna vill offra rättssäkerheten. Jag delar inte Olle Ekstedts åsikter. Jag har alltid undrat vad nämndemännen har att göra i hovrätterna och kammarätterna samtidigt som jag för egen del varit minst sagt skeptisk till många jurister som jag träffat.

Ett Sverige för alla. Under den rubriken skriver Farman Sediq om svenskheten på Newsmill nationaldagen 6/6 2012. Han presenteras som debattör och föreläsare och är tydligen c:a tjugofem år gammal med irakisk-kurdiska rötter och kom till Sverige 1999. Av vad som sägs på nätet framgår att han genomgått en utveckling till nordeuropeisk inställning bl.a. när det gäller jämställdhet som jag tycker är sympatisk.

Sediqs text är lätt att förstå. Hans poäng är bl.a. att invandringen kommer att motverka en framtida brist på arbetskraft och entreprenörskap i Sverige. Och jag håller med om att språkkunskaper i många främmande språk är en tillgång i en globaliserad värld.

Även om Farman Sediq skriver förståelig svenska, skulle hans text vinna på en ordentlig genomgång i språkligt avseende. Större delen av min vetenskapliga produktion är på engelska och jag har alltid varit medveten om hur lätt det är att göra språkfel eller halvfel. Sediq får följa sin mammas exempel. Hon satt "hela nätterna" inte "nätterna lång" för att lära sig svenska. Många andra språkfel i hans text att förglömma.

Västervik och Nationaldag

Västervik. Fredag till söndag 1 - 3 juni 2012 gjorde min fru och jag en liten semestertripp till Västervik, trots att vi båda är ålderspensionärer och sålunda har ständig semester. Det ösregnade när vi for hemifrån och det ösregnade när vi kom hem. Lördagen den 2 juni var vädret trots allt någorlunda. Västervik ligger som bekant utsträckt på södra stranden av Västerviken, med en mindre del mittemot på norra sidan. Staden liknar såtillvida världskrigets Stalingrad (nu Volgograd) som ligger utsträckt längs Volga. I motsats till Stalingrad är Västervik en semesteridyll. Centrala staden består av måttligt höga trähus från 1800-talet och en del jugendbyggnader från sekelskiftet 1900. Vädret var det normala i denna sjöstad: regnigt och en blåst som för oss klena landkrabbor framstår som ständig orkan piskar en vandrare i ansiktet. På det sättet påminner staden om tyska Kiel.

Vi åt gott på en välbesatt restaurang som heter The Brigg första kvällen och hade en trevlig pratstund med med ägaren som är svenskamerikan. På lördagskvällen åt vi fin festmåltid på vårt hotell - Stadshotellet. I båda fallen var portionerna gigantiska mätt med stockholmsmått. Det gäller också en s.k. lunchsmörgås på ett enklare ställe på lördagen.

Västervik har ett rejält museum. Men det visade sig vara lite av en besvikelse för det var bara delvis öppet p.g.a. ombyggnad. Jag blev trött på de många modellerna av västerviksskutor från 1800-talet. Däremot saknade jag uppgifter om stadens medeltida historia. Staden är grundad av kung Erik av Pommerns ett par år innan han fick trassel med Engelbrekt och hans dalkarlar m.fl. Staden låg då längre in i viken än nu.

Nationaldagen. I morgon onsdag, 6/6, är det Sveriges nationaldag, den som tidigare kallades Svenska flaggans dag. Nationaldagen har inget särskilt fäste i svenska hjärtans djup. De egentliga nationaldagarna i Sverige är Första maj (Partiets dag - Arbetarklassens stora helgdag) och Midsommarafton, samt i viss mån det för mig alltid utomordentligt jobbiga Valborg. Men ändå ber jag att få önska mina läsare "Fin Nationaldag" eller vad det heter.

Idag, tisdag, har jag köpt djupfrysta salladsgrönsaker på Konsum inför en promenadtantssammankomst som min fru ska ordna i början av nästa vecka.