Välfärdsstatens kris i Cefalù

Cefalù-resa. Förra veckan, vecka 35 2012, tillbringade min fru och jag på ett hotell i närheten av Cefalù på norra sidan av Sicillien. Vi hade tillbringat en semestervecka i staden två år i rad för cirka femton år sedan. Skillnaden mot nu var att vi då bodde centralt. Nu var det 2,5 km till centrum. Vi har alltid halvpension. Italienarna har i regel helpension och svenskar enbart frukost. Maten var mycket riklig, men lite enformig. Vi hade varmt och solsken hela veckan, utom hemresedagen då det regnade en hel del.

Välfärdsstatens kris. Under vistelsen på Sicilien hade jag tillfälle att mödosamt läsa en bok av den franske samhällsvetaren Pierre Rosanvallon f. 1948, La crise de l'Ètat-providence [sv. Välfärdsstatens kris], Seuil, ny uppl. 1992 (ISBN 2.02.014137.X). Rosanvallon, som skrivit många böcker och senare utnämnts till professor vid Collège de France, betonar starkt att han avser utvecklingen i Frankrike, inte i Europa i övrigt. Men i ett antal bilagor har han även intressanta uppgifter om andra europeiska länder, bl.a. de nordiska.

Rosanvallon citerar förstås kändisar som Keynes, Nozick, Rawls och givetvis Tocqueville och många andra författare, men anmärkningsvärt nog inte Gunnar Myrdal eller Bertil Ohlin, som båda är nobelpristagare i ekonomi. Rosanvallons tes går oerhört förenklat ut på att det franska samhället kommit att bestå av två kategorier människor: en som är betalare och en som är understödstagare. Fortfarande, när Rosanvallon skrev, var betalarna inte fullt medvetna om hur mycket de betalade, men det började gå upp för dem. De var heller inte medvetna om hur svag kontrollen över utbetalningarna av understöd var. Och det var bäst så. Om betalarna hade förstått hade det blivit revolution. Rosanvallon avslutar med förslag om reformer i tre punkter (s. 136). De känns lite som en västgötaklimax i sin enkelhet och samtidigt otydlighet. Frågan är om inte Sverige kommer dithän så småningom. Antagligen är det en bit kvar. Men som kung Karl XV påstås ha sagt: "Nog går det i min tid och nog går det i Oskars tid, men Oskars pojkar får ett helvete".

Förvåning och giktanfall. Det kan tilläggas att min fru vid ett flertal tillfällen har uttalat sin förvåning över mitt litteraturval under semesterresan. - Det kan också tilläggas att jag inte har kunnat skriva denna text förrän idag, torsdag, p.g.a. ett giktanfall som denna gång drabbat högra handen. Jag hoppas att snart kunna återkomma med kommentarer till (S)-ordföranden Stefan Löfvens sommartal som upptar hela åtta A4-sidor. Vidare ska jag försöka kommentera Kjell Åke  Modéers väl genomarbetade recension i Respons 2012:4 av Ulf Bernitz' senaste bok.