Före detta statsrådet Berit Andnor är ordförande i socialdemokraternas valberedning inför extrakongressen 25-27 mars 2011. Hon har uttalat sig om valberedningens arbete (art. av Lova Olsson, SvD 10/1 2011). Berit Andnor försöker sig på att tillämpa en sorts vetenskaplig socialism på partiledarvalet. Först ska man i partidistrikten diskutera "vilka kriterier som ska ligga till grund för det kommande partiledarskapet". Sen ska man diskutera vem som ska utses till partiledare. Det låter bra. Men så kan det förstås inte gå till i praktiken. Om det funnes hundra tänkbara kandidater så kanske det gick. Men i själva verket finns det kanske högst fem - tio stycken.
Dessutom är det som kristne Peter Weiderud säger i artikeln på oefterhärmlig politikerrotvälska: den högsta partiledningen kan inte enbart bestå av män. (Eller kvinnor för den delen.) Så valet kan inte bara gälla partiordförande.
Partiordföranden för riksdagens största oppositionsparti måste rimligtvis sitta i riksdagen. Det utesluter Anna Johansson och Åsa Westlund som framförs av kvinnoförbundet som partiledarkandidater enligt artikeln. Även om de är "jätteduktiga". (S)-väljarkårens sammansättning gör det också svårt att utesluta Ibrahim Baylan ur partiledningen, om man inte hittar någon annan lämplig person med utomeuropeiska rötter.
Under strecket i SvD (11/1 2011) skriver Svante Nordin en rolig artikel om teologiprofessorn Gustaf Wingren (1910-2000). Wingren var stridbar professor i Lund, som så småningom hamnade långt ut på vänsterkanten. Nordin återger vad Ingemar Hedenius skrev om Wingrens bok Predikan. "Dess innehåll är så förvirrat, att ett referat med syfte att fastställa utgångspunkter, slutsatser eller ens undersökningsobjekt och grundtanke knappast är möjligt". Detta är inte ett ovanligt intryck, när det gäller teologisk litteratur. Även för mig som alltid varit medlem av svenska kyrkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar