Våldsbejakande extremism i riksdagen

Sverigedemokraterna har åter hamnat i rampljuset. Igår onsdag, 26/1 2011, förekom partiledaren Jimmie Åkesson både i radio och tv. Riksdagsdebatten om terrorism under onsdagsförmiddagen sändes i tv2. Jimmie mötte flera kända riksdagspolitiker. Han vann både riksdagsdebatten och debatterna i radio- och tv-programmen. Representanterna för de andra sju partierna i riksdagen anpassade sig på ett eller annat sätt till Jimmie Åkesson, även om de inte vill erkänna det.

Bäst gick det för Johan Pehrson (FP), även om han på sätt och vis framstod som mest anpassad. Justitieminister Beatrice Ask gjorde en rätt bra insats. Det gjorde också [blivande (S)-ordföranden?] Sven-Erik Österberg. I mina ögon drogs dock intrycket av Österberg ner av att han använde sig av det urgamla debattknepet att medvetet vanställa motståndarens uttalanden och därefter polemisera mot den felaktiga versionen! Socialdemokrater har sen gammalt en obehaglig vana att göra på det sättet. Österberg sade att Jimmie Åkesson ville skuldbelägga alla muslimer, trots att Åkesson minuten innan hade sagt att det var just det han i n t e ville göra. I Kvällsöppet i tv4 ingrep programledaren Lennart Ekdal, vilket var positivt. Försvarare av Österberg har sagt att andra ledande sverigedemokrater än Åkesson vill kasta skulden på alla muslimer, vilket skulle berättiga Österbergs debattknep.

Ett problem är att Jimmie Åkesson har rätt, när det gäller farligheten hos den extrema islamismen. Våldsbenägna politiska högerextremister och vänsterextremister i Sverige ger sig i regel på enskilda personer som de uppfattar som sina motståndare. Men våldsbenägna islamister är inte främmande för bombdåd och liknande som urskillningslöst drabbar ett stort antal människor. Den här distinktionen vill Jimmie Åkessons motståndare i regel inte kännas vid. Inte heller vill de acceptera att den religiösa extremismen är farlig just på grund av sin världsvida utbredning, som Åkesson hävdar.

Svenska politiskt korrekta politiker har nog i allmänhet - kanske delvis omedvetet - i all tysthet utgått ifrån idén att "ingen fågel kackar i eget bo". D.v.s. att våldsbenägna islamister känt sig så lite störda av myndigheterna att de avstått från aktioner i Sverige.