Europadagen 9 maj 2012. Olikheterna håller samman EU-systemet är rubriken på en understreckare i SvD idag av docenten i statsvetenskap Daniel Naurin. Det är en utmärkt artikel som till stor del utgör en anmälan av en bok av Robert Thomson, Dublin, med titeln Resolving controversy in the European Union (Cambridge U.P.: 2011). Flera av de drag i EU:s verksamhet som man sedan länge har tyckt sig iaktta bekräftas av Thomson. Inte minst gäller det att ett välorganiserat särintresse i ett eller flera länder kan få ett inflytande på EU:s ställningstaganden bl.a. i form av ekonomiskt stöd som inte står i proportion till särintressets betydelse i generellt avseende. Samtidigt bekräftas att EU tenderar att söka kompromisser i sitt beslutande. Ministerrådets betydelse, som jag brukade understryka i min undervisning för länge sedan om EU, bekräftas även av Thomson, medan kommissionens och dess tjänstemäns betydelse tonas ner något. En fråga som Naurin inte berör är att EU-lagstiftningens kompromisskaraktär inte sällan gör reglerna dunkla och lämnar ett ganska stort spelrum åt EU:s domstol. På det sättet får 'juridiken' större politisk betydelse än vad en del iakttagare är medvetna om.
Att Sverige enligt Thomson ofta förespråkar mer harmonisering och starkare regleringar på EU-nivå hänger förmodligen samman med landets extrema exportberoende och att exporten till så stor del är inriktad på EU. Det är också en orsak till att Socialdemokraternas ledning inte kan ansluta sig till mer eller mindre folkligt förankrade röd-gröna krav på utträde ur EU.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar