Imamers råd och Raoul Wallenberg

Imamers råd. Det har brutit ut en mediastorm om de råd som imamer i Sverige i SVT gett en kvinna som sagt att hennes man har tagit sig en andra hustru och misshandlat henne själv. Flera imamer har sagt till kvinnan att hon borde be mannen om ursäkt för det beteende som lett till att han slagit henne och att hon som muslim bör godta att mannen tagit sig en andra hustru.

Det har sagts i media att imamernas råd är lagstridiga, vilket man väl får anta betyder att de är straffbara enligt svensk lag. Så förefaller inte vara fallet. Det finns t.ex. ingen skyldighet för kvinnan att polisanmäla tvegifte eller ange ett sådant beteende till åtal. Inte heller finns det någon generell skyldighet för ett brottsoffer att polisanmäla misshandel. Däremot kan man naturligtvis säga att imamernas inställning och deras råd allmänt sett strider mot vedertagna normer i det moderna svenska samhället. De strider också mot den lagfästa jämställdhet mellan könen som vi i princip anser självklar.

Det sagda gör att det är tveksamt om stats- eller kommunbidrag skall utgå till moskéerna, något som för närvarande sker. Men att makthavarna i stat och kommun i längden skulle våga trilskas med muslimerna förefaller uteslutet. Det gäller inte minst den rödgröna sidan.

Raoul Wallenberg 1912-1947. Svenska Dagbladet 18 maj 2012 innehåller en stort uppslagen artikel om Raoul Wallenbergs försvinnande och hans senare avrättning i Sovjet. Det är författaren och översättaren Bengt Jangfeldt f. 1948 som har intervjuats med anledning av en bok om Wallenbergs försvinnande och död som han nu fått färdig. Det är - egendomligt nog - inga helt nya uppgifter som gör artikeln sensationell. För den som i likhet med mig följt wallenbergfallet sedan mitten av 1950-talet borde det t.ex. sedan länge ha stått klart att det funnits uppgifter i svenska böcker om att Wallenberg medförde en större mängd guld i sin bil, när han begav sig till ryssarnas högkvarter i Budapest. (Om uppgifterna om guldet är riktiga, kan vi lämna därhän.) Jag tror att vi är många som följt fallet på avstånd som inte varit medvetna om denna uppgift. Allt tycks tala för att Wallenberg medfört guldet för att kunna redovisa det till de judar som ägde det och som deponerat det hos honom för att det inte skulle falla i deras fienders händer.

Man behöver inte vara alltför fantasirik för att förstå att Sovjet hyste en extra stor misstro mot Wallenberg p.g.a. guldet. De hade tydligen redan på förhand stämplat hans verksamhet som fientlig mot dem. Det var förmodligen helt obegripligt för makthavare i Sovjet att en "kapitalist" som Wallenberg kunde ta så stora personliga risker för att rädda judar och deras egendom. Att sovjetiska befattningshavare kanske stal guldet och inte redovisade det för sina överordnade visar också på ett drag av utbredd ohederlighet bland offentliga befattningshavare ("korruption"), som vi brukar hävda har försvunnit i Nordeuropa och Nordamerika samt i Australien och Nya Zeland, men som fortfarande är en skrämmande realitet i övriga delar av världen, inklusive Syd- och Östeuropa. (Se nu senast Grekland.)

Att Wallenberg stod i viss motsättning till övriga svenska diplomater i Budapest, bl.a. beskickningschefen, torde vi alla ha anat. Jangfeldts forskning utgör i detta fall en bekräftelse.

Det sagda innebär inte alls att jag vill urskulda ryssarna. De hade ingen rätt att fängsla och döda Raoul Wallenberg. Men Jangfeldts forskningar bekräftar att skeendet varit mer komplicerat än vad som tidigare framkommit.