Vem städar folkhemmet? Migration, hushållsnära tjänster och maktrelationer.
Jag var på ett seminarium som ordnats av Institutet för framtidsstudier i Kulturhuset i Stockholm. Vi var en stor skara åhörare. De flesta var kvinnor, många unga, men också en hel del äldre. Tidskriften Arenas chefredaktör var moderator. Man kan väl sammanfatta det så att seminariet handlade om RUT, sett i ett globalt, efterkrigshistoriskt, perspektiv. De föredömligt korta föredragen avslutades med en diskussion mellan föredragshållarna, som höll tiden, vilket är ovanligt i seminariesammanhang. Problemet för mig var att seminariets innehåll och slutsatser var så förutsebara. Den enda överraskningen stod jur dr Samuel Engblom, TCO, för. Engbloms föredrag var enkelt och redigt upplagt. Som sig bör inom samhällsvetenskapen var de övriga föredragen smyckade med en överbyggnad av teoretiska konstruktioner.
Professor Paulina de los Reyes, Stockholms universitet, inledde med en kort global översikt. Innehållet var väntat; jag ska återkomma till ett annat fenomen, som få vill beröra i Sverige.
Fil dr Catrin Lundström, Umeå universitet, redogjorde för en intervjuundersökning av tretton medelålders svenska familjer i Singapore, som hade piga - jungfru, som man sade när jag var liten, s.k. live-in-maid. Jungfru är ett vanligt fenomen i Singapore och de svenska familjerna hade tagit seden dit de kommit. Mannen i huset var i flertalet fall mest borta från hemmet på affärsresor o. dyl. Hustrun, som intervjuades, hade i regel god utbildning. Hon gjorde i praktiken ingenting utom att leda jungfruns arbete och ägna sig åt sällskapsliv m.m. Det var så att säga mönstret i tv-serien hollywoodfruar som gick igen. Hustrurna sade sig ha tråkigt. De var förstås medvetna om att deras livsföring var kontroversiell i folkhemmet, men tröstade sig med att de var bättre arbetsgivare än Singapores kinesfamiljer.
Doktorand Emma Strollo, Linköpings universitet, redogjorde för sitt avhandlingsarbete om tyska hembiträden i Sverige på 1940- och 1950-talet. Det var dåmera ont om svenska hembiträden och många tyska unga kvinnor tog jobb som hembiträde i Sverige. Detta var förstås förenat med en hel del problem. Arbetsgivarna följde t.ex. inte alltid hembiträdeslagen från 1944. Oerhört lång arbetstid och bl.a. sexuella trakasserier var vanligt förekommande. Ändå tyckte de intervjuade att de haft det relativt bra i Sverige, jämfört med förhållandena i det krigshärjade Tyskland. Emma Strollo hade anlagt intersektionella perspektiv på denna arbetskraftsimport. Därmed menas, fick vi veta, klass- köns- och rasperspektiv. När det gällde tyska migranter givetvis i huvudsak klass- och könsperspektiv.
Docent Anna Gavanas, Institutet för framtidsstudier, redovisade en ambitiös rapport om invandrare i Stockholm som utför hushållsnära tjänster. Tiden var ungefär de senaste tio åren. Docent Gavanas föredrag var mönstergillt disponerat. Hon berörde bl.a. papperslösa (d.v.s. illegala) migranters särskilda problem. Vad uppgörelsen mellan regeringen och miljöpartiet innebär i praktiken är fortfarande oklart. Gavanas sade sig vara förvånad över att många migranter arbetade dels lagligt, "vitt", dels illegalt, "svart", ofta åt samma entreprenör. Jag är inte förvånad. Vidare påpekade föredragshållaren att det ofta förekom sexuella närmanden och andra trakasserier i samband med arbetet, vilket ju inte är så förvånande.
Anna Gavanas talade också om att "städarsvenska" är ett begrepp. Många städare som inte arbetar tillsammans med svenskar, talar utpräglat dålig svenska, trots att de vistas i Sverige lång tid. I detta sammanhang kan det vara befogat att nämna att det finns framstående akademiker som levt väldigt länge i Sverige, men som trots det inte talar särskilt felfri svenska. En av dem är professor Paulina de los Reyes, bosatt i Sverige sedan 1973. Hon har mycket bra ordförråd och talar bra svenska ur syntaktisk synpunkt. Uttalet är någorlunda hyggligt också. Vad som jag framför allt fäster mig vid är att hon väldigt ofta blandar ihop neutrum och reale - ett företag, och ett problem, men en firma och en problemlösning. Det gör att jag också reflekterar över hur det lät, när jag själv under mycket lång tid deltog i diverse vetenskapliga arbetsgrupper m.m. i utlandet och flitigt yttrade mig på engelska. Prinsen av Wales hade kanske inte varit nöjd, men jag får trösta mig med att jag aldrig har varit bosatt utomlands.
Samuel Engblom, TCO, stod för överraskningen. Jag hade inte klart för mig att TCO i princip är positivt till alliansregeringens RUT-reform, vilket Engblom utan omsvep talade om, och tycktes gilla. I denna församling var det modigt. Engblom sade f.ö. att det är bättre för arbetaren att arbeta i ett större, väletablerat städföretag, än att arbeta på egen hand eller svart. Det är närmast självklart.
Jimmie Åkesson. Sverker Olofsson intervjuade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson igår i tv. Åkesson är en stor politisk talang. Det mesta han säger är - numera - allmängods i EU, även om många i Sverige beklagar det eller inte vet det. Sverker Olofsson var en bra intervjuare, men det kan inte sägas att intervjun avslöjade något nytt.
Socialdemokratiskt partiledarval. Karusellen fortsätter att snurra. Aftonbladet berättar idag att Göran Persson lagt sig i valet och att han förordar Thomas Östros i hemliga telefonsamtal. F.d. folkpartitidningen DN säger i sin ledare idag, 9/3 2011, att valberedningen redan har lidit nederlag. Leif Pagrotsky lär återigen ha sagt nej till partiledarposten. Socialdemokraterna var som bekant fortfarande största parti i 2010 års val.
Mona Sahlin har valts in i EXPO-stiftelsens styrelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar