Yttrandefriheten. Det händer mycket just nu. Upproret i arabvärlden, regeringen Reifeldts flirt med MP och yttrandefrihetskamp. På Brännpunkt i SvD 6/3 2011 har moderate riksdagsmannen Karl Sigfrid tagit upp den i och för sig mycket angelägna frågan om den svenska yttrandefrihetens ställning i förhållande till EU-medlemskapet. Jag är lite förvånad över att Sigfrid, som sitter i riksdagens konstitutionsutskott, inte tycks vara riktigt medveten om att yttrandefriheten numera reglernas i två svenska grundlagar utöver regeringsformen, nämligen tryckfrihetsförordningen (1949) och yttrandefrihetsgrundlagen (1991), även om de båda grundlagarna har sina rötter i den tryckfrihetsförordning som tillkom i frihetstidens slutskede år 1766.
Det finns anledning att återkomma till Sigfrids angelägna frågor om EU. Men det finns en fråga som bekymrar mig minst lika mycket. Det är att det är mycket troligt att det kommer krav från t.ex. muslimska och kristna kretsar i vårt land att reglerna om angrepp mot religionen ska skärpas. Skånepartiets Carl P Herslow har nyligen frikänts av juryn i en tryckfrihetsprocess angående hets mot folkgrupp. Det innebär med nuvarande regler att han inte kan fällas för brott. Han hade låtit publicera en i mitt tycke obehaglig och kränkande affisch riktad mot profeten Mohammed och islam. Frågan är om Herslow hade kunnat räkna med lagens skydd för sina på ett otrevligt sätt framförda åsikter om tio år. Det finns en olustig tendens att låta svenskarna i alla möjliga sammanhang anpassa sig till invandrarna i stället för att kräva att invandrarna accepterar svenska förhållanden.
S-kongressen. Ibrahim Baylan har tillkännagett att han avgår som socialdemokraternas partisekreterare. De flesta som följer svensk politik hade nog väntat sig att han skulle ta detta steg med anledning av det rödgröna nederlaget i valet 2010. Om S-partiordförande hittills inget nytt som vi utomstående får reda på.
Militär kommentar till Libyenkriget. Det är egendomligt att massmedia - tv, radio och tidningar - inte har ombett någon erfaren svensk militär att kommentera inbördeskriget i Libyen ur militär synvinkel. Nu har diverse journalister och politiker gjort mer eller mindre amatörmässiga och känsloladdade bedömningar i media. Intet ont i det, men gärna lite militär sakkunskap som komplement.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar