Habermas om EU-krisen. För en gångs skull har en riktig världskändis tagit till orda i en understreckare i Svenska Dagbladet (9/11 2011). Det är filosofen Jürgen Habermas, tysk professor emeritus f. 1929. Under rubriken Europapolitiken förlamad och skräckslagen får vi ta del av ett kapitel i en ny bok av honom, Om Europas författning, som utkommer den 16 november. För en gammal akademiker som jag är det inte så mycket nytt som sägs i understreckaren. Men Habermas text innehåller mycket vida historiska utblickar och referenser som troligen är nya och främmande för de flesta yngre läsare. Jag noterar att Habermas inte ens drar sig för att citera den kontroversielle samhällsfilosofen Carl Schmitt (1888-1985), klokt nog med reservationen att man inte behöver dela Schmitts värderingar. Jürgen Habermas tillhör andra generationen i den mångomtalade vänsterintellektuella s.k. Frankfurterskolan inom samhällsfilosofin. Men jag tycker inte att det är svårt att instämma i det mesta som han säger. Jag hoppas att den optimism som Habermas ger uttryck åt i slutet av sin artikel skall visa sig befogad.
SAAB-cirkusen fortsätter. En ny akt har börjat i SAAB-dramat. General Motors har vägrat att sälja patent som är mer eller mindre nödvändiga för tillverkningen av SAAB-bilar. Detta är inte konstigt och har sin naturliga förklaring. Det konstiga är att alla (?) inblandade experter och politiker m.fl. uppger att de är överraskade av GM:s besked. Spelar de dumma eller är de dumma? Det senare är lika troligt som det förra.
Afganistan. Sverige har som bekant trupp i det krigshärjade Afganistan. Den svenska truppinsatsen i Afganistan skall nu successivt avvecklas med 2014 som tänkt slutår. Förhållandena i Afganistan är på allt sätt förfärliga. Men jag har alltid ansett att Sverige - ett litet land i norra Europa - inte kan åstadkomma någon bestående förbättring i Afganistan. De svenska trupperna bör dras tillbaka så fort som möjligt.
Länspolismästaren exit. Länspolismästaren Carin Götblad, 55, i Stockholm slutar i maj 2012, när hennes nuvarande förordnande går ut. Hon har då suttit nio år. Hon säger själv att hon velat stanna kvar, men att regeringen gett henne besked att hennes förordnande inte kommer att förlängas. Sverige är ett litet land i Europas periferi. Om saken hade gällt polisprefekten i Paris eller motsvarande befattningshavare i Berlin eller London hade det förekommit vittgående spekulationer i massmedia om orsaken till skeendet. Men inte så i Sverige. Det hela stannar inom en liten krets. Om tjugofem år berättar en memoarskrivare kanske lite för dem som då har tillfälle att läsa memoarerna på någon sorts läsplatta. Är det bra eller dåligt? Beror bristen på spekulationer på att Götblad är kvinna och att journalisterna därför inte vill säga något? Vad vet jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar