Mario Monti. Italiens konseljpresident, Silvio Berlusconi f. 1936 i Milano i norra Italien, har avgått. Han kommer att ersättas av en Mario, nämligen f.d. EU-kommissionären, professor Mario Monti f. 1943 i Lombardiet i norra Italien. Den mest kände bäraren av namnet Mario i antiken, d.v.s. Gajus Marius (c:a 137 - 85 f Kr), är den romerske fältherre som besegrade cimbrer och teutoner [kanske vi kan säga ‘danskar’ och ‘nordtyskar’] vid Aquae Sextae. Som en sorts förberedelse till posten som statsminister har Italiens president i onsdags utnämnt Mario Monti till livstidssenator. Professor Monti sägs ha visat sig järnhård som EU-kommissionär. Den egenskapen kan säkert behövas.
Den kände svenske journalisten Åke Malm i Rom som är årsbarn med Berlusconi har skrivit en lång initierad artikel på Newsmill (13/11 2011) med rubriken ‘Super-Mario’ skall rädda Italien och euron. Han skall leda en s.k. teknokratregering. Det har för övrigt redan visat sig att han har svårigheter att få stöd av politikerna i det italienska parlamentet.
Fotnot: Jodå, Italiens statsminister tituleras faktiskt officiellt "konseljpresident". Titeln har för oss gamla en omisskänlig doft av tredje och fjärde republikens röriga Frankrike. Nutidens franska statsminister kallas "premiärminister" med femte republikens terminologi. Den italienske presidenten kan utnämna ett litet antal personer till livstidssenator, d.v.s. permanent ledamot av senaten, som är en av parlamentets båda kamrar.
Lukas Papademos. I Grekland försöker Lukas Papademos f. 1947 att få till stånd en liknande regering. Även han har stött på svårigheter i parlamentet. Regeringsbildningen är inte klar. Även i Grekland är det fortfarande oklart om och när regeringen får parlamentets godkännande.
Det är intressant att se att massmedia här i Sverige numera talar om "expertregeringar", inte som var brukligt förr "teknokratregeringar", när man avser regeringar utan klar partipolitisk profil med ett inslag av ekonomiska och administrativa experter.
Ryske premiärministern Vladimir Putin kommenterade Berlusconis avgång (SvD 12/11 2011). Han uttalande sig positivt om Berlusconi och påpekade att det före Berlusconis tid förekommit alltför kortlivade regeringar i Italien, vilket väl vem som helst kan hålla med om. Han uttalande sig också i andra frågor, bl.a. om Libyenkriget, på ett sätt som jag i motsats till SvD inte tycker är tokigt.
En enkel till Antibes. Igår, måndag, hade jag tillfälle att se den svenska filmen En enkel till Antibes med Sven-Bertil Taube f. 1934 i huvudrollen. Antibes ligger som bekant mellan Nice och Cannes på franska Rivieran. Evert Taube bodde under många år i Antibes och skrev ett stort antal av sina böcker där. Men den nu aktuella filmen, från 2011, är en ren spelfilm om en änkeman George Olsson (spelad av Sven-Bertil Taube) som vid 73 års ålder flyttar till sin älskade i Antibes. Det är en vacker, rolig och gripande film.
Håkan Juholt. S-ordföranden Håkan Juholt dundrar i Aftonbladet idag (15/11 2011) om de senaste vårdskandalerna i äldrevården. Moderaterna har insett att massmedias stort uppslagna inslag om brister i äldrevården är livsfarliga i partipolitiskt perspektiv. De har därför tillsatt en arbetsgrupp med en erfaren riksdagsledamot som ordförande för att "se över situationen i välfärdssektorn". Jag tror att sådana initiativ är bra. Det finns en risk att politikerna på nationell nivå inte har riktig kontakt med exempelvis alla de äldrefrågor som hanteras på kommunnivån. Det kan tilläggas att en nära anhörig till mig i samband med en operation tidigare i år hade mycket god hjälp av personal från det nu så kritiserade företaget Carema. Det kan mycket väl förhålla sig som statsminister Fredrik Reinfeldt djärvts säga att vårdskandalerna beträffande enskilda "kunder" vid närmare betraktande visar sig bestå av enstaka fall som inträffat både inom privata företag och i kommundriven verksamhet. Skatteflyktsåtgärderna m.m. är naturligtvis att hänföra till s.k. systemfel.
Grönt M. I samband med Sollentunamoderaternas hundraårsfirande lördagen den 12 november 2011 fick jag reda på att grönt är ny partifärg för De nya Moderaterna. Blått har traditionellt varit Högerns och senare Moderaternas partifärg, utom under Yngve Holmbergs tid då partimärket var - ja gissa - rött!
Hundraårsjubiléet var suveränt välorganiserat av ordföranden Thomas Ardenfors som höll i alla trådar. Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström och ett flertal andra höll korta anföranden. De övriga Allianspartierna framförde sympatiskt utformade korta, skriftliga, lyckönskningar. Samtliga talare avstod påtagligt från överord. Det gällde inte minst arbetsmarknadsministern. Det är anmärkningsvärt att den ende som berörde förhållandena 1911 var finanslandstingsrådet Torbjörn Rosdahl som på ett lättfattligt sätt berörde politiska händelser det året, bl.a striden om pansarskeppsbygget, som nog flertalet unga deltagare var okunniga om. Jag uppskattade särskilt hans anförande. Den högresta partisekreteraren "Fia" Arkelsten ägnade sig helt åt att blicka framåt i sitt anförande, vilket är naturligt för envar partisekreterare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar