Finansinspektionen och (S)-skatter

Back in business. Som synes är jag tillbaka på nätet. Nu med ny (beg.) dator som jag fått av min svärson som också hjälpt mig att få igång den. Tack Krister!

Finansinspektionen. På Karl XII:s dödsdag, 30/11 2011, höll Nordiska Administrativa Förbundets svenska avdelning sitt höstmöte på Finansinspektionen, som är ett av landets viktigaste centrala ämbetsverk. Chefsjuristen hos inspektionen Per Håkansson höll en intressant föreläsning om myndighetens verksamhet och särskilt om hans och andra juristers arbete. Mötet hade samlat ett trettiotal medlemmar i NAF.

Finansinspektionen har c:a 300 medarbetare, varav inte mindre än femtio jurister. Myndigheten leds av en styrelse, som huvudsakligen består av fackmän. Ordförande är ingen mindre än det moderna Södertäljes näst störste son, f.d. statsrådet Bengt Westerberg (FPL), född i Solna, uppvuxen i Södertälje.

Per Håkansson, som tidigare arbetat hos Riksbanken, berättade mycket initierat om handläggningen av olika slags ärenden hos inspektionen. Han var dock - som sig bör - mycket noga med att inte identifiera parter i pågående ärenden. Till stor del är nämligen myndighetens arbete sekretessbelagt.

Det är uppenbart att även om t.ex. tillståndsgivningen principiellt huvudsakligen har karaktär av laglighetsprövning, så finns ett mycket starkt och ibland dominerande inslag av lämplighetsprövning. Drygt 4.500 företag av olika slag inom finanssektorn berörs direkt av inspektionens verksamhet. Sverige har f.ö. en mycket stor banksektor i förhållande till landets storlek. Endast Schweiz' och Storbritanniens banksektor är större. På detta område är Sverige en regional stormakt och de svenska bankerna dominerar helt i Balticum.

Regelsystemet är komplicerat. Det består dels av svenska regler av olika slag, dels av EU-regler som även de är av olika slag. Föreläsaren gick inte närmare in på deras olika valör.

Av särskilt intresse var Per Håkanssons redovisning av grundläggande juridiska problem i verksamheten. Han påpekade förtjänstfullt att de klassiska juridiska problemen i förvaltningsrätten ofta aktualiseras. Det kan gälla vem som är part i ett ärende, serviceskyldigheten för inspektionen och rätten att överklaga. För mig och andra med erfarenhet från förvaltningsområdet var det ingen nyhet, när Per Håkansson  påpekade att den enskilde juristen hos inspektionen ofta har mer anledning att fundera över vad som egentligen kan anses gälla om handläggningen än vad som är vanligt i domstolarna med sina sedan gammalt fastlagda rutiner.

Sekretessfrågorna blir ofta aktuella i verksamheten. Det gäller i första hand sekretess till förmån för parter hos myndigheten, men också tredjemanssekretess. I fråga om sekretess aktualiseras också vem som är part och därför har partsinsyn.

Myndighetens beslut gäller omedelbart och får i praktiken vittgående verkningar för berörda så snart de blir kända. Besluten kan överklagas. Överklagandereglerna borde förändras. Man borde överväga att inrätta ett speciellt överklagandeorgan eller ha en hemlig domstolsprocess. En tredje möjlighet vore att utöka möjligheterna till skadestånd från staten om ett beslut häves. En svårighet med hemlig process är givetvis att det är mycket svårt att undvika läckor till massmedia och konkurrenter. Dessutom kan det tilläggas att en hemlig process skulle få ett tycke av Englands ökända Star Chamber eller varför inte den svenska vasatidens Höga nämnd. (Den sistnämnda har väl få numera hört talas om.)

I likhet med alla andra statliga och kommunala myndigheter i Sverige i nutid håller Finansinspektionen på att omorganiseras. Den nya organisationen träder i kraft 2012. Per Håkanssons föreläsning refererade såvitt jag kunde förstå i princip till den nya organisationen.

Det borde te sig som en lockande om än ursvår uppgift för unga statsvetare och jurister "vid akademin" att skriva om Finansinspektionen och dess arbete, inte minst i ett komparativt perspektiv. Det kanske redan är så, jag vet inte.

PS! För den som undrar. Södertäljes störste son är förstås tennisspelaren Björn Borg, född och uppvuxen i Södertälje.

Socialdemokratin och skatterna. "Skatteskruven är alltid vänstergängad" stod det på en affisch sanktionerad av högerns Arvid Lindman i 1911 års val. Ingen senare moderatledare har behövt ändra på den texten. Socialdemokraterna har alltid varit anhängare av höga skatter och i regel också förhållandevis höga understöd till behövande. I sitt Första Maj-tal 2011 sade (S)-ledaren att f.d. statsrådet, riksdagsman Leif Pagrotsky skulle göra en omfattande utredning om skatterna för Socialdemokraternas räkning.

Leif Pagrotsky, som tillhör det fåtal politiker som jag har förtroende för som kompetenta, tycks fortfarande vara i ett tidigt skede av utredningen, men har sagt att det inte kan bli tal om omvälvande skatteförändringar (d.v.s. höjningar av skatterna) omedelbart efter valet 2014, om de rödgröna vinner. (Med reservation dock för miljöskatter och alkohol- och tobaksskatter. Men de reservationerna har ju alla riksdagspartierna, mer eller mindre.) Pagrotskys uttalande förefaller inte ha vunnit anklang på alla håll i partiet. (Jfr Claes Arvidsson, ledare i SvD 1/12 2011.) För min del tror jag att uttalandet skall tolkas precis så restriktivt som det är utformat. Det är också anmärkningsvärt att riksdagens största parti använder en så defensiv motivering som den som Leif Pagrotsky använt sig av. Nämligen att skattebetalarna år 2014 vant sig vid den borgerliga skattepolitiken under åtta år. Socialdemokraterna är nog även i fortsättningen mer ett bidragstagarparti än ett arbetarparti. Karriäristparti kan det åter bli om de rödgröna vinner valet.

USA - som vanligt. Republikanske politikern och affärsmannen Herman Cain f. på Luciadagen 1945 är en av dem som aspirerar på att bli USA:s president. Hans kampanj har nu mycket allvarligt skadats av att han påstås ha haft en utomäktenskaplig sexaffär i femton år med en dam i hans bekantskapskrets.