Tysklands kansler och eurokrisen. I Der Spiegel (Spiegel online 2/12 2011) skriver Florian Gathmann och Philipp Wittrock om eurokrisen under rubriken Die rätselhaft coolen Deutschen ['De gåtfullt coola tyskarna']. Det är en lång och tyskt krånglig artikel, trots att meningarna på Spiegel-manér är lite kortare än i övrig tysk seriös press. Författarna anser sig kunna konstatera att tyskarna för ovanlighetens skull intar en rätt tillbakalutad attityd till eurokrisen. Det finns ingen majoritet för en återgång till D-marken; en knapp majoritet vill behålla euron. Författarna redovisar egentligen två linjer i förklaringarna. En linje är uppgivenhet. De enskilda känner sin maktlöshet. En annan och mer utförligt redovisad linje går ut på att tyskarna känner förtroende för sin ledare, förbundskansler Angela Merkel uppfattas ha gjort och sagt rätt saker och tyskarna känner stolthet över henne och över att hon jobbat hårt, slitit (abrackert), med krisen. Samtidigt har tyskarnas nedärvda ångest för inflation tagit sig uttryck i en flykt in i sakvärden, bl.a. fastigheter, ett förhållande som enligt författarna inte uppmärksammats så mycket. Tyskarna accepterar grumsande en gemensam europeisk finanspolitik, men anser att Tyskland skall ha ledarrollen som Betalare. Detta kan leda till problem i förhållande till de andra staterna i euroområdet.
USA:s Obama. Under rubriken Barack Obama - en stor mes skriver Janerik Larsson i Svensk Tidskrift (2/12 2011) om den röra och polarisering som för närvarande råder i amerikansk politik. Larsson skildrar på ett intressant sätt den stenhårda ("brutala") oppositionspolitik som republikanerna i kongressen driver och som kanske, kanske, till slut rentav blir kontraproduktiv.
Svenskt 1792 år 2011? I ett anmärkningsvärt uttalande som återgetts i SR1 idag påstår Sven-Erik Österberg att det finns en konspiration inom Socialdemokraterna. Hemliga sammanträden skall ha hållits. Österberg vet inte vilka som deltagit och vad som avhandlats. Men det hela torde väl gå ut på att avsätta partiledaren och kanske också andra ledande S-politiker.
En tolkning är att Österberg har sett TV-serien 1790 och inte uppmärksammat att den är fiktion. En annan tolkning är förstås att Österberg vet åtskilligt mer än han berättar och att han fått rapporter om ett eller annat hemligt sammanträde i samma stil som det som hölls på Huvudsta Gård i Solna och där Gustav III:s öde beseglades. Vi får hoppas att det denna gång inte gäller livet för offret. Kapten Ankarström var f.ö. liten till växten liksom en just nu aktuell framstående socialdemokratisk skatteutredare/dissident. Men han är ju inte hemlig förstås och gör ett trevligt intryck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar