Ship to Gaza. Karl Steinick skriver i SvD Kultur 31/5 2011 om det senaste Gaza-projektet. Efter midsommar blir det en ny och större konvoj av Ship to Gaza. Steinick berör också i sammanhanget de senaste folkliga revolterna i arabvärlden och riktar även kritik mot Israel. Artikeln är en kritisk översikt som inte gör författaren populär i rödgröna kretsar. För min del ser jag Ship to Gazas svenska del huvudsakligen som "inrikes utrikespolitik" för att nu använda Gösta Bohmans ord från Olof Palmes tid.
Kungens dementi. Jag hade egentligen bestämt mig för att lägga kungakommentarerna på is, ty jag anser dem oviktiga. Men nu har kungen dementerat förhållandevis utförligt. Han har inte varit på angivna nattklubbar 1996 och 2008. Han har inte heller haft samkväm med "kaffeflickor". Med flera inte. Nu är det dags för kungens kritiker att komma med hållbara bevis om att kungen ljuger. Jag håller med både professor em. Olof Ruin och f.d. riksdagsledamoten Henrik Järrel i deras sansade kommentarer (SvD 31/5 2011). Och som sagt. Om Sverige skulle införa republik och det kom fram att presidenten gjort det ena eller andra klandervärda, skulle det inte bli så då att hans/hennes politiska anhängare skulle vifta bort det hela och motståndarna göra en höna av en fjäder? Som kungen i visst sammanhang så klokt frågade Thomas Bodström enligt referat i Bodströms nya memoarer: skulle det räcka med en fortkörning?
Angreppen på kung Carl Gustaf är värre än den finska krigsansvarighetsprocessen efter andra världskriget. Finnarna var tvungna av Stalin och sovjetryssarna att döma sina ledande politiker. Såvitt jag vet ligger varken Volodja eller Dimitri bakom angreppen på kungen.
Tribunal 12 den 11-12 juni 2012 på Kulturhuset i Stockholm (SvD Kultur 31/5 2011). Projektet stöds av Kulturrådet och uppmärksammar brott mot mänskliga rättigheter och inhuman behandling av flyktingar i Europa. Troligast ett nytt Ship to Gaza-projekt.
SD och Ryssland m.m. Carl B Hamilton har skrivit ett inlägg på SvD se/opinion 31/5 2011 med rubriken SD bejakar Rysslands övergrepp på grannländer. Han är ordförande i riksdagens EU-nämnd. SD-ledamoten Margareta Sandstedt har framfört avvikande meningar som är stötande beträffande Rysslands konflikter med grannländer i Kaukasus, frihandelsförhandlingar via WTO (Världshandelsorganisationen) och mänskliga rättigheter i förhållande till kommersiella hänsyn. Visst finns det extrema inslag i SD-politiken. Men jag tror att en stor del av det arbetande folket i Sverige hyser ungefär de åsikter som Margareta Sandstedt ger uttryck åt, men som normalt inte får komma till offentligt uttryck i Sverige, vare sig inom alliansen eller de rödgröna. Professor Hamilton är som vetenskapsman hederlig nog att att återge inskränkningar som Margareta Sandstedt försett sina avvikande meningar med. En genomsnittlig politiker hade inte gjort det. För egen del är jag rädd att jag hade önskat framföra liknande åsikter som Margareta Sandstedt, om jag hade varit ledamot av riksdagens EU-nämnd. Men jag hade inte vågat.
Libyen. Jag har tidigare på min blogg sagt att jag för mycket mycket länge sedan blev kritisk till de svenska militära insatserna utomlands, t.ex. i Mellersta östern och Afrika. En framstående brittisk general sade härom dagen i en intervju på BBC World Service att Libyen-kriget kan vara i tio år. Jag vidhåller min ståndpunkt att Sverige inte ska medverka militärt i Libyen.
"Vi och dom." På Idagsidan i SvD 31/5 2011skriver Anders Haag under rubriken Från utanförskap till känslan av utvaldhet. (Vem är extremist? Del 4.) Den handlar om radikalisering av muslimska ungdomar (mest unga män) i Sverige. Det är en skrämmande läsning. Ofta är det socialt och ekonomiskt välanpassade personer som glider in i en vi och dom-attityd gentemot oss övriga svenskar. Jag har sagt det tidigare. Det är alltid mer eller mindre fundamentalistiskt att inte vara namnkristen eller namnmuslim eller i övrigt namnreligiös i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar