Individ och religion

Individ och trossamfund. Jesús Alcalá, som är jurist och författare, har skrivit en understreckare i SvD torsdagen den 25 oktober 2012. Den har rubriken Värnandet av trossamfund kör över individen. Det är en bra artikel som förtjänar att uppmärksammas i vida kretsar i vårt formellt så sekulariserade land. Jag kan för min del instämma i det mesta som sägs i artikeln. Det är mycket möjligt att diverse detaljer är fel. Alcalá är ju inte precis känd för precision i detaljerna, men strunt i det.

Det är klart att de stora religionerna, kristendom och islam, tillåts ta allt större plats i det en gång så sekulariserade Sverige. Och inte bara i Sverige, utan i hela EU.

Om vi antar att Alcalá i princip har rätt, återstår att försöka förklara varför det har blivit så. Det gör inte Alcalá i understreckaren. En trolig orsak är den stora invadringen från utomeuropeiska länder, främst Främre orienten, av människor som i olikhet medden stora majoriteten av nutidens västeuropéer tar religionen på allvar, d.v.s. på riktigt allvar. Svenska och andra politiker har svårt att hantera detta. De vill på en gång framstå som öppna mot det främmande och tänker förstås samtidigt på röstmaximering för det egna partiet. Därför vill de helst heller inte tala om uppebart ålderdomliga drag i religionerna. Islams ojämlikhet mellan män och kvinnor skall till exempel helst inte beröras eller tonas ner på ett löjligt sätt. Det gäller t.o.m. för det särskilda kvinnopartiet Feministiskt initiativ. Socialdemokratiske partiordföranden Stefan Löfven är just nu på resa i Mellersta östern, där han träffar olika framstående personer. Man kan utgå ifrån att han inte berör sådana här känsliga frågor och därmed stöter sig med viktiga S-väljare i Sverige.

En annan orsak, som åtminstone är bidragande, är, att talföra mer eller mindre professionella företrädare för olika trossamfund och liknande kollektiv har lätt att komma till tals i massmedia. De omhuldas av massmedias företrädare, särskilt om de kan kreera något slags offerroll som kan skyllas på 'vanligt folk'. D.v.s. den del av befolkningen som skall jobba, betala för det ena och det andra, och i övrigt hålla tyst. Vem företräder den enskilde och hans mänskliga rättigheter vis à vis religionerna? Det gör människor som Jesús Alcalá och de har begränsat inflytande.