måndag 12 september 2011

SAAB-krisen, 11 september och Fosterbarnseländet

Juristutbildning 2011. Jag kom att läsa på Dagens Juridik, 23/8 2011, att det är allra flest som söker sig till juristutbildningen här i Sverige. På andra plats kommer läkarutbildningen. Åtminstone tolkar jag artikeln så. När jag började läsa juridik 1956 fanns inga spärrar. Det var bara att börja läsa. Det är inte med tillfredsställelse utan med stort vemod jag konstaterar att jag hade kommit in på juristutbildningen i Stockholm idag, trots konkurrensen.

Företagsrekonstruktion SAAB. Ansökan om företagsrekonstruktion av SAAB har avslagits av tingsrätten; beslutet kommer troligen att överklagas. Ärendet aktualiserar ett antal juridiska problem. Bland annat problem som gäller hur en ansökan om rekonstruktion förhåller sig till en ansökan om konkurs.

Det visar sig vid läsning av förarbeten att lagstiftningen om företagsrekonstruktion att lagstiftningen vid sin tillkomst på 1990-talet var mycket omdiskuterad, både i sin helhet och beträffande detaljerna. Det är fascinerande att se att riksdagsledamöter från alla partier i riksdagen hade synpunkter på lagstiftningen. Hela lagstiftningsärendet lämpar sig för en mindre rättshistorisk/statsvetenskaplig/ekonomiskhistorisk undersökning. Kanske finns det redan en sådan. Det svåra är som vanligt att ställa de rätta frågorna. Material finns det gott om.

Att SAAB måste sättas i konkurs och att Victor Muller i samband därmed måste avlägsnas är nog ställt utom allt tvivel. Jag tycker synd om alla de anställda och andra som direkt berörs av SAAB:s fallissemang.

11 septemberminnet. Det är kusligt att Sveriges television ägnar hela dagen åt tioårsminnet av den 11 september 2001. De hemska terrorhandlingarna den 11 september har visserligen etsat sig in i minnet hos väldigt många människor ungefär som utbrottet av första och andra världskriget på sin tid. Men jag har svårt att förstå avsikten med den enorma satsningen i SVT 1. Samtidigt meddelas att fyra misstänkta terrorister gripits i Göteborg. Jag hoppas att jag har fel om jag gissar att de kommer att släppas efter någon vecka eller månad i brist på bevis och få ett stort skadestånd av skattemedel.

Vanvård av fosterbarn. Statsrådet Maria Larsson (KD) har fått den otacksamma uppgiften att på regeringens vägnar meddela att de fosterbarn som vanvårdats och blivit utsatta för olika brott och kränkningar av fosterföräldrar under perioden 1920-1980 inte kan räkna med någon ekonomisk ersättning, trots att en statlig utredning föreslagit en ersättning om 250.000 kronor per person (SOU 2011:9). Jag kan naturligtvis hålla med statsrådet Larsson att det är svårt eller omöjligt att på ett rättvist och rättssäkert sätt avgränsa den personkrets som skall ha ersättning. Men det hela är nu främst en politisk fråga. Alla tycks ha glömt att socialdemokratiska eller socialdemokratiskt dominerade regeringar styrt landet under största delen av tiden 1920-1980. Det är ljusgestalter som  statsministrarna Hjalmar Branting, Per Albin Hansson, Tage Erlander och Olof Palme som  borde komma i blickfånget. För att nu inte tala om socialminister Gustav Möller. Men så ser inte väljarna på saken. Oppositionen (S, V, MP och SD) kommer nu att driva frågan om ersättning. Det hade varit lika bra att regeringen hade lagt fram ett förslag för riksdagen. Inte minst kvinnliga väljare kommer att anse att det är upprörande att alliansregeringen inte vill agera i ersättningsfrågan. Den offentliga s.k. ursäkt till de berörda fosterbarnen som skall framföras vid en tillställning kommer att uppfattas som ett hån mot de berörda, om riksdagen inte beslutar om ekonomisk ersättning.

PS! Nu på kvällen meddelas att regeringen skall försöka enas med Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om ersättning till fosterbarn. Det är klokt av regeringen att försöka neutralisera frågan, men det borde ha skett för länge sedan. Om det är klokt att inte inbjuda Sverigedemokraterna får framtiden utvisa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar