Sveriges export och Erfarenhetsbrister

　
Sveriges export. Mitt i allt tal om erkännande av Palestina, Libyeninsatser, Somaliainsatser och andra utrikesnyheter med anknytning till länder utanför Europa och Nordamerika kan det vara anledning att man erinrar sig hur det förhåller sig med Sveriges aktuella export, räknat i procent (SvD Näringsliv 24/8 2011 s. 4-5): Europa 71 %, Asien 13 %, Nordamerika 8 %, Afrika 4 %, Central- och Sydamerika 3 %, Övriga 1 %. Sveriges tre viktigaste exportmarknader är Tyskland, Norge och Storbritannien. På fjärde plats kommer USA och på femte Danmark.

Det här är ekonomiska realiteter som vare sig Alliansens partier eller Socialdemokraterna kan bortse ifrån. En annan sak är de politiska realiteterna inom Sverige. De innebär bland annat att Socialdemo-kraterna och övriga rödgröna har en mycket stark ställning bland de nya svenskarna. 80 % procent av dem som röstar, väljer rödgrönt. Oavsett om många talföra massmediepersonligheter och missnöjda kvinnor (och män) helst vill att Sverige lämnar EU, så är det i praktiken inte möjligt utan en avsevärd sänkning av levnadsstandarden för oss vanliga människor. En liten grupp extremister är säkert beredda att acceptera sänkningen även för egen del. Men de flesta av oss andra betackar sig. Vi får i stället acceptera en hjälp till utvecklingsländerna där trettio procent enligt officiella beräkningar går till annat än avsett ändamål. D.v.s försvinner genom korruption o.dyl. Det är en del av bakgrunden till att Fredrik Reinfeldt och Gunilla Carlsson säger att de vill vara försiktiga när det gäller hjälpinsatser i Libyen. Försiktigheten gillas nog inte av opinionsbildare med rötter i MENA-länderna. Håkan Juholt, Gustav Fridolin m.fl. har all anledning att av inrikespolitiska skäl kritisera försiktigheten.

Erfarenhetsbrister. Alf Svensson, 73, Europaparlamentariker, påpekar det närmast självklara i en artikel på Newsmill 1/9 2011. "Partiledarvalen visar att vi inte värderar erfarenhet". Jag håller med honom till en del. Men det behövs inte bara politisk erfarenhet utan också ‘livserfarenhet’ för att bli partiledare i ett seriöst, demokratiskt, parti. (I partier som Piratpartiet eller Vänsterpartiet är erfarenhet närmast skadlig.) Den som är 28 år som Annie Lööf har helt enkelt inte hunnit skaffa sig den livserfarenhet som är nödvändig. Valet av Annie Lööf kan visa sig vara ett lyckokast, men framför allt vittnar det om desperation i Centerns ledande skikt. Men som sagt, valet kan vara ett lyckokast. Annie Lööf ger ju intryck av 45+ i sin strikta mellanklänning och på Flashback har de inte hittat några skandaler kring henne.