Timbro: Galning eller terrorist - eller båda delar?

Timbrorapport September 2011. Max Sohl Stjernberg, som presenterades som bl.a. kriminologkandidat berättade om sin rapport med rubriken Galning eller terrorist - eller båda delar? (Timbro Medieinstitut, Sthlm 2011, 23 s.). Moderator var Roland Poirier Martinsson och gäster/kommentatorer ledarskribenten på Aftonbladet Anders Lindberg och chefredaktören för Magasinet Neo, Paulina Neuding.

Max Stjernberg hade analyserat tusentalet nyhetsrapporter från norska och svenska ledande dagstidningar om händelsen i Stockholm där Taimour Abdulwahab al-Abdaly sprängde sig i luften nära Drottningsgatan och händelserna i Oslo och på Utöya där Anders Behring Breivik var gärningsman och sammanlagt sjuttiotalet människor fick sätta livet till. Max Stjernberg hade tagit sig an uppgiften att dels undersöka dagstidningarnas framställning av gärningsmännen, dels jämföra hur de framställts. Han hade vidare undersökt framställningen av motiven för dåden och hur de bakomliggande orsakerna framställts.

Rapporten liksom diskussionen på seminariet finns lätt tillgängliga hos Timbro på nätet, så jag har inte anledning att ge ett längre referat av vare sig rapporten eller diskussionen. Stjernberg anser att tidningarna både i Norge och Sverige i det svenska fallet starkare har betonat att gärningsmannen tidigare varit "normal", men blivit påverkad till extremism av den muslimska miljö som han dragits in i och som betraktas som främmande och gåtfull. I fråga om den norske gärningsmannen betonas starkare att gärningsmannen varit "normal" men av mer individuella psykiska skäl blivit extremist. Miljön har i detta fall inte tillmätts samma betydelse.

Man kan förenklat uttryckt säga att Anders Lindberg hade en annan åsikt om miljöns påverkan. Han ville inte bortse från att den svenske gärningsmannen påverkats av miljön, men han ville betona att tidningarna varit alldeles för ytliga i sin analys av miljöns betydelse för den norske gärningsmannen. Den hatretorik som förekommit i norska och svenska högerextremistiska miljöer hade starkt påverkat den norske gärningsmannen minst lika mycket som motsvarande beträffande den svenske.

I fråga om båda gärningsmännen var de hatiska, extremistiska, miljöerna den avgörande orsaken till individens handlande. Han konstaterade att Stjernberg och han själv hade olika syn på förhållandet mellan kollektivet och individen - en klassisk skiljelinje mellan socialister och borgerliga. Han konstaterade också att de flesta dåd utförts av högerextremister.

Paulina Neuding betonade att båda gärningsmännen enligt hennes uppfattning är "galningar" och att de på det sättet är lika. Hon betonade också att de mest förödande dåden utförts av islamister t.ex. i New York, London och Madrid.

Som framgår av rapporten och diskussionen tog deltagarna upp en del andra mer pressetiska frågor som jag inte kan att gå in på i detta sammanhang. Särskilt intressant var diskussionen om nyhetsmedia bör ta hänsyn till eventuella konsekvenser av sin rapportering. Traditionen är att nyhetsmedia i ett fritt samhälle bör bortse från konsekvenserna.

För egen del är jag kluven som en gammaldags folkpartist. Det är klart att miljön spelar roll. Men det är lyckligvis bara enstaka individer som påverkas till den yttersta extremismen, när inte hela samhället är extremt. Man kan inte komma ifrån att islamismen är främmande för oss i Europa, särskilt i Nordeuropa. Vi har länge levt i sekulariserade samhällen. Men efter en så kort tid som ett eller annat årtionde känner vi oss nu förflyttande långt tillbaka i tiden. Jag brukar i andra sammanhang skämtsamt, men med allvarlig underton, säga att Svenska kyrkan och frikyrkorna räddats av muslimerna. För mig och förmodligen för flertalet skandinaver framstår det att namnkristendom är det naturliga, och mer utpräglad religiositet framstår som något främmande, antingen den framträder i kristen eller annan, t.ex. muslimsk, tappning. Det är också så att islamismen kommer in utifrån, högerextremism framstår, tyvärr, som en mer hemlagad företeelse.

Jag är betydligt mindre rädd för enskilda dåd än för en smygande anpassning av vårt samhällsliv till en kultur som vi européer inte frivilligt vill godta. På samma sätt är jag kluven inför den s.k. arabiska våren.

Seminariet var välbesökt. Timbroseminarierna besöks numera av betydligt fler ungdomar än förut, vilket är bra. Men vi är en hel del sega pensionärer som tar till vara möjligheten att följa den aktuella samhällsdiskussionen. Att de många ungdomarna - såvitt jag kunde höra - till stor del tillhör en sorts jetset i medievärlden med tramsiga röster och fjantigt hälsande på varandra gör inte saken sämre. Det är lite synd att Timbro har slutat med att trycka deltagarlistor, så att man kan se vad fint folk man har frotterat sig med, om man inte känner igen dem. Är det den nya sekretessmedvetenheten i Sverige som gör sig gällande?