Lärarlegitimation; Bjereld; Löfven och Andersson samt Feldt

Hägglund och Björklund i KU. Jag hade tänkt ta en promenad i det vackra vädret, men fastnade framför tvn, som sände SVT Forum. Göran Hägglund gjorde ett osäkert intryck när han skulle besvara frågor om apoteksreformen i KU. Men det var ingenting mot Jan Björklund. Han skulle besvara frågor om den s.k. lärarlegitimationen. Båda förhören sändes i SVT Forum idag. Efter en kort stund tyckte jag synd om Björklund. Han kunde inte tala på ett sammanhängande sätt utan rörde till sitt tal med ideliga nyanseringar och inskränkningar och sidodiskussioner som gjorde det svårt att följa hans resonemang. Hur han kunnat avancera till major i armén är en gåta och hur han kunnat bli FP-ledare är en ytterligare gåta. Ordföranden i KU, miljöpartiets Peter Eriksson, hade till slut svårt att hålla sig för skratt. F.d. näringsministern Maud Olofsson besvarade frågor om SAAB-affären. Hon talade bra, men hade nog svårt att övertyga KU:s ledamöter att att den moraliska supermakten Sveriges synpunkter väger lätt hos de bestämmande i USA.

Den stora reformen angående s.k. lärarlegitimation har som bekant skjutits på framtiden. Idén är att bara lärare som har s.k. legitimation ska få sätta betyg i skolan. Man behöver inte vara särskilt bevandrad i lärarutbildningens irrgångar de senaste fyrtio åren för att förstå att en sådan här reform är mycket, mycket krånglig. Dels har man att ta hänsyn till att lärarutbildningarna ändrats ett stort antal gånger under perioden, dels till att många lärare som arbetat i skolväsendet i åratal, ja decennier, inte har fullständig lärarutbildning, d.v.s. slutbetyg eller motsvarande.

Om man får tro Jan Björklund hade ingen enda remissinstans påpekat svårigheterna, när reformen förbereddes. Varför ingen av utbildningsministerns egna medarbetare påpekat svårigheterna eller han själv förstått dem framgick inte. Björklund ville på fullt allvar påstå att om ingen remissinstans sagt något så kunde han och hans medarbetare inte ta upp dem, tycktes det.

PS! 24/4 2012. Min fru har i efterhand sett Jan Björklunds framträdande i KU. Hon är gammal skolstyrelseledamot och tycker att hans framträdande var mycket bra och klargörande. DS!

Ulf Bjerelds blogg. Det är trevligt att kommentera inlägg av en så kvalificerad bloggare som professorn i statsvetenskap i Göteborg Ulf Bjereld (S). Bjereld har betydligt mer förståelse för kulturminister Lena Adelsohns dilemma i tårtgateaffären än vad jag kan uppbåda. Han säger i ett nyanserat inlägg (19/4 2012) att han inte riktigt vet hur han själv skulle ha agerat i hastigheten.

För min del menar jag att ett statsråd i en borgerlig regering och inte minst en kulturminister måste vara medveten om att hon/han befinner sig i fiendeland så snart hen vistas bland s.k. kulturarbetare och även i regel när hen är bland journalister.

Ulf Bjereld har också (17/4 2012) kommenterat Löfven/Anderssons debattartikel i DN samma dag, där de nämnde den enskildes eget ansvar på arbetsmarknaden. I detta fall håller jag med Bjereld att Löfven/Andersson eventuellt kan försvåra för socialdemokratiska valarbetare. Men för mig är det positivt att de högsta företrädarna för socialdemokratin vågar säga sådant som är eller mindre självklart (jfr min blogg 17/4 2012).

Det som är mer eller mindre självklart säger också f. finansministern Kjell-Olof Feldt, 80, i sin nya bok En kritisk betraktelse: återinförd förmögenhetsskatt och återinförd fastighetsskatt och andra höjda skatter blir en nödvändighet för att "rädda välfärden". Att många av oss som har värdefulla obelånade fastigheter inte har särskilt höga inkomster, har tydligen gått denne högavlönade f.d. toppolitiker förbi. Men det är han inte ensam om. Frågan till Magdalena Andersson kvarstår: får jag behålla min bostad? Jag jobbade i Sverige från 18 års ålder till 67, allra mesta tiden på heltid.