Juholtaffärerna över? Åklagaren har beslutat att inte fortsätta förundersökningen om bedrägeribrott begånget av Socialdemokraternas ordförande Håkan Juholt, när han fått ersättning för dubbel bosättning. Socialdemokraternas allra viktigaste partiorgan, verkställande utskottet, har enhälligt uttalat sitt förtroende för Håkan Juholt. Så långt är utgången av det s.k. drevet mot Juholt, som inleddes av den socialdemokratiska kvällstidningen Aftonbladet, inte särskilt oväntad. De moraliska aspekterna på Juholts handlande tillmäts ingen särskilt stor betydelse, eller snarare ingen betydelse alls, av dem som skall bestämma, inte bara tycka. Det är troligt att Socialdemokraternas opinionssiffror ganska snart åter ökar. Hur mycket är svårt att gissa.
Det återstår att se om affärerna leder till en meningsfull intern diskussion inom landets största parti av samma slag som övriga politiska partier i landet vid olika tillfällen har varit tvungna att föra och som hör till demokratins väsen. Diskussionen borde gälla både partiets organisation, arbete och program både på kort och lång sikt. Inte minst ideologin och dess praktiska tillämpning i det nuvarande samhället måste diskuteras.
Jag är rädd att allt blir vid det gamla efter en kort tids försäkringar om motsatsen. Det är bekvämast så. Och kanske bäst. De som utmanövrerades i samband med partiledarbytet återfår antagligen lite inflytande. Men de nya måste också få sitt. Och fackorganisationernas representanter och de viktiga s.k. sidoorganisationernas, ända till Fonus skall ha sitt. Om opinionssiffrorna blir hyggliga kommer partistrategerna att (återigen) räkna med att den rödgröna sidan skall få majoritet i riksdagen med hjälp av de på marginalen viktiga invandrarrösterna. Alla karriäristerna är åter vid gott mod. Vad vanliga väljare tycker är inte viktigt. Bara de röstar rätt. (Jfr bl.a. ett bra inlägg i debatten av Aron Modig, ordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet på Newsmill 14/10 2011).
Det paradoxala är att en stor del av den politiska eliten i Sverige nog innerst inne välkomnar en sådan utveckling som jag skisserat. Det gäller inte enbart socialdemokrater och vänster- och miljöpartister utan också en stor del av den borgerliga politiska eliten. En reformation av det största partiet kan lätt få spill-over-effekter, som kan hota invanda positioner inom andra partier. Kompetensen hos både män och kvinnor som vant sig vid politiken som ett lönande yrke kan sättas i fråga. Förmåner av olika slag kan ifrågasättas och så vidare.
Att mer eller mindre fristående iakttagare som exempelvis Anna-Greta Leijon, Stig Malm, Lotta Gröning eller Kjell-Olof Feldt önskar att ändringar kommer till stånd betyder väldigt lite för de aktuella maktspelarna.
Att bloggare som jag önskar att ändringar kommer till stånd betyder ingenting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar