lördag 8 oktober 2011

Statsminister in spe och Midnatt i Paris

Statsminister? Håkan Juholt har på nytt råkat i blåsväder. Denna gång gäller det hyresersättningen för hans boende i Stockholm. Han sägs redan ha betalat tillbaka till staten 130.000 kronor som han fått för mycket och  30.000 kronor återstår att återbetala. Dagens Nyheter ifrågasätter i sin ledare om Håkan Juholt är lämplig som statsminister (DN 8/10 2011).

Det är fortfarande långt till valet 2014. Till dess är nog den här affären glömd. 160.000 kronor är ett stort belopp för oss vanliga människor. En polisutredning om bedrägeri har satts igång. Gissningsvis leder den inte till åtal. "Brott ej styrkt" e. dyl.

I Aftonbladet idag, lördag, säger en kommentator att Juholts giriga beteende är typiskt för dem som kommit till makt och inflytande från enkla förhållanden eller med andra ord gjort en klassresa genom politiken eller facket. Pålitliga Lena Mellin i AB menar att Håkan Juholt kommit mycket lättare undan än Mona Sahlin. Vi får se.

Visst är det så att överklassättlingen Olof Palme sannolikt inte var intresserad av pengar. Han var intresserad av makt. Harvardaffären var atypisk för honom. Men inte heller klassresenären Ingvar Carlsson var girig. Också han var intresserad av makt. Och det är en (S)-myt att "Monas" korttrassel bara gällde 13 kronor! Det är tänkvärt att den kontroversielle Göran Persson inte ägnade sig åt den här typen av oegentligheter. Men han vände ryggen åt "Maud". Hu va' hemskt! F.ö. är det länge sedan Tage Erlander - enligt myten - skickade Aina till kanslihuset med tiotalet blyertspennor som Tage i distraktion tagit hem under sin minst sagt långa tid i regeringen.

Vad som kan få Håkan Juholt på fall är, om nya oegentligheter skulle uppdagas och de är av allvarligt slag. Den beprövade 'socialdemokratiska dementimaskinen' tycks just för tillfället arbeta lite ineffektivt. Men den är gammal, och behöver kanske renoveras.

Midnatt i Paris. I eftermiddags såg vi den fina romantiska filmen Midnatt i Paris på Sollentuna Bio. Woody Allen har skrivit manuskriptet. Den vackert drömska filmen med sin intellektuella namedropping är kanske litet för svår för flertalet unga. Och de flesta äldre går nästan aldrig på bio.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar