Lynchningar. Överste Muhammar Gaddafi lynchades som bekant av rebeller när han försökte fly från sin hemstad Sirte. Termen lynchning brukar man i vår tid främst förknippa med den amerikanska Södern, men lynchningar har också förekommit på andra håll, t.ex. när kung Faisal II av Irak bragtes om livet i Bagdad 1958. Vi i Sverige bör erinra oss lynchningen av riksmarskalken Axel von Fersen år 1810, för drygt tvåhundra år sedan. Den iscensattets mitt i Stockholm, på samma barbariska sätt som mordet på Gaddafi. Politiska motståndare till von Fersen och de s.k. Gustavianerna låg sannolikt bakom händelsen. Under alla förhållanden ingrep inte de trupper som uppehöll sig alldeles i närheten av platsen. En omfattande utredning gjordes, men den ledde bara till begränsade juridiska åtgärder.
Det är inte troligt att utredningen av händelserna i Libyen kommer att leda till långtgående åtgärder. Det finns alltför många inflytelserika personer och personkretsar som inte önskar att man rör alltför mycket i lynchningen. Lynchningen är inte någon bra början på en västerländsk, demokratisk utveckling i Libyen.
Ett skeende som det skall bli intressant att följa, är, hur EU:s organ och medlemsländer hanterar de stora tillgångar som av Gaddafi m.fl. placerats i olika EU-länder, bland annat Sverige, och som frysts enligt beslut av unionen. Det finns nog regler om hanteringen, som i verklighetens värld inte kommer att tillämpas på det sätt som är tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar