Håkan Juholt, forts.

Juholtföljetongen. Följetongen om (S)-ordföranden Håkan Juholt fortsätter. Det senaste avsnittet handlar om ett reseförskott år 2006 som enligt en artikel i Expressen idag (11/10) aldrig har redovisats. Håkan Juholt reste till Vitryssland på ett studiebesök som bekostades av Sveriges riksdag, d.v.s. med skattemedel. Juholt fick ett förskott för en resa på tio dagar, men kom hem igen efter fyra dagar. Han åtföjdes av sin ?-bo. Var och en förstår att massmedia just nu febrilt söker efter nya affärer kring Juholt.

Jag har tidigare skrivit att jag inte tror att Håkan Juholt kommer att bli tvingad att avgå på grund av sina "affärer" och att han inte heller kommer att åtalas än mindre dömas för sitt agerande beträffande hyresersättningen. Med anledning av det har jag beskyllts för att ta parti för honom mot dem som kritiserat hans agerande. Så är inte fallet. Jag är starkt kritisk mot Håkan Juholt. Jag är inte ensam om min bedömning av den juridiska sidan av Juholtaffären. Det framgår exempelvis av en artikel idag på Newsmill att civilrättsprofessorn Mårten Schoultz kommit till samma slutsatser. Schoultz är liksom jag inte straffrättsexpert och hans artikel har brister som tyder på att den är ett hastverk. Jag delar inte heller hans bagatelliserande attityd mot Juholts agerande i slutet av artikeln.

När det gäller politiska bedömningar ansluter jag mig till Lena Mellins bedömningar i AB idag och K G Bergströms likartade bedömningar i Expressen igår (10/10 2011). Det är anmärkningsvärt att ingen känd eller okänd akademisk forskare i straffrätt ännu tycks ha tagit till orda i Juholtaffären. Om Håkan Juholt trots allt skulle bli tvungen att träda tillbaka så gissar jag att partisekreteraren Carin Jämtin ligger bra till som hans efterträdare, åtminstone på kort sikt.

Bortsett från den juridiska bedömningen finns en etisk dimension som är ännu viktigare. Om den ena eller andra meniga riksdagsledamoten av de 349 tillämpar regler om ersättningar på ett felaktigt sätt är det en allvarlig sak. Om ordföranden i det största partiet i det demokratiska Sverige gör det, är det ännu mycket allvarligare. För övrigt skulle det spela roll beträffande vilken som helst av partiledarna. "Fascistledaren", (SD)-ordföranden Jimmie Åkesson, har uppträtt föredömligt i fråga om sin ersättning för dubbel bosättning.

Håkan Juholt må av de högre skikten av socialdemokratiska politiker betraktas som fortsatt lämplig som partiledare, inte minst av praktiska skäl. Det är också möjligt att en betydande del av de vanliga partimedlemmarna och sympatisörerna (fotfolket) vid närmare eftertanke stödjer Juholt. Men han är ändå inte kvalificerad att bli statsminister i Sverige. Det hindrar inte att han mycket väl kan bli det 2014. Kanske med namnen till sagofiguren från Avestatrakten som vice statsminister.

Det finns en tendens att beskriva Mona Sahlins övertramp som mycket mindre graverande än Juholts. Det är delvis en felsyn. Hon strulade både med sitt kontokort som statsråd och därutöver med betalning av privata räkningar, parkeringsböter m.m. I ett fall hade en lågavlönad dagisfröken lagt ut 200 kronor för henne och hade stor möda att långt om länge få igen pengarna. Vidare vill jag minnas att det i massmedia påstods att Mona Sahlin tidigare missbrukat ett kontokort som hon fått av (S) för ‘partiutgifter’. Hon skulle ha använt parti-kortet i stor omfattning för rent personliga utgifter och aldrig återbetalat dem till partiet. Men om jag minns rätt och detta är sant vet jag inte.

Jag har skrivit allt detta under eftermiddagen tisdagen den 11 oktober 2011. Jag vet inte vad den socialdemokratiska riksdagsgruppens sammanträde kl. 16 och framåt kan innebära. Tydligen tar krisen också nya turer i och med att Håkan Juholts assistent uttalat sig om när hans chef fick information av honom om hyresersättningsreglerna. Det skedde enligt assistenten tidigare än Håkan Juholt velat medge.